Domarboken 3-5
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
1-3 Här följer en förteckning över de folk som Herren lämnade kvar i landet för att pröva den nya generationen i Israel, som inte varit med om krigen i Kanaan. Gud ville ge de unga i Israel tillfälle att lära sig både tro och lydnad genom att besegra sina fiender:Filisteerna med sina fem städer, kananeerna, sidonierna och hiveerna, som bodde i Libanons bergsbygd från Baal-Hermon till Hamat.
4 Dessa folk fanns kvar, för att Herren skulle kunna sätta den nya generationen i Israel på prov. Han ville se om den skulle lyda de befallningar som Herren hade gett deras förfäder genom Mose.
Otniel, den förste domaren
5 Israels barn bodde därför bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
6 De unga männen i Israel tog deras unga kvinnor till hustrur, och flickorna i Israel gifte sig med deras unga män. Snart började Israel också att tillbe deras avgudar.
7 Israels barn var alltså mycket olydiga i Guds ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tillbad avgudar som Baalerna och Aserorna.
8 Herrens vrede riktades därför mot Israel, och han lät kung Kusan-Risataim från östra Syrien besegra dem. I åtta år fick de vara slavar under hans välde,
9 men när folket ropade till Herren, utsåg han Kalebs brorson Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror, att rädda dem.
10 Herrens Ande kom över Otniel. Han blev Israels domare, och Herren hjälpte Israel att fullständigt besegra sin fiende, med Otniel som anförare mot kung Kusan-Risataims armé.
11 Sedan blev det fred i landet i fyrtio år, ända tills Otniel dog.
12 När Israel på nytt började med sin syndfulla avgudadyrkan, lät Gud kung Eglon i Moab ta makten över landet.
13 Denne allierade sig med ammoniterna och amalekiterna, och de besegrade Israel och intog Jeriko, Palmstaden.
14 Under arton år tvingades Israels folk att betala skatt till kung Eglon.
Ehud
15 Men när israeliterna i sin nöd ropade till Herren, sände han dem en befriare, den vänsterhänte Ehud, en benjaminit som var son till Gera och som hade utsetts att resa till kung Eglon med Israels skatt.
16 Innan han gav sig iväg på sin resa tillverkade han en tveeggad dolk, som var en halv meter lång, och som han kunde binda fast vid högra låret under sina kläder.
17-19 När han hade överlämnat pengarna till kung Eglon, en mycket tjock man, vände han hem igen. Men utanför staden, vid stenbrotten vid Gilgal, lät han de övriga i sällskapet fortsätta medan han själv vände tillbaka till kungen.Jag har ett hemligt budskap till dig, sa han till kungen. Kungen skickade då genast ut de övriga ur det svala rummet i övre våningen i hans sommarpalats.
20 Ehud närmade sig försiktigt kungen och viskade till honom: Jag har ett budskap från Gud!Kung Eglon blev ivrig och reste sig upp för att lyssna.
21 Då grep Ehud med sin vänstra hand dolken som han hade vid sitt högra lår och körde den så djupt in i kungens buk
22-23 att klingan kom ut på andra sidan och skaftet försvann och doldes helt av fettet. Ehud lät dolken sitta kvar, skyndade sig ut, låste dörren efter sig och flydde sedan genom övre porten.
24 När kungens tjänare kom tillbaka och såg att dörrarna var låsta, vågade de inte annat än att vänta utanför och tänkte: Han är nog på toaletten längre in i huset.
25 Men när han inte kommit ut efter en lång stund blev de oroliga och skaffade fram en nyckel. När de öppnade dörren och steg in i rummet fann de kungen död på golvet.
26 Under tiden hade Ehud hunnit undan. Han tog sig förbi avgudarna och flydde till Seira.
27 När han kom fram till Efraims bergsbygd blåste han till samling och mönstrade en armé, som han ställde sig i spetsen för.
28 Följ mig! ropade han till dem. Herren ska låta oss segra över moabiterna, våra fiender.Soldaterna drog fram till floden Jordan och besatte alla vadställen, så att inga fiender kunde ta sig över.
