Lukas 19-20
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Frälsningen kommer till Sackaios hem
19 När Jesus kom till Jeriko och var på väg genom staden,
2 försökte en man som hette Sackaios få se en skymt av honom. Han var kontrollant vid det romerska tullverket, och därför en mycket rik man.
3 Men han var alltför kortväxt för att kunna se över folkhopen.
4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.
5 När Jesus kom förbi upptäckte han Sackaios och ropade: Sackaios! Skynda dig ner, för i dag vill jag gästa ditt hem!
6 Sackaios skyndade sig att klättra ner och tog överlycklig Jesus med sig hem.
7 Men folket tyckte inte om det. Alla vet ju att Sackaios har stulit pengar och blivit rik. Och ändå går Jesus hem till honom, muttrade de förargat.
8 Då stannade Sackaios och sa till Jesus: Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga, och om jag tagit ut för mycket tull av någon, så ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!
9-10 Jesus sa till honom: Detta är en stor dag för dig och din familj, för Gud har i dag tagit emot er som sina barn. Du var ett av Abrahams förlorade barn. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa sådana människor.
Liknelsen om kungen och hans tio förvaltare
11 Eftersom Jesus närmade sig Jerusalem berättade han denna liknelse. Han visste nämligen att det var många i hans omgivning som räknade med att Guds rike skulle bli en verklighet när han anlände dit.
12 En man av kunglig släkt begav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung.
13 Innan han reste kallade han till sig tio av sina anställda och gav var och en av dem en stor summa pengar, och sa: 'Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.'
14 Men många av hans landsmän ville inte ha honom som kung, och i protest sände de en delegation till honom och meddelade detta.
15 Trots det blev han krönt till kung och kom tillbaka till sitt land. Han kallade då till sig de män som han hade gett pengarna till för att få reda på vad de hade gjort med dem.
16 Den förste mannen rapporterade en väldig vinst - tio gånger så mycket som det belopp han fått.
17 'Bra!
18 Nästa man kunde också rapportera vinst, fem gånger den ursprungliga summan.
19 'Bra!
20 Men den näste i raden lämnade bara tillbaka de pengar han hade fått från början. 'Jag har förvarat dem tryggt
21 'Jag var rädd för dig eftersom du är en hård man att göra affärer med. Du tar det som inte är ditt och skördar där du inte har sått.'
22 'Din late skojare!
23 varför satte du då inte in pengarna på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?'
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: 'Ta pengarna från honom och ge dem till mannen som tjänat mest.'
25 'Men herre
26 'Ja
27 Och när det gäller mina fiender som inte ville ha mig till kung, så för hit dem och avrätta dem här inför mig.'
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
28 Sedan Jesus berättat detta fortsatte han sin vandring mot Jerusalem.
29 I närheten av städerna Betfage och Betania på Oljeberget, skickade han två av lärjungarna i förväg.
30 De fick i uppgift att gå till nästa by och söka efter en åsna som stod bunden vid sidan av vägen. Det skulle vara ett föl som ännu inte var inridet.Ta det, sa Jesus, och led hit det.
31 Och om någon frågar varför ni gör det så säg bara: Herren behöver det.
32 De fann åsnan precis som Jesus sagt.
33 Då de höll på att lösgöra den kom ägarna.Vad gör ni? frågade de. Varför tar ni åsnan?
34 Därför att Herren behöver den, svarade de.
35 De tog åsnan och ledde den till Jesus. Så bredde de ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den.
36-37 Där han sedan kom ridande, lade folket ut sina kläder på vägen. När de så närmade sig den plats där vägen började gå nerför Oljeberget, satte alla igång att ropa och sjunga och lovprisa Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort.
38 Gud har gett oss en kung, jublade de. Och Gud har slutit fred med oss! Ära vare Gud i höjden!
39 Men några upprörda fariseer i folkmassan sa: Herre, säg åt dina lärjungar att de inte ropar på det där sättet. Det är hädelse!
40 Men han svarade dem: Om de tiger, så kommer stenarna att ropa i deras ställe!
41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.
43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.
44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.
Jesus rensar templet
45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd
46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats
47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.
48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
20 En av de följande dagarna när Jesus undervisade och predikade de goda nyheterna i templet, kom plötsligt översteprästerna tillsammans med några andra religiösa ledare och rådsmedlemmar fram till honom.
2 De krävde att få veta vilken rätt han hade att driva ut affärsmännen ur templet.
3 Jag ska ställa en fråga till er innan jag svarar, sa han.
4 Vem sände Johannes till att döpa? Var det Gud, eller var det människor?
5 De diskuterade saken inbördes och sa till varandra: Om vi säger att det var Gud, så är vi fångade i en fälla, för då kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
6 Men om vi säger att det var människor kommer folket att överfalla oss, för de är övertygade om att han var en profet.
7 Därför svarade de: Det vet vi inte.
8 Då sa Jesus: I så fall tänker inte heller jag svara på er fråga.
Mannen som hyrde ut sin vingård
9 Sedan vände han sig till folket igen och berättade följande: En man planterade en vingård och hyrde ut den till några lantarbetare. Därefter reste han utomlands och var borta under många år.
