Den flygande bokrullen

5 Jag såg upp igen och fick då se en pergamentrulle som svävade i luften.

² Vad ser du? frågade han.En flygande pergamentrulle! svarade jag. Den ser ut att vara tio meter lång och fem meter bred!

³ Då sa han: Bokrullen du ser innehåller Guds förbannelse som går ut över hela landet. Den säger att var och en som stjäl och bedrar, och var och en som ljuger och vittnar falskt har dömts till döden.

⁴ Jag ska sända denna förbannelse in i alla tjuvars hem och till alla som ljuger trots att de svurit vid mitt namn, säger Herren, härskarornas Gud. Min förbannelse ska förbli över deras hus och fullständigt förgöra dem.

⁵ Ängeln lämnade mig för en stund men kom sedan tillbaka och sa: Lyft blicken och lägg märke till vad som händer!

⁶ Vad är det jag ser? frågade jag. Det är en korg fylld med all den synd som finns i hela landet, svarade han.

⁷ Plötsligt lyftes locket av, och jag kunde se att en kvinna satt i korgen!

⁸ Hon föreställer ondskan, sa han, och tryckte ner kvinnan i korgen igen och lade på locket.

⁹ Sedan fick jag se två andra kvinnor komma flygande genom luften mot oss, och de hade vingar som liknade storkens. De tog korgen mellan sig och flög iväg med den.

¹⁰ Vart ska de ta vägen med henne? frågade jag ängeln.

¹¹ Till Babylon, svarade han. Där hör hon hemma och där ska hon stanna.

De fyra vagnarna

6 När jag sedan tittade upp fick jag se fyra vagnar komma fram mellan vad som såg ut att vara två berg av koppar.

² Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta,

³ den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar.

⁴ Vad menas med detta? frågade jag ängeln.

⁵ Dessa är de fyra himmelska andar som står inför hela jordens Herre. De ska nu fara ut för att göra sin tjänst.

⁶ Vagnen som dras av de svarta hästarna ska köra norrut, och den med de vita hästarna ska följa efter, medan vagnen med de spräckliga hästarna vänder sig mot söder.

⁷ De starka hästarna var mycket otåliga att få ge sig ut över jorden, och Herren sa till dem: Besök hela världen! Då gav de sig genast i väg på sitt uppdrag.

⁸ Därefter ropade ängeln till mig och sa: De som for norrut ska verkställa Guds domar och stilla hans vrede.

Översteprästen som förebild för det nya

⁹ I ett annat budskap sa Herren:

^10-11 Heldai, Tobia och Jedaja ska komma med gåvor av silver och guld från de landsflyktiga judarna i Babylon. Samma dag de kommer ska du möta dem hemma hos Josia, Sefanjas son, där de kommer att ta in. Gör en krona av guldet och silvret som de har med sig. Sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.

¹² Berätta för honom vad Herren, härskarornas Gud, säger: 'Du representerar den som ska komma, han vars namn ska vara Grenen och som ska växa ut och bygga upp Herrens tempel.

¹³ Honom tillhör äran och makten. Han ska regera som både kung och präst i fred och harmoni!'

¹⁴ Placera sedan kronan i templet till minne av Heldai, Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son.

¹⁵ Dessa män representerar många andra som en dag ska komma från avlägsna länder för att bygga upp Herrens tempel. När detta händer ska ni veta att mina budskap har varit från Gud, härskarornas Herre. Detta ska ske om ni mycket noga lyder de bud ni fått av Herren, er Gud.

Uppmaning till ärlighet och medkänsla

7 Ännu ett budskap från Herren kom till mig. Det var på den fjärde dagen i nionde månaden av kung Darejaves fjärde regeringsår.

² Judarna i Betel hade sänt Sareser, Regem-Melek och deras män till Herrens tempel i Jerusalem för att söka Herrens välsignelse

³ och rådgöra med prästerna om de skulle fortsätta eller inte med den fasta och de sorgedagar som de hållit under den femte månaden i många år.

⁴ Så här svarade Herren:

⁵ När ni kommer tillbaka till Betel ska ni säga till folket och alla prästerna: 'När ni under er sjuttioåriga landsflykt årligen fastade och sörjde i den femte och den sjunde månaden, var ni då verkligen uppriktiga och ville lämna era synder och vända om till mig? Nej, inte alls!

