Faraos dröm

41 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,

² när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.

³ Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.

⁴ Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.

⁵ Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.

⁶ Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.

⁷ De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.

⁸ Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.

⁹ Då yttrade sig kungens vinsmakare.Idag kommer jag ihåg min synd! sa han.

¹⁰ För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.

¹¹ En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.

¹² Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.

¹³ Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle.

¹⁴ Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.

¹⁵ Jag hade en dröm i natt, berättade Farao för honom. Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig.

¹⁶ Jag gör det inte själv, svarade Josef. Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!

¹⁷ Då berättade Farao drömmen för honom. Jag stod på Nilflodens strand, sa han,

¹⁸ när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten.

¹⁹ Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land.

²⁰ Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,

²¹ men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag.

²² Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra.

²³ På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax,

²⁴ och de tunna axen svalde de fylliga!Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde.

²⁵ Båda drömmarna betyder samma sak, sa Josef till Farao. Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten.

²⁶ De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet.

²⁷ De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren.

²⁸ Gud har visat dig vad han tänker göra.

²⁹ De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.

³⁰ Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet.

³¹ Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas.

³² Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart.

³³ Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram.

^34-35 Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren,

³⁶ så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet.

Josef blir en mäktig man

³⁷ Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar.

³⁸ Vem kan göra det bättre än Josef? sa Farao. Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande.

³⁹ Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet!

⁴⁰ Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig.

^41-42 Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom.

⁴³ Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: Lämna plats!

⁴⁴ Och Farao sa till Josef: Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig.

⁴⁵ Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: Han har den gudomliga kraften över livet och döden. Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten.

⁴⁶ Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.

⁴⁷ Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.

⁴⁸ Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.

⁴⁹ Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.

⁵⁰ Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.

⁵¹ Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.

⁵² Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri.

⁵³ Slutligen hade de sju goda åren gått.

⁵⁴ Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.

⁵⁵ När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. Lyd honom vad han än säger, sa han till dem.

^56-57 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.

Josef och hans bröder träffas i Egypten

42 När Jakob hörde att det fanns säd tillgänglig i Egypten, sa han till sina söner: Varför står ni här och tittar på varandra?

² Jag har hört att det finns säd att få i Egypten. Res dit och köp lite åt oss, innan vi alla svälter ihjäl.

³ Då reste Josefs tio äldre bröder ner till Egypten för att köpa säd.

⁴ Jakob ville nämligen inte att Josefs yngre bror, Benjamin, skulle få resa med, av fruktan för att någon olycka skulle drabba honom.

⁵ Israels söner kom alltså till Egypten tillsammans med många människor från andra länder för att köpa mat, för svälten var lika allvarlig i Kanaan som på andra platser.

⁶ Eftersom Josef var härskare över hela Egypten och ansvarig för sädes-försäljningen, var det till honom hans bröder kom, och de bugade sig djupt för honom med sina ansikten mot jorden.

⁷ Josef kände omedelbart igen dem, men låtsades som ingenting.Var kommer ni ifrån? frågade han barskt.Från Kanaans land, svarade de. Vi har kommit för att köpa säd.

^8-9 Det var uppenbart att de inte kände igen Josef. Då kom Josef ihåg drömmarna som han hade haft för länge sedan? Men han sa till dem: Ni är spioner! Ni har kommit hit för att se hur hungersnöden har gjort vårt land utfattigt.

¹⁰ Nej, nej! svarade de. Vi har kommit för att köpa mat.

¹¹ Vi är alla bröder och hederliga män, herre! Vi är inga spioner!

¹² Jo, det är ni, fortsatte han. Ni har kommit för att ta reda på hur svaga vi är.

¹³ Herre, sa de. Vi är tolv bröder, och vår far bor i Kanaans land. Vår yngste bror är kvar hos vår far, och en av våra bröder har dött.

¹⁴ Jaså, sa Josef. Vad har det för betydelse? Ni är spioner.

¹⁵ Men så här tänker jag kontrollera om ni talar sanning. Jag svär vid Faraos liv, att ni inte ska få lämna Egypten förrän er yngste bror kommit hit.

¹⁶ En av er får resa och hämta honom! Resten av er tänker jag behålla kvar här i fängelse. Då kommer vi att få reda på om er berättelse är sann eller ej. Om det visar sig att ni inte har någon yngre bror, så vet jag att ni är spioner.

¹⁷ Under tre dagar lät han dem sitta i fängelse.

¹⁸ Den tredje dagen sa Josef till dem: Jag är en man som fruktar Gud, och jag ska ge er ett tillfälle att bevisa att ni är oskyldiga.

¹⁹ Jag tar den risken och tror på er. Bara en av er behöver stanna kvar med bojor i fängelset. Resten kan resa hem med säd åt era familjer,

²⁰ men för tillbaka er yngste bror hit till mig. På det sättet kommer jag att veta om ni berättar sanningen, och om ni gör det, ska jag skona er.De samtyckte till detta, men

²¹ sinsemellan sa de: Allt detta har hänt därför att vi handlade mot Josef som vi gjorde för länge sedan. Vi såg hans skräck och vånda och hörde hans bön, men vi ville inte lyssna.

²² Var det inte det jag sa? utbrast Ruben. Ni ville inte lyssna, och nu kommer vi att dö därför att vi mördade honom.

²³ Naturligtvis visste de inte att Josef förstod dem då de stod där och samtalade, för han hade talat med dem genom tolk.

²⁴ Han gick undan och grät. När han vände sig till dem igen utvalde han Simeon och såg till att han bands inför deras ögon.

²⁵ Josef befallde sedan tjänarna att fylla männens säckar med säd, men gav också hemliga instruktioner att lägga brödernas betalning överst i varje säck! Han gav dem också mat för resan.

²⁶ Sedan lastade de sina åsnor med säden och gav sig iväg hem.

²⁷ Men när de stannade för natten och en av dem öppnade sin säck för att hämta lite vete åt djuren, såg han att det låg pengar överst i säcken.

²⁸ Titta! ropade han till sina bröder. Mina pengar finns här i säcken. Då blev de alldeles skräckslagna och ropade till varandra: Vad är det Gud har gjort mot oss?

²⁹ När de sedan kom hem till sin far Jakob i Kanaans land berättade de allt som hänt för honom:

³⁰ Kungens närmaste man talade mycket strängt till oss och trodde att vi var spioner.

³¹ 'Nej, nej

³² Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En är död och den yngste är kvar hemma hos vår far i Kanaans land.'

³³ Sedan sa mannen till oss: 'Så här ska jag få reda på om ni är det ni påstår er vara. Lämna en av era bröder här hos mig och tag säd åt era familjer och res hem,

³⁴ men för hit er yngste bror till mig. Då vet jag om ni är spioner eller hederliga män. Om ni kan bevisa vad ni har sagt, ska jag ge er bror tillbaka till er, och sedan kan ni komma så ofta ni vill för att köpa säd.'

³⁵ När de tömde sina säckar fanns pengarna de betalt för säden överst i varje säck. Då blev både de och fadern skräckslagna.

³⁶ Jakob utropade: Ni har berövat mig mina barn. Josef kom inte tillbaka, Simeon är borta, och nu vill ni ta Benjamin också! Allting går mig emot.

³⁷ Då sa Ruben till sin far: Döda mina två söner om jag inte har med mig Benjamin tillbaka. Jag tänker ta ansvaret för honom.

³⁸ Men Jakob svarade: Min son ska inte resa dit med er, för hans bror Josef är död, och bara han är i livet av Rakels barn. Om något händer honom, kommer jag att dö.

Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen

12 En dag vandrade Jesus genom några sädesfält tillsammans med sina lärjungar. Det var sabbat, den judiska gudstjänstdagen, och hans lärjungar var hungriga. Därför började de rycka av veteax och äta.

² Men några fariseer såg det och protesterade: Dina lärjungar bryter mot lagen. De skördar på sabbaten.

³ Men Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans vänner var hungriga?

⁴ Han gick in i templet, och han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna fick äta av. De bröt också mot lagen.

⁵ Och har ni aldrig läst i Moses lag att prästerna, som tjänstgör i templet, får arbeta på sabbaten?

⁶ Och här finns verkligen en som är större än templet!

⁷ Men om ni förstod detta Skriftens ord: Jag älskar barmhärtighet mer än offer, så skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga.

⁸ För Människosonen har rätt att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten eller inte.

Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen

⁹ Sedan gick Jesus till synagogan, och

¹⁰ där fick han se en man som hade en missbildad hand. Fariseerna frågade honom då: Tillåter lagen att man botar någon på sabbaten? De hoppades naturligtvis att han skulle svara ja, så att de kunde få något att anklaga honom för.

¹¹ Men han svarade: Om någon av er bara har ett enda får och det faller i en brunn på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det samma dag? Naturligtvis gör han det.

¹² Och en människa är mycket mer värd än ett får! Därför är det rätt att göra gott på sabbaten.

¹³ Sedan sa han till mannen: Räck fram din hand. Och när mannen gjorde det blev handen normal, precis som den andra!

¹⁴ Då kallade fariseerna samman ett möte i avsikt att arrestera och döda Jesus.

Stora skaror följer Jesus

¹⁵ Men Jesus förstod vad de tänkte och lämnade därför synagogan och gick sin väg. Många följde efter honom och han botade alla sjuka bland dem,

¹⁶ men för att inte väcka misstankar om vem han var, förbjöd han dem att säga något.

¹⁷ Så uppfylldes Jesajas profetia om honom:

¹⁸ Se på min tjänare! Se min utvalde! Han är min älskade, mitt hjärtas glädje. Jag ska ge honom min Ande och han ska döma folken.

¹⁹ Han griper inte till våld, och han höjer inte rösten!

²⁰ Han slår inte ner de svaga eller släcker det hopp som tynar. Och en dag ska han lösa alla konflikter,

²¹ och han ska vara världens hopp.

Jesus beskylls för att vara besatt av Satan

²² Sedan förde man en andebesatt man till honom som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han både kunde se och tala.

²³ Folkskaran häpnade. Kanske Jesus ändå är Messias! ropade de.

Read full chapter