Gud räddar mig

^1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.

³ Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.

⁴ Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.

⁵ Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.

⁶ Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!

⁷ Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!

⁸ Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!

⁹ Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!

¹⁰ Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.

¹¹ Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.

¹² Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!

Rättvisan segrar

^1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.

⁴ Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!

^5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.

⁷ Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!

⁸ Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!

⁹ Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.

¹⁰ Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.

¹¹ Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.

¹² Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.

Gud rår på mina fiender

Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.^1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!

³ Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!

⁴ Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,

⁵ men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!

⁶ Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.

⁷ På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.

⁸ Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.

⁹ Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!

¹⁰ Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.

¹¹ Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.

¹² Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.

^13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.

^15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.

¹⁷ Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.

¹⁸ Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.

Abrahams föredöme

^1-2 Abraham var mänskligt sett den judiska nationens grundare. Vad var hans erfarenhet av att bli frälst genom tro? Var det på grund av hans goda gärningar som Gud tog emot honom? Om det var så, då hade han haft något att skryta med. Men från Guds sida sett hade Abraham inte alls någon anledning att berömma sig själv.

³ För Skriften säger oss att Abraham trodde på Gud, och det var därför som Gud förlät honom hans synder och förklarade honom rättfärdig.

^4-5 Men förtjänade han inte rätten till himlen genom alla de goda gärningar han gjorde? Nej, frälsningen är en gåva. Om man kan förtjäna den genom att vara god så är den inte gratis. Den ges inte som ersättning för något vi uträttar. För Gud förklarar en syndare oskyldig bara genom hans tro på Kristus, som räddar honom från Guds vrede.

⁶ Kung David beskrev en människas befriande och oförtjänta glädje när hon förklaras icke skyldig av Gud genom att säga:

⁷ Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut.

⁸ Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder.

⁹ Nu är frågan den: Ges denna välsignelse bara till dem som tror på Kristus och samtidigt håller de judiska lagarna? Eller ges den till dem som inte följer de judiska reglerna, utan bara tror på Kristus? Vad hände med Abraham? Vi säger att han tog emot dessa välsignelser genom sin tro. Var det enbart genom tron? Eller på grund av att han också höll de judiska lagarna?

¹⁰ För att kunna svara på den frågan måste man först svara på den här: När gav Gud sin välsignelse åt Abraham? Det var innan han blev jude - innan han genomgick den judiska ceremoni, som kallas omskärelse.

¹¹ Det var inte förrän senare, efter det att Gud hade lovat att välsigna honom på grund av tron, som han omskars. Omskärelseceremonin var ett tecken på att Abraham redan hade tro och att Gud hade tagit emot honom innan ceremonin ägde rum - och förklarat honom rättfärdig och god i sina ögon. Därför är Abraham den andlige fadern för alla som tror utan att också lyda de judiska lagarna.

¹² Och Abraham är också den andlige fadern för alla som är omskurna. De kan genom hans exempel se att det inte är ceremonin som räddar dem, för Abraham blev godkänd av Gud enbart för sin tro, och det innan han blev omskuren.

¹³ Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.

¹⁴ Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.

¹⁵ Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!

¹⁶ Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.

¹⁷ Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.

¹⁸ När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.

¹⁹ Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.

²⁰ Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.

²¹ Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.

²² Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.

²³ Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.

²⁴ Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.

²⁵ Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.