A A A A A
Bible Book List

Jeremia 35-37 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Rekabiternas föredömliga lydnad

35 Detta är ett budskap som Herren gav Jeremia ett antal år tidigare, medan Jojakim, Josias son, fortfarande var kung över Juda:

Besök rekabiterna och be dem att komma till templet! Ta dem till ett av de inre rummen och bjud dem på vin!

Då gick jag och träffade Jaasanja, Jeremias son och Habassinjas sonson, och tog med mig honom och alla hans bröder och söner, representanter för alla rekabiternas familjer,

och gick in i det rum i templet som var avsett för Hanan, Jigdaljas son. Det rummet låg alldeles intill det som användes av ämbetsmännen från palatset och över Sallums son Maasejas rum, dörrvaktaren.

Jag satte fram tillbringare med vin och vinbägare och bjöd dem att dricka,

men de ville inte.Nej, sa de. Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadab, Rekabs son, bestämde en gång att ingen av oss någonsin skulle dricka vin, varken vi eller våra barn.

Han sa också till oss att varken bygga hus, så eller plantera vingårdar och att inte äga mark och bli bofasta. Om vi följde detta och alltid bodde i tält, skulle vi få bo länge i landet som nomader och leva av vår boskap.

Vi har lytt honom i allt detta. Varken vi, våra hustrur eller våra barn har någonsin druckit vin.

Vi har inte byggt hus, ägt vingårdar eller besått åkrar.

10 Vi har bott i tält och har in i minsta detalj följt alla de råd som vår far Jonadab gav oss.

11 Men när Nebukadnessar, kungen i Babylon, kom hit, blev vi rädda och bestämde oss för att fly till Jerusalem. Detta är anledningen till att vi är här.

12 Då gav Herren Jeremia detta budskap:

13 Herren, härskarornas Gud, säger: Gå och säg till Juda och Jerusalem: Ni har något att lära av rekabiterna!

14 De dricker inte vin, för att deras förfader sagt till dem att inte göra det. Men jag har talat till er gång på gång, och ni har varken lyssnat eller lytt.

15 Jag har sänt er den ene profeten efter den andre för att uppmana er att vända om från era ogudaktiga vägar och sluta upp med att tillbe andra gudar. Jag har sagt att om ni lyder, ska jag låta er få bo i det land som jag gav er och era förfäder. Men ni vill inte lyssna eller lyda.

16 Rekabiterna har lytt sin far i allt, men ni har vägrat att höra på mig.

17 Därför säger Herren, härskarornas Gud, kommer jag att sända allt det onda som jag har lovat över Juda och Jerusalem.

18-19 Då vände sig Jeremia till rekabiterna och sa: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger att eftersom ni har lytt er far Rekab i allt, ska han alltid ha ättlingar som tillber honom.

Baruk läser upp Herrens budskap

36 I kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår över Juda gav Herren detta budskap till Jeremia:

Ta en bokrulle och skriv ner alla mina budskap till Israel, Juda och de andra folken. Börja med det första budskapet under Josias tid, och skriv så ner dem allesammans.

När folket i Juda ser i skrift allt fruktansvärt jag kommer att göra mot dem, kommer de kanske att bättra sig, och då ska jag förlåta dem deras synder.

Jeremia skickade då efter Nerias son Baruk, och medan Jeremia dikterade, skrev Baruk ner alla profetiorna.

När allt var klart, sa Jeremia till Baruk: Jag kan inte, så i mitt ställe

får du nästa fastedag i templet läsa upp vad som står i bokrullen. På den dagen kommer nämligen folk från hela Juda dit.

Då kanske de vill vända om från sin ondska och be Herren om förlåtelse innan det blir för sent. Herren är nämligen mycket vred på detta folk.

Baruk gjorde som Jeremia bad honom och läste upp alla dessa budskap för folket i templet.

Detta skedde på fastedagen, som hölls i den nionde månaden under Josias son Jojakims femte regeringsår. Folk kom från hela Juda för att närvara vid gudstjänsterna i templet den dagen.

10 Baruk gick till sekreteraren Gemarjas, Safans sons, rum för att läsa ur bokrullen. Detta rum låg på den inre förgården, vid ingången till nya porten.

11 När Gemarjas son Mika hörde Baruk läsa allt som Herren hade talat,

12 gick han ner till sekreterarens rum i palatset, där ämbetsmännen hade sammanträde. Sekreteraren Elisama var där tillsammans med Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son och alla övriga i ansvarsställning.

13 När Mika berättade för dem om de budskap som Baruk läste för folket,

14-15 sände de Jehudi, Netanjas son, Selemjas sonson och Kusis sonsons son, till Baruk för att be honom komma och läsa upp budskapen för dem. Baruk kom, och han blev ombedd att sätta sig ner och börja läsa.

16 När han hade läst upp alltsammans var de mycket förskräckta. Vi måste rapportera detta för kungen, sa de.

17 Men tala först om för oss hur du har fått de här budskapen. Var det Jeremia själv som dikterade dem för dig?

18 Baruk förklarade att Jeremia hade dikterat dem ord för ord och att han själv hade skrivit ner dem med bläck i bokrullen.

19 Både du och Jeremia måste gå under jorden, sa de till Baruk. Tala inte om för en enda människa var ni finns!

20 Sedan gömde de bokrullen i sekreteraren Elisamas rum och gick och berättade allt för kungen.

21 Kungen skickade Jehudi att hämta bokrullen. Han hämtade den hos sekreteraren Elisama och läste den för kungen i alla ämbetsmännens närvaro.

22 Kungen befann sig vid den tiden i den del av palatset som användes under vintern och satt framför en brasa, för det var ganska kallt.

23 När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, tog kungen sin kniv och skar sönder bokrullen och kastade bit efter bit i elden, tills hela bokrullen var uppbrunnen.

24-25 Ingen protesterade utom Elnatan, Delaja och Gemarja. De vädjade till kungen att inte bränna upp bokrullen, men han lyssnade inte. Ingen annan av kungens ämbetsmän blev upprörd över hans handlande.

26 Sedan gav kungen befallning till Jerameel, en medlem av kungafamiljen, Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att gripa Baruk och Jeremia. Men Herren hade gömt dem!

27 Efter denna händelse sa Herren till Jeremia:

28 Skaffa en ny bokrulle och skriv ner alltsammans en gång till

29 och säg så här till kungen: Herren säger: Du brände upp bokrullen för att det stod i den att kungen i Babylon skulle fördärva det här landet och allt som är i det.

30 Och nu tillägger Herren följande beträffande dig, Jojakim, Juda kung: Du ska inte få någon ättling på Davids tron. Din döda kropp ska kastas ut på marken och förtäras av den heta solen och nattfrosten.

31 Jag ska straffa dig och din familj och dina ämbetsmän för era synders skull. Jag ska låta allt ont jag lovat komma över er, ja, över er och allt folk i Juda och Jerusalem, därför att ni inte har lyssnat till mina varningar.

32 Då tog Jeremia en ny bokrulle och dikterade på nytt alltsammans för Baruk. Men den här gången lade Herren till ytterligare budskap.

Jeremia fängslas

37 Nebukadnessar, kungen i Babylon, utsåg inte Konja, kung Jojakims son, till ny kung i Juda. I stället valde han Sidkia, Josias son.

Men varken kung Sidkia, dennes ämbetsmän eller folket som var kvar i landet lyssnade till vad Herren sa genom sin profet Jeremia.

Trots detta skickade kung Sidkia Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia med uppmaningen att han skulle be för dem.

Jeremia hade då ännu inte blivit fängslad utan kunde komma och gå som han ville.

När besked kom att Faraos armé hade lämnat Egypten för att komma och befria det belägrade Jerusalem, drog sig babylonierna bort från Jerusalem för att möta egyptierna.

Då sände Herren detta budskap till Jeremia:

Herren, Israels Gud, säger: Säg till kungen i Juda, som skickade efter dig för att fråga mig vad som skulle hända: Faraos armé, som var på väg att undsätta er, ska fly tillbaka till Egypten!

Babylonierna kommer tillbaka för att belägra Jerusalem och bränna ner staden till grunden.

Låt inte lura er att tro att babylonierna gett sig i väg för gott.

10 Även om ni lyckas slå hela den babyloniska armén, så att det bara finns en handfull överlevande, sårade och kvar i sina tält, ska de ändå stappla ut och besegra er och förvandla denna stad till en brinnande fackla!

11 När den babyloniska armén drog ut för att strida mot Faraos armé,

12 lämnade Jeremia Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta i anspråk den mark han hade köpt.

13 Men i Benjaminsporten blev han gripen av en vaktpost, som anklagade honom för att gå över till babylonierna. Vakten som arresterade honom hette Jiria och var son till Selemja och sonson till Hananja.

14 Det är inte sant, utbrast Jeremia. Jag har ingen tanke på att göra något sådant!Men Jiria ville inte höra på honom, utan tog med honom till stadens styresmän.

15-16 De blev rasande på Jeremia, piskade honom och satte honom i arrest i sekreteraren Jonatans hus, som hade byggts om till fängelse. Jeremia fick stanna en lång tid där i en fängelsehåla,

17 men till slut skickade kung Sidkia bud efter honom. I enrum frågade kungen honom om han nyligen fått något budskap från Herren. Ja, det har jag, svarade Jeremia. Du ska bli besegrad av kungen i Babylon!

18 Sedan frågade Jeremia varför han blivit fängslad: Vad har jag egentligen gjort, som förtjänar detta? Vad är det för brott jag har begått? Tala om för mig vad jag har gjort mot dig, dina ämbetsmän eller mot folket?

19 Var är de profeter som påstått att kungen i Babylon inte skulle komma tillbaka?

20 Lyssna, min herre och min kung! Jag ber dig, skicka inte tillbaka mig till fängelset, för då kommer jag att dö där.

21 Då befallde kung Sidkia att Jeremia inte skulle föras tillbaka till fängelsehålan. Han fördes i stället till fängelsegården. Man gav honom bröd varje dag, så länge det fanns något kvar i staden.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes