Jeremia sätts i stocken

20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,

² grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.

³ Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.

⁴ Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.

⁵ Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.

⁶ Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.

⁷ Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.

⁸ Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.

⁹ Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.

¹⁰ Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.

¹¹ Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.

¹² Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.

¹³ Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!

¹⁴ Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!

¹⁵ Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.

¹⁶ Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,

¹⁷ därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!

¹⁸ Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.

Herren tillmötesgår inte kungen

^1-2 Kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia och bad honom: Be Herren att hjälpa oss. Nebukadnessar, kungen i Babylon, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren vara barmhärtig mot oss, göra ett under som i gamla tider och tvinga Nebukadnessar att dra tillbaka sina trupper.

^3-4 Jeremia svarade dem med ord från Herren: Gå tillbaka till kung Sidkia och ge honom det här budskapet från Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga mot kungen i Babylon och mot kaldeerna, som belägrar er. Jag tänker leda era fiender rakt in i hjärtat av staden,

⁵ och jag själv ska strida mot er, för jag är mycket vred.

⁶ Jag ska sända en fruktansvärd pest över denna stad, och både människor och djur ska dö.

⁷ Till slut tänker jag till och med överlämna kung Sidkia och alla som finns kvar i staden i den babyloniske kungen Nebukadnessars händer att förgöras utan nåd och förbarmande.

⁸ Säg till detta folk, säger Herren: Se, jag låter er nu välja mellan vägen som leder till liv och vägen som leder till död!

⁹ Stanna kvar här i Jerusalem och dö, slagna av era fiender eller dödade av svält och pest, eller gå ut och överlämna er åt kaldeernas armé och överlev!

¹⁰ Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden. Jag kommer att vara dess fiende och inte dess vän, säger Herren. Jerusalem ska bli intaget av kungen i Babylon, och han ska förvandla staden till aska.

¹¹ Till kungen i Juda säger Herren:

¹² Jag är beredd att döma dig för alla dina onda gärningar. Skynda dig! Ge rättvisa åt dem du dömer. Börja att göra det rätta innan min eld kommer över dig med lågor som ingen kan släcka.

¹³ Jag ska strida mot Jerusalem, som skryter och säger: 'Vi är trygga. Ingen kan komma åt oss här!'

¹⁴ Jag ska själv utplåna er på grund av er synd, säger Herren. Jag ska tända en eld som ska bränna upp allt i sin väg.

4 Därför uppmanar jag dig med största allvar inför Gud och inför Jesus Kristus, som en dag ska döma levande och döda, när han kommer för att upprätta sitt rike:

² Var alltid ivrig att predika Guds ord så fort du får en möjlighet, både när det passar sig och när det inte passar sig. Tillrättavisa och bestraffa människor när det behövs, och uppmuntra dem att göra det som är rätt. Och undervisa dem alltid med stort tålamod i Guds ord.

³ Det kommer nämligen en tid när människor inte kommer att lyssna till sanningen. I stället kommer de att gå runt och leta efter lärare som bara förkunnar sådant som de själva vill höra.

⁴ De kommer inte att vilja lyssna till vad Guds ord säger och utan att ens reflektera följer de de mest fantastiska idéer.

⁵ Du måste hålla dig vaken och se upp för alla dessa faror. Var inte rädd för att lida för Herren. Led andra till Kristus! Lämna inget ogjort av det du är satt att göra.

⁶ För egen del kommer jag inte att finnas här till din hjälp så länge till. Min tid är på väg att rinna ut och min dödsstund närmar sig.

⁷ Länge och intensivt har jag kämpat den goda kampen för min Herre, och i allt har jag varit trogen mot honom. Men nu är den kampen snart över, jag har sprungit mitt lopp och får vila.

⁸ En segerkrans väntar på mig i himlen. Herren, den rättfärdige domaren, ska på den stora dag då han kommer tillbaka ge mig den som ett tecken på att jag har nått målet och för alltid tillhör honom. Detta gäller inte bara mig, utan alla som med iver ser fram emot hans återkomst.

Upplysningar och förmaningar

⁹ Försök att komma hit så snart du kan,

¹⁰ för Demas har lämnat mig. Han älskade detta livets goda och for till Thessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.

¹¹ Det är bara Lukas som är kvar hos mig. Ta med dig Markus när du kommer, för jag behöver honom.

¹² Tychikos är inte heller här, för jag har skickat honom till Efesos.

¹³ Se till att du tar med dig min rock som jag lämnade i Troas hos broder Karpos. Ta också med dig böckerna och framför allt pergamentrullarna när du kommer.

¹⁴ Kopparsmeden Alexandros har gjort mig mycket ont. Herren kommer att straffa honom.

¹⁵ Håll ögonen på honom, för han har kämpat emot allt vad vi har sagt.

¹⁶ Första gången jag ställdes inför domstolen var det ingen här som hjälpte mig. Alla drog sig undan. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det.

¹⁷ Men Herren stod vid min sida och gav mig mod att tala en hel predikan så att människor från hela världen fick höra det glada budskapet. Och han räddade mig från dödens käftar.

¹⁸ Ja, Herren ska fortsätta att bevara mig från allt ont, tills han för mig in i sitt himmelska rike. Äran tillhör Gud i evigheternas evigheter. Amen.

¹⁹ Hälsa Prisca och Aquila och de som bor hos Onesiforos.

²⁰ Erastos stannade i Korinth, och jag var tvungen att lämna Trofimos i Miletos, för han blev sjuk.

²¹ Försök att komma hit före vintern. Euboulos hälsar, liksom Pudens, Linos, Claudia och alla de andra.

²² Herren Jesus Kristus är med din ande. Nåd till er alla.FarvälPaulus