Jeremia 38-41
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jeremia befrias
38 Men när Sefatja, Mattans son, Gedalja, Pashurs son, Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde att Jeremia hade sagt till folket
2 att alla som blev kvar i Jerusalem skulle dö genom svärd, hunger eller sjukdom, men att alla som överlämnade sig till babylonierna skulle få leva
3 och att staden verkligen skulle bli intagen av kungen i Babylon,
4 gick de till kungen och sa: Ers Majestät, den mannen måste dö. Sådant prat undergräver moralen både hos de få soldater vi har kvar och hos det övriga folket. Han är en förrädare.
5 Kung Sidkia höll med dem. Gör vad ni vill med honom, sa han. Jag ska inte hindra er.
6 De tog då Jeremia från fängelsecellen och sänkte med rep ner honom i en tom brunn på fängelsegården. Brunnen tillhörde Malkia, en medlem av den kungliga familjen. Det fanns inget vatten i den, men det var ett tjockt lager dy på bottnen som Jeremia sjönk ner i.
7 När etiopiern Ebed-Melek, en inflytelserik ämbetsman vid hovet, hörde att Jeremia fanns i brunnen,
8 rusade han ut till Benjaminsporten där kungen befann sig.
9 Ers Majestät, dessa män som sänkte ner Jeremia i brunnen har hela tiden behandlat honom mycket illa, sa han. Jeremia kommer att dö av hunger nu när nästan allt bröd i staden är slut.
10 Kungen befallde då Ebed-Melek att ta med sig trettio män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö.
11 Ebed-Melek samlade alltså trettio män och gick till ett förråd i palatset, där kläder som inte längre användes förvarades. Där fick han tag i en del gamla trasor och kasserade mantlar, som han tog med till brunnen och sänkte ner till Jeremia.
12 Ebed-Melek ropade ner till Jeremia: Lägg trasorna under armarna, så du inte gör dig illa på repet. När Jeremia var klar
13 drog de upp honom och ledde honom bort till fängelsegården, där han fick stanna tills vidare.
14 En dag skickade kung Sidkia bud efter Jeremia och ville träffa honom vid en av ingångarna till templet.Det är något jag vill fråga dig om, men försök inte slingra dig! sa kungen.
15 Jeremia sa: Om jag säger dig sanningen, kommer du att döda mig. Och om jag ger dig ett gott råd kommer du inte att lyda det.
16 Kung Sidkia lovade då inför Gud den Allsmäktige, sin Skapare, att inte döda Jeremia eller överlämna honom åt de män som var ute efter hans liv.
17 Då sa Jeremia till Sidkia: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Om du överlämnar dig åt babylonierna ska du och din familj få leva, och staden ska inte brännas ner.
18 Men om du vägrar att kapitulera kommer babylonierna att sätta eld på staden, och du själv ska inte kunna komma undan dem.
19 Men jag är rädd för att babylonierna ska överlämna mig till de judar som gått över på deras sida, och vem vet vad de kommer att göra med mig? sa kungen.
20 Jeremia svarade: Du kommer inte att hamna i deras händer, om du bara lyder Herren. Ditt liv kommer att räddas, och allt ska gå väl för dig.
21-22 Men om du vägrar att kapitulera, har Herren sagt att alla kvinnor som finns kvar i ditt palats ska föras ut och överlämnas till officerarna i babyloniernas armé. Dessa kvinnor ska med bitterhet håna dig. 'Det är just fina vänner du har, dessa Egyptens sympatisörer
23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till babylonierna, och du ska inte komma undan. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen i Babylon, och staden kommer att bli nerbränd.
24 Då sa Sidkia till Jeremia: Tala inte om för någon annan vad du har sagt till mig, för då måste du dö.
25 Om mina ämbetsmän skulle få höra att jag har talat med dig, och hotar att döda dig om du inte berättar vad vi har diskuterat,
26 då kan du bara säga till dem att du vädjade till mig att inte sända dig tillbaka till fängelsehålan i Jonatans hus, eftersom du trodde att du skulle dö där.
27 Och mycket riktigt, det dröjde inte länge förrän ämbetsmännen i staden kom till Jeremia och frågade honom varför kungen hade skickat bud efter honom. Då sa han det som kungen hade sagt, och de lämnade honom utan att ha fått reda på sanningen.
28 Jeremia blev kvar som fånge i fängelsegården, till den dag då Jerusalem intogs av babylonierna.
Nebukadnessar intar Jerusalem
39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem på nytt och belägrade det.
2 På den nionde dagen i fjärde månaden två år senare stormade de murarna, och staden föll.
3 Alla officerare i den babyloniska armén kom in och satte sig triumferande i Mellersta porten. Nergal-Sareser var där och Samgar-Nebo, Sarsekim och den Nergal-Sareser, som var kungens främsta rådgivare, tillsammans med många andra.
4 När kung Sidkia och hans soldater insåg att staden var förlorad, flydde de nattetid genom porten mellan de två murarna på baksidan av palatsets trädgård och över fälten mot Jordandalen.
5 Men babylonierna förföljde dem och kom ifatt Sidkia på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen i Babylon, som var i Ribla i Hamats land, där han ställdes inför rätta och dömdes.
6 Kungen i Babylon lät Sidkia se på medan man dödade hans barn och alla de förnämsta medborgarna i riket.
7 Sedan stack han ut ögonen på Sidkia och band honom med kedjor innan han fördes bort som fånge till Babylon.
8 Under tiden brände armén allt i Jerusalem, palatsen, alla husen och rev ner murarna.
9 Nebusaradan, befälhavaren för den kungliga livvakten, och hans män ordnade sedan så att återstoden av befolkningen och de som hade gått över till babylonierna deporterades till Babylon.
10 Han lämnade kvar bara några av de allra fattigaste, som fick åkrar och vingårdar att odla.
11-12 Under tiden hade kung Nebukadnessar beordrat Nebusaradan att gripa Jeremia. Se till att han inte blir skadad sa han. Ta väl vara på honom och ge honom vad han vill ha.
13 Nebusaradan och Nebusasban, chefen för hovmännen, Nergal-Sareser, kungens särskilde rådgivare, och alla de andra ämbetsmännen såg till att kungens befallning blev utförd.
14 De sände soldater för att hämta Jeremia ur fängelset och överlämna honom till Gedalja, son till Ahikam och sonson till Safan. Gedalja såg till att Jeremia kom hem igen, och han fick bo kvar bland det fåtal av folket, som hade lämnats kvar i landet.
15 Herren gav detta budskap till Jeremia medan han ännu var kvar i fängelset, innan babylonierna kom för att befria honom:
16 Gå och säg dessa ord till etiopiern Ebed-Melek: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag måste göra allt som jag hotat detta land med. Jag ska förgöra det inför dina ögon,
17 men dig ska jag hjälpa. Du ska inte bli dödad av dem du är så rädd för.
18 Jag ska bevara ditt liv, och du kan vara trygg, därför att du litade på mig.
Jeremia får stanna i hemlandet
40 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, upptäckte Jeremia i Rama tillsammans med alla de andra från Jerusalem och Juda som förts dit för att sändas vidare. Han fann honom bunden bland de övriga fångarna
2-3 och sa då till honom: Herren, din Gud, har låtit denna förödelse komma över detta land, precis som han hade förutsagt. Det här folket har nämligen syndat mot Herren. Det är därför detta har hänt.
4 Nu tänker jag ta av dig dina kedjor och låta dig gå. Om du vill följa med mig till Babylon, så kan du göra det. Jag ska se till att man tar väl hand om dig. Men om du inte vill, så behöver du det inte. Hela landet ligger öppet för dig, och du kan gå vart du vill.
5 Om du bestämmer dig för att stanna, kan du gå tillbaka till Gedalja, som har blivit utsedd av kungen i Babylon till landshövding över Juda, och stanna där hos dem som han härskar över. Men du gör precis som du vill.Sedan gav Nebusaradan Jeremia mat och pengar och lät honom gå.
6 Jeremia återvände då till Gedalja och bodde i Mispa tillsammans med dem som lämnats kvar i landet.
7 När officerarna och de män som fanns kvar i området fick höra att kungen i Babylon hade utsett Gedalja till landshövding över de fattiga som hade lämnats kvar i landet,
8 kom de för att besöka honom i Mispa, där han hade sitt högkvarter. Det var Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, samt alla deras män.
9 Gedalja försäkrade dem att de kunde känna sig trygga om de överlämnade sig åt babylonierna.Stanna här och tjäna kungen i Babylon, så ska allt gå er väl sa han.
10 Jag kommer att stanna kvar i Mispa och ska föra er talan inför de babylonier som kommer hit för att övervaka min administration. Slå er ner i vilken stad ni vill och lev av vad landet ger. Skörda druvor, sommarfrukt och oliver och lägg upp förråd.
11 När judarna i Moab och bland ammoniterna i Edom och i andra grannländer hörde att några av folket lämnats kvar i Juda, att kungen i Babylon inte hade fört bort dem allesammans och att Gedalja var landshövding,
12 började de alla vända tillbaka till Juda från de platser de hade flytt till. De stannade till i Mispa för att diskutera sina planer med Gedalja och drog sedan ut till och bosatte sig i övergivna gårdar och skördade mycket druvor och annan frukt.
13-14 Men ganska snart kom Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna till Mispa för att varna Gedalja att Baalis, ammoniternas kung, hade sänt Ismael, Netanjas son, för att lönnmörda honom. Men Gedalja ville inte tro dem.
15 Då hade Johanan ett privat samtal med Gedalja och erbjöd sig att döda Ismael i hemlighet.Varför skulle vi låta honom komma och mörda dig? frågade Johanan. Vad skulle då hända med de judar som har vänt tillbaka? Varför skulle också resten av folket behöva bli utspritt och gå förlorat?
16 Men Gedalja sa: Jag förbjuder dig att göra något sådant, för du ljuger om Ismael.
Gedalja blir mördad
41 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.
2 Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.
3 Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.
4 Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,
5 kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.
6 Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja, sa han.
7 När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.
8 De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.
9 Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.
10 Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.
11 Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,
12 samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.
13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.
15 Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.
16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.
18 De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica