Jeremia klagar över orättvisor

12 Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?

² Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.

³ Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!

⁴ Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!

⁵ Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?

⁶ Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!

Herren överger sitt trolösa folk

⁷ Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.

⁸ Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.

⁹ Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.

¹⁰ Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.

¹¹ De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.

¹² Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.

¹³ Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.

¹⁴ Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,

¹⁵ men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.

¹⁶ Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.

¹⁷ Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.

Folket hotas med fångenskap

13 Herren sa till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta det på dig, men tvätta det inte, låt inte vatten komma vid det.

² Jag köpte alltså ett höftskynke och tog på mig det.

³ Då talade Herren till mig på nytt:

⁴ Ta med dig höftskynket ut till floden Eufrat och göm det i ett hål bland klipporna.

⁵ Det gjorde jag. Jag gömde det, som Herren hade sagt till mig.

⁶ En lång tid senare sa Herren: Gå bort till floden igen och hämta höftskynket.

⁷ Jag återvände till Eufrat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.

^8-9 Då sa Herren: Detta är en bild på hur jag ska bryta ner högfärden i Juda och Jerusalem.

¹⁰ Detta ogudaktiga folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna onda begär och tillber avgudar. Därför ska det bli odugligt till allt.

¹¹ Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så skulle Juda och Israel hålla fast vid mig, säger Herren. De var mitt folk, en heder för mitt namn. Men nu har de vänt sig bort.

¹² Säg till dem: Herren, Israels Gud, säger: Alla era vinsäckar ska fyllas med vin. Och de kommer att svara: Naturligtvis, du behöver inte tala om för oss hur rika vi kommer att bli!

¹³ Säg då till dem: Ni misstar er. Jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att ni blir redlösa allesammans, från kungen på Davids tron, präster och profeter ända ner till allt folket.

¹⁴ Jag ska krossa fäder och söner mot varandra, säger Herren. Jag ska inte låta något medlidande eller förbarmande hindra mig från att fullständigt förgöra dem.

¹⁵ Om ni ändå inte vore så stolta och envisa! Då skulle ni lyssna till Herren, för han har talat.

¹⁶ Ge Herren, er Gud, äran, innan det blir för sent, och han låter ett ogenomträngligt mörker komma över er, så att ni snubblar och faller. När ni då letar efter ljus ska ni bara finna ogenomträngligt mörker.

¹⁷ Vägrar ni fortfarande att lyssna? I ensamheten sörjer mitt brustna hjärta över er högfärd. Mina ögon fylls av tårar vid tanken på att Herrens hjord ska föras bort som slavar.

¹⁸ Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från era troner och sätt er på marken, för era strålande kronor har tagits från era huvuden. De är inte längre era.

¹⁹ Städerna i öknen har stängt sina portar för fienden, och alla övriga i Juda ska föras bort i fångenskap.

²⁰ Se på arméerna som kommer norrifrån! Var finns din hjord, Jerusalem, den fina hjord som jag gav dig att ta hand om?

²¹ Hur kommer du att känna det, när jag sätter dina bundsförvanter att regera över dig? Du kommer att vrida dig i smärta, som en kvinna när hon ska föda barn.

²² Och om du frågar dig varför allt detta har drabbat dig, blir svaret att det är på grund av dina grova synder. Det är därför du har blivit våldtagen och misshandlad.

²³ Inte kan väl en etiopier förändra färgen på sin hud, eller en leopard ta bort sina fläckar? Inte heller kan ni, som är så vana vid att göra det som är ogudaktigt, nu börja göra det som är rätt.

^24-25 Därför att ni har glömt mig och satt er tilltro till falska gudar, ska jag förskingra er som agnar för den hårda ökenvinden. Detta är vad som väntar er, och det jag har bestämt just för er.

²⁶ Jag ska själv utlämna er till nakenhet och skam.

²⁷ Jag är väl medveten om ert avfall, er trolöshet mot mig och er avskyvärda avgudadyrkan på fält och höjder. Ve över dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?

Guds dom över Jerusalem

14 Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:

² Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.

³ De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.

⁴ Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.

⁵ Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.

⁶ Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.

⁷ Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!

⁸ Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?

⁹ Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!

¹⁰ Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.

¹¹ Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.

¹² Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.

¹³ Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.

¹⁴ Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.

¹⁵ Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.

¹⁶ De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

¹⁷ Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.

¹⁸ Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.

¹⁹ Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.

²⁰ Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.

²¹ Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!

²² Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.

1 Från Paulus, Jesu Kristi budbärare, som är utsänd av Gud för att berätta om det eviga liv som Gud har lovat alla dem som tror på Jesus Kristus.

² Till Timotheos, min käre son.Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Far, och Jesus, vår Herre.

Var trogen i din uppgift

³ Om du bara visste hur mycket jag tackar Gud för dig, Timotheos. Jag ber för dig dag och natt att Gud ska välsigna dig med sitt överflöd. Honom vill jag tjäna med allt jag är och har, precis som mina förfäder har gjort.

⁴ När jag tänker på dina tårar vid avskedet, längtar jag efter dig och det skulle glädja mig oerhört att få träffa dig igen.

⁵ Jag vet hur innerligt och uppriktigt du tror på Herren, precis som din mamma Eunike och din mormor Lois gör. Jag är övertygad om att din tro är lika stark nu som tidigare.

⁶ Därför uppmanar jag dig att låta den nådegåva som finns hos dig få blomma ut. Du fick den när jag lade händerna på dig och välsignade dig.

⁷ Den helige Ande, som är Guds gåva till oss, känner ingen rädsla utan fyller oss med kraft, kärlek och självövervinnelse.

⁸ Därför behöver du inte vara rädd eller blyg för att berätta för andra om Herren, eller skämmas för att jag som är din vän nu sitter i fängelse för Kristus. Du kommer att vara beredd att lida med mig för Herren, för han ska ge dig kraft.

⁹ Det är han som har frälst oss och valt ut oss för denna heliga uppgift, inte för att vi förtjänar det utan därför att det ingick i hans plan långt innan världen skapades. Han ville visa sin kärlek och nåd till oss genom Kristus.

¹⁰ Och nu när Jesus Kristus har kommit, har allt detta blivit klart för oss. Han bröt dödens makt och genom tron på honom blir vi odödliga och får del av det eviga livet.

¹¹ Och Gud har valt ut mig att vara hans sändebud och gett mig i uppdrag att berätta och undervisa om dessa goda nyheter.

¹² Det är därför som jag får lida här i fängelset. Men jag har inte tappat modet, för jag vet vem jag tror på, och jag är säker på att han helt och fullt kan skydda och bevara allt som han har anförtrott åt mig, ända tills han kommer tillbaka.

¹³ Håll fast vid det jag har lärt dig, särskilt i fråga om tron och kärleken i Jesus Kristus, och ta det som ett mönster för en sund undervisning.

¹⁴ Den helige Ande bor i oss. Bevara med hans hjälp den dyrbara gåva som han gav dig.

¹⁵ Som du vet har alla de kristna som kom hit från Asien, övergett mig. Till och med Fygelos och Hermogenes är borta.

¹⁶ Jag ber Herren välsigna Onesiforos och hela hans familj. Han har ofta besökt mig, och det har varit som en frisk fläkt här i fängelset. Han har aldrig skämts för att jag sitter här.

¹⁷ Tvärtom, när han kom till Rom letade han efter mig överallt och fann mig också till slut.

¹⁸ Jag ber att Herren ska ge honom en speciell välsignelse den dag när Kristus kommer tillbaka. Du vet ju bättre än någon annan till vilken hjälp han var i Efesos.