Klagovisorna 3-5
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hopp mitt under svårigheter
3 Jag har verkligen sett den plåga som är resultatet av Guds vrede.
2 Han har lett mig in i det djupaste mörker och utestängt allt ljus.
3 Han har vänt sig mot mig. Dag och natt straffar han mig
4 och får mig att åldras. Han har krossat benen i mig.
5 Han har byggt upp befästningar mot mig och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 Han har begravt mig i mörker, och det är som om jag har varit död länge.
7 Han har stängt in mig, så att jag inte kan fly. Han har bundit fast mig med tunga kedjor,
8 och fastän jag ropar och ber, hör han mig inte!
9 Han har murat in mig bakom tunga stenblock och lagt hinder i min väg.
10 Han lurar som björn och lejon och väntar på att få anfalla mig.
11 Han har dragit ner mig från vägen, gett sig på mig och sedan lämnat mig liggande i mitt blod.
12 Han har spänt sin båge och riktat den mot mig.
13 Hans pilar har träffat mig djupt i hjärtat.
14 Mitt eget folk skrattar åt mig och sjunger sina nidvisor dagen lång.
15 Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig en bägare av sorg att dricka.
16 Det gnisslar mellan tänderna av grus, och han har rullat mig i aska och smuts.
17 Herre, all frid och välsignelse är borta sedan länge, och det är du som har tagit bort alltsammans! Jag vet inte längre vad lycka är.
18 Allt hopp är ute. Min styrka är borta, för Herren har lämnat mig.
19 Kom ihåg den bitterhet och det lidande du har låtit mig möta!
20 Jag kommer aldrig att kunna glömma dessa fruktansvärda år. Alltid kommer jag att få leva i skam.
21 Ändå finns det en strimma av hopp.
22 Hans medlidande tar aldrig slut. Det är bara Herrens nåd som har bevarat oss från att helt gå under.
23 Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.
24 Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.
26 Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.
27 Det är nyttigt för en ung man att lära sig disciplin.
28 Låt honom vänta i stillhet och med tålamod på Herrens befallningar.
29 Låt honom vänta i ödmjukhet med ansiktet mot marken.
30 Låt honom vända andra kinden till mot dem som slår honom och lära sig att uthärda grova förolämpningar utan att klaga.
31 Herren ska inte överge honom för evigt.
32 Även om Gud låter honom uppleva sorg, ska han visa medlidande med honom på grund av sin stora barmhärtighet,
33 för han vill inte göra det svårt för människor och orsaka dem sorg.
34-36 Men du har trampat och krossat de svaga i världen under dina fötter. Du har berövat människor de rättigheter Gud har gett dem, och du har vägrat dem rättvisa! Inte underligt att Herren måste ta itu med dig!
37 För vem kan göra något mot dig utan Herrens tillåtelse?
38 Det är ju Herren som både hjälper och straffar.
39 Varför ska då någon av oss klaga när vi straffas för våra synder?
40 Låt oss pröva oss själva i stället, och omvända oss till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till honom i himlen,
42 för vi har syndat! Vi har gjort uppror mot Herren, och han har inte glömt det.
43 Du har låtit oss drabbas av din vrede, Herre, och slagit oss utan förbarmande.
44 Du har höljt dig i ett moln, så att våra böner inte kan tränga fram till dig.
45 Du har låtit oss bli som avskräde bland folken.
46 Alla våra fiender låter oss veta vad de tycker om oss.
47 Vi är skräckslagna, instängda, övergivna och besegrade!
48-49 Dag och natt strömmar floder av tårar från mina ögon när jag ser mitt folks undergång.
50 Om Herren ändå ville se ner från himlen och lyssna till mitt rop!
51 Mitt hjärta brister vid tanken på de unga flickorna i Jerusalem.
52 Mina fiender, som jag aldrig har gjort något ont, förföljde mig som om jag var en fågel.
53 De kastade ner mig i en brunn och täckte över den med stenar.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud. Jag trodde att det var slutet för mig!
55 Men nerifrån djupet, där jag var, ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde mig! Du lyssnade till min vädjan och hörde min gråt!
57 Du är nära mig när jag ropar till dig, och du har sagt att jag inte ska vara rädd!
58 Herre, du är min försvarare! Du har tagit dig an mitt fall. Rädda mitt liv!
59 Du har sett hur illa de har handlat mot mig. Var nu min domare och bevisa att jag är oskyldig!
60 Du har sett alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla förolämpningar
62 och allt som de viskar om mig.
63 Se hur de skrattar och sjunger nidvisor om mig medan de förbereder min dom!
64 Herre, ge igen för allt ont de har gjort!
65 Förhärda deras hjärtan och förbanna dem, Herre!
66 Förfölj dem i din vrede och utplåna dem från jorden, så att de inte längre finns under din himmel!
Guds vrede stillas
4 Vårt finaste guld har förlorat sin glans! Ädelstenar ligger utspridda på gatorna!
2 Våra finaste ungdomar, vårt guld, behandlas som billig lera.
3-4 Till och med schakalerna ger sina ungar mat, men det gör inte mitt folk Israel. De visar samma brist på omsorg som öknens strutsar. Barnens tungor torkar fast vid gommen på grund av törst, för det finns inte en droppe vatten kvar. Små barn ropar efter bröd, men det finns ingen som kan ge dem något.
5 De som vant sig vid delikatesser går nu omkring som tiggare på gatorna för att få tag på något ätbart. De som vuxit upp i palats går nu omkring och krafsar i soptunnor.
6 Mitt folks synd är större än Sodoms. Där kom förödelsen på ett ögonblick, och det fanns ingen räddning.
7 Våra furstar var sunda och välmående,
8 men nu är deras ansikten svarta som sot. Ingen kan längre känna igen dem. Deras hud stramar torr och hård kring benen.
9 De som dödades av svärd har det bättre än dessa, som sakta dör av svält.
10 En gång omtänksamma mödrar har dödat och ätit sina egna barn för att överleva belägringen.
11 Men nu är Herrens vrede tillfredsställd. Han har släppt loss sin oerhörda vrede. Han tände en eld i Jerusalem och brände ner staden till grunden.
12 Inte en kung på hela jorden, ingen i hela världen, skulle kunna komma in genom Jerusalems portar.
13 Men ändå tillät Gud detta på grund av profeternas och prästernas synd. De orenade staden genom att utgjuta oskyldigas blod.
14 Nu stapplar de omkring blinda på gatorna. De har oskyldigt blod på sina händer, och ingen vill komma vid dem.
15 Försvinn härifrån! skriker folket åt dem. Ni är orena! De flyr till avlägsna länder och vandrar omkring bland främlingar, men ingen vill låta dem stanna.
16 Herren själv vill inte ha med dessa präster och äldste att göra.
17 Vi trodde att våra bundsförvanter skulle komma och hjälpa oss, men vi väntade förgäves. De lyfte inte ett finger för att hjälpa oss.
18 Vi kan inte gå ut på gatan utan fara för livet. Slutet är nära. Våra dagar är räknade. Vi är dömda.
19 Våra fiender är snabbare än örnar. Om vi flyr till bergen hittar de oss. Om vi gömmer oss i ödemarken, väntar de på oss där.
20 Vår kung, Herrens smorde, fångades i deras snaror. Ja, till och med vår mäktige kung! Vi skröt om att vi under hans beskydd skulle kunna hålla stånd mot vilket folk som helst på jorden.
21 Gläder du dig, Edoms folk, i landet Us? Du ska också få känna av Herrens fruktansvärda vrede.
22 Israels straff och tiden i landsflykt är över, men nu ska han straffa Edom för dess synd.
5 Herre, kom ihåg allt som drabbat oss! Se vilka sorger vi måste uthärda!
2 I våra hus och över hela landet vimlar det nu av främlingar.
3 Vi är faderlösa, våra mödrar är änkor.
4 Vi måste till och med betala för vattnet vi dricker, och veden är dyr.
5 Vi böjer våra nackar under segrarens fötter. Ändlöst arbete är nu vår lott,
6 och vi tigger om bröd från både Egypten och Assyrien.
7 Våra förfäder syndade, men de dog innan domens hand hann komma över dem. I stället har vi fått bära den förbannelse som de förtjänade!
8 Våra förra tjänare har blivit våra herrar. Det finns ingen kvar som kan rädda oss.
9 Vi tar oss ut i vildmarken för att skaffa oss mat och riskerar livet varje gång.
10 Vår hud glöder, vi är febriga av hunger.
11 De våldtar Jerusalems kvinnor och flickorna i Juda städer.
12 Våra furstar har de hängt, och till och med gamla män behandlas illa.
13 De för bort våra unga män att mala deras säd och slita vid kvarnstenarna, och små barn dignar under tunga bördor.
14 De äldste sitter inte längre i stadsporten. De unga varken sjunger eller dansar.
15 Glädje har vänts till sorg. Våra danser talar om död.
16 Vår ära är borta, och kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss för våra synder!
17 Våra hjärtan är bedrövade och sorgsna. Vi ser illa, för våra ögon är skumma.
18 Jerusalem och Herrens tempel ligger öde, övergivna av alla utom av vilda djur, som lurar bland ruinerna.
19 Men du, Herre, förblir för evigt densamme. Din tron finns kvar från släkte till släkte!
20 Varför tänker du aldrig på oss? Varför låter du oss vara övergivna så länge?
21 Res oss upp, Herre, och led oss tillbaka till dig! Ge oss tillbaka den glädje vi hade förut,
22 om det inte är så att du alldeles har vänt dig ifrån oss och fortfarande är arg på oss?
Hebreerbrevet 10:19-39
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Att leva av tro
19 Kära bröder, därför kan vi nu tack vare Jesu blod gå rakt in i det allraheligaste där Gud är.
20 Denna nya och livgivande väg öppnades för oss när Kristus offrade sin kropp och förhänget som skymde vägen till Gud revs itu.
21 Vår store överstepräst regerar över Guds hus. Låt oss därför gå direkt in till Gud själv
22 i uppriktighet och vara helt förvissade om att han ska ta emot oss. Han har ju med sitt blod befriat vårt inre från synd, och genom dopet i vatten har vi visat att också våra kroppar fått sin delaktighet i synden avtvättad och ställts till hans förfogande.
23 Låt oss därför stadigt hålla fast vid det hopp vi bekänner oss till, för vi kan lita på att Gud håller sitt löfte till oss.
24 Låt oss överträffa varandra i att vara hjälpsamma och vänliga mot varandra och i att göra gott.
25 Låt oss nu inte svika och utebli från våra sammankomster utan uppmuntra varandra, särskilt nu när dagen för hans återkomst närmar sig.
26 Om någon har förstått sanningen om Kristus men ändå syndar med vett och vilja, finns det inget offer kvar för denna synd.
27 Då återstår bara Guds fruktansvärda straff, som kommer att utplåna alla hans fiender.
28 Den människa som vägrade att lyda de lagar som Mose gav dödades utan barmhärtighet, om det fanns två eller tre vittnen till hennes synd.
29 Tänk på hur mycket värre straffet kommer att bli för dem som har trampat Guds Son under sina fötter. De har behandlat hans renande blod som om det var orent och oheligt och har förolämpat och kränkt Guds Ande, som är förmedlare av Guds nåd.
30 Vi känner honom som sa: Rättvisan tillhör mig, jag ska hämnas på dem. Han sa också: Herren själv ska ta hand om dessa människor.
31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Glöm aldrig den tid när ni först fick höra om Kristus. Kom ihåg hur ni höll er tätt intill Herren, även om det innebar svåra lidanden.
33 Man skrattade åt er och slog er, och ni fick se andra bli behandlade på samma sätt.
34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och trots att man tog allt ifrån er gladde ni er faktiskt, eftersom ni visste att något bättre väntade er i himlen, något som skulle tillhöra er i evighet.
35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Tänk på den belöning som väntar!
36 Ni måste hålla ut för att kunna göra allt det Gud förväntar sig av er. Då kommer ni att få allt det han har lovat er:
37 Hans återkomst dröjer inte länge till.
38 Den som har fått sin skuld förlåten och allt rätt ställt med Gud, måste fortsätta att leva av tro och lita på honom i allt. Den som drar sig tillbaka har Gud ingen glädje av.
39 Men vi tillhör inte dem som vänt Gud ryggen och därmed går förlorade. Nej, vi tillhör dem som är säkra på vår frälsning.
Read full chapterCopyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica