3 Mosebok 8-10

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Mose avskiljer prästerna för tjänst

8 Herren sa till Mose:

^2-3 Ta med dig Aron och hans söner, deras prästkläder, smörjelseoljan, den unga tjuren till syndoffret, de två baggarna och korgen med brödet, som är bakat utan jäst, och samla hela Israel vid tabernaklet.

⁴ Mose gjorde som Herren sagt, och när allt folket var samlat

⁵ sa han: Det som jag nu ska göra har Herren befallt.

⁶ Sedan tog han Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.

⁷ Han klädde på Aron rocken, skärpet, kåpan och efoden med dess vackert vävda bälte.

⁸ Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i en ficka på skölden.

⁹ På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁰ Sedan tog Mose smörjelseoljan och stänkte den på tabernaklet och på varje sak som fanns inne i det, för att på så sätt helga allt.

¹¹ När han kom till altaret stänkte han sju gånger på det och likaså på altarets tillbehör och på tvättfatet och dess ställning för att helga det.

¹² Han hällde smörjelseolja på Arons huvud, för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst.

¹³ Sedan satte Mose på Arons söner deras mantlar med bälten och huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁴ Sedan tog han den unga tjuren till syndoffret och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud.

^15-16 Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn, men också på själva altaret för att helga det, och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och renade det. Han tog fettet som satt på inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret.

¹⁷ Den unga tjurens kropp med dess hud och inälvor brändes utanför lägret, som Herren hade befallt Mose.

¹⁸ Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud,

¹⁹ och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor.

²⁰ Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet.

²¹ Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp dem på altaret, så att hela baggen brändes upp inför Herren. Det var ett brännoffer som Herren uppskattade mycket. De befallningar Herren hade gett Mose följdes in i minsta detalj.

²² Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud.

²³ Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå.

²⁴ Sedan gjorde han likadant med Arons söner på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.

²⁵ Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt de inre organen och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket

²⁶ och placerade ovanpå detta ett osyrat rån, en kaka smord med olivolja och en skiva bröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren.

²⁷ Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner, för att de skulle bära fram det inför Herren genom att vifta med det framför altaret.

²⁸ Mose tog sedan tillbaka viftoffret från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffren till Herren, och Herren var mycket nöjd med dessa offer.

²⁹ Mose tog också bringan och bar fram den inför Herren genom att vifta med den framför altaret. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade föreskrivit.

³⁰ Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet som hade blivit stänkt på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans söner till tjänst inför Herren.

³¹ Sedan sa Mose till Aron och hans söner: Koka köttet vid tabernaklets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er.

³² Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.

³³ Ni får inte lämna tabernaklets ingång på sju dagar, för er invigning ska pågå i sju dagar.

³⁴ Sedan fastslog Mose än en gång att allt han hade gjort den dagen eller tänkt att göra hade blivit befallt av Herren, för att ge dem försoning.

³⁵ Och på nytt påminde han Aron och hans söner om att de måste stanna vid tabernaklets ingång dygnet runt i en vecka. Om ni lämnar den, kommer ni att dö, det är vad Herren har sagt, sa han till dem.

³⁶ Aron och hans söner gjorde därför allt precis så som Herren hade befallt Mose.

Prästerna bär fram offren

9 På den åttonde dagen av invigningen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel.

² Han sa till Aron att ta en tjurkalv från hjorden till syndoffer och en felfri bagge till brännoffer och offra dem inför Herren.

³ Mose sa till honom: Säg till Israels folk att välja ut en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria.

⁴ Dessutom ska folket föra fram ett tackoffer inför Herren bestående av en tjur och en bagge och ett spisoffer av mjöl blandat med olivolja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för dem.

⁵ De ledde alltså fram allt detta till tabernaklets ingång som Mose hade befallt, och folket kom och ställde sig inför Herren.

⁶ Mose sa till dem: När ni följer de föreskrifter Herren har gett, ska han uppenbara sin härlighet för er.

⁷ Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra syndoffret och brännoffret och skaffa försoning först för sig själv och sedan för folket genom de offer för folket som Herren hade befallt.

⁸ Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som ett offer för sin egen synd.

⁹ Hans söner samlade upp blodet åt honom, och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret.

¹⁰ På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp njurarna, fettet runt dessa och det fett som omslöt levern,

¹¹ men köttet och huden brände han upp utanför lägret.