⁶ Och inte ens nu tänker ni på mig under era heliga fester, utan ni är bara intresserade av att festa och fira.

⁷ Redan för länge sedan, när Jerusalem var rikt och levde i lugn och ro och mycket folk bodde i och omkring staden, varnade profeterna dem för samma sak och förklarade att det skulle leda till katastrof.'

^8-9 Detta budskap kom också från Herren till Sakarja. Säg till dem att vara ärliga och uppriktiga, att inte ta mutor och att vara barmhärtiga mot varandra.

¹⁰ Sluta upp med att förtrycka änkor och faderlösa, utlänningar och fattiga, och tänk inte ut onda planer mot varandra.

¹¹ Era förfäder brydde sig inte om detta budskap. De satte fingrarna i öronen och vände sig bort för att slippa höra på mig.

¹² Deras hjärtan blev hårda som flinta, och de var rädda att höra vad Herren, härskarornas Gud, genom sin Ande och profeterna, befallde i de lagar som uppenbarats för dem. Detta är anledningen till den vrede som Gud visade dem.

¹³ Jag kallade dem, men de vägrade att lyssna, och när de ropade till mig vände jag mig bort.

¹⁴ Jag skingrade dem åt alla håll till många främmande folk. Deras land blev öde, och ingen for ens därigenom. Det ljuvliga landet låg öde och härjat.

En ny tid för Jerusalem och Juda

8 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:

² Herren, härskarornas Gud, säger: Jag är bekymrad, ja, jag är irriterad över vad alla Jerusalems fiender har gjort.

³ Nu ska jag återvända till mitt land, och jag ska själv bo i Jerusalem, och den ska kallas Den trogna staden, Det heliga berget och Herrens, härskarornas Guds, berg.

⁴ Herren, härskarornas Gud, förklarar att Jerusalem ska ha fred och ro så länge att män och kvinnor än en gång ska kunna bli så gamla att de måste använda käpp när de tar sig fram,

⁵ och överallt på torgen ska man se flickor och pojkar leka.

⁶ Herren säger: Även om det låter alltför underbart för er som bara är en liten rest som återstår, så är det enkelt för mig.

⁷ Var övertygad om att jag ska rädda mitt folk från öster och väster, vart de än har blivit utspridda.

⁸ Jag ska föra dem tillbaka hem, så att de kan få leva i trygghet i Jerusalem. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras rättfärdige Gud, och jag ska förlåta dem deras synder!

⁹ Herren, härskarornas Gud, säger: Tappa inte modet! Fortsätt ert arbete och gör det klart. Ni har lyssnat länge nog! Alltsedan ni började arbetet med grunden till templet har profeterna talat till er om de välsignelser som väntar er när arbetet är färdigt.

¹⁰ Innan ni började fanns det inget arbete, ingen lön, ingen trygghet. Om ni lämnade staden fanns det ingen garanti för att ni skulle kunna komma tillbaka, för brottsligheten var stor och utbredd.

¹¹ Men allt är annorlunda nu, säger Herren, härskarornas Gud.

¹² Jag låter er få leva i fred. Era skördar ska bli goda. Vingårdarna ska digna av druvor, marken ska vara bördig och det ska komma rikligt med regn. Alla dessa välsignelser ska mitt folk som bor kvar i landet få del av.

¹³ 'Du ska bli lika fattig som Juda

^14-15 Om ni gör det, ska jag välsigna er. Jag tänker inte ändra mig. Jag straffade era förfäder som jag hade lovat när de gjorde mig upprörd, men jag tänker inte ändra mitt beslut att välsigna er.

¹⁶ Så här ska ni göra: Tala sanning och var ärliga. Se till att era domstolar dömer rättvist! Håll fred med varandra!

¹⁷ Gör inte varandra illa och svär inte falskt. Jag hatar allt sådant! säger Herren.

¹⁸ Här är ett annat budskap som kom till mig från Herren, härskarornas Gud:

¹⁹ Den fasta och sorgetid som ni brukar hålla i den femte, sjunde och nionde månaden ska i stället bli högtider och glädjefester. Ni ska älska sanning och frid.

