Folket lämnar Juda trots varningen

43 När Jeremia hade avslutat sitt budskap från Herren till folket

^2-3 sa Asarja, Hosajas son, Johanan, Kareas son, och alla de andra övermodiga männen bland folket till Jeremia: Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sagt till dig att varna oss för att gå till Egypten! Det är Baruk, Nerias son, som har fått dig att säga detta, för att vi ska stanna här och bli dödade av babylonierna eller bli bortförda till Babylon som slavar.

⁴ Johanan, alla gerillaledarna och folket vägrade att lyda Herren och stanna i Juda.

⁵ Allesammans, till och med de som hade vänt tillbaka från grannländerna dit de hade flytt, började sin vandring mot Egypten med Johanan och de andra officerarna som ledare.

⁶ Med i sällskapet fanns män, kvinnor och barn och även kvinnorna från Sidkias hov och alla de som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat kvar under Gedalja. De till och med tvingade Jeremia och Baruk att gå med dem.

⁷ De ville alltså inte lyda Herren utan gav sig av mot Egypten och kom ända bort till staden Tapanhes.

⁸ Där talade Herren än en gång till Jeremia:

⁹ Sammankalla alla män i Juda. Medan de ser på, ska du ta några stora stenar och mura in dem i tegelgolvet vid ingången till Faraos palats här i Tapanhes.

¹⁰ Säg så här till Juda män: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta Nebukadnessar, kungen i Babylon, komma till Egypten, för han är min tjänare. Jag ska sätta hans tron på dessa stenar, som jag har murat fast. Han ska breda ut sin tronmatta över dem.

¹¹ När han kommer ska han utplåna Egyptens land. Han ska döda dem som jag vill döda och fängsla dem som jag vill fängsla, och många ska dö av pest.

¹² Han ska sätta eld på alla de egyptiska gudarnas tempel och ta gudarna med sig. Han ska dra fram över Egypten och plundra det, lika enkelt och snabbt som en herde sveper sin mantel omkring sig! Själv ska han sedan dra sig tillbaka utan att ha lidit någon som helst skada.

¹³ Han ska också bryta ner de solpelare som står i staden Heliopolis och bränna upp de egyptiska gudarnas tempel.

Guds dom över avgudadyrkare

44 Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten:

^2-3 Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till.

⁴ Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar.

⁵ Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar.

⁶ Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde.

⁷ Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar.

⁸ För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden.

⁹ Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem?

¹⁰ Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder.

¹¹ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er.

¹² Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse.

¹³ Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest.

¹⁴ De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly.

¹⁵ Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats):

¹⁶ Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren!

¹⁷ Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga.

¹⁸ Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd.

¹⁹ Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss? tillade kvinnorna.

²⁰ Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar:

²¹ Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem!

²² Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag.

²³ Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom.

²⁴ Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten!

²⁵ Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne!

²⁶ Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!'

²⁷ Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta.

²⁸ Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras!

²⁹ Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här:

³⁰ Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon.

Herren tillrättavisar Baruk

45 Detta är det budskap Jeremia gav Baruk under kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, sedan Baruk hade skrivit ner alla Guds budskap, efter Jeremias diktamen:

² Baruk! Herren, Israels Gud, säger så här till dig:

³ Du har sagt: 'Ve mig! Har jag inte nog med bekymmer? Och nu har Herren gett mig ännu fler! Jag är trött på mina egna suckar och kan inte få någon ro.'

⁴ Men säg till Baruk att jag ska riva ner vad jag har byggt upp och rycka upp det jag har planterat. Så ska ske med hela jorden.

⁵ Vänta dig inte några särskilda förmåner! Men även om jag låter olyckor komma över alla dessa människor, ska jag bevara dig vid liv vart du än går.

^1-3 En judisk överstepräst är bara en människa som alla andra, men han är utvald att vara talesman för alla andra människor i deras förhållande till Gud. Han bär fram gåvor och offer till Gud. Eftersom han själv är människa kan han visa förståelse för och ha medkänsla med dem som inte har förstått Guds lagar och misslyckats. Han är också svag, precis som de, och han förstår mycket väl deras problem. Alltså offrar han djur inför Gud för att sona både folkets och sina egna synder.

⁴ Man bör också komma ihåg att ingen av sig själv kan uppnå värdigheten av att bli överstepräst. Han måste bli kallad av Gud till denna uppgift, på samma sätt som Gud utvalde Aron.

⁵ Det är därför som inte heller Kristus själv gjorde sig till överstepräst. Nej, han blev utvald av Gud som sa till honom: Min Son, i dag har jag hedrat dig.

⁶ Och en annan gång sa Gud till honom: Du har blivit utvald till att vara präst för evigt, med samma ställning som Melkisedek.

⁷ Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.

⁸ Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.

⁹ Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.

¹⁰ Kom ihåg att Gud hade utvalt honom att vara en överstepräst med samma ställning som Melkisedek.

Andlig mognad

¹¹ Det finns mycket mer som jag skulle vilja säga i detta sammanhang, men ni tycks inte lyssna och därför är det svårt att få er att förstå.

^12-13 Ni har varit kristna ganska länge nu och borde kunna undervisa andra, men i stället har ni gått bakåt och behöver själva någon som än en gång undervisar er om de grundläggande sanningarna i Guds ord. Ni är som spädbarn, som bara tål mjölk och inte är gamla nog för fast föda. Den som fortfarande lever på mjölk kan inte avgöra vad som är rätt och orätt. Ni är fortfarande barn!

¹⁴ Ni kommer aldrig att kunna äta fast, andlig föda och förstå Guds ords djupare sanningar, förrän ni växt till och lärt er skilja mellan rätt och orätt och i praktisk handling visa det.