Jefta besegrar ammoniterna

^1-2 Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Hans far, som hette Gilead, hade många söner med sin hustru. Men Jeftas mor var prostituerad, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet.Du är ju son till en hora, sa de. Därför ska du inte heller ärva vår far.

³ Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom.

⁴ En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel.

⁵ Ledarna i Gilead skickade då bud efter Jefta

⁶ och bad honom komma och anföra armén mot ammoniterna.

⁷ Men Jefta sa till dem: Ni hatar mig och har kört bort mig från mitt barndomshem! Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?

⁸ Därför att vi behöver dig, svarade de. Om du vill leda oss mot ammoniterna ska vi göra dig till hövding i Gilead.

⁹ Verkligen! utropade Jefta. Och hur ska jag veta att ni menar allvar?

¹⁰ Vi svär på det, svarade de. Vi lovar det inför Herren.

¹¹ Jefta accepterade deras erbjudande och blev deras befälhavare. Avtalet ingicks inför Herren i Mispa, där allt folket hade samlats.

¹² Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet.

¹³ Kungen svarade att landet tillhörde Ammons barn. Det hade stulits från dem, sa han, när israeliterna kom från Egypten. Hela området från Arnon ända till Jabbok och till Jordan var hans, påstod han, och bad att få tillbaka det utan strid.

^14-15 Jefta svarade: Israel stal inte landet.

¹⁶ När Israels folk kom till Kades på sin väg från Egypten, sedan de gått över Röda havet,

¹⁷ sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kades.

¹⁸ Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land.

¹⁹ Då sände israeliterna bud till amoreernas kung Sihon, som bodde i Hesbon, och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort.

²⁰ Men kung Sihon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem.

^21-22 Då hjälpte oss Herren, vår Gud, att besegra Sihon och allt hans folk, och på så sätt övertog Israel allt ert land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.

²³ Ni måste därför inse att det var Herren, Israels Gud, som tog landet från amoreerna och gav det till Israel. Varför skulle vi då lämna tillbaka det till er?

²⁴ Ni behåller ju vad er gud Kemos ger er, och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss!

²⁵ Och vem tror du egentligen att du är? Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Försökte han ta tillbaka sitt land, när Israel besegrat honom? Nej, det vågade han inte!

²⁶ Men nu, efter 300 år, kommer ni med detta. Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Hesbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka?

²⁷ Nej, jag har inte syndat mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon.

²⁸ Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.

²⁹ Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé.

^30-31 Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren.

³² Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger.

³³ Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn.

³⁴ När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka,

³⁵ men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Ve mig, min dotter! ropade han. Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!

³⁶ Pappa, sa flickan. Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna.

³⁷ Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.

³⁸ Ja, svarade han. Du får gå. Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.

³⁹ Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel

⁴⁰ att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.

Jefta anfaller Efraims stam

12 Männen i Efraims stam samlades vid Safon och hotade Jefta: Varför bad du inte oss vara med i striden mot Ammon? Som straff tänker vi bränna ner ditt hus och även dig.

² Jag frågade er, men ni vägrade komma, svarade Jefta. Ni svek oss just när vi var i stort behov av hjälp.

³ Själv riskerade jag mitt liv och drog ut i strid utan er, och Herren hjälpte mig att besegra fienden. Vad ger det er för rätt att börja strida mot oss?

⁴ Jefta blev förargad över glåporden från Efraims män. De påstod nämligen att männen i Gilead var avskummet från Efraim och Manasse. Jefta mobiliserade därför sin armé och gick till anfall mot Efraim.

⁵ Han besatte vadställena över Jordan bakom Efraims armé, och varje gång en överlevande från Efraim försökte komma över floden blev han förhörd.Tillhör du Efraims stam? frågade männen från Gilead. Den som nekade till detta,

⁶ uppmanades att säga schibbolet. Om det då blev sibbolet i stället för schibbolet, dödades han omedelbart. På så sätt fick 42.000 efraimiter sätta livet till.

⁷ Jefta var Israels domare i sex år, och när han dog begravde man honom i en av Gileads städer.

Ibsan

⁸ Näste domare hette Ibsan och bodde i Betlehem.

^9-10 Han hade trettio söner och trettio döttrar. Han gifte bort sina döttrar med män utanför sin släkt och skaffade också trettio flickor som hustrur åt sina söner. I sju år var han domare i Israel innan han dog och blev begravd i Betlehem.

Elon

^11-12 Efter honom blev Elon från Sebulon domare i tio år. Efter sin död begravdes han i Ajalon i Sebulon.

Abdon

¹³ Näste domare hette Abdon från Pirgaton. Han var son till Hillel

¹⁴ och hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som alla red på åsnor. I åtta år var han domare i Israel.

¹⁵ Sedan dog han och begravdes i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen

6 En sabbatsdag, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte lärjungarna av ax som de gnuggade mellan händerna för att kunna äta vetekornen.

² Men ett par fariseer som såg det sa: Det där är olagligt! Dina lärjungar rycker av ax. De bryter mot den judiska lagen, eftersom det är förbjudet att skörda på sabbaten.

³ Då svarade Jesus dem: Läser ni inte Skriften? Har ni aldrig hört vad kung David gjorde när han och hans män blev hungriga?

⁴ Han gick in i templet och tog skådebröden, de speciella bröd som placerats inför Herren, och åt av dem, trots att det var olagligt. Och han delade också med sig till de andra.

⁵ Och Jesus tillade: Jag är herre till och med över sabbaten.

Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen

⁶ En annan sabbatsdag undervisade han i synagogan. Då satt en man där med en missbildad högerhand.

⁷ Laglärarna och fariseerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, för de var ivriga att komma på något att anklaga honom för.

⁸ Men han förstod precis vad de tänkte! Och han sa till mannen med den missbildade handen: Kom och ställ dig här så alla kan se dig. Mannen gjorde som Jesus sa till honom.

⁹ Sedan vände Jesus sig till fariseerna och laglärarna och sa: Jag vill fråga er något. Vad är rätt att göra på sabbaten, det som är gott eller det som är ont? Att rädda liv eller utsläcka liv?

¹⁰ Han såg på dem en efter en och sa sedan till mannen: Sträck fram handen. Och när han gjorde det blev den normal igen.

¹¹ Då blev Jesu fiender rasande och började prata med varandra om hur de skulle kunna röja honom ur vägen.

Jesus väljer ut de tolv apostlarna

¹² Några dagar senare gick han upp bland bergen för att be, och han bad hela natten.

¹³ När det ljusnade kallade han samman sina efterföljare och valde ut tolv av dem till att bli hans lärjungar eller apostlar som han också kallade dem.

^14-16 Här är namnen på dem: Simon, som Jesus också kallade Petrus, Andreas, Simons bror, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob, Alfaios son, Simon, som också kallades seloten, Judas, Jakobs son och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Verklig lycka

^17-18 När Jesus hade kommit ner från bergssluttningen tillsammans med lärjungarna, kom de till en stor slätt. Där hade en stor skara människor samlats, bland dem många av hans efterföljare. Folk från hela Judeen och från Jerusalem och så långt norrifrån som kustområdet vid Tyros och Sidon hade nämligen kommit för att höra honom och för att bli botade. Han drev ut många onda andar,

¹⁹ och alla försökte röra vid honom för det gick ut läkande kraft från honom som gjorde alla friska.

²⁰ Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa: Lyckliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er!

²¹ Lyckliga är ni som nu är hungriga, för ni ska bli mättade. Lyckliga är ni som gråter, för den tid kommer då ni ska få skratta.

²² Ni kan vara lyckliga när andra hatar er och inte vill veta av er och förolämpar er och svärtar ner era namn därför att ni tillhör mig.

²³ Gläd er när det händer! Ja, dansa av glädje, för en stor belöning väntar er i himlen. Och ni kommer att vara i gott sällskap. De gamla profeterna behandlades ju på samma sätt.

²⁴ Men för de rika väntar bedrövelser och sorger, för de har sin enda lycka här på jorden.

²⁵ De är mätta och framgångsrika nu, men en tid av fruktansvärd hunger ligger framför dem. Deras sorglösa skratt i dag kommer att vändas i sorg i morgon.

²⁶ Och tänk vilken bedrövelse som väntar dem som nu är folkets idoler, falska profeter har man ju alltid lovprisat.

Read full chapter