Budskap till moabiterna

48 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab:Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits.

^2-4 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: Kom, vi ska göra slut på Moab som nation. I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar.

⁵ Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden.

⁶ Fly för era liv! Göm er i öknen!

⁷ Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land!

⁸ Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det.

⁹ Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse.

¹⁰ Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem!

¹¹ Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak.

¹² Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder!

¹³ Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel.

¹⁴ Kommer ni ihåg hur ni skröt: Vi är hjältar och stora krigsmän?

¹⁵ Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud.

¹⁶ Olyckan kommer snabbt över Moab.

¹⁷ Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda.

¹⁸ Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn.

¹⁹ De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: Vad är det som har hänt?

²⁰ De får till svar: Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört.

²¹ Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat,

²² Dibon, Nebo, Bet-Diblataim,

²³ Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon,

²⁴ Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära.

²⁵ Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna.

²⁶ Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla,

²⁷ för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall.

²⁸ Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna.

²⁹ Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta.

³⁰ Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor.

³¹ Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män.

³² Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena!

³³ Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje.

³⁴ I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna.

³⁵ Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar.

³⁶ Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta.

³⁷ De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg.

³⁸ Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka.

³⁹ Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar.

⁴⁰ En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren.

⁴¹ Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd.

⁴² Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren.

⁴³ Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren.

⁴⁴ Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne.

⁴⁵ Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare.

⁴⁶ Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar.

⁴⁷ Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.

Budskap till ammoniterna

^1-2 Vad är det ni gör? Varför bor ni i Juda städer? Finns det inte tillräckligt med judar för att bebygga landet? Var det inte de som fick det i arv av mig? Varför har då ni, som tillber Malkam, tagit över Gad och alla dess städer? Jag ska straffa er för detta, förklarar Herren, genom att förstöra er stad Rabba. Den ska bli en övergiven ruinhög, och dess grannstäder ska brännas ner. Sedan ska Israel komma och ta tillbaka sitt land. Israeliterna ska driva bort dem som de själva blivit fördrivna av, säger Herren.

³ Ropa högt, Hesbon, för Ai är förstört! Gråt, Rabba! Ta på dig sorgedräkten och gråt och klaga, och göm dig inne på gårdarna. Din gud Malkam ska bli bortförd i fångenskap tillsammans med sina furstar och präster.

⁴ Du är stolt över dina bördiga dalar, men de kommer snart att vara fördärvade. Du ogudaktiga dotter, du litade på din rikedom och trodde att ingen skulle kunna skada dig.

⁵ Men se, jag ska låta skräck komma över dig, säger Herren, härskarornas Gud. Dina grannar ska fördriva dig från ditt land, och ingen ska hjälpa dem som flyr därifrån.

⁶ Men längre fram ska jag än en gång upprätta ammoniterna, säger Herren.

Budskap till edomiterna

⁷ Herren, härskarornas Gud, säger: Var är alla de visa män som förr fanns ibland er? Finns det inte en enda kvar i hela Teman?

⁸ Fly till de mest avlägsna trakterna i öknen, ni folk i Dedan, för när jag straffar Edom, kommer jag att straffa er.

^9-10 De som plockar druvor brukar lämna kvar en del åt de fattiga, och inte ens tjuvar tar allt. Men jag ska plundra Esaus land fullständigt, och det ska inte finnas en plats där man kan gömma sig. Fördärv ska drabba hans barn, bröder och grannar, alla ska gå under.

¹¹ Men lämna kvar era faderlösa barn och era änkor. Jag ska beskydda dem.

¹² Herren säger till Edom: Om den oskyldige måste lida, hur mycket mer måste då inte du det! Du ska inte komma undan ostraffad! Du måste dricka domens bägare!

¹³ För jag har svurit vid mitt eget namn, säger Herren, att Bosra ska bli en ruinhög, som man svär över och hånar, och dess grannstäder ska för alltid bli ödemarker.

¹⁴ Jag har hört detta budskap från Herren:En budbärare blev sänd att uppmana folken runt omkring att förena sig mot Edom och förstöra det.

¹⁵ Jag ska göra landet svagt och föraktat av alla, säger Herren.

¹⁶ Din stolthet och kraft att förstöra har lurat dig. Trots att du ligger högt uppe bland bergstopparna där örnarna bor, ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.

¹⁷ Edoms öde ska bli fruktansvärt. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen.

¹⁸ Dess städer kommer att ligga lika tysta och öde som Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren. Ingen kommer att bo där längre.

¹⁹ Jag ska sända någon som liknar ett lejon, en som ska komma från ödemarkerna vid Jordan och smyga sig på fåren i fållan. Plötsligt ska Edom bli förstört.Vem ska jag utse? För vem är lik mig och vem kan ställa mig till ansvar? Vilken herde kan utmana mig?

²⁰ Lägg märke till detta: Herren ska verkligen göra detta mot Edom och också mot folket i Teman. Även små barn ska föras bort som slavar! Det kommer att bli en fruktansvärd syn.

²¹ Jorden bävar vid ljudet av Edoms fall. Ropen hörs ända bort till Röda havet.

²² En örn ska komma flygande och breda ut sina vingar över Bosra. Då ska modet svika även de tappraste krigarna, och de ska känna sig som kvinnor i barnsnöd.

Budskap till Damaskus

²³ Städerna Hamat och Arpad har gripits av fruktan, för de har hört nyheten om sin dom. De är oroliga som ett hav i våldsam storm.

²⁴ Damaskus har blivit kraftlöst, och folket vänder om för att fly. Fruktan, ångest och sorg har gripit staden. Den är som en kvinna i födslovåndor.

²⁵ Du berömda stad, du glädjens stad, varför har man inte lämnat dig i fred?

²⁶ Dina unga män ligger döda på gatorna. Hela din armé kommer att utplånas på en enda dag, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁷ Och jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar, och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.

Budskap till Kedar och Hasor

²⁸ Denna profetia handlar om Kedar och om Hasors kungarike, som kommer att förgöras av Nebukadnessar, kungen i Babylon, för Herren ska sända honom att fördärva dem.

²⁹ Deras hjordar och deras tält kommer man att ta, säger Herren, och allt deras bohag. Deras kameler ska bli bortförda och runt omkring ska man höra panikslagna människors rop: Vi är omringade och dömda!

³⁰ Fly för era liv, säger Herren. Dra långt in i öknarna, ni Hasors folk, för Nebukadnessar, kungen i Babylon, planerar att anfalla er och förbereder er undergång.

³¹ Gå, sa Herren till kung Nebukadnessar. Anfall dessa rika beduinstammar, som bor ensamma i öknen utan att bekymra sig och varken har murar eller portar.

³² Deras kameler och boskap ska tillfalla dig, och jag ska skingra dem för alla vindar. Jag ska låta olyckor komma över dem från alla håll.

³³ Hasor ska bli ett tillhåll för vilda djur från öknen. Ingen ska någonsin bo där längre. Det ska ödeläggas en gång för alla.

Budskap till Elam

³⁴ Herrens budskap angående Elam kom till Jeremia i början av Sidkias regering över Juda.

³⁵ Herren, härskarornas Gud, säger: Jag ska förgöra Elams armé

³⁶ och skingra Elams folk för vinden. Jag ska sprida dem åt alla håll, över hela världen till alla tänkbara nationer.

³⁷ Min fruktansvärda vrede ska dra olycka över Elam, säger Herren, och jag ska få dess fiender att utplåna landet och göra slut på dem.

³⁸ Jag ska sätta upp min tron i Elam, säger Herren. Jag ska förgöra både kung och furstar.

³⁹ Men en dag ska jag upprätta Elam och dess rikedomar, säger Herren.

Melkisedek - kung och präst

7 Denne Melkisedek var kung i staden Salem och samtidigt den högste Gudens präst. När Abraham kom tillbaka hem efter att ha vunnit ett stort slag mot flera kungar, mötte Melkisedek honom och välsignade honom.

² Abraham tog då en tiondel av allt det han hade vunnit i kriget och gav det till Melkisedek.Namnet Melkisedek betyder rättfärdighetens kung, men också fridens och fredens kung efter betydelsen av Salem, som betyder fred.

