Jesaja 42-44

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

² Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

³ Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

⁴ Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

⁵ Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

⁶ Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

⁷ Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

⁸ Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

⁹ Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

¹⁰ Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

¹¹ Stäm in i kören, ni ökenstäder Kedar och Sela och ni som bor uppe på bergen!

¹² Låt kustländerna upphöja Herren och sjunga om hans väldiga makt!

¹³ Herren kommer att vara en hjälte, som fienden fruktar. Han kommer att ge upp väldiga krigsrop och övervinna sina motståndare.

¹⁴ Jag har varit tyst länge och lagt band på mig, men nu kommer jag att ge fritt utlopp åt min vrede. Jag ska ropa som en kvinna i födslovåndor.

¹⁵ Jag ska jämna ut bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska torka ut floder och dammar.

¹⁶ Jag ska leda det blinda Israel på en väg som man inte sett förut. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och jämna till vägen. Jag ska inte överge dem.

¹⁷ Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att bli bortvisade och stå där med sin skam.

Blinda och döva för Herrens ord

¹⁸ Så blinda och döva ni är inför Gud! Varför vill ni inte höra på? Varför vill ni inte se?

¹⁹ Vem i hela världen är så blind som mitt folk, som är ämnat att vara sanningens budbärare åt mig! Vem är så blind som min utvalde, Herrens tjänare?

²⁰ Ni ser och förstår vad som är rätt men bryr er inte om att göra det. Ni hör utan att ändå riktigt lyssna.

²¹ Herren vill att hans lag ska vara respekterad och ärad. Genom den vill han visa världen sin rättfärdighet.

²² Men se på hans folk, detta folk som skulle uppenbara härligheten i hans lag för hela världen! Det är utplundrat och har blivit slavar och hålls gämda i fängelser. Det är nu utlämnat till skövling för alla, och saknar skydd.

²³ Är det ingen av er som kan tillämpa lärdomarna från det förgångna och se vilken förödelse som väntar er i framtiden?

²⁴ Vem var det som tillät att Israel blev plundrat? Var det inte Herren? Det var Herren de syndade mot, för de ville inte gå dit han skickade dem och inte heller lyssna till hans lagar.

²⁵ Det är därför Gud lät en sådan vrede komma över sitt folk att det blev slaget i striden. Men fastän de blev prövade i eld, förstod de inte att det var Gud som ville att de skulle göra bättring.

Bara Herren kan rädda sitt folk

43 Men nu säger Herren till dig, Israel, som han har skapat: Var inte rädd, för jag har betalat lösen för dig. Jag har kallat dig vid namn, och du är min.

² När du måste gå genom djupa vatten och stora svårigheter, ska jag vara med dig. När du vandrar genom floder av bekymmer, kommer du inte att drunkna! När du möter en eldstorm av motstånd och förtryck, ska du inte bli bränd. Lågorna ska inte skada dig.

³ Jag är Herren, din Gud, din Frälsare, den Helige i Israel. Jag gav Egypten och Etiopien och Seba till Kores i utbyte för din frihet, som lösen för dig.

⁴ Andra dog för att du skulle få leva. Jag bytte deras liv mot ditt, för du är så dyrbar för mig, och jag älskar dig.

⁵ Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska dra till mig dina barn från öster och samla in er från väster.

⁶ Till länderna i norr ska jag säga: Ge dem till mig! och till folken i söder: Håll dem inte kvar! Från de mest avlägsna hörn av jorden ska jag föra mina söner och döttrar tillbaka till Israel.

⁷ Alla som erkänner mig som sin Gud ska komma, för jag har skapat dem till mitt namns ära.

⁸ Led dem tillbaka till mig när jag kallar dem. De har ögon men är blinda, och de har öron men hör inget.

⁹ Alla folk och nationer sluter sig samman! Finns det någon av deras avgudar som har kunnat förutsäga vad som ska ske? Finns det vittnen till något de sagt? Annars måste de erkänna att det bara är Gud som kan tala om vad som ska hända i framtiden.

¹⁰ Men, Israel, jag har vittnen, säger Herren! Ni är mina vittnen och mina tjänare, valda att förstå och tro mig och veta att det bara är jag som är Gud. Det finns ingen annan Gud. Det har aldrig funnits någon annan och kommer inte heller att finnas.

¹¹ Jag är Herren, och det finns ingen annan Frälsare.

¹² Alltid när ni har lämnat era avgudar har jag visat min makt. Med ett enda ord har jag räddat er. Ni har sett när jag gjort det och är vittnen till att det är sant.

¹³ Från evighet till evighet är jag Gud. Ingen kan stå emot vad jag gör.

Löfte om seger

¹⁴ Herren, er befriare, den Helige i Israel, säger:För er skull ska jag sända en armé att anfalla Babylon. För er skull ska jag göra dem alla till flyktingar. De ska fly i de skepp de varit så stolta över.

¹⁵ Jag är Herren, den Helige, Israels Skapare och Kung.

¹⁶ Jag är Herren, som öppnar en väg genom vattnet och gör en stig rakt genom havet.

¹⁷ Jag kallade ut Egyptens mäktiga armé med alla dess vagnar och hästar för att gå under i vågorna. Deras liv släcktes ut som vekar av vattnet.

¹⁸ Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!

¹⁹ Jag planerar att göra någonting alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!

²⁰ De vilda djuren på fälten ska tacka mig. Schakaler och ugglor får vatten i öknen, och mitt folk, som jag har utvalt, kan dricka och återfå sina krafter.

²¹ Jag har gjort Israel åt mig själv, och detta folk ska en dag ära mig inför världen.

²² Men, mitt folk, ni vill inte be om min hjälp. Ni har tröttnat på mig!

²³ Ni har inte gett mig lammen för brännoffren. Ni har inte hedrat mig med offer. Ändå har mina krav på offer och rökelse inte varit stora! Jag har inte behandlat er som slavar.

²⁴ Ni har inte offrat välluktande rökelse eller försökt behaga mig med feta offer. Nej, det enda ni har gett mig är era synder, och ni har oroat mig med era överträdelser.

²⁵ Jag, ja, just jag, är den som tar bort era synder, för min egen skull, och jag kommer aldrig mer ihåg dem.

²⁶ Påminn mig om detta löfte, för vi måste tala om era synder. Lägg fram er sak inför mig, så att jag kan förlåta er.

²⁷ Från första stund syndade era förfäder mot min lag.

²⁸ Det är därför jag avsatt alla era präster och utlämnat Israel till undergång.

Maktlösa avgudar

44 Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:

² Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!

³ Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.

⁴ De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.

⁵ Jag tillhör Herren, ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.

⁶ Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.

⁷ Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.

⁸ Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!

⁹ Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.

¹⁰ Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!

¹¹ Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.

¹² Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.

¹³ Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.

¹⁴ Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.

¹⁵ Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!

^16-17 Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: Hjälp mig! Du är min gud!

¹⁸ Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.

¹⁹ Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?

²⁰ Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.

²¹ Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.

²² Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.

²³ Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!

²⁴ Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.

²⁵ Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.

²⁶ Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!

²⁷ När jag säger till floderna: Torka ut! så blir de torra.

²⁸ När jag säger om Kores: Han är min herde, ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.