Herren är trofast

14 Men Herren ska förbarma sig över israeliterna, för de är fortfarande hans utvalda. Han ska föra dem tillbaka hem, så att de än en gång kan bosätta sig i Israels land. Många nationer ska komma och förena sig med dem där och bli deras trogna vänner.

² Världens nationer ska hjälpa dem att återvända. De som kommer för att bo i landet ska bli deras tjänare. De som gjorde Israels folk till slavar ska själva bli slavar. Israel kommer att regera över sina fiender!

³ Den underbara dag när Herren ger sitt folk vila från sorg och fruktan, från slaveri och bojor,

⁴ ska du håna kungen i Babylon och säga: Du, din förtryckare! Äntligen har du fått vad du förtjänar!

⁵ Herren har krossat ditt ogudaktiga välde och gjort slut på din onda regim.

⁶ Du förföljde mitt folk. I ditt raseri gav du det slag efter slag, och du höll folken i ditt skoningslösa grepp. Du var våldsam i din tyranni.

⁷ Men nu har äntligen hela jorden kommit till ro och är stilla! Hela världen sjunger!

⁸ Till och med skogens träd, cypresser och Libanons cedrar, sjunger och jublar: Din makt är krossad. Ingen kan längre störa oss. Äntligen har vi fått fred.

⁹ Dödsrikets invånare trängs för att möta dig när du kommer till dem. Världshärskare och jordens mäktigaste kungar, som varit döda länge, reser sig från sina platser för att få träffa dig.

¹⁰ Med en mun ropar de: Nu är du lika svag som vi!

¹¹ Din makt och styrka är borta. Den har begravts med dig. All skön musik i ditt palats har tystnat. Din bädd är förruttnelse och ditt täcke är maskar!

¹² Vilket fall från himlen är inte detta, du morgonstjärna och son av gryningen! Du som en gång kuvade nationer har blivit störtad från din tron.

¹³ Du sa för dig själv: Jag ska stiga upp till himlen och regera över änglarna. Jag ska bestiga den högsta tronen och regera från gudaförsamlingens berg långt uppe i norr.

¹⁴ Jag ska bli lik den Högste.

¹⁵ Men i stället ska du kastas ner i dödsriket, längst ner i avgrunden.

¹⁶ Alla där kommer att stirra på dig och fråga: Kan detta vara den som fick jorden och världens alla kungadömen att darra?

¹⁷ Kan detta vara han som förvandlade hela jorden till en öken och lade dess största städer i ruiner och som inte hade någon barmhärtighet med sina fångar?

¹⁸ Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,

¹⁹ men din kropp kastas ut som en avbruten gren. Du ligger i en öppen grav, täckt av de döda som stupat i striden. Du ligger som ett kadaver på vägen och trampas ner av hästarnas hovar.

²⁰ Det kommer inte att resas något monument över dig för du har förstört ditt land och slagit ihjäl ditt folk. Din son ska inte efterträda dig som kung.

²¹ Slå ihjäl barnen till denne syndare. Låt dem inte resa sig. Låt dem inte inta landet eller bygga upp världens städer på nytt.

²² Jag har själv rest mig mot honom, säger Herren, och jag ska förhindra att hans barn eller barnbarn någonsin kommer att sitta på Babylons tron.

²³ Jag ska göra Babylon till en sumpmark och ett tillhåll för nattfåglar. Jag ska sopa landet med ödeläggelsens kvast, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁴ Herren har svurit att göra detta! Detta är hans syfte och plan:

²⁵ Jag har beslutat att bryta ner den assyriska armén, när den är i Israel, och krossa den mot mina berg. Mitt folk ska inte längre behöva vara deras slavar.

²⁶ Detta är min plan för hela jorden, och jag ska utföra den genom min väldiga makt, som sträcker sig över hela världen.

²⁷ Herren, härskarornas Gud, har själv talat, och vem kan ändra hans planer? När han räcker ut sin hand för att göra något, vem kan då stoppa honom?

Profetia över filisteerna

²⁸ Detta budskap kom till mig samma år som kung Ahas dog:

²⁹ Gläd er inte, ni filisteer, över att den kung som besegrade er är död. Det är sant att den piska som slog er är sönderbruten, men hans son kommer att bli ett ännu värre gissel för er än han själv någonsin var! Ormen ska föda ännu en orm, en stingande giftorm!

³⁰ De fattigaste bland fattiga ska få vad de behöver. De ska få ro och vila! Men dig och dina ättlingar ska jag utplåna med hungersnöd och krig.

³¹ Gråt och jämra er, ni filisteernas städer, för ni är dömda. Hela er nation kommer att drabbas. En vältränad armé ska falla över er från norr som ett mörkt moln.

³² Vad ska vi säga till deras sändebud? Jo, tala om för dem att Herren har grundat Jerusalem och att han har beslutat att de fattiga bland hans folk ska få ta sin tillflykt inom dess murar.

Profetia över Moab

15 Detta är Guds budskap till Moab:Över en natt ska dina städer Ar och Kir läggas i ruiner.

² Folket i Dibon ska gå till sina tempel för att gråta över det öde som drabbat Nebo och Medeba. Man ska raka av sig håret och skägget i sorg

³ och gå omkring på gatorna klädda i säcktyg. Överallt hörs jämmer och klagan.

⁴ Klagoropen i Hesbon och Eleale ska höras ända bort till Jahas. Moabs soldater kommer att ropa högt, bleka av skräck.

⁵ Jag gråter och sörjer över Moab! Dess folk flyr till Soar och Eglat-Selisia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Halluhit, och jämmer och klagan hörs efter vägen till Horonaim.

⁶ Till och med floden Nimrim torkar ut! Gräset utmed stranden vissnar bort, och växtligheten dör.

⁷ I en desperat flykt släpar man sina ägodelar över Pilträdsbäcken.

⁸ Förtvivlade rop hörs längs hela Moabs gräns ända bort till Eglaim och Beer-Elim.

⁹ Dimons vatten är rött av blod, men mer ska komma! Lejon ska jaga dem som överlever, både bland de flyende och dem som stannar kvar.

Moab krossas för sin stolthet

16 Moabs flyktingar från Sela på andra sidan öknen sänder lamm som gåva i hopp om fred med kungen i Juda.

² Kvinnorna i Moab är som hemlösa fåglar vid floden Arnons vadställen.

³ Budbärarna som har med sig gåvan till Jerusalem ber om råd och hjälp. Skydda oss! Överlämna oss inte till våra motståndare!

^4-5 Låt våra utstötta stanna bland er! Göm dem undan våra fiender! Gud kommer att löna er för er vänlighet mot oss. Om ni låter Moabs flyktingar slå sig ner bland er, ska Gud, när förstörelsen är över, upprätta Davids tron för alltid. På den tronen ska han sätta en god och rättvis kung.

⁶ Är detta det stolta Moab, som vi hört talas så mycket om? Nu är all dess överlägsenhet borta!

⁷ Därför gråter alla i Moab och sörjer över det hemsökta Kir-Hareset,

⁸ över Hesbons övergivna fält och Sibmas tomma vingårdar. De fientliga krigsherrarna har trampat ner de plantor som gav utsökta viner, kända ända bort till Jaser i öknen och ner till havet.

⁹ Därför gråter jag som Jaser över Sibmas vingårdar. Mina tårar ska flöda för Hesbon och Eleale, där sommarens frukt och gröda har förstörts.

¹⁰ Nu är all glädje och all förväntan inför skördetiden borta. De glada sångerna i vingården hörs inte längre, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.

¹¹ Jag gråter och sörjer över Moab, och min förtvivlan över Kir-Heres är djup.

¹² Moabs folk ska i ångest och förtvivlan be till sina avgudar på bergshöjderna, men de kan inte hjälpa dem. De ska bönfalla dem i sina tempel, men de kan inte rädda dem.

^13-14 Allt detta som rör Moab har sagts förut, men nu säger Herren än en gång, att inom tre år ska Moabs ära och glans vara försvunnen och endast några få ska fortfarande vara vid liv.

Ett liv i kärlek

5 Följ Guds exempel i allt vad ni gör, på samma sätt som ett barn försöker likna sin far.

² Var kärleksfulla mot varandra och följ Kristi föredöme, han som älskade er och gav sig själv åt Gud som ett offer som var nödvändigt för era synder. Gud tyckte om detta offer, för Kristi kärlek till er var som välluktande parfym för honom.

³ Låt det inte finnas någon sexuell synd eller annan orenhet eller girighet bland er. Ni är ju kristna!

⁴ Smutsiga historier, fräckheter och grova skämt är ingenting för er. Påminn i stället varandra om Guds godhet och var tacksamma.

⁵ Det ska ni ha klart för er: Kristi och Guds rike kommer aldrig att tillhöra någon som lever i sexuell omoral, inte heller den som är självisk, för en självisk person är egentligen en avgudadyrkare. Han älskar och tillber detta livets goda mer än Gud.

⁶ Låt er inte luras av dem som försöker att ursäkta dessa synder. Gud ser allvarligt på synden och hans vrede kommer att drabba dem som inte lyder honom.

⁷ Håll er borta från sådana människor.

⁸ En gång var era hjärtan fyllda av mörker, men nu är de fyllda av ljus från Herren, och ert uppträdande borde visa det!

⁹ Därför att ni har detta ljus inom er, bör ni bara göra det som är gott och riktigt och sant.

¹⁰ Lär er dag för dag att förstå vad som är Herrens vilja.

¹¹ Ta inte del i några tvivelaktiga handlingar, utan gå emot dem och avslöja dem i stället.

¹² Vad de ogudaktiga sysslar med i mörkret är så avskyvärt att man inte ens vill tala om det.

¹³ Men när ljuset lyser avslöjas deras synd, och sanningen kommer i dagen. Och när de inser hur fel de verkligen lever, kanske en del av dem till och med blir ljusets barn.

¹⁴ Det är därför som Gud säger i Skriften: Vakna, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus vara ditt ljus.

^15-16 Var noga med hur ni lever och visa ansvar. Handla inte oklokt! Var visa! Gör det mesta möjliga av varje tillfälle ni kan göra något gott.

Read full chapter