4 Efter Ehuds död syndade Israels folk på nytt mot Herren,

^2-3 och därför lät Herren dem bli besegrade av kung Jabin, som regerade i Hasor i Kanaan. Högste befälhavare för hans armé var Sisera, som bodde i Haroset-Haggoim. Sisera hade 900 stridsvagnar av järn, och han gjorde livet outhärdligt för Israel i tjugo år. Till sist vände de sig till Herren och bad om hjälp.

Debora och Barak

⁴ Israels ledare vid det tillfället hette Debora, Lappidots hustru, en profetissa.

⁵ Hon hade sitt högkvarter vid Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims berglandskap. Dit kom israeliterna för att få hjälp att lösa sina tvister.

⁶ En dag kallade hon till sig Abinoams son Barak från Kades i Naftali och sa till honom: Herren, Israels Gud, befaller dig att mobilisera 10.000 man från Naftalis och Sebulons stammar. Ni ska bege er till berget Tabor

⁷ för att strida mot kung Jabins mäktiga armé med alla dess stridsvagnar under Siseras befäl. Herren säger att han ska föra dem till floden Kison, där du ska besegra dem.

⁸ Jag ska göra det, men bara om du följer med, sa Barak till henne.

⁹ Det ska jag göra, svarade hon. Jag ska gå med dig, men jag varnar dig! Äran av att ha besegrat Sisera går då till en kvinna i stället för till dig!

¹⁰ Debora följde med Barak till Kedes där 10.000 man ur Sebulons och Naftalis stammar anslöt sig till dem.

¹¹ Kaineen Heber hade skilt sig från de övriga kaineerna, ättlingar till Moses svärfar Hobab, och slagit upp sina tält ända framme vid den stora eken i Saannim vid Kedes.

¹² När Sisera fick höra att Barak och hans män hade slagit läger på berget Tabor

¹³ samlade han hela sin armé och de 900 stridsvagnarna och marscherade från Haroset-Haggoim till floden Kison.

¹⁴ Nu är det dags att handla, sa Debora till Barak. Herren ska leda oss, och han har redan gett Sisera i din hand!När Barak och hans tiotusen män kom nerför Tabors sluttningar

¹⁵ lät Herren panik komma över fienden, så att Sisera flydde från sin stridsvagn och sprang till fots.

¹⁶ Barak och hans män förföljde armén och vagnarna ända till Haroset-Haggoim. Hela fiendehären utplånades, och inte en enda av Siseras soldater överlevde.

¹⁷ Under tiden hade Sisera flytt till det tält där Jael, kaineen Hebers hustru, bodde. Det fanns nämligen ett vänskapsfördrag mellan kung Jabin i Hasor och dem som tillhörde Hebers familj.

¹⁸ Jael gick ut för att möta Sisera och sa till honom: Kom in här i mitt tält. Här kan du känna dig trygg under vårt beskydd. Sisera gick in i tältet, och hon bredde en filt över honom.

¹⁹ Kan jag få lite vatten? Jag är törstig, bad Sisera. Men i stället för vatten gav hon honom mjölk och gömde honom sedan igen under filten.

²⁰ Ställ dig i tältöppningen, sa han till henne. Om någon kommer förbi och letar efter mig, så säg att du inte har sett mig.

²¹ Strax därefter tog Jael en vass tältplugg och en hammare och smög sig fram till Sisera medan han låg och sov, helt utmattad. Hon drev pluggen genom hans tinning så hårt att den gick rakt igenom och ner i marken. Sisera dog i sömnen.

²² När Barak kom för att leta efter Sisera, gick Jael ut för att möta honom. Kom, så ska jag visa dig den man du letar efter! Han följde då med henne in i tältet och fann där Sisera liggande död med tältpluggen genom tinningen.

²³ Den dagen lät alltså Gud Israel besegra Jabin,

²⁴ och från den stunden blev Israel starkare och starkare tills Jabin och hans folk drivits bort för gott.

Deboras och Baraks sång

5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:

² När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!

³ Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.

⁴ Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.

⁵ Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.

⁶ På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.

⁷ Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.

⁸ När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.

⁹ Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!

¹⁰ Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.

¹¹ Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!

¹² Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!

¹³ De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.

¹⁴ De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.

¹⁵ Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.

¹⁶ Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.

¹⁷ Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?

¹⁸ Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.

¹⁹ Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.

²⁰ Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.

²¹ Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!

²² Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!

²³ Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare

²⁴ Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.

²⁵ Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!

²⁶ Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.

²⁷ Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.

²⁸ Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'

²⁹ Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:

³⁰ 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'

³¹ Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.

I Midjans våld

6 Israels folk började på nytt att tillbe andra gudar, och än en gång lät Herren deras fiender förtrycka dem. Den här gången kom de under Midjans välde i sju år.

² Midjaniterna var så grymma att israeliterna tog sin tillflykt till grottor och hålor i bergen.

^3-4 Varje gång de hade sått kom plundrare från Midjan, Amalek och den syriska öknen. De slog läger på fälten och förstörde skörden. Ända ner till Gasa blev landet skövlat. De lämnade inte någonting kvar att äta och förde bort får, oxar och åsnor.

⁵ Dessa ligor från fiendefolken kom som gräshoppor i svärmar med sina kameler, alltför många för att kunna räknas, och de stannade ända tills de hade förstört allt som fanns i landet.

^6-7 Midjaniternas plundringar gjorde Israel fattigt, och slutligen vände sig Israel i sin nöd till Herren och bad om hjälp.

⁸ Men så här löd svaret som Herren gav folket genom en profet: Jag, Herren, Israels Gud, förde er ut från Egyptens slaveri

⁹ och räddade er från egyptierna och från alla som behandlade er illa. Jag fördrev era fiender och gav er det här landet.

¹⁰ Jag talade om för er att jag är Herren, er Gud, och att ni inte fick tillbe de gudar som dyrkas av amoreerna, i vars land ni bor, men ni lyssnade inte till mig.

Herren kallar Gideon

¹¹ Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under eken vid Ofra, på den mark som tillhörde abiesriten Joas. Där höll Joas son Gideon på att tröska vete i vinpressen, en grop i marken som gav honom skydd för midjaniterna.

¹² Herrens ängel visade sig då för honom och sa: Du tappre soldat, Herren är med dig!

¹³ Om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt? svarade Gideon. Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som till exempel när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss, och han låter midjaniterna göra slut på oss.

¹⁴ Då vände sig Herren till honom och sa: Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!

¹⁵ Men hur ska jag kunna rädda Israel? svarade Gideon. Min familj är den fattigaste i hela Manasses stam, och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!

¹⁶ Men jag, Herren, ska vara med dig! svarade Herren. Du kommer att besegra midjaniterna snabbt och lätt!

¹⁷ Om det verkligen är sant att du tänker hjälpa mig på det sättet, svarade Gideon, så bli inte arg på mig om jag ber dig göra ett under för att bevisa det! Bevisa att det verkligen är Herren som talar med mig!

¹⁸ Men stanna kvar här, så ska jag gå och hämta en gåva åt dig.Jag ska stanna här tills du kommer tillbaka, svarade ängeln.

¹⁹ Gideon skyndade sig då hem och stekte en killing och bakade ojäst bröd av en hel säck mjöl. Sedan lade han köttet i en korg och hällde spadet i ett kärl och bar fram det till Herrens ängel, som satt kvar vid eken.

²⁰ Lägg brödet och köttet där på berghällen och häll över spadet! sa ängeln till honom. När Gideon gjort som han blivit tillsagd

²¹ rörde ängeln vid köttet och brödet med spetsen av sin stav, och plötsligt slog det upp eld ur berget och köttet och brödet brann upp. Samtidigt försvann ängeln!

²² När Gideon förstod att det verkligen varit Herrens ängel som talat med honom, utropade han: Vad ska jag ta mig till, Herre, för jag har ju sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!

²³ Du behöver inte vara rädd! sa Herren till honom. Du ska inte dö!

Gideon river ner Baals altare

²⁴ Och Gideon byggde upp ett altare där och kallade det Herren är frid. Altaret finns fortfarande kvar i staden Ofra.

²⁵ På natten sa Herren till Gideon att ta den andre i ordningen av faderns tjurar, den som var sju år gammal, föra fram den till familjens Baalsaltare, riva ner altaret och hugga sönder Aseran, avguden som var av trä och som stod bredvid.

²⁶ Byt ut det mot ett altare åt Herren, din Gud. Du ska bygga det uppe på kullen. Offra sedan tjuren som ett brännoffer till Herren, och använd virket från avguden som ved på altaret.

²⁷ Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men han gjorde det på natten, för han var rädd att bli upptäckt av de övriga familjemedlemmarna och folket i staden. Han visste nämligen vad som skulle hända om de kom på honom.

²⁸ Tidigt följande morgon var det några som fick se att Baalsaltaret var nerrivet, att avguden var borta och att ett nytt altare hade byggts upp på vilket det fanns rester av ett offer.

²⁹ Vem har gjort det här? frågade man varandra. Till slut kom det fram att det var Gideon, Joas son, som var den skyldige.

³⁰ För hit din son, ropade de till Joas. Han måste dö. Han har rivit ner Baalsaltaret och huggit sönder Aseran som stod intill.

³¹ Men Joas gav folket svar på tal: Behöver Baal verkligen er hjälp? Vilken förolämpning mot en gud! Det är i stället ni som borde dö, därför att ni förolämpar Baal! Om Baal är en verklig gud, låt honom då sköta det här och själv straffa den som rivit ner hans altare!

³² Från den dagen kallades Gideon för Jerubbaal, som betyder: Låt Baal hämnas!

Gideon lägger ut ull

³³ Strax därefter förenade sig midjaniterna, amalekiterna och folk österifrån till strid mot Israel. De gick över floden Jordan och slog läger i Jisreels dal.

³⁴ Då kom Herrens Ande över Gideon. Han blåste en trumpetsignal som kallade alla män till strid. Abiesriterna kom och följde honom.

³⁵ Han sände också budbärare till Manasse, Aser, Sebulon och Naftali och uppmanade dem att gå med i striden. Alla följde hans uppmaning.

³⁶ Då sa Gideon till Gud: Om du tänker använda mig för att rädda Israel, som du har lovat,

³⁷ bevisa det då genom att låta den ull jag lägger ut på tröskplatsen i kväll vara våt i morgon bitti, men låt marken förbli torr. Då vet jag att du tänker hjälpa mig!

³⁸ Och just så blev det! När Gideon kom till tröskplatsen nästa morgon och kramade ur ullen, fick han en hel skål full med vatten!

³⁹ Då sa Gideon till Herren: Bli inte arg på mig, men låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr medan marken runt omkring är våt!

⁴⁰ Herren gjorde det som Gideon hade önskat. Den natten förblev ullen torr, medan marken runt omkring var täckt av dagg.

Jesus undervisar med stor auktoritet

³¹ Sedan återvände han till Kafarnaum i Galileen och predikade i synagogan där varje lördag.

³² Också där gjorde hans ord djupt intryck, för människorna kände att det var Gud själv som talade genom hans ord.

³³ En gång när han undervisade i synagogan började en man, som var besatt av en ond ande, att ropa:

³⁴ Ge dig iväg härifrån! Vi vill inte ha något med dig att göra, Jesus från Nasaret. Du har kommit för att göra slut på oss. Jag vet vem du är, Guds helige Son.

³⁵ Jesus avbröt honom. Tig! sa han till anden. Lämna honom! Inför allas ögon kastade den onde anden mannen till golvet och for sedan ut ur honom utan att skada honom mer.

³⁶ Alla blev förskräckta och frågade sig: Vad är det i den här mannens ord som gör att till och med de onda andarna lyder honom?

³⁷ Och ryktet om honom spred sig som en löpeld.

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

³⁸ Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Simons svärmor låg då svårt sjuk i hög feber, och alla bad honom att bota henne.

³⁹ Då gick han fram till sängkanten och lutade sig över henne och befallde med stränga ord att febern skulle lämna henne. Genast blev hon feberfri, och hon steg till och med upp och lagade mat åt dem.

⁴⁰ På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla i staden med sina sjuka till Jesus. Och han lade sina händer på var och en av dem och botade deras olika sjukdomar.

⁴¹ Några var besatta av onda andar, men dessa andar for på hans befallning ut ur dem och ropade: Du är Guds Son. Men eftersom andarna visste vem han var, förbjöd han dem att säga något mer.

Jesus predikar över hela Galileen

⁴² Tidigt nästa morgon gick han därifrån och sökte sig till en enslig plats. Folket letade överallt efter honom. Till slut hittade de honom och gjorde allt för att han inte skulle lämna dem utan stanna i Kafarnaum.

⁴³ Men han sa till dem: Jag måste predika de glada nyheterna om Guds rike på andra platser också. Det är därför jag har kommit.

⁴⁴ Och han fortsatte att predika i synagogorna i Judeen.

Read full chapter