10 När det blev dags att skörda skickade han en av sina män till gården för att han skulle få sin del av skörden. Men de som arrenderat gården överföll mannen och skickade honom tillbaka tomhänt.
11 Då sände han en annan, men samma sak hände med honom. Han blev slagen och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något.
12 Också en tredje man sändes dit, men samma sak hände igen. De slog honom blodig och drev iväg honom.
13 'Vad ska jag göra?' sa ägaren. 'Nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom har de säkert respekt för.'
14 Men när lantbrukarna såg sonen, sa de: 'Det här är vår chans! Han ska ärva alltsammans när hans far dör. Kom, så dödar vi honom, och så är alltihop vårt!'
15 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.Vad tror ni att ägaren kommer att göra?
16 Jo, det ska jag tala om för er: Han kommer att döda dem och arrendera ut vingården till andra.Men så kan det knappast gå till, protesterade de som lyssnade.
17 Jesus såg på dem och sa: Vad betyder då detta som står i Skriften: 'Stenen, som byggnadsarbetarna inte ville använda och kastade bort, har blivit en grundsten för hela huset'?
18 Och han tillade: 'Den som snavar på den stenen slår sig fördärvad, men den som den faller på blir krossad.
19 När översteprästerna och de religiösa ledarna hörde den liknelse han just berättat, ville de genast arrestera honom, för de förstod att han talade om dem och att de var de onda lantarbetarna i berättelsen. Men själva var de rädda för att anhålla honom, eftersom det i så fall kunde bli oroligheter. De försökte därför få honom att säga något som kunde rapporteras till den romerske landshövdingen, så att denne kunde arrestera honom.
Frågan om att betala skatt
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, mutade de några män som skulle låtsas vara hederliga, men som egentligen var utsända för att försöka sätta fast Jesus för något han sa.
21 De sa: Herre, vi vet vilken uppriktig lärare du är. Du säger alltid sanningen och ger inte efter vad andra än tycker och tänker, utan undervisar om Guds väg.
22 Säg oss nu, är det rätt att betala skatt till den romerska staten eller inte?
23 Han genomskådade deras falskhet och sa:
24 Visa mig ett mynt. Vems bild finns på det? Och vems namn? De svarade: Den romerske kejsarens.
25 Han sa: Ge då kejsaren det som är hans, men ge Gud det som tillhör honom!
26 De lyckades alltså inte med att sätta fast honom för något han sa när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och blev tysta.
Frågan om uppståndelsen
27 Sedan kom några saddukeer - män som trodde att döden är slutet på vår existens och att det inte finns någon uppståndelse -
28 och frågade:I Moses lag står det att om en man dör barnlös, så ska mannens bror gifta sig med änkan, och deras barn ska enligt lagen tillhöra den avlidne mannen och föra hans namn vidare.
29 Vi känner en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog sedan barnlös.
30 Hans bror gifte sig med änkan men de fick inte heller några barn.
31 Så höll det på, tills alla sju hade gift sig med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.
32 Till slut dog också kvinnan.
33 Och nu är frågan: Vems hustru kommer hon att bli vid uppståndelsen? Alla sju har ju varit gifta med henne!
34-35 Jesus svarade saddukeerna: Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig, men de som är värdiga att få del i den kommande världen och i uppståndelsen från de döda, tänker inte mer på äktenskap, för de kan inte längre dö.
36 De är nämligen som änglarna, och dessutom är de Guds barn, för de har uppstått till nytt liv från de döda.
37-38 Det ni egentligen vill fråga om är ju om det finns någon uppståndelse eller inte, och då bevisar Mose själv att döda uppstår, för när Gud visade sig för honom i den brinnande busken, talar han om Gud som 'Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'. Att säga att Herren är någons Gud betyder att den personen lever och inte är död, och inför Gud är alla människor levande.
39 Det var bra svarat, Herre, sa några av de judiska lagexperter som stod där,
40 och ingen vågade ställa fler frågor till honom.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan frågade han dem: Hur kan ni påstå att Kristus är en ättling till kung David?
42-43 David själv skrev ju i Psaltaren: 'Gud sa till min Herre, Messias: Sätt dig på hedersplatsen på min högra sida tills jag har lagt under mig alla dina fiender.'
44 Menar ni verkligen att någon kallar sin son Herre?
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
45 Medan folket lyssnade vände han sig till sina lärjungar och sa:
46 Akta er för dessa judiska lagexperter. De älskar att gå omkring i praktfulla kläder, och de tycker om att människor bugar sig för dem när de visar sig offentligt. De sitter alltid på de främsta platserna vid gudstjänsterna, och de njuter av att ha hedersplatser vid festmåltiderna!
47 Men till och med när de ber sina långa böner och ser fromma ut, funderar de ut planer på hur de ska kunna lura änkor på deras egendomar. Därför väntar dem Guds strängaste dom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica