Job 6-9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job svarar Elifas
6 Då svarade Job:
2 Tänk om min sorg och bedrövelse kunde vägas!
3 Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så obetänksamt.
4 För Herren har träffat mig med sina pilar. Djupt in i mitt hjärta har han nått med deras gift. Förskräckelse från Gud har kommit över mig.
5 Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller den oxe som har tillräckligt med foder.
6 Inte äter man smaklös mat utan krydda eller ett ägg utan salt.
7 Jag avstår hellre än att äta sådant som gör mig sjuk.
8-9 Tänk om Gud ville låta mig få göra det jag mest av allt längtar efter, att få dö under hans hand och bli befriad ur hans fruktansvärda grepp.
10 Det enda som ger mig tröst i all min plåga är att jag inte har förnekat den helige Gudens ord.
11 Varför har jag fortfarande kraft att uthärda? Hur kan jag ha ett sådant tålamod?
12 Är jag känslolös som en sten? Är min kropp gjord av koppar?
13 Finns det något att hoppas på, nu när framgången har tagit slut?
14 Du borde vara vänlig och barmhärtig mot en förtvivlad vän, även om han inte fruktar Herren.
15-18 Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.
19-21 När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.
22 Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?
23 Har jag någonsin bett dig om hjälp?
24 Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25-26 Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?
27 Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.
28 Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29 Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!
30 Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?
Job frågar Gud
7 Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.
2 Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.
3 Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.
4 När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.
6 Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.
7 Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.
8 Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.
9 Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,
10 och för alltid vara borta från hem och familj.
11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!
12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?
13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.
15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.
16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!
17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?
18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?
19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?
20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.
Bildad både anklagar och ger hopp
8 Då svarade Bildad från Sua Job:
2 Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?
3 Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
4 Dina barn syndade mot honom och han straffade dem.
5 Men om du ber till den Allsmäktige
6 så hör han din bön och besvarar den med upprättelse, om du är ren och god.
7 Det du redan hade uppnått kan inte jämföras med den framgång han vill välsigna dig med.
8 Fråga de gamla och lär av dina förfäder!
9 Vi är ännu unga och oerfarna.
10 Men gångna tiders visdom ska lära dig. Andras erfarenhet ska tala till dig och påminna dig
11-13 om att de som glömmer bort Gud inte har något hopp. De är som vass, som inte har någon dy att växa i, eller som gräs som förtorkar i brist på vatten, och som vissnar redan innan det är dags att klippa det.
14 En man utan Gud har ingenting fast att hålla sig till. Det är som att förlita sig på styrkan hos spindelväv. Allt han sätter tro till rasar samman.
15 Han lutar sig mot spindelnätet, men det ger efter, han hänger sig fast, men det ger vika.
16 Han är som ett friskt träd vid vatten, som sträcker ut sina grenar i solskenet.
17 Hans rötter sträcker sig ner i strömmen, ner bland stenarna.
18 Men när han rycks bort därifrån, kommer han inte ens att vara saknad!
19 Detta är allt han har att se fram emot, och andra växer upp och tar hans plats.
20 Men lyssna! Gud kommer inte att förkasta den oskyldige, och inte heller att välsigna den skyldige.
21 Han ska än en gång fylla din mun med skratt och glädjerop.
22 De som hatar dig ska få skämmas, och de onda ska förgöras.
Job svarar Bildad
9 Då svarade Job:
2 Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?
3 Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?
4 För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?
5 Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.
6 Han skakar jorden i dess grundvalar.
7 Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!
8 Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.
9 Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.
10 Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.
11 Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.
12 Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'
13 Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.
14 Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?
15 Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16 Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.
17 Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.
18 Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.
19 Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?
20 Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.
21 Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.
22 Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.
23 Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.
24 När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?
25 Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.
26 Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,
28 så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig
29 utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?
30 Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,
31 skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.
32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.
34 Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica