Jesaja 36-41
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Assyrien hotar Juda
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.
2 Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.
3 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.
4 Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.
5 Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!
6 Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.
7 Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?
8-9 Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.
10 Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!'
11 Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det.
12 Men han svarade: Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin.
13 Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: Hör här vad den assyriske kungen säger!
14 Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.
15 Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.
16 Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,
17 tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.
18 Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?
19 Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?
20 Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?
21 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.
22 Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.
Herren ska befria Jerusalem
37 När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be.
2 Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg,
3 och de framförde detta budskap från Hiskia:Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut.
4 Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!
5 När Jesaja hörde detta svarade han:
6 Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser.
7 Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad.
8-9 Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande:
10 Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig!
11 Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda.
12 Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt!
13 Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!
14 När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren
15 och bad:
16-17 Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden.
18 Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk,
19 och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem.
20 Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!
Herren ska krossa Sanherib
21 Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung:
22 Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig.
23 Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel!
24 Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar.
25 Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig!
26 Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar!
27 Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen.
28 Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig.
29 Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom.
30 Sedan sa Gud till Hiskia: Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning.
31 Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas.
32 För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker.
33 Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem.
34 Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren.
35 Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David.
36 Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda.
37 Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land.
38 Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Herren förlänger Hiskias liv
38 Just vid den tid då detta hände blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, besökte honom och gav honom en hälsning från Herren:Ordna upp dina affärer och allt annat som behöver göras, för du kommer att dö i denna sjukdom.
2 När Hiskia fick detta besked, vände han sig mot väggen och bad:
3 Herre, kommer du inte ihåg hur ärlig och uppriktig jag varit mot dig och hur jag alltid försökt lyda dig och göra allt vad du sagt? Sedan började han gråta bittert.
4 Då kom ett nytt budskap från Herren till Jesaja:
5 Gå och tala om för Hiskia att Herren, hans fäders Gud, har hört hans bön och sett hans gråt. Jag ska förlänga hans liv med femton år.
6 Jag ska hjälpa honom och rädda staden från kungen i Assyrien. Jag ska försvara dig, säger Herren,
7 och detta är mitt tecken:
8 Jag ska låta skuggan gå tio steg tillbaka på Ahas solur!Solen gick alltså baklänges motsvarande tio steg på soluret!
9 När kung Hiskia blev frisk igen, skrev han detta om sin upplevelse:
10 Jag är i mina bästa år, och jag måste lämna livet. Jag har berövats resten av det, och nu måste jag gå till dödsriket. Aldrig mer ska jag få se Herren i de levandes land.
11 Aldrig mer ska jag få se mina vänner här i världen.
12 Mitt liv har tagits ner som en herdes tält. Min livsväv har skurits ner från vävbommen och rullats ihop efter arbetet. Dag och natt hänger mitt liv som på en tråd.
13 Hela natten jämrade jag mig. Det var som att bli söndersliten av lejon.
14 I min yrsel skrek jag som en svala och kuttrade som en duva, och mina ögon sved av trötthet när jag sökte efter hjälp. 'O Gud
15 Men vad ska jag säga? För det är ju Gud själv som har talat och låtit detta ske. Jag får vandra i ödmjuk tacksamhet den tid jag har kvar.
16 Herre, din fostran är god och ger liv och hälsa. Men du har gjort mig frisk, Herre, och låter mig få leva!
17 Nu kan jag förstå alltsammans. Det var nyttigt för mig att gå igenom denna prövning, för du har i din kärlek räddat mig från döden. Du har förlåtit alla mina synder.
18 Döda kan inte prisa dig. De har inget hopp och ingen glädje.
19 De levande, och bara de levande, kan prisa dig som jag gör i dag. Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren har gjort mig frisk! Nu ska jag sjunga lovsång i templet till stränginstrument.
21 Jesaja hade bett Hiskias tjänare att göra en salva av fikon och lägga den på svulsten, så att han skulle bli frisk igen.
