Add parallel Print Page Options

Herren talar och svarar Job

38 Då svarade Herren Job från virvelvinden:

Varför använder du din okunnighet till att förneka min omtanke?

Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du måste svara på.

Var var du, när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, du som vet så mycket.

Vet du hur dess storlek bestämdes och vem som mätte upp dess mått?

6-7 Vad är det som håller fast dess grund, och vem lade dit hörnstenen, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och änglarna jublade av glädje?

8-9 Vem kontrollerade havens vatten, när det forsade fram ur djupen? Vem klädde dem med moln och tjockt mörker

10 och bestämde deras yttersta gräns

11 och sa: 'Så långt men inte längre får ni komma, och här ska era stolta vågor stanna!'?

12 Har du någonsin befallt morgonen att komma eller ljuset att bryta fram i öster?

13 Har du någon gång sagt till dagsljuset att sprida sig till jordens ändar för att göra slut på nattens ondska?

14 Jorden tar form likt en lerklump som pressas samman av ett sigill, och den är smyckad som en vacker dräkt.

15 De ogudaktiga blir störda i sina handlingar.

16 Har du utforskat havets källor och oändliga djup?

17-18 Har platsen för dödsrikets portar uppenbarats för dig? Vet du hur stor jorden egentligen är? Tala om det för mig, om du vet det!

19 Var kommer ljuset ifrån, och hur kom det dit? Eller berätta för mig om mörkret! Varifrån kommer det?

20 Kan du finna deras gränser eller vägen till deras vistelseort?

21 Men naturligtvis vet du allt det där! För du föddes innan allt detta var skapat, och du har en sådan oerhörd erfarenhet bakom dig!

22-23 Har du varit i snöns förrådshus eller sett var haglet blir till och hur det förvaras, det som jag har sparat för krigstider?

24 Vet du vägen till den plats där blixten delar sig? Var finns östanvindens hem?

25-27 Vem grävde en dal för regnfloderna? Vem gjorde upp vägen för blixten, så att den kunde få regnet att falla på ökenlandet, för att den torra och ofruktbara jorden skulle mättas med vatten, så att ljuvligt gräs skulle växa upp?

28 Har regnet någon far? Varifrån kommer daggen?

29 Vem är isens och frostens mor,

30 som får vatten att bli is, lika hård som klippan?

31 Kan du hålla stjärnorna på plats? Kan du binda Plejaderna eller lösa Orion?

32 Kan du leda stjärnbilderna rätt i de olika årstiderna och visa Stora och Lilla Björn vägen?

33 Känner du till universums lagar och vet du hur himlarna påverkar jorden?

34 Kan du ropa till molnen och få dem att släppa ner regn?

35 Kan du få blixtar att tändas och gå dit du vill?

36 Vem ger insikt och förstånd?

37-38 Vem kan räkna alla moln? Vem kan tömma himlens vattenbehållare över allt damm och all smuts?

39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,

där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?

Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?

5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?

Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.

Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?

Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.

10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.

11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.

12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?

13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?

14 Vågar du lita på honom och hans styrka?

15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?

16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.

17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen

18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.

19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,

20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.

21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.

22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?

23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?

24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.

27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.

28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.

29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?

30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.

32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.

33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.

34 Herren fortsatte:

35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?

36 Då svarade Job Gud:

37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.

38 Jag har redan sagt för mycket.