Psaltaren 26-31

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Sätt mig på prov, Herre

26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!

² Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,

³ för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!

⁴ Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.

⁵ Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.

⁶ Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.

⁷ Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.

⁸ Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.

^9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!

¹¹ Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!

¹² Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

² När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

³ Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

⁴ Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

⁵ När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

⁶ utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

⁷ Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

⁸ Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

⁹ Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

¹⁰ Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

¹¹ Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

¹² Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

¹³ Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

¹⁴ Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

Herre, tig inte!

28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.

² Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!

³ Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.

⁴ Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!

⁵ De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.

⁶ Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!

⁷ Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.

⁸ Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.

⁹ Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!

När Herrens röst ljuder

29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!

² Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.

³ Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.

⁴ Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!

^5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!

⁷ Herrens röst är en ljungande blixt.

⁸ Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.

⁹ Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.

¹⁰ Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.

¹¹ Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.

Räddad från en säker död

^1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

³ Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

⁴ Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

⁵ Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

⁶ Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

^7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

⁹ Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

¹⁰ Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

¹¹ Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

¹² Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

¹³ Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!

Övergiven, men inte besegrad

^1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.

³ Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.

⁴ Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!

⁵ Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.

^6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.

⁸ Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.

⁹ Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.

^10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.

¹² Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.

¹³ Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.

¹⁴ Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.

^15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.

¹⁷ Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!

¹⁸ Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,

¹⁹ där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.

²⁰ Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.

²¹ Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.

²² Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.

²³ Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.

²⁴ Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.

²⁵ Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.