22 Då hade Hiskia frågat: Vilket tecken ska Herren ge mig på att han botar mig?
Sändebud från Babylon
39 Strax efteråt skickade kungen i Babylon, Merodak-Baladan, Baladans son, gåvor och hälsningar till Hiskia, därför att han hört att denne varit svårt sjuk men blivit frisk igen.
2 Hiskia uppskattade detta mycket och tog med sig sändebuden från Babylon på en rundvandring i palatset och visade dem allt silver och guld, alla välluktande kryddor och parfymer. Han lät dem också komma in i skattkammaren och öppnade kassakistan. Han undanhöll inte något för dem.
3 Profeten Jesaja kom då till kungen och frågade: Vad ville dina besökare? Var kom de ifrån? De kom ända bortifrån Babylon, svarade Hiskia.
4 Hur mycket lät du dem se? undrade Jesaja.Jag visade dem allt. Jag dolde ingenting.
5 Då sa Jesaja till honom: Hör här vad Herren, härskarornas Gud, säger till dig:
6 'Den tid ska komma då allt du äger, alla skatter som dina förfäder har samlat, ska föras bort till Babylon. Ingenting kommer att lämnas kvar.
7 Och några av dina egna söner kommer att bli slavar i den babyloniske kungens palats.'
8 Jaha, kommenterade Hiskia. Allt som Herren säger är rätt och riktigt. Men för sig själv tänkte han: Det kommer åtminstone att vara fred under min livstid!
Herren ska sörja för sitt folk
40 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.
2 Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.
3 Lyssna! Jag hör någon som ropar: Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.
4 Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!
5 Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet. Herren har talat, och så ska det ske.
6 Rösten säger: Ropa ut mitt budskap!Vilket budskap ska jag ropa ut? frågar jag.Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.
7 Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.
8 Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.
9 Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.
10 Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.
11 Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.
12 Vem har hållit haven i sin hand och mätt upp himlarna med sina fingrar? Vem har burit jorden i sin korg, och vem väger bergen och höjderna på sin våg?
13 Vem kan sätta gränser för Herrens Ande, undervisa honom eller ge honom råd?
14 Har han någonsin behövt hjälp? Skulle han behöva undervisning om vad som är rätt och riktigt?
15 En nation är bara som en droppe i havet, lite damm i vågskålen, i jämförelse med honom. Han väger öar som om de var fint damm.
16 Alla Libanons skogar tillsammans innehåller inte tillräckligt med offerved, och inte heller finns där tillräckligt med djur för ett offer åt honom.
17 Alla nationer sammanräknade är ingenting i jämförelse med honom. I hans ögon betyder de ingenting.
18 Hur kan vi då beskriva Gud? Vad kan vi jämföra honom med?
19 Med en avgud? En avgud, gjuten i en form och överdragen med guld och med silverkedjor runt halsen?
20 Den som är alltför fattig för att köpa en sådan bild får ta ett stycke trä som är fritt från röta och anställa någon för att skära ut ett ansikte i det, och så blir detta hans gud. En gud som inte ens kan röra sig!
21 Är ni då så oförståndiga? Är ni alldeles döva för Guds ord, de ord som gällt från tidernas början? Har ni aldrig hört eller förstått någonting?
22 Det är Gud som sitter över jordens rund. Människor måste se ut som kryp för honom! Han är den som breder ut himlarna som en duk och gör ett tält av dem.
23 Han gör de stora männen i världen till ingenting.
24 Knappast har de hunnit slå rot, förrän han blåser på dem, och deras verk vissnar och förs bort av vinden som torr halm.
25 Vem vill du jämföra mig med? Vem är lik mig? frågar den Helige.
26 Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas?
27 Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting?
28 Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd.
29 Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga.
30 Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp.
31 Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.
Herren ska hjälpa Israel
41 Var tysta och lyssna till mig, ni länder bortom havet! Kom nu alla länder med era svar. Kom hit och tala. Låt oss komma inför rätta tillsammans.
2 Vem har satt honom i rörelse, han som kommer österifrån, som segrar vid varje steg han tar? Vem är det, om inte Herren? Herren har låtit honom segra över många folk och tillåtit honom trampa kungar under sina fötter och döda hela arméer med svärd.
3 Gud låter honom förfölja dem och dra vidare på nya vägar.
4 Vem har kunnat göra något sådant generation efter generation? Det är jag, Herren, den förste och den siste. Det är bara jag som kan göra något sådant.
5 Länderna bortom havet ser på detta med skräck. Väldiga riken darrar och förbereder sig för krig.
6 Var och en försöker intala mod i sin nästa och säger: Var inte rädd! Han kommer inte att segra.
7 Men de skyndar sig att göra en ny avgud. Träsnidaren skyndar på guldsmeden, och den som gjuter hjälper till vid städet. Det här blir bra, säger de till varandra. Noggrant sätter de ihop delarna och ställer den på plats, så att den inte ska falla omkull!
8 Men du, Israel, är mitt utvalda folk. Du är Abrahams familj, och han var min vän.
9 Jag har kallat dig tillbaka från jordens ändar och sagt att du ska tjäna bara mig, för jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig.
10 Frukta inte, för jag är med dig! Var inte förskräckt! Jag är din Gud. Jag ska ge dig styrka. Jag ska hjälpa dig. Jag ska uppehålla dig med min segrande högra hand.
11 Titta, hur alla dina arga fiender är förvirrade och förskingrade! Alla som står emot dig kommer att dö.
12 Förgäves ska du leta efter dem, de ska försvinna allesammans.
13 Jag håller dig vid din högra hand. Jag är Herren, din Gud, och jag säger till dig att du inte ska vara rädd. Jag är här för att hjälpa dig.
14 Trots att du är föraktad ska du inte vara rädd, Israel, för jag ska hjälpa dig. Jag är Herren, din befriare. Jag är den Helige i Israel.
15 Jag ska göra dig till en tröska, nyslipad och vass. Du ska krossa alla fiender och göra bergen till grus.
16 Du ska kasta upp dem i luften, och vinden ska blåsa bort dem. Virvelvindar ska sprida dem åt alla håll. Herrens glädje ska fylla dig, och du ska berömma dig av Israels Gud.
17 När de fattiga och lidande söker vatten och inte finner något och deras tungor torkar ut av törst, då ska jag svara när de ropar till mig. Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18 Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna, och ge dem källor av vatten i dalarna! I öknarna ska det också finnas vatten, och floder ska rinna fram genom förtorkade områden.
19 Jag ska plantera träd i öknen, ceder, myrten, oliv, cypress och andra ädla träd.
20 Detta under ska alla se och förstå att det är Gud, Israels Helige, som har gjort det.
21 Kan era avgudabilder göra sådana saker? Låt dem komma till bevis, säger Gud, Israels kung.
22 Låt dem försöka tala om för oss vad som hänt under år som gått, eller vad som ska ske i framtiden.
23 Så är det! Om de verkligen är gudar så ska de tala om vad som ligger i framtiden eller göra något, ont eller gott, som kan övertyga oss.
24 Men nej! Ni är mindre än ingenting och kan inte göra något alls. Den som väljer er är avskyvärd!
25 Men jag har satt en man i rörelse från norr och från öster. Han trampar på härskare som om de var grus och knådar dem som en krukmakare sin lera.
26 Vem om inte jag har talat om för dig att det här skulle ske? Vem mer var det som förutsa detta och fick dig att medge att han hade rätt? Ingen annan. Inte en enda sa något!
27 Jag var den förste som sa till Jerusalem: Se! Er hjälp är på väg!
28 Det var inte någon av era avgudar som sa det. Ingen svarade när jag frågade.
29 De är alla värdelösa, och deras avbilder orsakar bara förvirring.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica