21 Herren sa till Mose:Säg till prästerna att aldrig orena sig genom att röra vid en död människa,

^2-3 utom om det är en nära släkting, en mor eller en far, en son eller dotter, en bror eller en ogift syster som han har haft särskilt ansvar för, eftersom hon inte haft någon man.

⁴ Som ledare för sitt folk får prästen nämligen inte orena sig så som en vanlig människa kan göra.

⁵ Prästerna får inte raka av sig håret eller skägget och inte heller får de tatuera sig.

⁶ De ska vara heliga inför Gud och får inte vanära eller ohelga hans namn. I så fall är de inte lämpade att bära fram eldsoffer till Herren, sin Gud.

⁷ En präst får inte gifta sig med en prostituerad, eller med en kvinna från en annan stam eller med en frånskild kvinna, för han är en helig man inför Gud.

⁸ Prästen är avskild för att bära fram offer inför Gud. Han är helig, för jag, Herren som helgar er, är helig.

⁹ En prästdotter som låter prostituera sig vanärar sin far och ska brännas levande.

¹⁰ Översteprästen, som blivit smord med den speciella smörjelsen och bär de särskilda kläderna, får inte låta sitt hår hänga löst eller riva sönder sina kläder i sorg.

¹¹ Han får inte komma i närheten av en död människa, inte ens sin far eller mor.

¹² Han får inte lämna helgedomen när han är i tjänst och inte heller behandla mitt tabernakel som ett vanligt hus, för han är avskild genom att Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren.

^13-15 Den kvinna han gifter sig med får inte ha varit änka, frånskild, prostituerad eller i övrigt ha varit tillsammans med en man. Hon måste vara en orörd kvinna av hans egen stam, för han får inte bli far till barn med blandat blod.

^16-17 Och Herren sa till Mose: Säg till Aron att den av hans ättlingar i kommande generationer som har något handikapp inte får bära fram offer inför Gud.

¹⁸ Den som är blind, lam eller vanställd till sin kropp,

¹⁹ sina händer eller fötter,

²⁰ är puckelryggig eller dvärg eller har något fel på sitt öga, eller har utslag eller skabb på huden, eller är kastrerad,

²¹ får inte på grund av detta handikapp bära fram eldsoffer inför Herren, även om han är ättling till Aron.

²² Men han ska få äta prästernas mat, som offrats till Gud, både från de heliga och allra heligaste offren.

²³ Han får däremot inte gå innanför förhänget och inte heller komma i närheten av altaret, på grund av sitt kroppsliga fel. Detta skulle orena min helgedom, för jag är Herren, som helgar den.

²⁴ Mose gav alltså dessa föreskrifter till Aron och hans söner och till hela Israels folk.

^1-2 Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner att de ska vara mycket noga med att visa respekt för folkets offer till mig, för jag är Herren.

³ Från och med nu och för all framtid gäller att om en präst som är oren offrar djur som folket har kommit med eller tar hand om gåvor som är avskilda för Herren, så ska han avsättas från sin tjänst. Jag är Herren!

⁴ Ingen präst som är spetälsk eller som har något vätskande sår får äta av de heliga offren förrän han blivit frisk. Och den präst som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång

⁵ eller som rör vid någon orm eller något annat som är förbjudet eller som råkar röra vid någon som är oren,

⁶ den prästen ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat.

⁷ När solen har gått ner är han ren igen och kan äta sin del av offren.

⁸ Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet av rovdjur, för det skulle orena honom. Jag är Herren.

⁹ Varna prästerna så att de följer de här föreskrifterna mycket noga och inte blir dömda som skyldiga och måste dö därför att de brutit mot dessa regler. Jag är Herren, som helgar dem.

¹⁰ Ingen får äta av de heliga offren med mindre han är präst. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren.

¹¹ Men det finns ett undantag. Om prästen för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också de barn till denne slav som föds i hans hus.

¹² Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte äta de heliga offren.

¹³ Men om hon är änka eller frånskild och inte har någon som försörjer henne och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen annan som inte är medlem i de prästerliga familjerna får äta denna mat.

¹⁴ Om någon skulle äta av de heliga offren utan att veta om det, ska han till prästen lämna tillbaka lika mycket som han har tagit och lägga till en femtedel.

¹⁵ De heliga offer som Israels folk burit fram får inte vanhelgas genom att någon obehörig äter av dem, för de har burits fram till Herren.

¹⁶ Den som bryter denna lag drar på sig skuld och råkar i stor fara, därför att han har ätit heliga offer. Jag är Herren, som helgar era offer.

Godkända offerdjur

^17-18 Och Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk, att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja,

¹⁹ kommer det endast att accepteras av Herren om det är ett felfritt djur av hankön. Det måste vara en ung tjur, ett får eller en bock.

²⁰ Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.

²¹ Den som offrar ett tackoffer från hjorden till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras.

²² Ett djur som är blint eller odugligt eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom, får inte offras till Herren. Det är inte lämpligt som brännoffer för Herrens altare.

²³ Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram inför Herren är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men inte som ett löftesoffer.

²⁴ Ett djur som är kastrerat eller skadat i sina könsorgan ska inte offras till Herren vid något tillfälle.

²⁵ Denna bestämmelse gäller för de offer som utlänningar bland er bär fram, men också de djur ni själva offrar, för endast felfria djur kan godkännas för detta offer.

^26-27 Och Herren sa till Mose: När kalvar, lamm eller killingar föds ska de få stanna hos sina mödrar i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan de användas som eldsoffer åt Herren.

²⁸ Ni ska inte slakta ett moderdjur och hennes avkomma på samma dag, vare sig det gäller en ko eller en tacka.

^29-30 När ni bär fram ett lovoffer till Herren måste ni göra det på rätt sätt och äta det offrade djuret samma dag som det slaktats. Lämna inte något av det till följande dag! Jag är Herren.

³¹ Ni måste hålla alla mina bud, för jag är Herren.

^32-33 Ni ska respektera mig och inte ohelga mitt namn, för jag, Herren, har gjort er heliga inför mig och räddat er ut ur Egypten för att ni ska vara mitt eget folk. Jag är Herren.

Jesus uppstår från de döda

28 Tidigt på söndagsmorgonen, alltså dagen efter sabbatsdagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut till graven.

² Plötsligt blev det en våldsam jordbävning. En Herrens ängel kom nämligen ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den.

³ Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö.

⁴ Vakterna blev skräckslagna när de såg honom, och de föll till marken och låg där som döda.

⁵ Sedan talade ängeln till kvinnorna och sa: Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som blev korsfäst.

⁶ Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sa att han skulle göra. Kom och se var hans kropp låg.

⁷ Och skynda er nu att berätta för hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han går före till Galileen för att möta dem där. Det är mitt budskap till dem.

Jesus visar sig för några kvinnor

⁸ Kvinnorna skyndade sig iväg från graven. De var fruktansvärt uppskrämda men samtidigt glada. Och de sprang för att träffa lärjungarna så de kunde berätta vad ängeln hade sagt.

⁹ Men de hade inte hunnit långt förrän Jesus plötsligt stod framför dem!God morgon, sa han. Och de föll till marken inför honom och fattade om hans fötter och tillbad honom.

¹⁰ Sedan sa Jesus till dem: Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska komma till Galileen. Där ska de få se mig.

Vakterna vid graven mutas

¹¹ Så fort kvinnorna gett sig iväg från graven, sprang några av vakterna som stått där till översteprästerna och berättade vad som hade hänt.

^12-13 De sammankallade då ett möte med alla de judiska ledarna, och man beslutade att muta vakterna med en stor summa pengar. Säg att ni sov allesammans, när Jesu lärjungar kom och stal kroppen mitt i natten.

¹⁴ Och om landshövdingen får höra om detta så vet ni att vi står på er sida, och allt ska ordna sig till det bästa, lovade de.

¹⁵ Vakterna tog emot pengarna och spred sedan ut det som de blivit tillsagda att säga. Deras berättelse blev snart känd vida omkring bland judarna, som tror på den än i dag.

Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen

¹⁶ Sedan gick de elva lärjungarna till det berg i Galileen där Jesus sagt att de skulle träffa honom.

¹⁷ Där fann de honom och de tillbad honom, men några av dem var inte säkra på att det verkligen var Jesus.

¹⁸ Han sa då till dem: ''Av Gud har jag fått all makt i himlen och på jorden.

¹⁹ Gå därför ut i hela världen och kalla alla människor till att bli mina lärjungar, och döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

²⁰ Och lär dem att leva på det sätt jag sagt er, och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.