^20-21 Folk ska komma från hela världen till Jerusalem från många olika städer för att få vara med vid dessa högtider. Man ska uppmuntra vänner och bekanta i andra städer och säga: 'Ska vi fara till Jerusalem för att be Herren välsigna oss och vara barmhärtig mot oss? Jag ska resa dit! Följ med du också!'

²² Ja, många människor, också från stora och mäktiga länder, ska komma till Jerusalem för att be Herren, härskarornas Gud, om välsignelse och hjälp.

²³ Då ska tio män från lika många nationer ta tag i en judes rockärm och säga: 'Kan inte du bli min vän, för jag vet att Gud är med dig.'

19 Därefter hörde jag rop från en stor skara i himlen: Halleluja! Lovprisa Herren! Räddningen kommer från vår Gud. Äran och makten tillhör bara honom,

² för hans domar är rättvisa och sanna. Han har dömt den stora prostituerade kvinnan, som fördärvade jorden med sin synd, och han har hämnats morden på sina tjänare.

³ Gång på gång hördes deras röster: Lovprisa Gud! Röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!

⁴ Sedan föll de tjugofyra äldste och de fyra väsendena ner och hyllade Gud, som satt på tronen, och sa: Amen! Halleluja! Lovprisa Gud!

⁵ Och från tronen kom en röst som sa: Lova vår Gud, alla ni hans tjänare, både små och stora, som fruktar honom.

Lammets bröllopsfest

⁶ Sedan hörde jag återigen som röster från en stor skara, och deras röster lät som dånande vattenmassor eller åskans mullrande: Pris ske Gud! Herren, vår Gud, den Allsmäktige regerar nu.

⁷ Låt oss vara glada och jubla och lovprisa honom, för det är dags för Lammets bröllopsfest, och hans brud har gjort sig beredd.

⁸ Hon har rätt att bära det renaste och vitaste och finaste linnet, linnet som är gjort av Guds folks goda gärningar.

⁹ Och ängeln sa: Skriv, lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsfest. Och han tillade: Gud själv har sagt detta.

¹⁰ Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: Nej, gör inte det! Jag är inget annat än en Guds tjänare, precis som du och dina kristna bröder, de som vittnar om Jesus. Det är Gud du ska tillbe! Syftet med alla profetior och allt som jag har visat dig är att berätta om Jesus.

Ryttaren på den vita hästen

¹¹ Sedan såg jag himlen öppen och en vit häst som stod där. Och den som satt på hästen hette Trovärdig och Sann - han är den som är rättvis när han dömer och när han strider.

¹² Hans ögon var som lågor, och han hade många kronor på sitt huvud. Och hans namn var skrivet på pannan, men bara han själv visste vad namnet betydde.

¹³ Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är Guds ord.

¹⁴ Himlens arméer, klädda i finaste vita och rena linne, följde honom på vita hästar.

¹⁵ I munnen höll han ett skarpt svärd, med vilket han ska besegra folken. Han ska regera med järnhand. Och som man med vinpressen pressar saften ur druvorna, så ska han trampa sönder dem, och de ska få känna av den allsmäktige Gudens fruktansvärda vrede.

¹⁶ På hans mantel står skrivet över höfterna: KUNGARS KUNG OCH HERRARS HERRE.

¹⁷ Sedan såg jag en ängel, som stod i solskenet och ropade med hög röst till alla fåglar som flög över himlen: Kom hit och samlas till den store Gudens måltid!

¹⁸ Kom hit och ät köttet av kungar, generaler och mäktiga män, av hästar och ryttare och av allt slags folk, både stora och små, både slavar och fria.

¹⁹ Sedan såg jag vilddjuret samla regeringarna på jorden och deras arméer för att strida mot honom som satt på hästen, och mot hans armé.

²⁰ Och djuret togs till fånga, liksom den falske profeten, han som kunde utföra under när djuret var med, under som bedrog alla som hade tagit på sig djurets märke och tillbad dess bild. Både vilddjuret och den falske profeten kastades levande i eldsjön, som brinner av svavel.

²¹ Och hela deras armé dödades av det skarpa svärdet från ryttarens mun, han som satt på den vita hästen. Och alla himlens fåglar åt sig mätta av deras kött.