Add parallel Print Page Options

Man vill tysta Jeremia

18 Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren:

Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där!

Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva.

Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen.

Då sa Herren:

Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand.

När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras

och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat.

Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt,

10 och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle.

11 Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt!

12 Men de svarade: Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!

13 Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det.

14 Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut.

15 Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar.

16 Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det.

17 Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd.

18 Då sa folket: Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!

19 Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig!

20 Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede.

21 Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid!

22 Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå.

23 Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.

Jerusalem ska krossas som en kruka

1-2 Herren sa: Köp dig en lerkruka och gå till Hinnoms sons dal, till Lerskärvsporten. Ta med dig några av de äldste bland folket och några av de äldsta prästerna, och berätta för dem vad jag säger till dig.

Sedan talade Herren till dem och sa: Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta en olycka komma över denna plats, så fruktansvärd att de som hör om den inte kommer att tro sina öron.

Israel har nämligen övergett mig och förvandlat den här dalen till en plats för ondska och ogudaktighet. Folket tänder rökelse till sina avgudar, avgudar som varken denna generation eller dess förfäder eller Juda kungar tidigare har tillbett, och de har fyllt den här platsen med oskyldiga barns blod.

De har byggt stora altaren till Baal, och där bränner de sina söner som brännoffer, något som jag aldrig befallt dem att göra eller ens haft i mina tankar!

Den dag ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal utan Slaktdalen.

Jag ska göra Judas och Jerusalems planer om intet. Jag ska låta de anfallande trupperna döda er här och lämna era döda kroppar till mat åt gamar och vilda djur.

Jag ska sopa bort Jerusalem från jorden, så att alla som går förbi ska häpna över vad jag har gjort med staden.

Jag kommer att se till att era fiender belägrar staden till dess alla livsmedel är slut och de som är instängda börjar äta sina egna.

10 Jeremia, slå nu sönder lerkrukan du bär med dig, medan männen i ditt sällskap ser på.

11 Säg till dem: Så här säger Herren, härskarornas Gud: På samma sätt ska jag slå sönder Jerusalem med alla dess invånare. De ska spridas ut som dessa skärvor, och liksom den här lerkrukan inte kan bli hel igen kan inte heller de bli det. Det ska inte finnas tillräckligt med utrymme för deras gravar, utan deras kroppar ska kastas i högar i dalen.

12 Och som det blir här i dalen, kommer det att bli i Jerusalem. Jag ska nämligen också fylla Jerusalem med döda kroppar.

13 Varje hus där rökelse har tänts på taken till era stjärngudar och varje plats där dryckesoffer hällts ut åt dem, kommer jag att betrakta som oren.

14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet, där han hade förmedlat detta budskap, stannade han framför Herrens tempel och sa till folket:

15 Härskarornas och Israels Gud säger: Jag ska låta all den olycka jag förutsagt komma över den här staden och dess omgivningar, därför att ni så envist vägrat att lyssna till mig.

Jeremia sätts i stocken

20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,

grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.

Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.

Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.

Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.

Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.

Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.

Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.

Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.

10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.

11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.

12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.

13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!

14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!

15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.

16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,

17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!

18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.

Herren tillmötesgår inte kungen

1-2 Kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia och bad honom: Be Herren att hjälpa oss. Nebukadnessar, kungen i Babylon, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren vara barmhärtig mot oss, göra ett under som i gamla tider och tvinga Nebukadnessar att dra tillbaka sina trupper.

3-4 Jeremia svarade dem med ord från Herren: Gå tillbaka till kung Sidkia och ge honom det här budskapet från Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga mot kungen i Babylon och mot kaldeerna, som belägrar er. Jag tänker leda era fiender rakt in i hjärtat av staden,

och jag själv ska strida mot er, för jag är mycket vred.

Jag ska sända en fruktansvärd pest över denna stad, och både människor och djur ska dö.

Till slut tänker jag till och med överlämna kung Sidkia och alla som finns kvar i staden i den babyloniske kungen Nebukadnessars händer att förgöras utan nåd och förbarmande.

Säg till detta folk, säger Herren: Se, jag låter er nu välja mellan vägen som leder till liv och vägen som leder till död!

Stanna kvar här i Jerusalem och dö, slagna av era fiender eller dödade av svält och pest, eller gå ut och överlämna er åt kaldeernas armé och överlev!

10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden. Jag kommer att vara dess fiende och inte dess vän, säger Herren. Jerusalem ska bli intaget av kungen i Babylon, och han ska förvandla staden till aska.

11 Till kungen i Juda säger Herren:

12 Jag är beredd att döma dig för alla dina onda gärningar. Skynda dig! Ge rättvisa åt dem du dömer. Börja att göra det rätta innan min eld kommer över dig med lågor som ingen kan släcka.

