Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,

^2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.

⁴ När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.

⁵ Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,

⁶ men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.

⁷ Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.

⁸ Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.

⁹ Lägg märke till vad jag säger!

Jesus förklarar liknelsen om sådden

¹⁰ Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?

¹¹ Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.

^12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.

¹⁴ Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!

¹⁵ För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.

¹⁶ Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.

¹⁷ Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.

¹⁸ Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:

¹⁹ Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.

²⁰ Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,

²¹ men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.

²² Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.

²³ Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.

Liknelsen om tistlarna och vetet

²⁴ Detta är en annan bild som Jesus använde:Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.

²⁵ Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.

²⁶ När säden började växa, växte också tistlarna.

²⁷ Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!

²⁸ En fiende måste ha sått dem, förklarade han.Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?

²⁹ Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.

³⁰ Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.

Liknelsen om senapsfröet

^31-32 Och här följer ännu en annan av hans bilder:Himmelriket är som ett litet senapsfrö som sås i en åker. Det är det minsta av alla frön. Men det blir störst bland kryddväxterna. Det lilla fröet växer snart upp till ett träd dit fåglarna kommer och finner skydd.

Liknelsen om jästen

³³ Han använde sig också av denna bild:Med himmelriket är det som när en kvinna bakar bröd. Hon tar en viss mängd mjöl och blandar samman det med lite jäst och arbetar sedan degen tills jästen helt har trängt igenom den.

^34-35 Jesus använde hela tiden dessa bilder när han talade till folket. Han talade faktiskt aldrig till dem utan att åtminstone ta med någon sådan liknelse, eftersom profeterna hade sagt: Jag ska tala i liknelser, jag ska förkunna hemligheter, gömda sedan tidens början.

Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet

³⁶ Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.

³⁷ Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.

³⁸ Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.

³⁹ Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.

⁴⁰ På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.

⁴¹ Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.

⁴² De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.

⁴³ Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!

Liknelsen om skatten i åkern

⁴⁴ Himmelriket är som en skatt som en man upptäcker i en åker. I sin iver säljer han allt han äger för att få tillräckligt med pengar för att kunna köpa åkern och på så sätt få tag i skatten.

Liknelsen om pärluppköparen

⁴⁵ Med himmelriket är det också som när en pärluppköpare är på jakt efter dyrbara pärlor.

⁴⁶ Han gör ett verkligt fynd och får tag på en mycket värdefull pärla. Då säljer han allt för att kunna köpa den.

Liknelsen om fisknätet

^47-48 Himmelriket liknar också ett nät som en fiskare kastar ut i vattnet och får upp fisk av olika slag, både bra och dåliga. När nätet är fullt drar han upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger han i en korg, men de andra slänger han bort.

⁴⁹ Så kommer det att vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de goda människorna och

⁵⁰ kasta de onda i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och klaga.

⁵¹ Förstår ni det? Ja, sa de, det gör vi.

⁵² Då tillade han: Det betyder att varje judisk laglärare, som har blivit en lärjunge i Guds rike nu av egen erfarenhet kan berätta om både det nya och det gamla.

Människorna i Nasaret vägrar att tro

^53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.

⁵⁵ Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.

⁵⁶ Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?

⁵⁷ Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!

⁵⁸ Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.

Kvinnorna som följde med Jesus

8 En tid därefter gav han sig ut på vandring till städer och byar i Galileen för att tala om för människorna att Guds rike skulle komma. Han tog med sig sina tolv lärjungar.

² Några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och sjukdomar, följde också med. Bland dem var Maria från Magdala som Jesus hade befriat från sju onda andar.

³ Vidare Johanna, Kusas hustru (Kusas var Herodes förvaltare och hade ansvaret för hans slott och hovets affärer), Susanna, och många andra som med sina privata tillgångar brukade hjälpa Jesus och hans lärjungar.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

⁴ En dag berättade han denna liknelse för en stor skara människor som samlats för att lyssna på honom, samtidigt som fler och fler fortsatte att komma från de omkringliggande städerna:

⁵ En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av utsädet på stigen, och folk trampade på det, och fåglarna kom och åt upp det.

⁶ En del föll på den grunda och steniga jorden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte var nog fuktigt i jorden.

⁷ En del föll bland tistlar, där de späda skotten snart kvävdes.

⁸ Men en del av utsädet föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger större skörd än vad mannen hade sått. När Jesus hade berättat denna liknelse sa han: Om någon har öron att höra med, använd dem nu!

Jesus förklarar liknelsen om sådden

⁹ Hans lärjungar frågade honom vad berättelsen betydde.

¹⁰ Han svarade: Gud har gett er möjlighet att förstå dessa liknelser. De avslöjar sanningen om Guds rike. Men människorna här hör orden och förstår inte, precis som de gamla profeterna har förutsagt.

¹¹ Detta är vad berättelsen betyder: Utsädet är Guds ord.

¹² Den hårda stigen, där en del av det föll, är som vissa människor som hör Guds ord. Snart kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli frälsta.

¹³ Den steniga marken liknar de människor som tycker om att höra predikningar och blir entusiastiska, men budskapet slår inte rot hos dem. De vet att det är sant, och de tror en tid. Men så fort de sätts på prov ger de upp sin tro.

¹⁴ Det som sås bland tistlar är en bild av de människor som hör budskapet och tror på det, men som låter det kvävas av livets bekymmer, rikedomar, plikter och nöjen. Därför växer de inte till.

