Minnesmärket vid Jordan

4 När allt folket hade kommit över floden sa Herren till Josua:

^2-3 Säg till de tolv män, som utvalts från stammarna för sina särskilda uppdrag, att hämta var sin sten från den plats ute i floden där prästerna står för att resa ett monument av sten där ni slår läger i kväll.

⁴ Josua sammankallade då de tolv männen

⁵ och sa till dem att gå ut i floden precis där arken befann sig. Var och en av er ska hämta en sten och bära den på sina axlar. Tillsammans ska det alltså vara tolv stenar, en för varje stam.

⁶ Vi ska använda dem för att resa ett monument. När sedan era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder detta minnesmärke?'

⁷ ska ni svara: 'Det är en påminnelse om hur vattnet i Jordan stannade upp, när arken bars över!' Detta monument ska vara en ständig påminnelse för Israel om detta underverk.''

⁸ Männen gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt - en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och byggde där ett monument.

⁹ Josua reste också ett monument av tolv stenar mitt ute i floden, just på den plats där prästerna stod, och det finns fortfarande kvar där.

¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills alla de instruktioner som Josua fått av Herren genom Mose hade utförts. Under tiden hade alla hunnit vandra över floden,

¹¹ och folket stod sedan och såg på när prästerna bar upp arken från floden.

^12-13 Det var cirka 40.000 stridsberedda män som gick före folket, anförda av Rubens, Gads och halva Manasses stammar. Herrens armé tågade fram över slätterna mot Jeriko, på det sätt som Mose befallt.

¹⁴ Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.

^15-16 Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: Kom upp ur Jordan!

¹⁷ Josua gav alltså den ordern.

¹⁸ Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.

¹⁹ Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,

²⁰ och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.

²¹ Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,

²² då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!

²³ Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!

²⁴ Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom.

Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren

5 När folken på västra sidan Jordan, amoreerna och kananeerna, som bodde utmed Medelhavets kust, fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod, och de blev förlamade av skräck.

^2-3 Herren sa då till Josua att han skulle låta omskära alla män i Israel. Detta var andra gången i Israels historia som sådant skedde. Herren gav dem instruktioner om att göra knivar av flinta för detta ändamål, och platsen där omskärelsen ägde rum fick namnet Förhudshöjden.

^4-5 Skälet till omskärelsen var att hela den generation som omskurits efter uttåget ur Egypten hade dött under vandringen i öknen. Ingen av de pojkar som fötts i öknen hade blivit omskuren.

⁶ Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten hade dött. De hade inte varit lydiga mot Herren, och han hade svurit och sagt att han inte skulle låta dem komma in i Löfteslandet, det land som flyter av mjölk och honung.

⁷ Därför omskar Josua deras barn, som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders platser.

^8-9 Och Herren sa till Josua: I dag har jag gjort slut på er skam. Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal (vilket betyder att avvältra) och kallas så än i dag. Efter denna ceremoni vilade folket i lägret tills deras sår var läkta.

¹⁰ Medan de var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk. Det skedde på kvällen den fjortonde dagen i månaden.

^11-12 Nästa dag började de äta av landets skörd. De bakade ojäst bröd och rostade sädeskorn att äta. Dagen därpå föll inget manna, och det föll sedan aldrig mer! Från den stunden levde de av skörden i Kanaans land.

Josua möter en ängel

¹³ När Josua betraktade Jeriko på nära håll, visade sig en man med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: Är du vän eller fiende?

¹⁴ Jag är högste befälhavare över Herrens armé, svarade han. Josua böjde sig då till marken framför mannen och tillbad honom och sa: Ge mig dina order.

¹⁵ Ta av dig skorna, befallde ängeln honom, för platsen du står på är helig mark. Josua gjorde som han blivit tillsagd.

Jerikos murar rasar

6 Portarna till Jeriko hölls stängda, därför att stadens invånare var rädda för israeliterna, och ingen tilläts passera varken ut eller in.

² Jeriko med dess kung och alla soldater är redan besegrat, sa Herren till Josua. Jag har gett dem i din hand!

^3-4 Hela er armé ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. Sju präster ska gå framför arken, och var och en av dessa ska ha en basun av horn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i sina basuner.

⁵ Och när de blåser en långt utdragen ton, ska folket ropa allt vad de orkar. Då kommer stadens murar att rasa, och var och en ska då gå rakt in i staden.

^6-9 Josua sammankallade prästerna och gav order. De beväpnade männen skulle leda processionen, följda av sju präster som skulle blåsa i basunerna. Efter dem skulle prästerna komma med arken, följda av en eftertrupp.

¹⁰ Ni måste vara alldeles tysta, sa Josua till folket. Det är bara basunerna som ska höras, och ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt, men då ska ni också ropa så det verkligen hörs!

¹¹ Den dagen bars arken runt staden en enda gång, och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten.

^12-14 I gryningen följande dag gick de ännu en gång runt staden och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.

¹⁵ I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden inte bara en gång utan sju gånger.

¹⁶ Under det sjunde varvet blåste prästerna en långt utdragen ton i basunerna, och Josua gav följande order: Ropa högt för Herren har gett oss staden!

¹⁷ Döda alla utom Rahab och dem som är i hennes hus, för hon skyddade våra spioner.

¹⁸ Ni ska inte ta något byte, för allt ska förstöras. Om ni inte gör som jag säger, kommer olycka att drabba oss alla.

¹⁹ Men allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller av järn ska helgas åt Herren och läggas i hans skattkammare.

²⁰ När folket hörde den långa tonen från basunerna ropade de så mycket de orkade. Då rasade Jerikos murar plötsligt ihop framför ögonen på dem, och folket trängde in i staden och intog den.

²¹ De utplånade allt levande, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får, åsnor, ja, allt.

Rahab och hennes familj räddas

²² Håll nu ert löfte, sa Josua till de båda spionerna. Gå och befria Rahab och alla som är hos henne.

²³ De unga männen fann Rahab och räddade henne tillsammans med hennes föräldrar och bröder och andra släktingar som befann sig i huset. Man hade ordnat det så att de fördes till en plats utanför Israels läger.

²⁴ Sedan brände israeliterna hela staden, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till Herrens skattkammare.

²⁵ Och därför att Rahab hade gömt spionerna som Josua hade sänt till Jeriko räddade han henne och hennes släktingar, som fanns i huset där hon bodde, och deras ättlingar bor fortfarande bland israeliterna.

²⁶ Därefter uttalade Josua en förbannelse över den som skulle komma på tanken att bygga upp Jeriko på nytt. Han förutsa att när grunden var lagd skulle hans äldste son dö, och när stadsportarna sattes upp hans yngste son.

²⁷ Herren var med Josua, och hans namn blev berömt vida omkring.

Anledningen till Lukas berättelse

^1-2 Käre Theofilos! Det har redan skrivits en hel del om Jesu liv, som bygger på de berättelser vi har från de första lärjungarna och andra ögonvittnen.

³ Men jag tycker att det skulle vara värdefullt att gå igenom allt detta ända från början. Efter en grundlig granskning skickar jag denna sammanfattning till dig,

⁴ för att du ska kunna känna dig säker på att alla de upplysningar du fått är tillförlitliga.

En ängel lovar Sakarias att Johannes ska födas

⁵ Berättelsen börjar med en judisk präst, Sakarias, som levde när Herodes var kung i Judeen. Sakarias tillhörde Avias avdelning av tempelprästerna. Både han och hans fru Elisabet hörde till Arons släkt, varifrån Israels präster kom.

⁶ Sakarias och Elisabet var gudfruktiga människor och noga med att följa alla Guds bud både till anda och bokstav.

⁷ Men de hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.

^8-9 En dag, när Sakarias avdelning var i tjänst i templet, utföll den sedvanliga lottningen så att han fick uppdraget att gå in i den inre delen av templet och tända rökelsen inför Herren.

¹⁰ Under tiden stod många människor utanför på tempelgården och bad som de alltid gjorde under den del av gudstjänsten när man bar fram rökoffret.

^11-12 Medan Sakarias var i helgedomen fick han plötsligt se en ängel som stod på altarets högra sida. Sakarias blev förskräckt och fruktansvärt rädd.

¹³ Men ängeln sa: Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att tala om för dig att Gud har hört dina böner. Din hustru Elisabet ska föda en son. Och du ska ge honom namnet Johannes.

¹⁴ Hans födelse ska göra er både glada och lyckliga, och många ska glädja sig med er.

¹⁵ Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han får aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld med den helige Ande, redan innan han är född.

¹⁶ Han ska få många judar att vända om till Herren, deras Gud.

¹⁷ Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som profeten Elia, och han ska gå före Messias och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära dem att älska Herren som deras förfäder gjorde och hjälpa dem bort från upproriskhetens väg till att göra Guds vilja.

¹⁸ Sakarias sa till ängeln: Men detta är omöjligt! Både Elisabet och jag är för gamla.

¹⁹ Då sa ängeln: Jag är Gabriel! Jag står vid Guds tron som hans tjänare. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.

²⁰ Men eftersom du inte trodde mig, ska du nu bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För mina ord ska visa sig vara sanna när tiden är inne.

Read full chapter