Jeremia 49-50

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Budskap till ammoniterna

^1-2 Vad är det ni gör? Varför bor ni i Juda städer? Finns det inte tillräckligt med judar för att bebygga landet? Var det inte de som fick det i arv av mig? Varför har då ni, som tillber Malkam, tagit över Gad och alla dess städer? Jag ska straffa er för detta, förklarar Herren, genom att förstöra er stad Rabba. Den ska bli en övergiven ruinhög, och dess grannstäder ska brännas ner. Sedan ska Israel komma och ta tillbaka sitt land. Israeliterna ska driva bort dem som de själva blivit fördrivna av, säger Herren.

³ Ropa högt, Hesbon, för Ai är förstört! Gråt, Rabba! Ta på dig sorgedräkten och gråt och klaga, och göm dig inne på gårdarna. Din gud Malkam ska bli bortförd i fångenskap tillsammans med sina furstar och präster.

⁴ Du är stolt över dina bördiga dalar, men de kommer snart att vara fördärvade. Du ogudaktiga dotter, du litade på din rikedom och trodde att ingen skulle kunna skada dig.

⁵ Men se, jag ska låta skräck komma över dig, säger Herren, härskarornas Gud. Dina grannar ska fördriva dig från ditt land, och ingen ska hjälpa dem som flyr därifrån.

⁶ Men längre fram ska jag än en gång upprätta ammoniterna, säger Herren.

Budskap till edomiterna

⁷ Herren, härskarornas Gud, säger: Var är alla de visa män som förr fanns ibland er? Finns det inte en enda kvar i hela Teman?

⁸ Fly till de mest avlägsna trakterna i öknen, ni folk i Dedan, för när jag straffar Edom, kommer jag att straffa er.

^9-10 De som plockar druvor brukar lämna kvar en del åt de fattiga, och inte ens tjuvar tar allt. Men jag ska plundra Esaus land fullständigt, och det ska inte finnas en plats där man kan gömma sig. Fördärv ska drabba hans barn, bröder och grannar, alla ska gå under.

¹¹ Men lämna kvar era faderlösa barn och era änkor. Jag ska beskydda dem.

¹² Herren säger till Edom: Om den oskyldige måste lida, hur mycket mer måste då inte du det! Du ska inte komma undan ostraffad! Du måste dricka domens bägare!

¹³ För jag har svurit vid mitt eget namn, säger Herren, att Bosra ska bli en ruinhög, som man svär över och hånar, och dess grannstäder ska för alltid bli ödemarker.

¹⁴ Jag har hört detta budskap från Herren:En budbärare blev sänd att uppmana folken runt omkring att förena sig mot Edom och förstöra det.

¹⁵ Jag ska göra landet svagt och föraktat av alla, säger Herren.

¹⁶ Din stolthet och kraft att förstöra har lurat dig. Trots att du ligger högt uppe bland bergstopparna där örnarna bor, ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.

¹⁷ Edoms öde ska bli fruktansvärt. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen.

¹⁸ Dess städer kommer att ligga lika tysta och öde som Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren. Ingen kommer att bo där längre.

¹⁹ Jag ska sända någon som liknar ett lejon, en som ska komma från ödemarkerna vid Jordan och smyga sig på fåren i fållan. Plötsligt ska Edom bli förstört.Vem ska jag utse? För vem är lik mig och vem kan ställa mig till ansvar? Vilken herde kan utmana mig?

²⁰ Lägg märke till detta: Herren ska verkligen göra detta mot Edom och också mot folket i Teman. Även små barn ska föras bort som slavar! Det kommer att bli en fruktansvärd syn.

²¹ Jorden bävar vid ljudet av Edoms fall. Ropen hörs ända bort till Röda havet.

²² En örn ska komma flygande och breda ut sina vingar över Bosra. Då ska modet svika även de tappraste krigarna, och de ska känna sig som kvinnor i barnsnöd.

Budskap till Damaskus

²³ Städerna Hamat och Arpad har gripits av fruktan, för de har hört nyheten om sin dom. De är oroliga som ett hav i våldsam storm.

²⁴ Damaskus har blivit kraftlöst, och folket vänder om för att fly. Fruktan, ångest och sorg har gripit staden. Den är som en kvinna i födslovåndor.

²⁵ Du berömda stad, du glädjens stad, varför har man inte lämnat dig i fred?

²⁶ Dina unga män ligger döda på gatorna. Hela din armé kommer att utplånas på en enda dag, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁷ Och jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar, och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.

Budskap till Kedar och Hasor

²⁸ Denna profetia handlar om Kedar och om Hasors kungarike, som kommer att förgöras av Nebukadnessar, kungen i Babylon, för Herren ska sända honom att fördärva dem.

²⁹ Deras hjordar och deras tält kommer man att ta, säger Herren, och allt deras bohag. Deras kameler ska bli bortförda och runt omkring ska man höra panikslagna människors rop: Vi är omringade och dömda!

³⁰ Fly för era liv, säger Herren. Dra långt in i öknarna, ni Hasors folk, för Nebukadnessar, kungen i Babylon, planerar att anfalla er och förbereder er undergång.

³¹ Gå, sa Herren till kung Nebukadnessar. Anfall dessa rika beduinstammar, som bor ensamma i öknen utan att bekymra sig och varken har murar eller portar.

³² Deras kameler och boskap ska tillfalla dig, och jag ska skingra dem för alla vindar. Jag ska låta olyckor komma över dem från alla håll.

³³ Hasor ska bli ett tillhåll för vilda djur från öknen. Ingen ska någonsin bo där längre. Det ska ödeläggas en gång för alla.

Budskap till Elam

³⁴ Herrens budskap angående Elam kom till Jeremia i början av Sidkias regering över Juda.

³⁵ Herren, härskarornas Gud, säger: Jag ska förgöra Elams armé

³⁶ och skingra Elams folk för vinden. Jag ska sprida dem åt alla håll, över hela världen till alla tänkbara nationer.

³⁷ Min fruktansvärda vrede ska dra olycka över Elam, säger Herren, och jag ska få dess fiender att utplåna landet och göra slut på dem.

³⁸ Jag ska sätta upp min tron i Elam, säger Herren. Jag ska förgöra både kung och furstar.

³⁹ Men en dag ska jag upprätta Elam och dess rikedomar, säger Herren.

Budskap till Babylon

50 Detta är ett budskap från Herren angående Babylon och det babyloniska riket genom profeten Jeremia:

² Gör känt över hela världen att Babylon ska intas. Dess gud Marduk ska krossas och skymfas

³ när ett folk från norr anfaller och härjar landet så att ingen kan bo där längre. Allt ska utplånas, och både människor och djur ska fly.

⁴ Då ska folket i Israel och Juda förenas för att gråtande söka Herren, sin Gud.

⁵ De ska fråga efter vägen till Sion och börja vandringen hem igen. Kom, låt oss förenas med Herren i ett evigt förbund som aldrig mer ska kunna brytas, ska man säga.

⁶ Mitt folk har varit som förlorade får. Deras herdar förde dem på fel väg och släppte dem sedan lösa bland bergen. Så gick de vilse och glömde sin rätta viloplats.

⁷ Alla som råkade på dem gjorde anspråk på dem och sa: Vi har tillåtelse att anfalla dem, för de har syndat mot Herren, rättvisans Gud, han som var deras förfäders hopp.

⁸ Men fly nu bort från Babylon, från kaldeernas land. Led mitt folk hem igen,

⁹ för jag ska uppresa en armé från de stora länderna i norr. De ska anfalla Babylon och inta det. Fiendens pilar ska träffa mitt i prick och inte missa!

¹⁰ Babylon ska bli plundrat tills alla har fått nog med byte, säger Herren.

¹¹ Ni är glada, ni kaldeer, som har plundrat mitt folk. Ni är som kor på tröskplatsen och som gnäggande hästar,

¹² men snart ska ert land få skämmas för er. Ni ska bli det minsta av alla folk, en vildmark och ett torrt ökenland.

¹³ På grund av Herrens vrede mot er ska Babylon bli ett ensligt ödeland, och alla som far förbi ska bli förskräckta och se ner på landet där det ligger sårat.

¹⁴ Ja, förbered er för att strida mot Babylon, ni alla folk runt omkring! Spänn era bågar och spara inte på pilarna, för landet har syndat mot Herren.

¹⁵ Höj segerrop från alla sidor! Titta! Man ger upp! Murarna har fallit. Herren har fått sin hämnd. Behandla Babylon som det har behandlat andra!

¹⁶ Slå ner på alla dem som sår och skördar. Se till att alla landsflyktiga återvänder till sina egna länder, medan fienden rycker fram.

¹⁷ Israeliterna är som får jagade av lejon. Den förste att frossa på dem var kungen i Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen i Babylon, deras ben.

¹⁸ Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Nu ska jag straffa kungen i Babylon och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen.

