Domarboken 16-18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Simson avslöjar sin hemlighet
16 En dag gick Simson till filisteernas stad Gasa och tillbringade kvällen tillsammans med en prostituerad.
2 Snart spred det sig att han varit synlig i staden, och många av stadens män omringade platsen och låg på lur vid stadsporten för att ta honom till fånga om han försökte ge sig i väg.I morgon när det blir tillräckligt ljust, ska vi ta honom och döda honom, tänkte de.
3 Simson stannade kvar hos flickan till midnatt. För att komma ut ur staden lyfte han av stadsportarna med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron!
4 En tid senare blev han kär i en flicka som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek.
5 Filisteernas ledare gick då personligen till henne och bad henne ta reda på vad det var som gjorde Simson så stark. De ville veta hur de skulle bära sig åt för att kunna övermanna honom och slå honom i kedjor.Vi fem ska ge dig 1.100 siklar silver var om du gör oss den tjänsten, lovade de.
6 Delila tiggde och bad Simson att berätta sin hemlighet: Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?
7 Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa, svarade Simson.
8 Delila berättade detta för de fem ledarna, som genast gav henne sju sensträngar. Medan Simson sov band hon honom.
9 Några filisteer hade gömt sig i ett angränsande rum, och så snart hon hade bundit honom, ropade hon:Simson! Filisteerna är här! Men han slet av senorna som om de varit bomullstrådar, och hans hemlighet hade inte blivit avslöjad.
10 Senare sa Delila till honom: Du driver med mig och ljuger för mig. Nu måste du tala om för mig hur man kan ta dig till fånga.
11 Jo, sa han. Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor.
12 När han sov tog Delila nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum, och Delila ropade:Simson! Filisteerna har kommit för att ta dig till fånga!Men han slet sönder repen som om de varit spindelnät!
13 Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig! klagade Delila. Tala nu om för mig hur man kan fånga dig på riktigt.Väv in mina sju flätor i din väv, svarade Simson.
14 När han somnat, gjorde hon som han sagt och ropade: Filisteerna har kommit, Simson! Han vaknade och drog genast loss sitt hår ur vävstolen.
15 Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig? invände hon. Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!
16-17 Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:Mitt hår har aldrig blivit klippt, sa han. Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst.
18 Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare.Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till, sa hon.De kom och hade med sig pengarna till henne.
19 Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom.
20 Då ropade hon: Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson. Simson vaknade och tänkte: Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri.Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.
21 Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,
22 men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.
Simsons sista seger
23-24 Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern.Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss! ropade de när de såg honom bunden med kedjor. Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!
25-26 I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom.Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem.
27 Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson.
28 Då bad Simson till Herren och sa: Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind.
29 Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft.
30 Herre, låt mig dö med filisteerna, bad han.Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid.
31 Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.
Mika och hans avgudar
17 I Efraims bergsbygd bodde en man som hette Mika.
2 En dag sa han till sin mor: När någon stal dina 1.100 siklar silver förbannade du tjuven. Det var faktiskt jag som stal dem!Gud välsigne dig, för att du bekände det, svarade hans mor.
3 När han lämnade tillbaka pengarna till henne tillade hon: Jag tänkte ge Herren pengarna för din räkning. Du ska få en avgudabild överdragen med silver och en gjuten avgud.
4-5 Hon tog sedan fram 200 siklar och gick till en silversmed som gjorde en snidad avgudabild och en gjuten avgud. Dessa placerade hon i Mikas hus. Mika hade ett avgudatempel med en efod och några husgudar, och han hade avskilt en av sina söner som präst.
6 Vid denna tid fanns det inte någon kung i Israel, utan var och en gjorde som han ville och ansåg vara rätt.
7-8 En dag kom en ung präst från Betlehem i Juda till trakten av Efraims kullar. Han var ute och letade efter en plats där han kunde bo, och han råkade hamna hos Mika.
9 Varifrån kommer du? frågade Mika honom.Jag är präst och kommer från Betlehem i Juda, svarade han. Jag är ute och letar efter någonstans att slå mig ner.
10-11 Du kan stanna här hos mig och bli min präst, sa Mika. Jag ska ge dig tio siklar silver om året, nya kläder varje år och gratis kost och logi.Den unge mannen lät sig övertalas och blev som son i huset.
12 Mika invigde honom som sin personlige präst.
13 Nu vet jag att Herren verkligen kommer att välsigna mig, utropade Mika, eftersom jag har en riktig präst som arbetar för mig!
Mikas avgudar blir stulna
18 Det fanns inte någon kung i Israel vid den här tiden. Daniterna försökte fortfarande hitta en plats att slå sig ner på, för de hade ännu inte lyckats driva bort dem som bodde i det land som skulle vara deras.
2 De valde ut fem tappra män från Sorga och Estaol att spionera på landet där de skulle bo. De representerade varje släkt i stammen. När de kom till Efraims bergsbygd stannade de i Mikas hem över natten.
3 De lade märke till den unge prästens dialekt och tog honom avsides och frågade: Vad gör du här? Varför har du kommit hit?
4 Då berättade han för dem om sin överenskommelse med Mika och att han var dennes personlige präst.
5 Då kan du väl fråga Gud om vår resa kommer att lyckas, bad de honom.
6 Ja, svarade prästen. Allt är i sin ordning. Herren kommer att ta hand om er.
7 De fem männen fortsatte och kom till Lais, där de lade märke till hur trygga alla verkade vara. Människorna där uppträdde precis som de lugna och säkra sidonierna. Dessutom var de rika. De var inte alls beredda på att bli anfallna, utan de levde lugnt och fredligt, och det fanns ingen stam i grannskapet som var tillräckligt stark för att anfalla dem. De bodde långt från Sidon och hade mycket liten eller ingen kontakt med grannstäderna.
8 De fem spionerna återvände så småningom till sitt folk i Sorga och Estaol.Nå, hur var det? Vad säger ni? frågade man dem.
9-10 Männen svarade: Låt oss gå till anfall. Vi har sett landet, och det är bara för oss att inta det. Det finns gott om plats, och det är en underbar trakt. Folket är inte heller berett på att försvara sig. Kom nu, och låt oss gå dit! Det är Gud som gett oss det!
11 Sexhundra beväpnade män ur Dans stam drog ut från Sorga och Estaol.
12 De slog läger vid Kirjat-Jearim i Juda, och den platsen kallas än i dag för Dans läger.
13 Sedan fortsatte de till Efraims bergsbygd.När de skulle gå förbi Mikas hem,
14 berättade de fem spionerna för de övriga: Det finns en efod därinne, en del husgudar och många försilvrade avgudar. Det är ju självklart vad vi ska göra!
15-16 De fem spionerna gick fram till huset, och medan alla de beväpnade männen stod utanför porten hälsade de på den unge prästen.
17 Sedan gick de fram och lade beslag på avbilderna, efoden och husgudarna.
18 Vad gör ni? frågade den unge prästen, när han såg dem bära ut avgudabilderna.
19 Var tyst och följ med oss, sa de. Bli präst åt oss i stället. Är det inte bättre för dig att vara präst åt en hel stam i Israel än åt bara en enda man i hans privata hus?
20 Den unge prästen blev då mycket glad åt att få följa med dem, och han tog med efoden, husguden och den snidade avgudabilden.
21 De fortsatte sedan sin vandring med barnen, boskapen och de mest värdefulla ägodelarna främst i kolonnen.
22 När de hunnit en bit på väg från Mikas hem, kom Mika och hans grannar efter dem
23 och ropade till dem att stanna.Vad menar du med att förfölja oss på det här sättet? frågade daniterna.
24 Vad menar ni med att fråga vad jag vill? svarade Mika. Ni har ju tagit med er alla mina avgudabilder och min präst, och jag har ingenting kvar!
25 Vi vill inte höra ett ord till från dig, svarade männen. Annars kan det hända att någon ilsknar till och dödar er allesammans.
26 De fortsatte sin färd, och när Mika såg att de var alldeles för många för att han skulle kunna göra något åt det, vände han om hem.
27 De nådde snart fram till Lais med Mikas präst och avgudar. De dödade det intet ont anande folket och brände sedan ner staden.
28 Ingen kom för att hjälpa invånarna i staden, för de bodde alldeles för långt borta från Sidon, och de hade inte kontakt med några av sina grannar.Detta utspelades i dalen nära Bet-Rehob. Dans män byggde upp staden igen och bosatte sig där.
29 Staden fick namnet Dan efter deras förfader, Israels son, men ursprungligen hette den Lais.
30 De satte upp avgudabilden och utvalde Jonatan, Gersoms son och Moses sonson, att tillsammans med sina söner bli deras präster,
31 och Mikas avgudastaty tillbads av Dans stam så länge tabernaklet var kvar i Silo.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica