Benjamin reser till Josef

43 Men det fanns inget som kunde lindra den fruktansvärda svälten i landet.

² När säden som de hade fört med sig från Egypten nästan var slut, sa fadern till dem: Res dit igen och köp lite mat åt oss.

^3-5 Men Juda sa till honom: Mannen menade allvar när han sa: 'Kom inte tillbaka igen utan er bror.' Vi kan inte resa, om inte Benjamin får följa med oss.

⁶ Varför berättade ni att ni hade en bror till? klagade Israel. Varför har ni gjort detta mot mig?

⁷ Men mannen frågade speciellt om vår familj, berättade de för honom. Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: 'För hit er bror?'

⁸ Juda sa till sin far: Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av, annars kommer vi att dö av svält och inte bara vi, utan också du och alla våra små barn.

⁹ Jag garanterar hans trygghet. Om jag inte för honom tillbaka, så låt mig bära skulden i evighet,

¹⁰ för vi hade kunnat resa dit och vara hemma igen för länge sedan, om du bara hade låtit honom följa med oss.

¹¹ Slutligen sa fadern till dem: Om det inte kan undvikas, så se åtminstone till att lasta era åsnor med landets bästa produkter. Ta med dem till mannen som gåvor: balsam, honung, kryddor, myrra, pistagenötter och mandlar.

¹² Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag,

¹³ och ta er bror och res iväg.

¹⁴ Måtte Gud, den Allsmäktige, ge er nåd inför mannen, så att han släpper Simeon och lämnar tillbaka Benjamin. Och om jag måste bära sorgen över deras död, så får det väl bli så.

¹⁵ Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten och att få audiens hos Josef.

¹⁶ När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: Dessa män ska äta middag tillsammans med mig. För dem till mitt hem, slakta djur och gör i ordning för en stor fest.

¹⁷ Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs palats,

¹⁸ men de blev rädda när de förstod vart de var på väg.Det är för att pengarna låg i säckarna, sa de. Han kommer att påstå att vi stal dem och ta oss och åsnorna tillfånga och göra oss till slavar.

¹⁹ När de kom till palatsingången, gick de fram till Josefs närmaste man

²⁰ och sa till honom: När vi var på väg hem efter vår första resa hit till Egypten för att köpa mat,

²¹ stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar, och pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka,

²² tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi har ingen aning om hur pengarna hamnade i säckarna.

²³ Oroa er inte för det, sa Josefs närmaste man till dem. Er Gud, ja, era förfäders Gud, måste ha lagt dit dem, för vi fick pengar som betalning av er.Sedan befriade han Simeon och förde ut honom till dem.

²⁴ De visades in i palatset och fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder.

²⁵ De tog sedan fram sina gåvor till Josef, för de fick reda på att de skulle äta där.

²⁶ När Josef kom hem gav de honom gåvorna och bugade sig djupt inför honom.

²⁷ Han frågade hur de hade haft det och tillade: Och hur mår er far, den gamle mannen som ni berättade om? Lever han fortfarande?

²⁸ Ja, svarade de. Han lever och mår bra. Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.

²⁹ Josef såg på sin bror Benjamin och frågade: Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Hur mår du, min son? Måtte Gud vara nådig mot dig.

³⁰ Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av känslor inför mötet med brodern och blev tvungen att gå ut och gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där.

³¹ Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och sa: Nu äter vi.

³² Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egyptierna vid ännu ett annat, för de föraktade hebreer och åt aldrig tillsammans med dem.

³³ Josef talade om för var och en av dem var de skulle sitta och placerade dem till deras stora förvåning i åldersordning, från den äldste till den yngste!

³⁴ Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin - fem gånger så mycket som till någon av de andra! De åt och drack och trivdes tillsammans.

44 När bröderna var klara för hemresan befallde Josef sin husföreståndare att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och sa till honom att lägga tillbaka de pengar som de hade betalat med överst i säckarna.

² Josef gav också order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Husföreståndaren gjorde som han hade blivit tillsagd.

³ Bröderna steg upp i gryningen och gav sig iväg med sina tungt lastade åsnor.

⁴ När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin husföreståndare: Skynda dig efter dem! Stoppa dem och fråga varför de handlar på det här sättet mot mig, när jag, deras välgörare, har varit så god mot dem.

⁵ Fråga dem: 'Vad menar ni med att stjäla min husbondes personliga silverbägare, som han använder till att spå med? Fattar ni vad ni har gjort?'

⁶ Husföreståndaren hann ifatt dem och sa till dem allt som han hade fått order om.

⁷ Vad pratar du om egentligen? frågade de. Vilka slags människor tror du vi är, eftersom du kan anklaga oss för något så fruktansvärt?

⁸ Tog vi inte med oss tillbaka de pengar som vi hade funnit i säckarna? Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus?

⁹ Om du hittar denna bägare hos någon av oss, så ska han dö, och alla vi övriga är villiga att bli slavar åt din husbonde så länge vi lever.

¹⁰ Det låter nog bra, men det räcker med att den som stal bägaren blir min slav, svarade mannen. Ni andra går fria.

¹¹ De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem.

¹² Husföreståndaren började leta i den äldste broderns säck och gick sedan igenom de övrigas. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck.

¹³ Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden.

¹⁴ Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.

¹⁵ Vad är det ni försöker göra? frågade Josef. Förstår ni inte att en man som jag vet vem som stal den?

¹⁶ Juda svarade uppgivet: Vad ska vi säga, herre? Hur kan vi be om nåd? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud straffar oss för våra synder. Vi har alla återvänt för att bli dina slavar, både alla vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.

¹⁷ Nej, sa Josef. Bara den som stal bägaren ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far.

¹⁸ Då steg Juda fram och sa: Låt mig bara få säga en sak, herre. Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, för jag vet att du kan döma mig omedelbart, som om du vore Farao själv.

¹⁹ Du frågade oss om vår far var i livet och om vi hade ytterligare någon bror,

²⁰ och vi svarade: 'Ja, far lever. Han är nu en gammal man, och han har fått ett barn på gamla dagar, som nu är en ung man, och som hans far är mycket fäst vid. Han är den ende som är kvar av sin mors barn eftersom hans bror är död.'

²¹ Och du sa till oss: 'För hit honom, så att jag kan få se honom.'

²² Men vi sa: 'Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.'

²³ Men du sa till oss: 'Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.'

²⁴ Därför återvände vi till vår far och berättade för honom vad du hade sagt.

²⁵ Och när han sa: 'Gå tillbaka och köp oss lite mat

²⁶ svarade vi: 'Vi kan absolut inte resa utan att ta vår yngste bror med oss.'

²⁷ Då sa far till oss: 'Ni vet att min hustru Rakel fick två söner, och att

²⁸ en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess.

²⁹ Om ni tar hans bror från mig och något ont drabbar honom också, kommer jag att dö av sorg.'

³⁰ Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss - jag känner far och vet hur fäst han är vid pojken - kommer han att dö, när han ser att pojken saknas.

³¹ Vi kommer att bli skyldiga till hans för tidiga död.

³² Herre, jag lovade min far att jag skulle ta hand om pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden för alltid.

³³ Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder.

³⁴ Hur skulle jag kunna återvända hem till far utan pojken? Skona mig från att behöva se min fars sorg och förtvivlan.

Josef sänder efter Jakob

45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. Gå ut härifrån allesammans, beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder,

² grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao.

³ Jag är Josef, sa han till sina bröder. Lever verkligen far fortfarande? Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade.

⁴ Kom fram hit, sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten!

⁵ Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv.

⁶ Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd.

⁷ Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk.

⁸ Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land.

⁹ Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart!

¹⁰ Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger.

^11-12 Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga.

¹³ Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!

¹⁴ Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta.

¹⁵ Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom.

¹⁶ Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta.

¹⁷ Sedan sa Farao till Josef: Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan

¹⁸ för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!'

¹⁹ Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far.

²⁰ Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er.

²¹ Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan,

²² och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt.

²³ Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan.

²⁴ Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: Gräla nu inte på vägen!

²⁵ De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.

²⁶ Josef lever, berättade de. Han är härskare över hela Egyptens land! Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten.

²⁷ Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom.

²⁸ Då sa han: Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.

²⁴ Men när fariseerna hörde om undret sa de: Han driver ut onda andar med hjälp av Satan, de onda andarnas kung.

²⁵ Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Ett splittrat rike går under. Och en stad eller ett hem, som är splittrat inbördes, kan inte bestå.

²⁶ Om Satan driver ut Satan, så strider han mot sig själv och förstör sitt eget rike.

²⁷ Om det är som ni påstår att jag driver ut onda andar med hjälp av Satan, vilken kraft använder då ert folk när de driver ut dem? Låt dem svara på er anklagelse!

²⁸ Men om jag driver ut onda andar med Guds Ande, då har gudsriket kommit till er.

²⁹ Man kan inte behärska Satans rike utan att först binda Satan. Bara då kan onda andar drivas ut!

³⁰ Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig skadar mig.

^31-32 Till och med hädelse mot mig eller vilken annan synd som helst kan förlåtas. Alla utom en: om man syndar mot den helige Ande, kommer det aldrig att förlåtas, vare sig i denna världen eller i den värld som ska komma.

³³ Ett träd känns igen på sin frukt. Ett gott träd bär god frukt. Dåliga arter gör det inte.

³⁴ Ni huggormsyngel! Hur kan onda män som ni tala om vad som är gott och rätt? Det är människans hjärta som bestämmer vad hon säger.

³⁵ En god människas ord avslöjar de rika skatterna inom henne. En ondsint människa är fylld av gift, och man märker det när hon talar.

³⁶ Och jag säger er att på domens dag kommer ni att få stå till svars för varje tomt ord ni talar.

³⁷ Era ord nu avgör ert öde då. Antingen kommer ni att frias genom vad ni sagt, eller också kommer ni att dömas av det.

Religiösa ledare ber Jesus om ett under

³⁸ En dag kom några av de judiska ledarna, tillsammans med fariseerna och bad att få se ett under, som skulle bevisa att han verkligen var Messias.

^39-40 Men Jesus svarade: Det är bara onda människor utan tro som kräver bevis för det. Men de kommer inte att få se något annat än det som hände med profeten Jona! På samma sätt som Jona var i den stora fisken tre dagar och tre nätter, så kommer Människosonen att vara i jordens inre tre dagar och tre nätter.

⁴¹ Invånarna i Nineve ska på domens dag döma er, för de ändrade sig. När Jona predikade för dem övergav de nämligen sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.

⁴² Drottningen av Söderlandet ska på domens dag träda fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos visdom. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.

^43-45 Detta onda folk är likt en man som är besatt av en ond ande. När den onde anden lämnar honom, irrar den oroligt omkring i öknen tills den finner ett nytt offer. Finner den inget säger den: 'Jag återvänder till den man jag kom ifrån.' Den gör det också och finner mannens hjärta rent, men tomt! Då letar den onde anden reda på sju andra andar, ännu ondare än han själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över mannen. Och så får han det värre än han hade det förut. Så kommer det också att gå för detta onda släkte.

Jesus berättar om sin verkliga familj

^46-47 Medan Jesus talade i det överfulla huset kom hans mor och bröder dit.När då någon sa till honom att de stod utanför och ville tala med honom

⁴⁸ frågade han: Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?

⁴⁹ Han pekade sedan på sina lärjungar och sa: Se, det här är min mor och det här är mina bröder.

⁵⁰ Sedan tillade han: Den som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mor!

Read full chapter