Add parallel Print Page Options

En bön om barmhärtighet

123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.

På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.

3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.

Vi är fria!

124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,

2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.

4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.

Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.

Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!

Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.

Herren beskyddar sitt folk

125 De som litar på Herren står fasta som berget Sion och kan aldrig rubbas.

Liksom bergen omger och skyddar Jerusalem, så omsluter och beskyddar Herren sitt folk.

Ogudaktiga härskare ska inte längre regera över vårt land, det land som Gud gav till våra förfäder. Då kunde det gå så illa att de lockade de rättfärdiga till att göra det som är orätt.

Herre, gör gott mot dem som är goda, mot alla som är uppriktiga och ärliga.

Men de som viker av från den rätta vägen ska du förgöra tillsammans med alla andra förbrytare. Låt Israel få leva i stillhet och fred!

Varning för avgudar

10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.

Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.

3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.

Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,

och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.

Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.

Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.

10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.

11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.

12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.

13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.

14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.

15 Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.

16 När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?

17 Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.

18 Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.

Read full chapter