Jakob profeterar över sina söner

49 Sedan kallade Jakob samman alla sina söner och sa: Ställ er runt omkring mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.

² Lyssna till mig, Jakobs söner, lyssna till Israel, er far.

³ Ruben, du min äldste son och barn av min ungdoms fulla kraft. Du är den förste i rang.

⁴ Men du är motspänstig som de vilda vågorna på havet, och i praktiken ska du inte vara den förste längre. Jag ska be dig stiga ned, för du vanhedrade mig när du låg med en av mina hustrur.

⁵ Simeon och Levi är ganska lika, de är män fyllda av våld och orättvisa.

⁶ Jag vill inte ha något gemensamt med dem och inte ha deras råd. I vrede har de dödat män, och oxar har de plågat för nöjes skull.

⁷ Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam och grym. Därför ska jag skingra deras ättlingar i hela Israel.

⁸ Juda, dina bröder kommer att prisa dig! Du kommer att förgöra dina fiender. Din fars söner ska böja sig inför dig.

⁹ Juda är ett ungt lejon, som har slutat att äta sitt byte. Han har lagt sig ned som ett lejon som slår sig till ro. Vem vågar oroa honom?

¹⁰ Spiran ska inte vika från Juda, förrän den kommer, som alla nationer ska lyda.

¹¹ Han har bundit sin åsna vid en vinstock, ja, åsnefålen vid en utvald gren. Han har tvättat sina kläder i vin och sin mantel i druvans blod.

¹² Hans ögon är mörkare än vin och hans tänder är vitare än mjölk.

¹³ Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skeppen, med sina gränser utsträckta till Sidon.

¹⁴ Isaskar är ett starkt lastdjur, som vilar mellan sadelväskorna.

¹⁵ När han ser hur gott landet är, går han in under bördan och tjänar sina herrar med kraft.

¹⁶ Dan ska ge sitt folk rättvisa.

¹⁷ Han ska vara som en orm på stigen, en huggorm som stinger hästen i hoven, så att dess ryttare faller av.

¹⁸ Jag väntar på din frälsning, Herre.

¹⁹ Ett band av rövare ska trampa ned Gad, men han ska plundra och förfölja dem!

²⁰ Aser ska laga till utsökta maträtter som passar en konungs bord!

²¹ Naftali är som en hjort, som man släppt lös och som föder välskapade kalvar.

²² Josef är ett fruktbart träd vid källan. Hans grenar når över muren och skuggar den.

²³ Han blev allvarligt sårad av dem som sköt honom och förföljde honom,

²⁴ men han höll sin båge stadigt med fast arm, för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stödde honom.

²⁵ Dina förfäders Gud, den Allsmäktige, ska välsigna dig med himlens välsignelser ovanifrån och med jordens välsignelser underifrån, bröstets och livmoderns välsignelser,

²⁶ välsignelser som sträcker sig högre än de eviga bergen. Detta ska vara välsignelserna över Josefs huvud, över honom som ska regera över sina bröder.

²⁷ Benjamin är en hungrig varg som stryker omkring. Han uppslukar sina fiender på morgonen, och på kvällen delar han bytet.

²⁸ Detta är de välsignelser som Israel välsignade sina söner med.

^29-30 Sedan sa han till dem: Snart kommer jag att dö. Ni måste begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på åkern i Makpela vid Mamre, den åker som Abraham köpte av hetiten Efron som begravningsplats.

³¹ Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.

³² Det är den grotta som min farfar Abraham köpte från Hets söner.

³³ När Jakob hade avslutat sina profetior om sönerna, lade han sig ned på sängen, drog sitt sista andedrag och dog.

Jakob begravs i Kanaan

50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.

² Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.

³ Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.

⁴ När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:

⁵ Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt.

⁶ Farao lovade honom detta. Gå och begrav din far, som du lovat honom, sa han.

⁷ Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,

⁸ och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.

⁹ Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.

¹⁰ När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.

¹¹ Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder Egyptiska sörjare, för de sa: Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier.

^12-13 Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.

Josef tar väl hand om sina bröder

¹⁴ Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.

¹⁵ Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.

^16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.

¹⁸ Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.

¹⁹ Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.

²⁰ Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.

²¹ Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.

Josef dör

²² Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.

²³ Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.

²⁴ Snart kommer jag att dö, sa Josef till sina bröder. Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar.

²⁵ Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.

²⁶ Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.

Liknelsen om senapsfröet

^31-32 Och här följer ännu en annan av hans bilder:Himmelriket är som ett litet senapsfrö som sås i en åker. Det är det minsta av alla frön. Men det blir störst bland kryddväxterna. Det lilla fröet växer snart upp till ett träd dit fåglarna kommer och finner skydd.

Liknelsen om jästen

³³ Han använde sig också av denna bild:Med himmelriket är det som när en kvinna bakar bröd. Hon tar en viss mängd mjöl och blandar samman det med lite jäst och arbetar sedan degen tills jästen helt har trängt igenom den.

^34-35 Jesus använde hela tiden dessa bilder när han talade till folket. Han talade faktiskt aldrig till dem utan att åtminstone ta med någon sådan liknelse, eftersom profeterna hade sagt: Jag ska tala i liknelser, jag ska förkunna hemligheter, gömda sedan tidens början.

Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet

³⁶ Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.

³⁷ Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.

³⁸ Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.

³⁹ Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.

⁴⁰ På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.

⁴¹ Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.

⁴² De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.

⁴³ Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!

Liknelsen om skatten i åkern

⁴⁴ Himmelriket är som en skatt som en man upptäcker i en åker. I sin iver säljer han allt han äger för att få tillräckligt med pengar för att kunna köpa åkern och på så sätt få tag i skatten.

Liknelsen om pärluppköparen

⁴⁵ Med himmelriket är det också som när en pärluppköpare är på jakt efter dyrbara pärlor.

⁴⁶ Han gör ett verkligt fynd och får tag på en mycket värdefull pärla. Då säljer han allt för att kunna köpa den.

Liknelsen om fisknätet

^47-48 Himmelriket liknar också ett nät som en fiskare kastar ut i vattnet och får upp fisk av olika slag, både bra och dåliga. När nätet är fullt drar han upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger han i en korg, men de andra slänger han bort.

⁴⁹ Så kommer det att vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de goda människorna och

⁵⁰ kasta de onda i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och klaga.

⁵¹ Förstår ni det? Ja, sa de, det gör vi.

⁵² Då tillade han: Det betyder att varje judisk laglärare, som har blivit en lärjunge i Guds rike nu av egen erfarenhet kan berätta om både det nya och det gamla.

Människorna i Nasaret vägrar att tro

^53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.

⁵⁵ Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.

⁵⁶ Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?

⁵⁷ Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!

⁵⁸ Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.

Read full chapter