³ Melkisedek hade ingen far eller mor, och det finns inget upptecknat om någon av hans förfäder. Precis som Guds Son är hans liv utan början och utan slut, och han är en präst i evighet.

⁴ Lägg nu märke till hur stor Melkisedek är.För det första: Till och med Abraham, stamfar för Guds utvalda folk, gav Melkisedek en tiondel av det krigsbyte som han tog från de besegrade kungarna.

⁵ Om Melkisedek hade varit en judisk präst hade Abrahams handlande varit begripligt. Senare krävde man nämligen genom lag att Guds folk skulle ge tionde till prästerna som de ju också var släkt med.

⁶ Men Melkisedek hörde inte till Abrahams släkt och ändå gav Abraham honom tionde av bytet.För det andra: Melkisedek välsignade också den mäktige Abraham,

⁷ och som alla vet är den person som välsignar alltid större än den som tar emot välsignelsen.

⁸ För det tredje: De judiska prästerna, som tog emot tionde, var vanliga, dödliga människor. Men det sägs om Melkisedek att han fortfarande lever.

⁹ För det fjärde: Man skulle kunna säga att Levi, förfadern till alla judiska präster, och som själv tog emot tionde, också gav tionde till Melkisedek genom Abraham.

¹⁰ För även om Levi ännu inte var född, när Abraham gav tionde till Melkisedek, så är han för Gud en av Abrahams efterkommande.

¹¹ För det femte: Om de judiska prästerna och deras lagar hade kunnat frälsa oss hade inte Gud behövt sända Kristus som en präst med Melkisedeks ställning. I stället kunde han ha sänt någon med Arons ställning, samma ställning som alla andra präster hade.

^12-14 Men när Gud beslutade om en ny ordning för prästerna, måste också hans lag ändras. Som vi alla vet tillhörde inte Kristus Levis präststam, utan han kom från Judas stam, som inte var utvald till prästtjänst. Mose hade aldrig gett dem den uppgiften.

Kristus påminner om Melkisedek

¹⁵ Det framstod som ännu tydligare då Kristus kom som en annan Melkisedek.

¹⁶ Han blev inte präst genom att uppfylla det gamla kravet på att tillhöra Levis stam utan på grund av den kraft som flödade från ett evigt liv.

¹⁷ Och psalmförfattaren visar på detta när han säger om Kristus: Du är en präst i evighet, på samma sätt som Melkisedek.

¹⁸ Den gamla prästordningen, som byggde på släktförhållanden, avskaffades alltså. Lagen var oduglig och för svag till att frälsa människor.

¹⁹ Den ledde inte någon människa in i ett rätt förhållande till Gud. Nu har vi i stället ett hopp som är mycket bättre, för Kristus leder oss till en rätt ställning inför Gud, och nu kan vi komma nära honom.

²⁰ Gud bekräftade med en ed att Kristus alltid skulle vara präst.

²¹ Så starka ord har han aldrig använt om andra präster. Det är bara till Kristus han sagt: Herren har svurit en ed och han kommer aldrig att ändra sig: 'Du är för evigt präst på Melkisedeks vis.'

²² Därför kan Kristus för evigt garantera att detta nya och bättre förbund står fast.

²³ Dessutom behövdes många präster enligt den gamla ordningen så att de yngre kunde ta vid när de äldre dog.

²⁴ Men Jesus lever i evighet och fortsätter att vara präst, och därför behöver vi ingen annan.

²⁵ Eftersom han är evig finns han alltid hos Gud för att be för oss och kan fullständigt och för alltid frälsa alla som kommer till Gud genom honom.

²⁶ Därför är han just en sådan överstepräst som vi behöver, för han är helig och utan skuld, fri från synd och skild från syndare, och han har fått hedersplatsen i himlen.

²⁷ Han behöver inte som andra präster det dagliga blodet från djuroffer för att först sona sina egna synder och sedan folkets. Hans offer på korset gäller en gång för alla.

²⁸ Enligt Moses lag var till och med översteprästerna svaga och syndiga människor som inte kunde låta bli att handla orätt. Men nu har Gud genom en ed tillsatt sin Son, och han är fullkomlig i evighet.