Hur länge till, Herre

^1-2 Hur länge, Herre, ska jag vara glömd av dig? I evighet? Hur länge ska du gömma dig för mig?

³ Hur länge måste jag stå ut med alla mina bekymmer som plågar mig natt och dag? Hur länge ska mina fiender ha övertaget?

⁴ Svara mig, Herre, min Gud! Skingra mitt mörker, annars dör jag!

⁵ Mina fiender ska inte få triumfera och säga: Vi har besegrat honom! Låt dem inte få njuta av mina motgångar.

⁶ Jag litar alltid på dig och på din barmhärtighet, och jag är glad över din frälsning. Jag vill sjunga till din ära, Herre, för du har varit god mot mig.

Det finns ingen som gör något gott

14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.

² Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.

³ Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!

⁴ De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?

⁵ Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.

⁶ Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.

⁷ O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!

Vem får komma till Gud

15 Herre, vem får fly till ditt tempel uppe på ditt heliga berg?

² Jo, den som lever ett oklanderligt liv och alltid är uppriktig och talar sanning.

³ Den som vägrar att förtala andra, den som inte lyssnar till skvaller och aldrig skadar sin medmänniska.

⁴ Den som inte är vän med dem som Gud hatar. Den som håller sina löften även om det skulle ruinera honom.

⁵ Den som inte lånar ut pengar till ockerränta och vägrar att vittna mot de oskyldiga, trots de mutor som erbjuds honom. Den som lever så kommer inte att falla.

En silversmed i Efesos leder ett uppror mot Paulus

²¹ Efter alla dessa händelser kände sig Paulus manad av den helige Ande att resa genom Grekland, innan han återvände till Jerusalem. Sedan måste jag resa till Rom, sa han.

²² Han skickade sina två medhjälpare Timotheos och Erastos i förväg till Grekland, men själv stannade han kvar en tid i Turkiet.

²³ Vid den tiden blev det oro i Efesos på grund av det som Paulus predikade.

²⁴ Upphovet till det hela var silversmeden Demetrios. Han hade många anställda och tillverkade Dianatempel av silver.

²⁵ Demetrios kallade sina män till ett möte, tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem och sa:Mina herrar, den här tillverkningen ger oss goda inkomster.

²⁶ Som ni så väl vet, av vad ni har sett och hört, har den här mannen Paulus övertygat många om att människogjorda gudar inte alls är några gudar. Detta har skadat affärerna, inte bara här i Efesos, utan i hela området.

²⁷ Naturligtvis talar jag inte bara om hur den här situationen kommer att påverka våra affärer och vårt anseende. Jag talar också om möjligheten av att den stora gudinnan Dianas tempel kan komma att förlora sitt anseende, och att Diana kommer att bli glömd, denna mäktiga gudinna som tillbeds inte bara i vår landsdel utan runt hela världen.

²⁸ När de hörde detta blev de mycket ilskna och började ropa: Stor är efesiernas Diana!

²⁹ En väldig folkmassa samlades och snart var hela staden i uppror. Alla rusade till friluftsteatern och drog med sig Paulus reskamrater Gaius och Aristarchos, för att ställa dem inför rätta.

³⁰ Paulus ville då gå in på teatern, men lärjungarna tillät honom inte att göra det.

³¹ Några av de romerska officerarna i området, som var vänner till Paulus, skickade också ett meddelande till honom och bad honom att inte riskera livet genom att gå in.

³² Inne i teatern ropade alla och skrek, en del si, andra så, allt var en enda stor röra. Och faktum är att de flesta inte ens visste varför de var där.

³³ Några judar fick syn på Alexandros i folkhopen och drog fram honom. Han bad dem vara tysta och försökte tala till dem.

³⁴ Men när människorna förstod att han var jude, började de ropa och skrika igen och fortsatte med det i två timmar: Stor är efesiernas Diana, ropade de. Stor är efesiernas Diana!

³⁵ Till slut lyckades borgmästaren lugna dem så pass att han kunde börja tala. Invånare i Efesos, sa han, alla vet att Efesos är centrum för dyrkan av den stora Diana, vars bild föll ner till oss från himlen.

³⁶ Eftersom detta är ett odiskutabelt faktum, så bör ni inte oroa er för vad som än sägs, och ni bör inte göra något förhastat.

³⁷ Ändå har ni fört hit de här männen, som varken har stulit något från hennes tempel eller har smädat henne.

³⁸ Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som är i verksamhet, och domarna kan omedelbart ta upp fallet. Låt dem föra saken den lagliga vägen.

³⁹ Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i de vanliga domstolssammanträdena.

⁴⁰ Det finns nämligen en risk att vi får stå till svars inför den romerska regeringen för oroligheterna i dag. Det finns ju ingen orsak till dem! Om Rom kräver en förklaring, så vet inte jag vad jag ska säga.

⁴¹ Sedan bad han dem att gå, och de lydde honom och skingrades åt.