Add parallel Print Page Options

Oljelamporna i ljusstaken

Herren sa till Mose:

Säg till Aron att de sju oljelamporna i ljusstaken ska riktas framåt så att skenet kastas framför ljusstaken.

Aron gjorde så.

Ljusstaken var gjord av hamrat, rent guld från foten och ut till de blommor den var dekorerad med. Den var tillverkad exakt efter den förebild Herren hade visat Mose.

Leviterna avskiljs till tjänst inför Herren

5-6 Sedan sa Herren till Mose: Skilj leviterna från det övriga folket i Israel.

Gör det genom att stänka reningsvatten på dem, och låt dem sedan raka hela kroppen och tvätta sina kläder.

Se till att de bär fram en ung tjur och ett spisoffer av fint mjöl blandat med olja, tillsammans med ännu en ung tjur till syndoffer.

För sedan fram leviterna till tabernaklets ingång medan allt folket ser på.

10 Där ska folket lägga händerna på dem

11 och Aron ska föra fram dem inför Herren som ett viftoffer från hela Israels folk. Leviterna ska representera allt folket i sin tjänst inför Herren.

12 Sedan ska de lägga händerna på de unga tjurarnas huvuden och offra dem inför Herren. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer, för att skaffa försoning åt leviterna.

13 Därefter ska leviterna föras fram inför Aron och hans söner för att ges till Herren som ett viftoffer.

14 På så sätt har du avskilt leviterna från det övriga folket i Israel, och leviterna ska tillhöra mig.

15 När du har invigt dem och överlämnat dem på detta sätt, ska de få gå ut och in i tabernaklet för att utföra sina sysslor.

16 De tillhör mig som en gåva från Israels folk, och jag har tagit emot dem i stället för alla förstfödda barn i Israel. Ja, jag har tagit leviterna som ersättning för dem,

17 för alla förstfödda bland folket i Israel tillhör mig, både bland människor och djur. Jag gjorde anspråk på dem den natt då jag dödade allt förstfött bland egyptierna.

18 Ja, jag har tagit emot leviterna som ersättning för de äldsta sönerna i Israel,

19 och jag ska ge leviterna som gåva till Aron och hans söner. Leviterna ska för folkets räkning utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet och skaffa försoning för folket genom att utföra offertjänsten åt dem. Ingen i Israel kommer att drabbas av pest eller andra plågor, som de annars skulle ha riskerat genom att komma för nära tabernaklet.

20 Mose och Aron och allt folket invigde alltså leviterna och följde mycket noga de föreskrifter som Herren gett Mose.

21 Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem till Herren som ett viftoffer och utförde försoningsceremonin över dem för att rena dem.

22 Därefter gick de in i tabernaklet, som medhjälpare åt Aron och hans söner, och allting utfördes precis som Herren hade befallt Mose.

23-24 Och Herren sa till Mose: Alla leviter som är minst tjugofem år kan börja tjänstgöra i tabernaklet. Vid femtio ska de dra sig tillbaka.

25-26 När de slutat sin aktiva tjänst kan de hjälpa sina bröder, men de får inte utföra en prästs uppgifter.

Påsken firas för andra gången

Så här talade Herren till Mose i Sinais öken, under det andra årets första månad sedan de lämnat Egypten:

2-3 Israels folk ska fira påsk varje år på kvällen den fjortonde dagen i denna första månad, enligt de föreskrifter jag har gett.

4-5 Mose meddelade detta, och påskfirandet ägde rum i Sinais öken på kvällen den fjortonde dagen, precis som Herren hade gett befallning om.

6-7 Men några män var orena därför att de hade kommit nära en död kropp och kunde därför inte äta påsklammet just den kvällen. De kom därför till Mose och Aron och undrade varför de inte fått lov att bära fram sina offer till Herren samtidigt med resten av folket.

Mose bad dem vänta medan han rådfrågade Herren.

Herren svarade och sa:

10 Om någon bland Israels folk, vare sig nu eller i kommande generationer, är oren vid påsktiden på grund av att han rört vid en död kropp, eller om några befinner sig på resa och inte kan närvara, så ska de ändå fira påsk, men en månad senare,

11 på kvällen den andra månadens fjortonde dag. De ska vid det tillfället äta lammet tillsammans med osyrat bröd och bittra örter.

12 De får inte lämna någonting kvar till följande morgon, de får inte knäcka något av lammets ben, och de måste följa alla de givna föreskrifterna beträffande firandet.

13 Men om någon som inte är oren eller någon som inte är ute på resa ändå vägrar att fira påsk på den bestämda tiden, ska han uteslutas från Israels folk, därför att han vägrat att offra till Herren i rätt tid, och han måste då bära sin skuld.

14 En utlänning som bor bland er och vill fira Herrens påsk ska följa samma föreskrifter som jag gett er. Reglerna gäller för alla.

Molnet och elden över tabernaklet

15 Den dag då tabernaklet restes vilade molnet över det. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld,

16 och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen såg ut som en eld om natten.

17 När molnet än höjde sig från tältet bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade, och där slog man läger.

18 Så fortsatte vandringen, allt efter Herrens befallning. Där han sa till dem att stanna, där stannade de och blev kvar på den platsen så länge molnet stod stilla.

19 Om molnet stod stilla länge, stannade de också länge. Men om molnet bara stannade några dagar, var folket också kvar bara några dagar, för det hade Herren gett befallning om.

20-21 Ibland stannade molnet bara över natten och flyttade sig redan följande morgon, men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp och följde efter.

22 Och om molnet dröjde över tabernaklet två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter.

23 På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare, och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.

Silvertrumpeterna

1-2 Herren sa till Mose: Gör två trumpeter av hamrat silver. De ska användas när folket ska sammankallas eller för att ge signal när lägret ska brytas.

När båda trumpeterna ljuder ska folket veta att de ska samlas vid ingången till tabernaklet.

Men om man enbart blåser i den ena, är det bara ledarna för stammarna i Israel som ska komma till dig.

5-7 Olika trumpetsignaler behövs för att skilja mellan när folket ska samlas och när det är dags att bryta upp och dra vidare. Då första signalen för uppbrott ljuder, ska stammarna som slagit läger på östra sidan om tabernaklet ge sig av. Vid nästa signal är det dags för stammarna på södra sidan att gå.

Det är bara prästerna som har tillåtelse att blåsa i trumpeterna, och detta är en bestående lag som ska följas från generation till generation.

När ni kommer fram till det utlovade landet och drar ut i strid mot era fiender, ska Gud höra er och rädda er från era fiender, när ni blåser en larmsignal med dessa trumpeter.

10 Använd dem också under era fester och vid de årliga högtiderna och i början av varje månad. Ja, ni ska blåsa i dem när ni kommer med era brännoffer och tackoffer, och då ska Gud bli påmind om sitt förbund med er. För jag är Herren, er Gud.

11 Molnet lyfte från tabernaklet den tjugonde dagen i andra månaden, under det andra året efter att Israel hade lämnat Egypten.

12 Israeliterna lämnade då Sinai öken och följde molnet tills det stannade i öknen Paran.

13 Detta var deras första förflyttning sedan de tagit emot de instruktioner för resan som Herren gett Mose.

En bra början

14 Främst i ledet fanns Judas stam, grupperad bakom sitt banér och anförd av Naheson, Amminadabs son.

15 Därefter kom Isaskars stam, anförd av Netanel, Suars son,

16 och Sebulons stam, anförd av Eliab, Helons son.

17 Sedan kom männen från Gersons och Meraris avdelningar, som bar det nermonterade tabernaklet på sina axlar.

18 Rubens avdelning under sitt banér kom sedan med Elisur, Sedeurs son, som anförare.

19 Därefter kom Simeons stam under Selumiel, Surisaddais son,

20 och Gads stam anförd av Eljasaf, Deguels son.

21 Därnäst kom kehatiterna, som bar på de heliga tillbehören i tabernaklet. Tabernaklet skulle redan vara på sin nya plats när de kom fram.

22 Efter dem kom Efraims stam under sitt banér, anförd av Elisama, Ammihuds son;

23 Manasses stam, anförd av Gamliel, Pedasurs son,

24 och Benjamins stam, anförd av Abidan, Gideonis son.

25 Sist av alla, med sitt banér i spetsen, kom Dans stam, anförd av Ahieser, Ammisaddais son.

26 Asers stam anfördes av Pagiel, Okrans son,

27 och Naftalis stam av Ahira, Enans son.

28 Det var i denna ordning stammarna avtågade.

29 En dag sa Mose till sin svåger Hobab, son till Josefs svärfar, midjaniten Reguel: Äntligen är vi på väg till det utlovade landet. Kom med oss så ska vi behandla dig väl, för Herren har gett Israel underbara löften!

30 Men hans svåger svarade: Nej jag måste vända tillbaka hem till mitt eget land och min egen släkt.

31 Stanna hos oss, vädjade Mose. Du känner till vägarna i öknen och kommer att bli till god hjälp för oss.

32 Om du följer med, ska du få vara med och dela på allt det goda som Herren gör för oss.

33 Med Herrens ark längst fram vandrade de i tre dagar sedan de hade lämnat berget Sinai, för att komma fram till nästa plats där de skulle stanna.

34 Det var dag när de började sin vandring med molnet framför sig i skyn.

35 Varje gång arken bröt upp, utropade Mose: Stå upp, Herre, och förskingra dina fiender. Låt dem fly för dig!

36 Och när arken sattes ner, sa han: Vänd tillbaka, Herre, till Israels oräkneliga tusenden.