¹⁵ Den goda jorden däremot är människor med goda och uppriktiga hjärtan. De lyssnar till Guds ord och håller sig till det, och sprider det till andra så att de också kommer till tro.

¹⁶ En annan gång frågade han: Har ni någonsin hört att man tänder en lampa och sedan täcker över den så att den inte kan lysa? Nej, lampor sätter man upp där de kan synas.

¹⁷ På samma sätt ska allt som nu är dolt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla.

¹⁸ Var därför noga med hur ni lyssnar och tar vara på ordet. För den som har han ska få mer, men den som inget har från honom ska tas till och med det som han tror att han har.

Jesus berättar om sin verkliga familj

¹⁹ När hans mor och bröder en gång kom för att hälsa på honom kunde de inte komma in i huset där han undervisade, för det var fullt av folk.

²⁰ När Jesus hörde att de stod utanför och ville träffa honom

²¹ sa han: Min mor och mina bröder - det är alla de som hör Guds budskap och lyder det.

Jesus visar att han är herre över vinden

²² En dag när han var ute i en båt tillsammans med lärjungarna, föreslog han att de skulle fara över till andra sidan sjön.

²³ Under tiden lade han sig ner för att få en stunds vila, och medan han sov började det blåsa. Snart var det full storm, båten tog in vatten, och de var verkligen illa ute.

²⁴ Lärjungarna rusade då fram och väckte Jesus: Herre, Herre, vi sjunker! ropade de. Då vaknade han och talade skarpt till stormen: Var tyst! sa han, och vinden och vågorna lade sig och allt blev lugnt!

²⁵ Sedan frågade han dem: Hur är det egentligen med er tro? Rädda och häpna sa de till varandra: Vem är han, eftersom till och med vindarna och vågorna lyder honom?

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

²⁶ De kom över till andra sidan av sjön och lade till i närheten av staden Gergesa mitt emot Galileen.

²⁷ När han steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.

²⁸ Så snart han såg Jesus började han skrika och föll till marken framför honom: Vad vill du mig, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, var snäll och plåga mig inte, ropade han.

²⁹ Jesus hade nämligen redan befallt den onde anden att lämna mannen. Anden hade honom ofta helt i sitt våld. Till och med när han bands med kedjor slet han sig loss och flydde ut i öknen.

³⁰ Vad heter du? frågade Jesus. Legion, svarade han, för mannen var fylld av tusentals andar.

³¹ De onda andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden, som var djävulens och de onda andarnas tillhåll.

³² På en bergssluttning i närheten gick en svinhjord just då och betade. De onda andarna ville då fara in i svinen och Jesus tillät dem att göra det.

³³ Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och genast rusade hela svinhjorden utför bergssluttningen och störtade ner i sjön, där de drunknade.

³⁴ När de som vaktade svinen såg vad som hände, sprang de mot den närbelägna staden, och under vägen berättade de om nyheten.

^35-36 Snart kom en stor skara människor ut för att på ort och ställe ta reda på vad som hade hänt. Då fick de se mannen som hade varit andebesatt sitta helt lugnt vid Jesu fötter, påklädd och fullständigt normal! Skräckslagna och förvånade hörde de ögonvittnen berätta hur den besatte mannen hade blivit botad.

³⁷ Händelsen hade skrämt upp dem så totalt att de bad Jesus gå därifrån och lämna dem ifred. Därför lämnade han dem och for tillbaka till andra sidan sjön igen.

³⁸ Mannen som hade varit besatt bad att få följa med, men Jesus skickade iväg honom och sa:

³⁹ Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.Och han gick sin väg och berättade vitt och brett för alla i hela staden om det under som Jesus hade gjort med honom.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

⁴⁰ På andra sidan sjön tog folket emot Jesus med öppna armar, för alla hade väntat på honom.

⁴¹ Då kom en man som hette Jairos, föreståndare för en synagoga, och föll ner vid Jesu fötter och bad honom komma med hem,

⁴² för hans enda barn, en liten tolvårs flicka, höll på att dö. Jesus följde då med Jairos.

^43-44 På vägen dit trängde sig folket på honom, och i folkhopen fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. Hon närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid hans mantel. I samma ögonblick stannade blödningen.

⁴⁵ Vem rörde vid mig? frågade Jesus.När alla nekade, sa Petrus: Mästare, det är ju så många som tränger på från alla håll.

⁴⁶ Men Jesus sa till honom: Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att läkande kraft gick ut från mig.

⁴⁷ När kvinnan förstod att Jesus visste om hennes tilltag, började hon darra och föll på knä framför honom. Hon berättade varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

⁴⁸ Dotter, sa han till henne, din tro har botat dig. Gå i frid.

⁴⁹ Medan han fortfarande talade till henne kom en budbärare från Jairos hus med nyheten att den lilla flickan hade dött. Det är ingen idé att du besvärar Mästaren längre, sa han till fadern.

⁵⁰ Men när Jesus hörde vad som hänt, sa han till Jairos: Var inte rädd! Tro bara, så blir allt bra!

⁵¹ När de kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans far och mor.

⁵² Alla grät för flickans skull, men han sa: Sluta med er gråt! Hon är inte död, hon sover bara!

⁵³ Då hånskrattade de åt honom för de visste ju att hon hade dött.

⁵⁴ Men han tog hennes hand och sa: Res på dig, min lilla vän!

⁵⁵ I samma ögonblick fick hon liv igen och reste sig genast upp. Ge henne något att äta! sa han.

⁵⁶ Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hänt.