Ett nytt skott

11 Davids kungliga familj ska skäras av och huggas ner som ett träd. Men från den avhuggna roten ska ett skott växa upp, en ny gren från den gamla roten.

² Herrens Ande ska vila över honom, visdomens, förståndets och kraftens Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande.

³ Hans lust ska vara att lyda Herren. Han ska inte döma efter det som ögonen ser, efter falska bevis eller rykten,

⁴ utan han ska försvara de fattiga och de som blivit utnyttjade. Han ska döma deras förtryckare.

⁵ Han ska vara klädd i rättfärdighet och sanning.

⁶ På den dagen ska varg och lamm vila bredvid varandra, och leoparder och killingar ska umgås i fred. Kalvar och gödboskap ska vara trygga bland lejon, och ett litet barn ska leda dem.

⁷ Kor ska beta bland björnar, björnungar och kalvar ligga bredvid varandra och lejon äta gräs som kor.

⁸ Småbarn ska krypa omkring bland giftiga ormar, och om ett av dem sticker handen i ett ormbo, ska det inte skadas.

⁹ Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller skadligt, för på samma sätt som vattnet fyller havet, ska jorden vara full av Herrens kunskap.

¹⁰ På den dagen ska han som är arvtagaren till kung David vara ett frälsningens banér för hela världen. Folken ska söka sig till honom, för landet där han bor kommer att vara en underbar plats.

¹¹ Då ska Herren föra tillbaka resten av sitt folk för andra gången. De ska återvända till Israels land från Assyrien, Övre och Nedre Egypten, Etiopien, Elam, Babylonien, Hamat och länderna utmed kusterna.

¹² För folken ska han resa ett banér att samlas omkring. Han ska samla de förskingrade israeliterna från jordens alla ändar.

¹³ Då ska äntligen avundsjukan mellan Juda och Israel ta slut, så att de inte längre kommer att ligga i krig med varandra.

¹⁴ Tillsammans ska de anfalla de folk som tagit deras land i besittning, filisteerna i väster och i öster de folk som bor där. Med förenade styrkor ska de besegra dem och ockupera Edom, Moab och Ammon.

¹⁵ Herren ska låta en torr väg leda genom Röda havet och en het vind blåsa över Eufrat så att den delas i sju småfloder som går att ta sig över till fots.

¹⁶ Han ska göra en rak väg från Assyrien för dem som finns kvar där och vill vända tillbaka hem därifrån, på samma sätt som han gjorde för länge sedan, när Israel vände tillbaka från Egypten.

Lovsång till Herren

12 Då ska du säga: Jag vill prisa dig, Gud! Du var arg på mig, men nu tröstar du mig.

² Ja, Gud har kommit för att hjälpa mig! Jag ska lita på honom och inte vara rädd, för Herren är min starkhet och min sång. Han ska bli min frälsning.

³ Med glädje ska jag dricka ur frälsningens källa!

⁴ När den underbara dagen är inne, kommer du att säga: Tacka Herren! Prisa hans namn! Tala om för världen vad han har gjort och upphöj honom!

⁵ Sjung till Herrens ära, för det han har gjort.

⁶ Gör det känt över hela världen. Prisa honom alla ni som bor i Jerusalem, för den Helige i Israel, han som bor bland er, är stor och mäktig.

Profetia över Babylon

13 Detta är den syn som Gud visade Jesaja, Amos son, beträffande domen över Babylon.

² Res stridsbanéret på en höjd. Ropa till dem och vädja till dem att angripa de förnäma.

³ Jag, Herren, har avdelat mina styrkor för detta uppdrag. Jag har befallt dem som gläds över min seger att utföra detta uppdrag för att min vrede ska stillas.

⁴ Vilket oväsen det är där uppe på bergen bland folkmassorna! Många nationer samlas och är i uppror. Det är Herren, härskarornas Gud,

⁵ som har fört dem hit från många olika länder långt bortifrån. De är hans vapen mot dig, du Babylon. De representerar hans vrede och kommer för att ödelägga ditt land.

