Gud skyddar de svaga

146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!

² Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.

³ Lita inte på människor som har makt och inflytande.

⁴ De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.

⁵ Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.

⁶ Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,

⁷ ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna

⁸ och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.

⁹ Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.

¹⁰ Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!

Herren ger Jerusalem fred och välstånd

147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!

² Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.

³ Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.

⁴ Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.

⁵ Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!

⁶ Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.

⁷ Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!

⁸ Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.

⁹ Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.

¹⁰ Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.

¹¹ Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.

¹² Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!

¹³ Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.

¹⁴ Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.

¹⁵ Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.

¹⁶ Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.

¹⁷ Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.

¹⁸ Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.

¹⁹ Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.

²⁰ Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!

Allt beror på om Kristus har uppstått

15 Bröder, låt mig nu få påminna er om vad de goda nyheterna handlar om. De har verkligen inte förändrats utan är samma goda nyheter som jag tidigare har gett er. Ni var öppna för dem då och det är ni också nu. Er tro är ju ett resultat av dem.

² Och det är genom dem ni har blivit frälsta, om ni nu fortfarande håller fast vid er tro. Annars har ju allt varit bortkastat.

³ Från första början förmedlade jag till er vad jag själv fått kunskap om, nämligen att Kristus dog för våra synder, precis som Skriften sa att han skulle göra,

⁴ och att han begravdes, och att han uppstod från graven tre dagar senare, alldeles som profeterna hade förutsagt.

⁵ Petrus såg honom, och senare såg också resten av de tolv honom.

⁶ Efter det såg mer än femhundra kristna bröder honom på samma gång, och de flesta av dem lever fortfarande.

⁷ Sedan såg Jakob honom, och därefter alla apostlarna.

⁸ Sist av alla såg också jag honom, långt efter de andra, som om jag hade blivit född nästan alltför sent för att uppleva det.

⁹ Jag är den minst värdige av alla apostlarna, ja, jag borde inte alls kallas apostel, med tanke på hur jag tidigare behandlade Guds församling.

¹⁰ Men vad jag nu än är, så är jag det därför att Gud slösade en sådan förlåtelse och nåd på mig - och det inte utan resultat, för jag har arbetat mer intensivt än alla de andra apostlarna. Och ändå är det inte jag som har gjort det, utan Gud som har arbetat i mig för att välsigna mig.

¹¹ Det spelar ingen roll vem som har arbetat mest intensivt, jag eller de, det viktiga är att vi har predikat de goda nyheterna för er, och att ni har trott dem.

Vår uppståndelse

¹² Men säg mig nu, eftersom ni tror vad vi predikar, nämligen att Kristus uppstod från de döda, varför säger en del av er att det inte finns någon uppståndelse?

¹³ För om det inte finns någon uppståndelse från de döda, måste ju Kristus fortfarande vara död.

¹⁴ Och om han fortfarande är död, är allt det vi predikat meningslöst och er tro på Gud tom, värdelös och hopplös.

¹⁵ Alla vi apostlar är i så fall lögnare, eftersom vi har sagt att Gud väckte upp Kristus från de döda.

¹⁶ Om det inte finns någon uppståndelse, då är Kristus alltjämt död,

¹⁷ och er tro är meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder.

¹⁸ Om det är på det sättet har alla kristna som dött gått förlorade.

¹⁹ Och om det bara har sitt värde i att vara kristen under livet här på jorden, så är vi de olyckligaste av alla varelser.

²⁰ Men faktum är att Kristus verkligen uppstod från de döda och har blivit den förste av alla de som en dag ska uppstå.

²¹ Döden kom in i världen genom vad en människa, nämligen Adam, gjorde. Men genom en annan människa, Kristus, kom uppståndelsen från de döda.

²² Vi är alla släkt med Adam, och därför kommer vi att dö, för överallt där det finns synd, där blir döden följden. Men alla som är släkt med Kristus kommer att få nytt liv,

²³ men i tur och ordning. Kristus uppstod först, och när sedan Kristus kommer tillbaka ska allt hans folk uppstå.

²⁴ Efter detta ska slutet komma, då Kristus överlämnar riket till Gud, Fadern, sedan han krossat alla sina fiender.

²⁵ För Kristus ska vara kung tills han har besegrat alla sina fiender,

²⁶ också den siste fienden - döden. Denne måste också övervinnas och förintas.

²⁷ Kristus har av Fadern fått välde och makt över allting, men härskar naturligtvis inte över Fadern själv, som gav honom denna makt att regera.

²⁸ När Kristus slutligen har vunnit striden mot alla sina fiender, då kommer han, Guds Son, att också ställa sig under sin Fars överhöghet, så att Gud, som har gett honom seger över allt annat, blir den ende härskaren.