En lovsång för Guds godhet

107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.

² Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!

³ Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,

⁴ alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.

⁵ De var hungriga, törstiga och svaga.

⁶ Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!

⁷ Han förde dem till en plats där de kunde bo.

⁸ Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

⁹ Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

¹⁰ Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?

¹¹ Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.

¹² Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.

¹³ Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!

¹⁴ Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.

¹⁵ Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.

¹⁶ Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.

¹⁷ Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.

¹⁸ Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.

¹⁹ Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.

²⁰ Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.

²¹ O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.

²² Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!

²³ Åter andra seglade på haven med gods och varor.

²⁴ Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.

²⁵ Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.

²⁶ Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,

²⁷ och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.

²⁸ Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.

²⁹ Han lugnade stormen och stillade vågorna.

³⁰ De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.

³¹ O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

³² Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.

³³ Herren låter floderna torka upp,

³⁴ och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.

³⁵ Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.

³⁶ Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och

³⁷ odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!

³⁸ Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.

³⁹ Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,

⁴⁰ så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.

⁴¹ Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.

⁴² Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.

⁴³ Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!

Gud, visa din makt!

^1-2 Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.

³ Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.

⁴ Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,

⁵ för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.

⁶ Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.

⁷ Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.

⁸ Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.

⁹ Gileads och Manasses områden är fortfarande mina! säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.

¹⁰ Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.

^11-12 Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!

¹³ Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.

¹⁴ Med Gud på vår sida ska vi vinna seger, för han kommer att besegra våra fiender.

Herre, bestraffa mina fiender

109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.

² Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.

³ De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!

⁴ Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.

⁵ De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.

⁶ Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.

⁷ Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.

⁸ Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.

^9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.

¹¹ Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.

^12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.

¹⁴ Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.

¹⁵ Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.

¹⁶ Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.

¹⁷ Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!

¹⁸ Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.

¹⁹ Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.

²⁰ Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.

²¹ Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.

²² Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.

²³ Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.

²⁴ Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.

²⁵ När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.

²⁶ Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.

²⁷ Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.

²⁸ De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.

²⁹ Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!

³⁰ Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.

³¹ Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.

Ledare och tjänare

4 Ni ska därför se på Apollos och mig som Kristi tjänare, som förmedlar Guds välsignelser genom att förklara Guds hemligheter.

² Det viktigaste för en tjänare är att göra precis vad hans herre säger till honom.

³ Kan man säga det om mig? Har jag varit en tjänare? Nåja, jag bryr mig inte om vad ni tänker i det fallet, eller vad någon annan tänker. Jag litar inte ens på mitt eget omdöme när det gäller detta.

⁴ Mitt samvete är rent, men inte ens det är ett slutgiltigt bevis. Det är Herren själv som måste granska mig och avgöra det.

⁵ Se därför till att ni inte drar förhastade slutsatser om någon enda människa. Vänta tills Herren återvänder. Då ska han ställa oss fram i ljuset, så att alla kan se precis hur var och en av oss har det i djupet av vårt innersta. Då får alla veta med vilka motiv vi har arbetat för Gud. Då ska Gud ge var och en det beröm som han förtjänar.

⁶ Jag har använt mig och Apollos som exempel för att visa att ni inte får följa människor. Ni får inte berömma er mera av den ene av lärarna än av den andre.

⁷ Varför är ni så stolta? Vad har ni, som inte Gud har gett er? Och om allt ni har kommer från Gud, varför ser ni er då själva som så betydelsefulla, som om ni hade uträttat något av er själva?

⁸ Ni tycks tro att ni redan har all den andliga mat ni behöver. Ni är mätta och andligt nöjda. Ni har blivit rika och uppför er som kungar. Jag skulle önska att ni redan satt på era troner, så att vi fick sitta där tillsammans med er. Men tyvärr har den tiden inte kommit än, då vi ska regera tillsammans.

⁹ Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.

¹⁰ Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.

¹¹ Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.

¹² Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.

¹³ Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.

¹⁴ Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att varna er och ge er råd, kära barn.

¹⁵ För även om ni har tiotusen andra, som undervisar er om Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Jesus Kristus. Jag var den förste som berättade för er om honom och som fick er att ta emot honom.

¹⁶ Jag ber er att ta mig till föredöme.

¹⁷ Det egentliga skälet till att jag sänder Timotheos till er är att hjälpa er att göra detta. För han är en av dem som jag har vunnit för Kristus, ett älskat och pålitligt Guds barn. Han kommer att påminna er om hur jag undervisar i alla de församlingar som jag besöker.

¹⁸ Jag vet att några av er har blivit högfärdiga, och tror att jag är rädd för att komma och ta itu med er.

¹⁹ Men jag ska komma - och det snart - om Herren tillåter, och då ska jag ta reda på om dessa högfärdiga människor bara är stora i orden eller om de verkligen har Guds kraft.

²⁰ Guds rike är inte bara ord, det är att leva i Guds kraft.

²¹ Vilket väljer ni? Ska jag komma med straff och tillrättavisning, eller ska jag komma med stilla kärlek och mildhet?