Add parallel Print Page Options

Kungar som besegrats

12 Här följer en förteckning över de kungar som Israel besegrade öster om Jordan och vars områden de intog. Området sträcker sig hela vägen från dalen vid floden Arnon till berget Hermon och innefattar också städerna i östra öknen.

Amoreernas kung Sihon bodde i Hesbon. Hans kungarike sträckte sig från Aroer, vid floden Arnons strand, och från mitten av floddalen till floden Jabbok, som är Ammons barns gräns. Detta omfattar hälften av det nuvarande Gilead.

Sihon kontrollerade också östra Jordandalen så långt norrut som till östra stranden av Galileiska sjön och söderut till Döda havet och sluttningarna upp mot bergsområdet Pisga.

Kung Og i Basan, den siste av rafaeerna, bodde i Astarot och Edrei.

Han regerade över Hermons bergsbygd, över Salka och hela Basan till gränsen av gesureernas och maakateernas områden i väster. Söderut sträckte sig hans rike så att det omfattade den norra hälften av Gilead, där det gränsade till Sihons, kungens i Hesbon, område.

Mose och Israels barn hade besegrat dessa folk, och Mose gav landet till Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam.

Här följer en förteckning över de kungar som Josua och Israels arméer besegrade på västra sidan om Jordan. (Det land som låg mellan Baal-Gad i Libanondalen och berget Halak, väster om Seir, gav Josua till besittning åt de andra stammarna i Israel.

8-24 Området omfattade bergsbygden, låglandet, hedmarken, bergssluttningarna, Judas öken och Negev. De folk som bodde där var hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.) Kungarna var: kungen i Jeriko, kungen i Ai nära Betel, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakis, kungen i Eglon, kungen i Geser, kungen i Debir, kungen i Geder, kungen i Horma, kungen i Arad, kungen i Libna, kungen i Adullam, kungen i Mackeda, kungen i Betel, kungen i Tappua, kungen i Hefer, kungen i Afek, kungen i Lassaron, kungen i Madon, kungen i Hasor, kungen i Simron-Meron, kungen i Aksaf, kungen i Taanak, kungen i Megiddo, kungen i Kedes, kungen i Jokneam vid Karmel, kungen över Dor i staden Nafat-Dor, kungen över Goim vid Gilgal och kungen i Tirsa. Tillsammans var de trettioen stycken.

Ytterligare områden att inta

13 Josua var nu en gammal man, och Herren sa till honom: Du har nu blivit gammal, och fortfarande finns det flera folk som måste besegras

2-7 och stora områden som återstår att inta:Filisteernas alla landområden, eftersom hela området mellan Egyptens bäck och Ekrons område räknas till Kanaans land, det som filisteernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gasa, Asdod, Askelon, Gat och Ekron.Även aveernas område hör dit, gesureernas land, Meara (som tillhör sidonierna) och ända till Afek vid gränsen till amoreernas område.Gebaliternas land vid kusterna och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till vägen mot Hamat. Hela bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim med sidoniernas områden.Jag är beredd att driva bort alla dessa folk för Israels barns skull, så räkna redan nu med dessa områden när du delar landet mellan de nio stammarna och ena hälften av Manasses stam, precis som jag befallt dig.

Landet öster om Jordan delas upp

Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose hade tidigare tilldelat dem detta område.

Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon, med staden i dalen inräknad, och över Medebaslätten till Dibon.

10 Det omfattade också alla de städer som tillhört amoreernas kung Sihon, som regerade i Hesbon, och sträckte sig ända bort till ammoniternas område.

11 Vidare hörde Gilead och gesureernas och maakateernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Basan med staden Salka,

12 och dessutom det område som tillhörde kung Og i Basan, som hade regerat i Astarot och Edrei. Han var den siste av rafaeerna, vilka Mose hade drivit bort.

13 Men Israels folk hade inte fördrivit gesureerna och maakateerna, som än i dag bor kvar bland israeliterna.

14 Mose hade inte tilldelat Levis stam något landområde. Den fick i stället de offer som frambars inför Herren.

15 Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, så stort att det skulle vara tillräckligt för alla i stammen.

16 Det sträckte sig från Aroer vid Arnons strand och från staden som låg mitt i dalen och omfattade hela slätten vid Medeba

17 till Hesbon och de andra städerna på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,

18 Jahas, Kedemot, Mefaat,

19 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget,

20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot.

21 Rubens land omfattade också de övriga städerna på slätten, som tillhörde Sihons kungadöme. Sihon var den kung som hade bott i Hesbon och blivit dödad av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba.

22 Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son.

23 Floden Jordan utgjorde gräns i väster för Rubens stam.

24 Mose gav landområden också till Gads stam i förhållande till dess storlek.

25 Området omfattade Jaeser och alla städer i Gilead och hälften av Ammons barns land, ända till det Aroer som ligger i närheten av Rabba.

26 Det sträckte sig också från Hesbon ända till Ramat-Hammospe och Betonim, och från Mahanaim ända till Lidebirs område.

27-28 I dalen fick de Bet-Haran, Bet-Nimra, Suckot, Safon och det övriga av landet som tillhört kung Sihon i Hesbon. Floden Jordan utgjorde den västra gränsen upp till Galileiska sjön. Därifrån gick gränsen åt öster bort från floden.

29 Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam efter dess behov.

30 Deras område sträckte sig norrut från Mahanaim och omfattade hela Basan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Basan.

31 Hälften av Gilead och kung Ogs huvudstäder Astarot och Edrei gavs åt ena hälften av Makirs, Manasses sons, familj.

32 På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan där folket slagit läger mitt emot Jeriko.

33 Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för han hade förklarat för dem att Herren Gud skulle vara deras arv. Han var allt vad de behövde, precis som han hade lovat dem.

Landet väster om Jordan delas upp

1-2 Resten av det intagna landet tilldelades de återstående nio och en halv stammarna i Israel. Man beslutade om vilka områden de olika stammarna skulle ha genom att dra lott inför Herren, och Herren gjorde så att lotten föll på det sätt han önskade, medan prästen Eleasar, Josua och stamledarna övervakade lottkastningen.

3-4 Mose hade redan gett landområden åt de två och en halv stammarna på östra sidan Jordan. Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap.

Delningen av landet skedde alltså helt enligt de direktiv som Mose hade fått av Herren.

Under ledning av Kaleb kom en delegation från Juda stam till Josua i Gilgal.Kommer du ihåg vad Herren sa till Mose om dig och mig, när vi var vid Kades-Barnea? frågade Kaleb Josua.

Då var jag fyrtio år, och Mose hade sänt oss från Kades-Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning,

men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i löfteslandet. Eftersom jag hade följt Herren min Gud

sa Mose till mig: 'Den del av landet som du just nu varit i ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid.'

10 Som du ser har Herren under de fyrtiofem år som gått och medan Israel vandrade omkring i öknen låtit mig få leva och vara frisk, och i dag är jag åttiofem år.

11 Jag är lika stark nu som jag var när Mose skickade oss ut på detta uppdrag, och jag kan fortfarande leda folket och strida lika bra som jag kunde då!

12 Ge mig nu bergsbygden, som Herren lovade mig. Du kommer väl ihåg att vi då träffade på anakiterna, som bodde där i befästa städer, men om Herren är med mig ska jag driva ut dem ur landet.

13-14 Josua välsignade då Kaleb och gav honom Hebron som arv, därför att han hade följt Herren, Israels Gud.

15 (Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.)I landet rådde sedan fred.

15 Juda stam fick sin del söderut intill Edoms gräns och öknen Sin.

2-4 Närmare bestämt började denna gräns vid södra viken av Döda havet och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron (söder om Kades-Barnea), sedan upp till Addar och därefter mot Karka och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet.

Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp.Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet,

sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fram norr om Bet-Haaraba till Bohans, Rubens sons, sten.

Därifrån gick gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Semeskällan, ut till Rogelskällan

och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, där staden Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnomsdalen, i norra delen av Refaimsdalen.

Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände norrut till Baala (vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim).

10-11 Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, d.v.s. Kesalon, och vidare ner till Bet-Semes. Den drog sedan åter mot nordväst, gick förbi Timna till Ekrons höjd, där den böjde sig mot väster och gick till Sickeron och berget Baala. Gränsen fortsatte vidare norrut, passerade Jabneel och slutade vid Medelhavet,

12 som alltså blev gräns i väster.

13 Herren befallde Josua att ge en del av Judas område åt Kaleb, Jefunnes son, och han fick därför staden Arba, som fått sitt namn efter Anaks far och som också kallades Hebron.

14 Kaleb fördrev Anaks tre söner Sesai, Ahiman och Talmai,

15 och därefter stred han mot folket som bodde i staden Debir (tidigare kallad Kirjat-Sefer).

16 Kaleb lovade att han skulle ge sin dotter Aksa till hustru åt den som intog Kirjat-Sefer.

17 Otniel, som var son till Kalebs bror Kenas, var den som intog staden, och därför blev Aksa Otniels hustru.

18-19 När hon skulle lämna sitt föräldrahem tillsammans med sin man övertalade hon honom att be hennes far om en åker i bröllopsgåva, och hon steg ner från åsnan för att tala med sin far om detta.Vad vill du? Är det något mer jag kan hjälpa dig med? frågade han.Ge mig ännu en present! svarade hon. Landet som du gav mig är ju rena öknen. Kan du inte ge oss några källor också? Han gav henne då den övre såväl som den nedre vattenkällan.

20 Judas stam fick följande område:

21-32 De städer och byar, som låg utmed gränsen mot Edom i sydlandet, nämligen Kabseel, Eder, Jagur, Kina, Dimona, Adada, Kedes, Hasor och Jitnan, Sif, Telem, Bealot, Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron (även kallad Hasor), Amam, Sema, Molada, Hasar-Gadda. Hesmon, Bet-Pelet, Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, Baala, Ijim, Esem, Eltolad, Kesil, Horma, Siklag, Madmanna, Sansanna, Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar.

33-36 Följande städer och byar, som låg på låglandet, tilldelades också Juda:Estaol, Sorga, Asna, Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar.

37-44 Judas stam fick dessutom tjugofem andra städer med kringliggande byar:Senan, Hadasa, Migdal-Gad, Dilean, Mispe, Jokteel, Lakis, Boskat, Eglon, Kabbon, Lamas, Kitlis, Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, Libna, Eter, Asan, Jifta, Asna, Nesib, Kegila, Aksiv och Maresa.

45 Judas stams område omfattade också Ekrons alla städer och byar.

46 Från Ekron sträckte sig gränsen till Medelhavet och städerna utmed gränsen

47 mot Asdod med deras kringliggande byar, och till Gasa med dess byar ända fram till Egyptens bäck. Det omfattade hela kusten utmed Medelhavet till Egyptens bäck i söder.

48-61 Juda fick också dessa fyrtiofyra städer i bergsbygden med deras kringliggande byar:Samir, Jattir, Soko, Danna, Kirjat-Sanna (även kallad Debir), Anab, Estemo, Anim, Gosen, Holon och Gilo, Arab, Ruma, Esean, Janum, Bet-Tappua, Afeka, Humta, Kirjat-Arba (även kallad Hebron), Sior, Maon, Karmel, Sif, Juta, Jisreel, Jokdeam, Sanoa, Kain, Gibea, Timna, Halhul, Bet-Sur, Gedor, Maarat, Bet-Anot, Eltekon, Kirjat-Baal (även kallad Kirjat-Jearim), Rabba,

62 Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, Nibsan, Irhammela och En-Gedi.

63 Men Juda stam kunde inte driva ut jebuseerna som bodde i staden Jerusalem, och därför bor jebuseerna bland Judas folk än i dag.