Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna

32 De tre männen vägrade att vidare svara Job, därför att han fortsatte att hävda att han var oskyldig.

² Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, blev också arg på Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud.

³ Men han blev också arg på Jobs tre vänner, som han ansåg hade dömt Job utan vettiga skäl.

⁴ Elihu hade väntat på sin tur att tala, eftersom han var yngre än de andra.

⁵ Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, reagerade han

⁶ och började tala:Jag är ung och ni är äldre än jag. Därför tvekade jag och vågade inte säga er vad jag tänkte,

⁷ för man säger ju att visheten kommer med åren.

^8-9 Men det är inte bara ålder och erfarenhet som gör människor visa. Även anden i människan, den Allsmäktiges Ande, gör henne förståndig.

¹⁰ Lyssna därför till mig en stund och låt mig få framföra min åsikt.

^11-12 Jag har väntat ända till nu och lyssnat mycket noga, men ni har inte på någon enda punkt lyckats övertyga Job om att han är en syndare eller kunnat bevisa att han är det.

¹³ Det räcker inte att påstå att 'endast Gud kan överbevisa syndaren om hans synd'.

¹⁴ Om det hade varit med mig Job diskuterat, hade jag inte svarat som ni!

¹⁵ Nu sitter ni där och har inget mer att komma med.

¹⁶ Ska då jag behöva fortsätta att vara tyst?

¹⁷ Nej, jag ska ge mitt svar jag också.

¹⁸ Jag har mycket att säga, och anden inom mig driver mig.

¹⁹ Jag är som en vinsäck på bristningsgränsen. Mina ord får mig nästan att sprängas.

²⁰ Jag måste få tala, så låt mig därför ge mina svar.

^21-22 Tro inte att jag kommer att vara rädd att såra någon! Inte heller kommer jag att försöka smickra någon. Jag ska vara uppriktig, för i annat fall kan Gud döda mig.

Elihu tillrättavisar Job

33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.

² Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara.

³ Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet.

⁴ Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv.

⁵ Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan.

^6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du.

⁸ Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång:

⁹ 'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.'

¹⁰ Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende,

¹¹ och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse.

¹² Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor.

¹³ Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?

¹⁴ För Gud talar gång på gång,

¹⁵ i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn.

¹⁶ Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap,

^17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan.

¹⁹ Vi drabbas också av sjukdom och plåga,

²⁰ och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.

²¹ Vi magrar så att alla ben i kroppen syns

²² och dras allt närmare graven.

^23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'

²⁵ Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.

²⁶ Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.

²⁷ Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.

²⁸ Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.

²⁹ Ja, så gör Gud ofta med människan.

³⁰ Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande.

³¹ Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta!

³² Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.

³³ Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis.

Paulus och Barnabas predikar frimodigt i Ikonion

14 I staden Ikonion gick Paulus och Barnabas tillsammans till synagogan och predikade med sådan kraft att många, både judar och icke-judar, kom till tro.

² Men de judar som föraktade Guds ord, förtalade Paulus och Barnabas och sa allt möjligt ont om dem.

³ Trots detta stannade de där en längre tid och vittnade frimodigt, och Herren bevisade att deras budskap om nåd var från honom för han gav dem kraft till att göra under och tecken.

⁴ Men folket i staden hade delade meningar om dem. Några höll med de judiska ledarna, och andra höll med apostlarna.

^5-6 När Paulus och Barnabas fick veta att man tänkte hetsa en grupp både judar och andra och till och med deras ledare till att anfalla dem och stena dem, flydde de för sina liv och begav sig till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien. De besökte också trakten däromkring

⁷ och predikade de goda nyheterna.

Paulus botar en handikappad man i Lystra

⁸ Medan de var i Lystra träffade de en man, som hade varit handikappad sedan födelsen och aldrig hade kunnat gå.

⁹ Han lyssnade när Paulus talade, och Paulus lade märke till honom och såg att han hade tro nog att bli botad.

¹⁰ Därför ropade Paulus till honom: Res dig upp! Och mannen hoppade upp och började gå.

¹¹ När folket som lyssnade såg vad Paulus hade gjort, ropade de på sitt eget språk: De här männen är gudar i mänsklig gestalt!

¹² De trodde nämligen att Barnabas var den grekiske guden Zeus, och att Paulus var Hermes, eftersom det var han som var den främste talaren.

¹³ Prästen i Zeustemplet, som låg i utkanten av staden, kom med blomsterkransar och oxar, som han tillsammans med allt folket tänkte offra framför stadsporten.

¹⁴ Men när det gick upp för Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina kläder och rusade rakt in i folkhopen och ropade:

¹⁵ Människor! Vad tar ni er till? Vi är bara vanliga mänskliga varelser som ni! Vi har kommit hit för att ge er de goda nyheterna. Ni måste sluta upp med att tillbe dessa hjälplösa gudar och i stället be till den levande Guden, som har skapat himlen och jorden och havet och allt som finns i det.

¹⁶ Hittills har han tillåtit att folken gått sina egna vägar,

¹⁷ men ändå lämnade han dem aldrig utan bevis på att han lever. Ni har alltid blivit påminda om honom, som till exempel genom allt det goda han har gjort mot er. Ni har fått regn och goda skördar, vilket har gett er mat och gjort er glada.

¹⁸ Men trots detta kunde Paulus och Barnabas med nöd och näppe hindra folket från att offra åt dem!

¹⁹ Några dagar senare kom ett par judar från Antiochia och Ikonion och retade upp folkmassorna och lyckades med att få dem på sin sida. De stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, av allt att döma död.

²⁰ Men när de troende samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden och nästa dag gav han sig av till Derbe tillsammans med Barnabas.

Paulus och Barnabas återvänder hem till Antiochia

²¹ När de hade predikat de goda nyheterna där och vunnit många lärjungar, återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia.

²² Där hjälpte de de troende att växa i kärlek till Gud och till varandra. De uppmuntrade dem att hålla ut i tro trots alla förföljelser, och påminde dem om att vägen till Guds rike går genom många svårigheter.

²³ Paulus och Barnabas tillsatte också äldstebröder i varje församling och fastade och bad för dem och överlämnade dem åt den Herre som de trodde på.

²⁴ Sedan reste de tillbaka genom Pisidien och Pamfylien

²⁵ och predikade på nytt de goda nyheterna i Perge. Därefter fortsatte de till Attaleia.

²⁶ Slutligen återvände de med båt till Antiochia, där deras resa hade börjat och varifrån Gud hade sänt ut dem för den uppgift som de nu avslutat.

²⁷ När de kom fram kallade de samman alla de troende och berättade om resan och om hur Gud hade öppnat trons dörr också bland icke-judar.

²⁸ Och de stannade en ganska lång tid hos de troende i Antiochia.