Jakobs hela familj flyttar till Egypten

46 Israel gav sig alltså iväg med alla sina tillhörigheter. När han kom till Beer-Seba frambar han offer till sin far Isaks Gud.

² Under natten talade Gud i en syn till honom. Jakob! Jakob! ropade han.Ja? svarade Jakob.

^3-4 Jag är Gud, svarade rösten, din fars Gud. Var inte rädd för att resa ned till Egypten, för jag ska se till att du blir ett stort folk där. Jag ska följa dig till Egypten, och jag ska föra dina ättlingar tillbaka därifrån, men själv ska du dö i Egypten med Josef vid din sida.

⁵ Då lämnade Jakob Beer-Seba, och hans söner tog honom med sig till Egypten tillsammans med barn och hustrur, och de reste med de vagnar som Farao hade gett dem.

⁶ De tog med sig sina djur och alla de ägodelar som de samlat i Kanaans land. Jakob tog med sig alla sina barn,

⁷ söner och döttrar, sonsöner och sondöttrar och alla sina kära.

^8-14 Här följer namnen på de söner och sonsöner med familjer, som följde med Jakob till Egypten:Ruben, den äldste sonen, och Rubens söner Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.Simeon och hans söner Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, vars mor var en kananeisk flicka.Levi och hans söner Gerson, Kehat och Merari.Juda och hans söner Er, Onan, Sela, Peres och Sera (Er och Onan hade dock dött i Kanaan, före avresan till Egypten). Peres söner hette Hesron och Hamul.Isaskar och hans söner Tola, Puva, Job och Simron.Sebulon och hans söner Sered, Elon och Jaleel.

¹⁵ Dessa var alla ättlingar till Jakob och Lea, och tillsammans med dottern Dina, som också föddes åt Jakob i Paddan-Aram, utgjorde de trettiotre familjer.

^16-17 Med honom följde också Gad och hans söner Sifjon, Haggi, Suni, Esbon, Eri, Arodi och Areli, Aser och hans söner Jimna, Jisva och Jisvi, Beria och hans syster Sera. Berias söner hette Heber och Malkiel.

¹⁸ Dessa sexton personer var barn till Jakob och Silpa, den slavflicka som Lea fått av sin far Laban.

^19-22 I Jakobs familj ingick också Josef och Benjamin som han fått med Rakel, och deras barn och barnbarn, tillsammans fjorton familjer:Josefs söner, Manasse och Efraim, födda i Egypten av Asenat, dotter till Poti-Fera, en präst i On.Benjamins söner Bela, Beker, Asbel, Gera, Naamna, Ehi, Ros, Muppim, Huppim och Ard.

^23-25 I gruppen fanns dessutom de sju familjer som kom av Jakobs barn med Bilha, Rakels slavflicka, nämligen Dan och hans son Husim, och Naftali och hans söner Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.

²⁶ De ättlingar som reste med Jakob till Egypten var sextiosex till antalet, sönernas hustrur oräknade.

²⁷ Om man också räknar med sonhustrurna och med Josefs två söner, utgjorde Jakobs hela familj i Egypten totalt sjuttio personer.

²⁸ Jakob sände Juda i förväg för att berätta för Josef att de var på väg och behövde hjälp att hitta fram till Gosen.

²⁹ Josef gjorde sig beredd och mötte dem i närheten av Gosen. Så snart han fick se sin far kastade han sig i hans armar. De kramade om varandra och grät en lång stund.

³⁰ Sedan sa Israel till Josef: Nu är jag beredd att dö, för jag har sett dig igen och vet att du lever.

³¹ Josef sa sedan till sina bröder och till alla deras familjer: Jag ska gå och berätta för Farao att ni har kommit hit från Kanaans land för att förena er med mig,

³² och jag ska berätta för honom att ni är herdar och att ni har fört med er era hjordar och allt ni äger.

³³ När sedan Farao kallar på er och frågar er om ert yrke,

³⁴ så ska ni säga till honom: 'Vi har varit herdar ända sedan ungdomen, och våra förfäder har varit det i många generationer.' När han hör detta kommer han att låta er bo här i Gosens land. Herdar var nämligen föraktade och hatade i andra delar av Egypten.

47 När de kom fram gick Josef in för att träffa Farao. Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land, med alla sina hjordar och tillhörigheter, rapporterade han. De önskar bosätta sig i Gosens land.

² Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för Farao.

³ Farao frågade dem: Vad har ni för yrke? De svarade: Vi är herdar, som våra förfäder.

⁴ Vi har kommit för att bo här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber om tillstånd att få bosätta oss i Gosens land.

^5-6 Farao sa då till Josef: Välj ut vilken plats du vill åt dem, där de kan bo. Ge dem det bästa landet i Egypten. Gosen passar utmärkt. Och om någon av dem är skicklig nog, så gör honom ansvarig också för mina hjordar.

⁷ Sedan tog Josef sin far Jakob till Farao, och Jakob välsignade Farao.

⁸ Hur gammal är du? frågade Farao honom.

⁹ Jakob svarade: Jag har levt i långa och hårda år, men jag är inte alls så gammal som många av mina förfäder blev.

¹⁰ Sedan välsignade Jakob Farao än en gång, innan han gick därifrån.

¹¹ Josef gav de bästa områdena i Egypten, Rameses land, åt sin far och sina bröder, precis som Farao hade befallt.

¹² De fick också ett underhåll, vars storlek var beroende av hur många personer de hade att försörja.

¹³ Hungersnöden blev allt värre, och hela Egypten och Kanaans land var utan mat.

¹⁴ Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förvarade dem i Faraos skattkammare.

¹⁵ Trots att man var utan pengar kom man tillbaka till Josef och bad om mat:Våra pengar är slut, men ge oss bröd. Varför ska vi behöva dö?

¹⁶ Nåväl, svarade Josef. Ge mig era djur i utbyte, så ska ni få mat.

¹⁷ Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Vid årets slut ägde Farao alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.

¹⁸ Följande år kom de tillbaka igen och sa: Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger.

¹⁹ Varför ska vi behöva dö? Köp oss och marken vi äger, så ska vi bli slavar åt Farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir övergivet.

²⁰ Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt Farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och hela landet blev Faraos.

²¹ På så sätt blev hela Egyptens folk Faraos slavar.

²² Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick mat av Farao och behövde alltså inte sälja.

²³ Sedan sa Josef till folket: Nu äger Farao både er och all mark. Här får ni utsäde till åkrarna.

²⁴ Men när ni skördar så tillhör en femtedel av allt ni får Farao. Behåll resten för eget behov och använd det till utsäde nästa år och till mat åt er själva och era familjer och barn.

²⁵ Du har räddat våra liv, sa de. Vi blir gärna Faraos slavar.

²⁶ Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land, och den gäller fortfarande. Farao skall ha tjugo procent av all skörd som skatt, utom av det som kommer från de åkrar som ägs av prästerna.

Jakob välsignar Josef

²⁷ Israel bodde i Gosens land i Egypten, och snart började Israels barn att skaffa sig mark där, och det blev en riktig befolkningsexplosion bland dem.

²⁸ Jakob levde sjutton år efter det att han kommit dit och dog vid en ålder av år.

²⁹ När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: Svär högtidligt inför mig att du ska uppfylla min sista önskan. Begrav mig inte i Egypten,

³⁰ utan tag mig ut ur Egypten när jag är död, och begrav mig bredvid mina förfäder. Och Josef lovade att göra så.

³¹ Svär att du kommer att göra det, fortsatte Jakob. Då gjorde Josef det medan Jakob prisade Herren, lutad mot sin stav.

48 En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom.

² När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom

³ och sa till honom:Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig

⁴ och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.'

⁵ Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon.

⁶ Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig.

⁷ Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem.

⁸ Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: Är det dessa två?

⁹ Ja, svarade Josef. Detta är mina söner, som Gud har gett mig här i Egypten.Israel sa: För fram dem till mig så ska jag välsigna dem.

¹⁰ På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.

¹¹ Israel sa till Josef: Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud låtit mig få se dina barn också.

^12-13 Josef tog pojkarna från Israels famn och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra framför Israels högra hand.

¹⁴ Men Israel lade armarna i kors när han sträckte ut dem för att lägga händerna på pojkarnas huvud, så att hans högra hand vilade på den yngre pojken Efraims huvud och hans vänstra hand på den äldre pojken Manasses huvud. Detta gjorde han avsiktligt.

¹⁵ Sedan välsignade han Josef med denna välsignelse: Gud, mina förfäder Abrahams och Isaks Gud, den Gud som har varit min herde hela livet, ska välsigna dessa pojkar underbart.

¹⁶ Han är den ängel som har skyddat mig från all skada. Dessa pojkar ska hedra mitt namn och min fader Abrahams och Isaks namn, och de ska bli ett mäktigt folk.

¹⁷ Men Josef blev upprörd och stött när han såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud. Därför lyfte han den för att lägga den på Manasses huvud i stället.

¹⁸ Far, du har din högra hand på fel huvud! sa han. Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!

¹⁹ Men Israel vägrade. Jag vet vad jag gör, min son, sa han. Manasse ska bli ett stort folk, men hans yngre bror ska bli ett ännu större.

²⁰ Därför välsignade Jakob pojkarna denna dag med orden: Israels folk ska välsigna varandra genom att säga: 'Gud ska göra dig lika framgångsrik som Efraim och Manasse.' Han satte alltså Efraim före Manasse.

²¹ Sedan sa Israel till Josef: Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med dig och föra dig tillbaka till Kanaan, dina förfäders land.

²² Och jag har gett det utvalda Sikems land till dig i stället för till dina bröder. Det är den del av landet som jag tog från amoreerna med svärd och båge.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,

^2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.

⁴ När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.

⁵ Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,

⁶ men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.

⁷ Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.

⁸ Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.

⁹ Lägg märke till vad jag säger!

Jesus förklarar liknelsen om sådden

¹⁰ Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?

¹¹ Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.

^12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.

¹⁴ Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!

¹⁵ För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.

¹⁶ Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.

¹⁷ Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.

¹⁸ Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:

¹⁹ Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.

²⁰ Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,

²¹ men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.

²² Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.

²³ Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.

Liknelsen om tistlarna och vetet

²⁴ Detta är en annan bild som Jesus använde:Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.

²⁵ Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.

²⁶ När säden började växa, växte också tistlarna.

²⁷ Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!

²⁸ En fiende måste ha sått dem, förklarade han.Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?

²⁹ Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.

³⁰ Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.

Read full chapter