¹² Därefter slaktade han brännofferdjuret, hans söner samlade upp blodet och han stänkte det på altarets alla sidor.

¹³ De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret.

¹⁴ Sedan tvättade han inälvorna och benen och offrade också detta på altaret som ett brännoffer.

¹⁵ När detta var utfört bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade den på samma sätt som han gjort med sitt eget syndoffer.

¹⁶ På så sätt offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de föreskrifter Gud hade gett.

¹⁷ Sedan bar han fram spisoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret i tillägg till morgonens regelbundna offer.

¹⁸ Han slaktade tjuren och baggen, folkets tackoffer. Arons söner bar fram blodet till honom, och han stänkte det på altarets alla sidor.

¹⁹ Han samlade sedan fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet som omsluter inälvorna och fettet runt njurarna och levern.

²⁰ Fettet placerades på dessa djurs bringor, och Aron brände upp detta på altaret.

²¹ Men han viftade med bringorna och högra låret sakta inför Herren som ett viftoffer, precis som Mose hade befallt.

²² Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret.

²³ Mose och Aron gick in i tabernaklet, och när de kom ut igen välsignade de folket, och Herrens härlighet visade sig för hela folket.

²⁴ Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken inför Herren.

Arons söner dör i eld

10 Men Arons söner Nadab och Abihu placerade ohelgad eld i rökelsekaren, lade rökelse på elden och frambar rökelsen som ett offer inför Herren, helt i strid med vad Herren just hade befallt dem.

² Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem.

³ Då sa Mose till Aron: Detta är vad Herren menade när han sa: 'Jag ska visa mig helig bland dem som söker mig och står mig nära, och jag ska förhärligas inför allt folket.' Aron sa inte ett enda ord.

⁴ Mose skickade sedan efter Arons kusiner Misael och Elsafan, söner till Ussiel, och sa till dem: Gå och hämta era vänners förkolnade kroppar från tabernaklet och bär ut dem utanför lägret.

⁵ De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras mantlar.

⁶ Mose sa sedan till Aron och hans söner Eleasar och Itamar: Ni ska inte sörja. Låt inte ert hår vara okammat som ett tecken på sorg, och riv inte sönder era kläder! Om ni gör det, kommer Gud att döda er också, och hans vrede drabbar då hela folket. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja Nadabs och Abihus död i den fruktansvärda eld Herren sände.

⁷ Men ni får inte lämna tabernaklet, för då kommer ni att straffas med döden, för Herrens smörjelseolja är över er.De gjorde precis som Mose hade befallt.

^8-9 Sedan sa Herren till Aron: Drick aldrig vin eller starka drycker när du ska gå in i tabernaklet, för då kommer du att dö. Den regeln gäller också dina söner och deras ättlingar från generation till generation.

¹⁰ Er plikt är att vara folkets domare, att lära dem skillnaden mellan heligt och oheligt, rent och orent,

¹¹ och att undervisa om de lagar som Herren gett genom Mose.

¹² Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Eleasar och Itamar: Ta vad som är kvar av spisoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret. Offret är högheligt.

¹³ Därför måste ni äta det i helgedomen, på en helig plats. Den delen av eldsoffret till Herren tillhör er och era söner, för det har jag fått befallning om.

¹⁴ Men bringan och låret, som burits fram till Herren som viftoffer, kan ätas på vilken helig plats som helst. De tillfaller er och era söner och döttrar som mat. Det är en del av Israels folks tackoffer.

¹⁵ Folket ska bära fram låret tillsammans med bringan, som blev offrad när fettet brändes upp, och detta ska bäras fram inför Herren som ett viftoffer. Sedan tillfaller det er och er familj, för det har Herren befallt.

¹⁶ Sedan letade Mose överallt efter bocken till syndoffret och upptäckte då att den hade blivit uppbränd! Då blev han rasande på Eleasar och Itamar, Arons återstående söner.

¹⁷ Varför har ni inte ätit upp syndoffret i helgedomen? frågade han. Offret är högheligt, och Gud har gett er det för att ta bort folkets skuld och skaffa försoning för dem inför Herren.

¹⁸ Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre skulle ni ha ätit det där, som jag sa till er.

¹⁹ Men Aron sa till Mose: De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren, men skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?

²⁰ När Mose hörde detta lät han sig nöja.