⁶ Skrik av fasa, för nu har Herrens tillfälle kommit! Dagen är inne för den Allsmäktige att krossa er.

⁷ Era armar är som förlamade av fruktan, och även de starkaste bävar av förskräckelse.

⁸ Fruktan griper er och smärtan är som en kvinnas födslovåndor. Ni ser hjälplöst på med hettande kinder.

⁹ Det är Herrens dag som kommer, hans fruktansvärda vredes dag. Landet med alla dess syndare ska förgöras.

¹⁰ Himlen ska förmörkas över dem. Inget ljus ska nå dem från vare sig sol, måne eller stjärnor.

¹¹ Jag ska straffa världen för dess ondska, och de ogudaktiga för deras synder. Jag ska krossa den stoltes övermod och den rikes högmod.

¹² Det är få som fortfarande kommer att vara vid liv när jag har avslutat mitt verk.Människor kommer att vara lika sällsynta som guld, ja, värdefullare än guld från Ofir.

¹³ Jag ska i min vrede få himlen att darra, och jorden ska flytta sig från sin plats på Herrens vredes dag.

¹⁴ Var och en ska fly tillbaka till sitt eget land, som hjortar jagade av hundar eller som vilsna får utan herde.

¹⁵ De som inte flyr kommer att slaktas.

¹⁶ Deras spädbarn kommer att krossas mot marken inför deras ögon. Deras hem kommer att plundras och kvinnorna att våldtas av de anfallande trupperna.

¹⁷ Jag ska sätta mederna i rörelse mot Babylon, och inget silver eller guld ska vara tillräckligt för att kunna köpa dem fria.

¹⁸ Deras anfallande arméer kommer inte att ha något förbarmande med de unga i Babylon och inte heller med barn eller spädbarn.

¹⁹ På så sätt ska Babylon, det mäktigaste av kungarikena, den kaldeiska kulturens blomma, bli ödelagt, precis som Sodom och Gomorra när Gud sände eld från himlen över dem.

²⁰ Babylon kommer aldrig mer att resa sig. Generation efter generation ska komma och gå, men landet kommer aldrig mer att bli bebott. Inte ens nomader ska slå upp sina tält där. Ingen herde kommer att låta sina får vila där.

²¹ Det blir ett tillhåll för vilda djur, och i husen ska schakaler bo. Ugglor ska flyga omkring och demoner ska dansa där.

²² Hyenor ska yla i dess borgar, och schakaler kommer att uppehålla sig i palatsen. Ja, Babylons dagar är räknade, och snart är tiden inne för domen.

Enhet - men många olika uppgifter

4 Jag ber er, jag som nu sitter i fängelse för att jag tjänar Herren, att leva och handla på ett sätt som Gud förväntar sig av dem han gjort till sina barn.

² Var ödmjuka och milda. Ha tålamod med varandra, och ha överseende med varandras brister.

³ Låt er ledas av den helige Ande och gör allt för att bevara den enhet mellan er som Anden ger.

⁴ Vi är alla delar av en enda kropp. Vi har samme Ande, och vi har alla blivit kallade till samma hoppfulla framtid.

⁵ För oss finns det bara en Herre, en tro, ett dop.

⁶ Vi har alla samme Gud och Far, som står över oss alla och är i oss alla och lever genom varje del i oss.

⁷ Men Kristus har också gett var och en av oss en särskild utrustning, just det som han i sin nåd vill ge oss ur sitt rika förråd av gåvor.

⁸ Psalmisten berättar om detta och säger att när Kristus återvände i triumf till himlen efter sin uppståndelse och seger över Satan, gav han människorna rika gåvor.

⁹ Lägg märke till att det står att han återvände till himlen. Det betyder att han först hade kommit ner från himlens höjder, långt ner till jordens lägsta delar.

¹⁰ Han som kom ner är densamme som for tillbaka upp över alla himlar för att fylla hela världen med sin närvaro.

¹¹ Några har han gett i uppdrag att grunda församlingar, andra till att tala på Guds uttryckliga befallning och andra till att vinna människor för Kristus. Andra åter har fått gåvan att vårda sig om Guds folk, som en herde gör med sina får, genom att leda och undervisa dem om Guds väg.

¹² Hur kommer det sig att han ger var och en av oss uppgifter som vi är särskilt lämpliga att sköta? Jo, det är för att Guds folk ska vara väl rustade för att tjäna honom bättre. Vi ska bygga upp församlingen, Kristi kropp, till en stark och mogen gemenskap.

¹³ Vårt mål är att vi slutligen alla ska komma fram till enheten i tron på vår Frälsare, Guds Son, och bli fullvuxna i Herren, ja, helt fyllda med Kristus.

¹⁴ Då kommer vi inte längre att vara som barn, som ständigt och jämt ändrar sig, därför att någon berättar något nytt för dem eller ljuger så skickligt för dem att de får lögnen att låta som sanning.

^15-16 I stället kommer vi att alltid följa sanningen - tala sant, handla sant, leva sant ? och så på alla sätt bli alltmer lika Kristus, som är huvudet för sin kropp, församlingen. Genom honom fogas hela kroppen samman och den får sin styrka genom att varje kroppsdel stöder och hjälper andra delar, så att hela kroppen växer och utvecklas och är fylld av kärlek.

Hur kristna ska leva

^17-18 Låt mig säga detta på Herrens uppdrag: Lev inte längre som människor som inte känner Gud. För dem har livet ingen mening. Hela deras tankevärld är begränsad, och de vet inte om vad det innebär att leva med Gud. De har tillslutit sina sinnen för honom och deras hjärtan är hårda som sten.

¹⁹ De bryr sig inte längre om vad som är rätt eller orätt, och de kastar sig hänsynslöst ut i alla former av orenhet och begär. De drar sig inte för någonting, eftersom de är ledda av sina onda sinnen och hänsynslösa begär.

²⁰ Men detta är inte den väg som Kristus har visat er!

²¹ Om ni verkligen har hört hans röst och av honom lärt er sanningen om honom själv,

²² så ska ni sluta leva som förut. Ni ska lägga bort ert gamla jag, som var fyllt av ondska och begär, och som var er följeslagare på de onda vägarna.

²³ Nu måste hela er inställning till livet och era tankar ständigt förändras till det bättre.

²⁴ Ja, ni måste vara nya och annorlunda människor, heliga och goda. Klä er själva i denna nya natur.

²⁵ Ljug inte längre för varandra! Tala sanning, för vi tillhör varandra, och när vi ljuger för varandra skadar vi också oss själva.

²⁶ Om ni blir arga, så synda inte genom att ge mer näring åt er ilska. Låt inte oförsonligheten bestå till dess solen går ner. Kom över det fort,

²⁷ för annars får djävulen fotfäste i era hjärtan.

²⁸ Den som tidigare har levt av att stjäla måste sluta med det och i stället skaffa sig ett hederligt arbete, så att han kan ge till andra som har det svårt.

²⁹ Undvik allt onödigt prat. Säg bara sådant som är gott och till hjälp för dem som ni samtalar med, och som kan bli dem till välsignelse.

³⁰ Gör inte den helige Ande bedrövad genom det liv ni lever. Kom ihåg att det är han som sätter sin stämpel på er för att bevara er, och som garanterar att den dag kommer när Gud ska befria er helt från synden.

³¹ Var inte längre snåla, sura och arga. Gräl, hårda ord och motvilja mot andra bör inte ha någon plats i era liv.

³² Ni ska i stället vara vänliga mot varandra, ömhjärtade och förlåta varandra, precis som Gud har förlåtit er, därför att ni tillhör Kristus.