13 Jag ska strida mot Jerusalem, som skryter och säger: 'Vi är trygga. Ingen kan komma åt oss här!'

14 Jag ska själv utplåna er på grund av er synd, säger Herren. Jag ska tända en eld som ska bränna upp allt i sin väg.

Dom över ogudaktiga kungar

22 Då sa Herren till mig: Gå bort och tala direkt till kungen i Juda och säg:

Lyssna till Herren, du kung av Juda på Davids tron. Låt dina tjänare och ditt folk också lyssna!

Herren säger: Var rättvis och handla rättfärdigt! Hjälp dem som är förtryckta! Sluta upp med era ogudaktiga gärningar! Bevaka främlingars, föräldralösas och änkors rätt. Sluta med att mörda oskyldiga!

Om ni upphör med alla dessa onda gärningar, ska jag hjälpa detta folk och än en gång ge det kungar på Davids tron.

Men om ni vägrar att ta varning lovar jag vid mitt eget namn, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.

Detta är mitt budskap till palatset: Du är lika kär för mig som det fruktbara Gilead och de gröna skogarna i Libanon. Men jag ska ödelägga dig och tömma dig på människor.

Jag ska skicka en armé rustad till tänderna över dig. De ska riva ner dina cederpaneler och elda upp dem.

Folk från många olika länder ska gå förbi stadens ruiner och säga till varandra: Varför lät Herren detta ske? Varför förstörde han en sådan mäktig stad?

Och svaret kommer att bli: Därför att folket som bodde här glömde Herren, sin Gud. Genom att tillbe avgudar kränkte de det förbund han ingått med dem.

10 Gråt inte över de döda! Gråt i stället över de fångar som man fört bort! De kommer aldrig att återvända för att se sitt fädernesland igen.

11 För Herren säger om Sallum, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd i fångenskap:

12 Han kommer att dö i ett främmande land och aldrig mer få se sitt hemland.

13 Och ve dig, kung Jojakim, som låter slavar bygga ditt stora palats. När du inte betalar ut lön bygger du in orättvisa i väggarna och förtryck i dörrar och tak.

14 Du säger: Jag ska bygga mig ett lyxpalats med väldiga rum och många fönster, klä det med cederpanel och inreda det i rött.

15 Men ett ståtligt palats gör inte någon till en stor kung! Varför regerade din far Josia så länge? Han var rättfärdig i allt vad han gjorde. Det var därför Gud välsignade honom.

16 Han var noga med att de fattiga och behövande blev rättvist behandlade, och därför gick det väl för honom. Visar inte detta att han visste vem jag är? säger Herren.

17 Men se på dig själv! Du är full av girighet, egoism och oärlighet. Du dödar den oskyldige, förtrycker den fattige och är obarmhärtig i din maktutövning.

18 Därför är detta Herrens befallning om kung Jojakim, som efterträdde sin far Josia på tronen: Hans familj ska inte sörja honom när han dör. Hans undersåtar ska inte bry sig om att han är död.

19 Han kommer att begravas som en död åsna, som släpats ut ur Jerusalem och kastats på sophögen bakom stadsporten!

20 Gråt, för dina bundsförvanter är borta! Leta efter dem i Libanon! Ropa på dem i Basan! Sök dem vid floden Jordans vadställen! De är borta allesammans. Det finns ingen kvar som kan hjälpa dig!

21 När du hade framgång varnade jag dig, men du svarade: Låt mig vara i fred! Sådan var du redan som barn, du har aldrig velat lyssna.

22 Och nu är alla dina bundsförvanter som bortblåsta. Alla dina vänner har förts bort som slavar. Till slut ska du inse din ogudaktighet och skämmas.

23 Det är skönt att bo i ett vackert palats som doftar av cedrar från Libanon. Men snart ska du ropa och jämra dig i ångest, som en kvinna när hon ska föda.

24-25 Beträffande dig, Konja, son till kung Jojakim av Juda, gäller detta: Även om du var signetringen på min högra hand, skulle jag dra dig av fingret och överlämna dig till dem som så gärna vill döda dig, till dem som du är så oerhört rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen i Babylon, och hans mäktiga armé.

26 Jag ska kasta ut dig och din mor från detta land och lämna er att dö i ett främmande land.

27 Du ska aldrig mer återvända till din längtans land.

28 Denne Konja är som ett värdelöst, krossat kärl. Han och hans barn ska drivas i landsflykt till fjärran länder.

29 O, land, land, land! Hör Herrens ord!

30 Herren säger:Räkna Konja som barnlös, för inget av hans barn ska någonsin sitta på Davids tron eller regera i Juda. Varken för honom själv eller hans barn ska det gå väl.