¹⁹ Men Israel ska jag leda hem till sitt eget land igen. De ska få njuta på Karmels och Basans ängar och än en gång uppleva glädje och lycka på bergen i Efraim och Gilead.

²⁰ Den dagen ska det inte finnas någon synd i Israel eller i Juda, för jag ska förlåta den kvarleva som jag har skonat, säger Herren.

²¹ Anfall Merataims land och folket i Pekod. Ja, marschera framåt mot Babylon! Utplåna det, så som jag har befallt!

²² Stridslarm ska höras i landet, rop som talar om förödelse.

²³ Babylon, den kraftigaste hammaren på hela jorden, ligger sönderslagen.

²⁴ Jag gillrade en fälla för dig, Babylon, och du blev fast därför att du stred mot Herren.

²⁵ Herren har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram vapen för att visa sin vrede mot fienden. Den förskräckelse som drabbar Babylon är ett verk av Herren, härskarornas Gud.

²⁶ Ja, gå emot det från avlägsna länder! Bryt upp dess förråd! Slå ner murar och hus så att de ligger i ruiner. Lämna ingenting kvar.

²⁷ Döda alla unga krigsdugliga män! Tiden är inne för Babylon att slaktas.

²⁸ Men mitt folk ska fly, det ska fly tillbaka till sitt eget land och berätta om hur Herren i sin vrede hämnades dem som förstörde hans tempel.

²⁹ Mobilisera alla bågskyttar mot Babylon. Omringa staden, så att ingen kan fly! Behandla den precis som den behandlat andra, för den har kränkt Herren, den Helige i Israel.

³⁰ Stadens unga män ska falla på gatorna och dö. Alla soldater ska stupa.

³¹ Jag står dig emot, du högmodiga folk, och nu har räkenskapens dag kommit för dig!

³² Du högfärdiga land, du kommer att stappla och falla, och ingen ska hjälpa dig upp. Jag ska tända en eld i Babylons städer, en eld som ska bränna upp allt som finns där.

³³ Herren, härskarornas Gud, säger: Folket i Israel och Juda har blivit förtryckt. Deras besegrare håller dem fast och vägrar att låta dem gå.

³⁴ Men deras förlossare är stark. Hans namn är Herren, härskarornas Gud. Han ska försvara dem och se till att de blir befriade och på nytt får bo i lugn och ro i Israel.Men för folket i Babylon finns det ingen ro!

³⁵ Fördärvets svärd ska slå kaldeerna, säger Herren. Det ska slå folket i Babylon och dess furstar och visa män.

³⁶ Alla de falska profeterna ska stå där som dårar! Panik ska komma också över de modigaste bland soldaterna!

³⁷ Kriget ska drabba deras hästar och vagnar. Alla deras legosoldater kommer att bli fega och odugliga. Alla Babylons skatter ska rövas bort

³⁸ och vattenförråden ska ta slut. Varför? Därför att hela landet är fullt av vidriga avgudabilder. Men de ska bli utom sig av skräck.

³⁹ Därför ska Babylon bli ett tillhåll för schakaler och ugglor och ett hem för öknens vilda djur. Aldrig mer ska människor bo där. Det ska ligga övergivet för alltid.

⁴⁰ Herren ska förgöra Babylon på samma sätt som han störtade Sodom och Gomorra och deras grannstäder. Ingen har bott där sedan dess, och ingen kommer någonsin mer att bo i Babylon.

⁴¹ Se hur de kommer! En väldig armé från norr! Kungar från många länder har anslutit sig på Herrens uppmaning.

⁴² De är fullt rustade för strid. De är grymma och skoningslösa. Dånet av deras härskrin är som havsvågornas rytande. Babylon! De kommer ridande mot dig grupperade för anfall!

⁴³ När kungen av Babylon får denna rapport om läget står han där alldeles handfallen. Ångest kommer över honom, som födslovåndor.

⁴⁴ Jag ska sända en inkräktare mot dem, en som kommer över dem mycket plötsligt, likt ett lejon som dyker upp ur snåren vid Jordan och anfaller betande får. Jag ska jaga bort babylonierna i ett ögonblick och utse den jag vill som deras herde. För vem är lik mig? Vem kan ställa mig inför rätta?

⁴⁵ Lyssna till Herrens plan för Babylon, kaldeernas land. Till och med små barn ska föras bort som slavar.

⁴⁶ Hela jorden ska darra vid Babylons fall, och folkets förtvivlade rop ska höras över hela världen.