29 Sedan anföll de moabiterna och dödade omkring 10.000 av deras bästa soldater och lät ingen av dem fly.
30 Den dagen blev Moab besegrat av Israel, som sedan hade fred under åttio år.
Samgar
31 Domaren som efterträdde Ehud hette Samgar och var son till Anat. Det var Samgar som dödade 600 filisteer med en oxpik och den gången räddade Israel från undergång.
4 Efter Ehuds död syndade Israels folk på nytt mot Herren,
2-3 och därför lät Herren dem bli besegrade av kung Jabin, som regerade i Hasor i Kanaan. Högste befälhavare för hans armé var Sisera, som bodde i Haroset-Haggoim. Sisera hade 900 stridsvagnar av järn, och han gjorde livet outhärdligt för Israel i tjugo år. Till sist vände de sig till Herren och bad om hjälp.
Debora och Barak
4 Israels ledare vid det tillfället hette Debora, Lappidots hustru, en profetissa.
5 Hon hade sitt högkvarter vid Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims berglandskap. Dit kom israeliterna för att få hjälp att lösa sina tvister.
6 En dag kallade hon till sig Abinoams son Barak från Kades i Naftali och sa till honom: Herren, Israels Gud, befaller dig att mobilisera 10.000 man från Naftalis och Sebulons stammar. Ni ska bege er till berget Tabor
7 för att strida mot kung Jabins mäktiga armé med alla dess stridsvagnar under Siseras befäl. Herren säger att han ska föra dem till floden Kison, där du ska besegra dem.
8 Jag ska göra det, men bara om du följer med, sa Barak till henne.
9 Det ska jag göra, svarade hon. Jag ska gå med dig, men jag varnar dig! Äran av att ha besegrat Sisera går då till en kvinna i stället för till dig!
10 Debora följde med Barak till Kedes där 10.000 man ur Sebulons och Naftalis stammar anslöt sig till dem.
11 Kaineen Heber hade skilt sig från de övriga kaineerna, ättlingar till Moses svärfar Hobab, och slagit upp sina tält ända framme vid den stora eken i Saannim vid Kedes.
12 När Sisera fick höra att Barak och hans män hade slagit läger på berget Tabor
13 samlade han hela sin armé och de 900 stridsvagnarna och marscherade från Haroset-Haggoim till floden Kison.
14 Nu är det dags att handla, sa Debora till Barak. Herren ska leda oss, och han har redan gett Sisera i din hand!När Barak och hans tiotusen män kom nerför Tabors sluttningar
15 lät Herren panik komma över fienden, så att Sisera flydde från sin stridsvagn och sprang till fots.
16 Barak och hans män förföljde armén och vagnarna ända till Haroset-Haggoim. Hela fiendehären utplånades, och inte en enda av Siseras soldater överlevde.
17 Under tiden hade Sisera flytt till det tält där Jael, kaineen Hebers hustru, bodde. Det fanns nämligen ett vänskapsfördrag mellan kung Jabin i Hasor och dem som tillhörde Hebers familj.
18 Jael gick ut för att möta Sisera och sa till honom: Kom in här i mitt tält. Här kan du känna dig trygg under vårt beskydd. Sisera gick in i tältet, och hon bredde en filt över honom.
19 Kan jag få lite vatten? Jag är törstig, bad Sisera. Men i stället för vatten gav hon honom mjölk och gömde honom sedan igen under filten.
20 Ställ dig i tältöppningen, sa han till henne. Om någon kommer förbi och letar efter mig, så säg att du inte har sett mig.
21 Strax därefter tog Jael en vass tältplugg och en hammare och smög sig fram till Sisera medan han låg och sov, helt utmattad. Hon drev pluggen genom hans tinning så hårt att den gick rakt igenom och ner i marken. Sisera dog i sömnen.
22 När Barak kom för att leta efter Sisera, gick Jael ut för att möta honom. Kom, så ska jag visa dig den man du letar efter! Han följde då med henne in i tältet och fann där Sisera liggande död med tältpluggen genom tinningen.
23 Den dagen lät alltså Gud Israel besegra Jabin,
24 och från den stunden blev Israel starkare och starkare tills Jabin och hans folk drivits bort för gott.
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:
2 När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!
3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.
4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.
5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.
6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.
9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.
11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare
24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!
26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'
29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:
30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'
31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica