Add parallel Print Page Options

Instruktioner till präster och leviter

18 Då talade Herren till Aron och sa: Du och dina söner och din familj är ansvariga om helgedomen vanhelgas, och ni kommer också att vara ansvariga för alla fel som begås i den prästerliga tjänsten!

2-3 Dina släktingar i Levi stam ska vara dina medhjälpare, men det är bara du och dina söner som får utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet. Leviterna måste vara mycket noga med att inte vidröra de heliga föremålen eller altaret, för då kommer jag att döda både dem och dig.

Ingen som inte är levit får hjälpa dig med något.

Och kom ihåg att det bara är prästerna som får utföra de heliga tjänsterna i helgedomen och vid altaret. Om ni följer dessa instruktioner ska Guds vrede aldrig mer komma över folket.

Jag har utvalt dina släktingar leviterna att vara dina medhjälpare i tjänsten vid tabernaklet. De är en gåva till dig från Herren.

Men du och dina söner, prästerna, ska personligen utföra den heliga tjänsten och allt som har att göra med altaret och det som finns bakom förhänget. Prästämbetet är er speciella tjänst, och den som försöker ta över den kommer att dö.

Herren gav också följande instruktioner till Aron: Jag gör dig ansvarig för alla offer som bärs fram till mig. Jag ger till dig och dina söner alla de gåvor som förs fram till Herren av folket.

Spisoffren och syndoffren är era, med undantag för den del av det som bärs fram till Herren, och bränns på altaret. Alla dessa offer är mycket heliga.

10 De måste ätas på en helig plats, och varje man bland er måste äta av dem.

11 Alla andra gåvor som bärs fram till mig genom att man viftar med dem framför altaret tillhör dig och dina familjer, både söner och döttrar. Alla medlemmar av era familjer kan äta dessa, om man inte just då råkar vara oren.

12 De första gåvorna av skörden som folket bär fram som offer till Herren är också dina, det bästa av olivoljan, vinet och säden

13 och det bästa av all annan skörd. Alla i hushållet får äta av det, bara de inte vid det tillfället är orena.

14-15 Allt som är invigt åt Herren är ditt, inberäknat folkets förstfödda bland boskapen.

16 Men du kan inte ta emot de förstfödda sönerna, och inte heller det förstfödda bland de djur som jag förbjudit som mat. I stället ska man betala dig fem siklar för varje förstfött barn när det har blivit en månad gammalt.

17 Det förstfödda bland kor, får och getter ska du inte köpa tillbaka. Det måste offras till Herren. Blodet ska stänkas på altaret, och fettet ska brännas som eldsoffer. Detta är något som Herren tycker om.

18 Köttet från dessa djur ska vara ert, liksom bringan och högra lårstycket som framburits som viftoffer inför Herren vid altaret alltid är ert.

19 Ja, jag har gett dig alla dessa viftoffer, som Israels folk bär fram till Herren. De ska vara mat åt dig och dina familjer. Detta är ett förbund som ska gälla för alltid mellan Herren och dig och dina ättlingar.

20 Ni präster får inte ha någon egendom eller någon inkomst i övrigt, för allt ni behöver har ni i mig.

21 Beträffande dina släktingar leviterna, så ska de få betalt för sina tjänster med tiondet från hela Israels land.

22 Från och med nu får inga andra israeliter än prästerna och leviterna gå in i helgedomen. I så fall får de ta konsekvenserna av sin synd och dö.

23 Det är bara leviterna som får utföra arbetet där, och de får stå till svars om de sviker sina uppgifter. Det är en beständig lag bland er att leviterna inte ska äga något land i Israel,

24 för folkets tionde som offras till Herren genom att man viftar med det framför altaret, ska tillhöra leviterna. Detta är deras arv, och de behöver ingen annan arvedel.

25-26 Herren sa till Mose: Säg till leviterna att de ska ge Herren tionde av det tionde som de får, ett tionde av tiondet, som ska bäras fram inför Herren genom att man viftar med det framför altaret.

27 Herren ska betrakta detta som ert offer från det första av er skörd, av er säd och ert vin, som om det kom från egna odlingar.

28-29 Till detta tionde av tiondet, Herrens del, ska ni ta det bästa av det ni själva har fått och ge det till Aron.

30 Det ska räknas er till godo, precis som om det kom från era egna logar och vinpressar.

31 Ni och era familjer kan äta det i hemmet eller var ni vill, för det är er ersättning för tjänsten i tabernaklet.

32 Genom att ge vidare till Herren det bästa av folkets offer vanhelgar ni inte det offrade utan kan äta av det som blir kvar som ert eget utan att behöva dö.

Rening från orenhet

1-3 Herren sa till Mose och Aron: Här är ännu en av mina lagar: Be Israels folk om en felfri, röd, ko, som aldrig gått under något ok. Ge den till prästen Eleasar. Den ska föras utanför lägret och slaktas medan han ser på.

Eleasar ska ta en del av kons blod på sitt finger och stänka sju gånger i riktning mot tabernaklets ingång.

Sedan ska hud, kött, blod och inälvor brännas.

Eleasar ska ta cederträ, grenar av isop och ett rosenrött snöre och kasta det i elden med den brinnande kon.

Sedan måste han tvätta sina kläder och bada innan han återvänder till lägret, men han är oren till kvällen.

Den som bränner djuret måste också tvätta sina kläder och bada, och han är oren till kvällen.

Någon som inte är oren ska samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Där ska den förvaras åt Israels barn till stänkelsevatten för att rena från synd.

10 Mannen som samlat upp askan efter kon måste tvätta sina kläder och är oren till kvällen. Detta ska vara en ständig lag för Israels folk och för de främlingar som bor bland dem.

11 Den som rör en död människas kropp är oren i sju dagar

12 och måste rena sig den tredje och sjunde dagen med vatten som blandats med askan av den röda kon. Då ska han bli ren. Men om han inte gör det på den tredje dagen, fortsätter han att vara oren även efter den sjunde dagen.

13 Den som rör vid en död människa och inte renar sig på det sätt som föreskrivits har orenat Herrens tabernakel och ska skiljas från Israel. Eftersom reningsvattnet inte blev stänkt på honom har han orenheten kvar.

14 Om någon dör i ett tält är var och en som vistades där vid dödsfallet och den som sedan går in i tältet oren i sju dagar.

15 Alla kärl i tältet som är utan lock är också orena.

16 Om någon ute på ett fält rör vid någon som har dött i strid eller på annat sätt, eller rör vid ett människoben eller en grav, är han oren i sju dagar.

17 För att den orene ska bli ren igen måste man ta av askan från reningsoffret och lägga den i en kittel tillsammans med friskt vatten.

18 Sedan ska någon som inte är oren ta en kvist av isop, doppa den i vattnet och stänka på tältet, på alla kärl och pannor i tältet. Han ska också stänka på den som har varit inne i tältet, rört vid människoben eller en grav eller vid någon som blivit dödad i strid eller dött på annat sätt.

19 Detta ska ske på den tredje och sjunde dagen, och på den sjunde dagen ska han renas. Då ska han tvätta sina kläder och bada, och samma kväll blir han fri från sin orenhet.

20 Den som är oren och inte renar sig ska skiljas från folket. Om vattnet som skulle rena honom inte har blivit stänkt på honom orenar han Herrens helgedom och anses inte längre tillhöra Guds folk.

21 Detta är en lag som ni ständigt måste komma ihåg. Mannen som stänker vattnet måste efteråt tvätta sina kläder, och om någon rör vid det vattnet är han oren till kvällen.

22 Allt som en oren person rör vid kommer att vara orent till kvällen.

Mose slår på klippan och blir straffad

20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.

Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.

Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.

Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.

Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!

Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.

Och Herren sa till Mose:

Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!

Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,

10 och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?

11 Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.

12 Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!

13 Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.

Israel får inte passera genom Edom

14 Medan Mose var i Kades, sände han budbärare till kungen i Edom och sa: Vi är ättlingar till din bror Israel. Du känner till vår sorgliga historia,

15 hur våra förfäder drog ner till Egypten och blev slavar åt egyptierna.

16 Men när vi ropade till Herren hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kades och har slagit läger vid ditt lands gränser.

17 Låt oss få passera genom ditt land. Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar, och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till huvudvägen och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.

18 Men kungen i Edom svarade: Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

19 Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, invände de israeliska sändebuden. Och vi tänker inte ens dricka ert vatten utan att betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

20 Men kungen i Edom var orubblig. Han varnade dem på nytt med orden: Håll er härifrån! Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot gränsen med sina styrkor.

21-22 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vände man tillbaka från Kades till berget Hor.

Aron dör

23 När de var vid gränsen till Edoms land sa Herren till Mose och Aron:

24 Nu är tiden inne för Aron att dö. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade i strid mot mina instruktioner när det gällde vattnet i Meriba.

25 Ta med dig Aron och hans son Eleasar upp på berget Hor.

26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Eleasar. Sedan ska Aron dö där uppe.

27 Mose gjorde som Herren sagt, och de tre gick tillsammans upp på berget Hor medan allt folket såg på.

28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Eleasar. Sedan dog Aron. Mose och Eleasar gick tillbaka ner,

29 och när folket fått beskedet om Arons död sörjde man honom i trettio dagar.