Abraham dör

^1-2 Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura och gav honom flera barn: Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.

³ Joksans två söner hette Saba och Dedan. Dedans söner hette Assurim, Letusim och Leumim.

⁴ Midjans söner hette Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.

⁵ Abraham skänkte allt han ägde till Isak.

⁶ Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner och skickade dem österut bort från Isak.

^7-8 Nöjd med livet dog Abraham vid en mogen ålder av 175 år,

^9-10 och hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela, nära Mamre, på den åker som Abraham hade köpt från hetiten Efron, Sohars son. Där var Abrahams hustru Sara också begravd.

¹¹ Efter Abrahams död blev Isak föremål för Guds välsignelser. Isak hade nu flyttat söderut till Beer-Lahai Roi i Negev.

^12-15 Här följer en förteckning över Ismaels ättlingar i födelseordning. Ismael var son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska tjänsteflicka: Nebajot, Kedar, Adbeel, Mibsam, Misma, Duma, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Nafis och Kedma.

¹⁶ Dessa tolv söner blev hövdingar över tolv stammar, som bar deras namn.

¹⁷ Ismael dog slutligen, 137 år gammal, och förenade sig med sina förfäder.

¹⁸ Ismaels ättlingar spred sig över landet, från Havila till Sur, (som ligger nordöst om Egypten, på vägen mot Assyrien), och de låg ständigt i strid med varandra.

Jakob och Esau

¹⁹ Detta är berättelsen om Isaks barn:

²⁰ Isak var fyrtio år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till arameen Betuel från Paddan-Aram och syster till Laban.

²¹ Isak bad till Herren att han skulle ge Rebecka ett barn, för inte ens efter många års äktenskap hade han fått något barn. Till slut blev hon gravid,

²² och det verkade som om flera barn sparkade på varandra i hennes mage. Hon blev mycket bekymrad och frågade Herren vad som var meningen.

²³ Herren svarade henne: Sönerna i din livmoder kommer att bli två rivaliserande folk. En kommer att bli starkare än den andre, och den äldre kommer att bli den yngres tjänare!

²⁴ Och det stämde in, för hon fick tvillingar.

²⁵ Den förste som föddes hade rödaktig hy och var så hårig, att man kunde tro att han hade en päls på sig. Han fick namnet Esau.

²⁶ Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl! Därför kallade de honom Jakob (det betyder den som håller i hälen). Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

²⁷ Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, medan Jakob mer var den stillsamma typen som trivdes hemma.

²⁸ Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau förde med sig hem efter jakterna, och Jakob var Rebeckas favorit.

²⁹ En dag när Esau kom hem alldeles uttröttad från jakten höll Jakob på att koka soppa.

³⁰ O, vad jag är hungrig! klagade Esau. Ge mig lite av den där röda soppan som du har! (Därför fick han öknamnet Edom som betyder röd.)

³¹ Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt! svarade Jakob.

³² Vad har en man för nytta av sin förstfödslorätt, om han dör av hunger? sa Esau.

³³ Ja, lova då inför Gud att den är min! sa Jakob. Esau svor en ed och avstod därmed alla sina rättigheter som äldste son till sin yngre bror.

³⁴ Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och fortsatte att syssla med sitt, likgiltig inför förlusten av de rättigheter han hade kastat bort.

26 Nu kom en svår hungersnöd över landet, på samma sätt som under Abrahams tid, och Isak flyttade då till Gerar, där Abimelek, filisteernas kung, bodde.

² Herren visade sig där för honom och sa till honom: Far inte till Egypten.

³ Gör som jag säger och stanna här i detta land. Om du gör det, ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge hela detta land till dig och till dina ättlingar, precis som jag lovade din far Abraham.

⁴ Jag ska se till att dina ättlingar blir lika många som stjärnorna! Jag ska ge dem alla dessa länder och de ska bli en välsignelse för alla världens folk.

⁵ Jag ska göra detta därför att Abraham följde mina bud och höll mina lagar.

Isak lurar kung Abimelek

⁶ Isak bestämde sig då för att stanna i Gerar,

⁷ och när männen frågade honom om Rebecka, svarade han: Hon är min syster! Han fruktade nämligen för sitt liv om de fick reda på att hon var hans hustru, och han var rädd att de skulle döda honom för att få henne, för hon var mycket vacker.

⁸ Men Abimelek, filisteernas kung, fick av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka.

⁹ Då ropade Abimelek på Isak och sa: Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster? Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad, svarade Isak. Jag trodde någon skulle ta livet av mig för att ta henne ifrån mig.

¹⁰ Hur kunde du behandla oss på det sättet? utropade Abimelek. Någon kunde ju omdömeslöst ha legat med henne, och vi skulle ha dömts.

¹¹ Sedan utfärdade Abimelek en offentlig varning: Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö.

Isak vägrar att strida för sin rätt

¹² Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom.

¹³ Han blev snart en mäktig man med allt större rikedomar.

¹⁴ Han hade mängder av får och getter, stora boskapshjordar och många tjänare. Men filisteerna blev avundsjuka på honom,

¹⁵ och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.

¹⁶ Till slut bad kung Abimelek Isak att lämna landet. Gå någon annanstans, sa han till honom. Du har blivit alltför rik och mäktig för oss.

¹⁷ Då flyttade Isak ned till Gerardalen och bodde där i stället.

¹⁸ Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, de som filisteerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem tillbaka de namn som hans far en gång gett dem.

¹⁹ Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.

²⁰ Då kom herdarna på orten och påstod att den tillhörde dem: Detta är vårt land och vår brunn, sa de och grälade med Isaks herdar. Därför kallade de brunnen för Gräl!

²¹ Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Fientlighet.

²² När de övergett den grävde de ytterligare en, och invånarna på orten lämnade dem slutligen i fred. Därför kallade de brunnen för Utrymme! De sa nämligen: Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss.

²³ Därefter gick Isak till Beer-Seba,

²⁴ och när han hade kommit dit visade sig Herren för honom på natten. Jag är din far Abrahams Gud, sa han. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och ska ge dig många ättlingar, så att du blir ett stort folk. Jag ska göra detta på grund av mitt löfte till min tjänare Abraham.

²⁵ Då byggde Isak ett altare och tillbad Herren. Och han bosatte sig där, och hans tjänare grävde en brunn.

²⁶ En dag fick Isak besök från Gerar. Kung Abimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Ahussat och Pikol, befälhavaren över kungens armé.

²⁷ Varför har ni kommit hit? frågade Isak dem. Detta är tydligen inget vänskapligt besök, eftersom ni var fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.

²⁸ De sa: Vi kan tydligt se att Herren välsignar dig. Därför vill vi ingå ett avtal med dig.

²⁹ Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Vi välsignar dig i Herrens namn.

³⁰ Då lagade Isak till en stor måltid åt dem, och de åt och drack som en del av avtalet.

³¹ Så snart de steg upp på morgonen avlade de allesammans högtidliga eder för att bekräfta sitt fredsavtal, och sedan skickade Isak hem dem igen.

³² Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: Vi har hittat vatten, sa de.

³³ Därför kallade de brunnen för Sibea, som betyder ymnighet eller sju, och staden där fick namnet Beer-Seba och kallas så än i dag.

³⁴ Vid fyrtio års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit och som var dotter till hetiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hetiten Elons dotter.

³⁵ Isak och Rebecka var inte glada över att han gifte sig med dem.

Jesus botar en leprasjuk

8 När Jesus gick ner från berget följde en stor skara människor efter honom.

² Då närmade sig plötsligt en leprasjuk och föll på knä framför honom och bad: Herre, om du vill så kan du bota mig.

³ Då rörde Jesus vid mannen. Det vill jag, sa han. Du är botad. Och i samma ögonblick blev mannen frisk.

⁴ Sedan sa Jesus till honom: Tala inte med någon om detta, utan gå genast bort till prästen så han kan undersöka dig. Och ta med dig det offer som Moses lag föreskriver så att alla förstår att Gud har botat dig.

En romersk officer visar stor tro

^5-6 När Jesus kom till Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad att han skulle komma hem till honom och bota hans tjänare, som låg förlamad och med svåra plågor.

⁷ Ja, sa Jesus. Jag ska komma med och bota honom.

^8-9 Då sa officeren: Herre, jag är inte värd att ta emot dig i mitt hem. Och det är inte nödvändigt för dig att komma. Om du bara här och nu säger: 'Bli frisk

¹⁰ Jesus blev mycket förvånad och han vände sig mot folket och sa: Jag har inte sett en sådan tro hos någon person i hela Israels land!

¹¹ Och jag säger er att många människor, likt denne romerske officer, ska komma från hela världen och sitta ner i himmelriket tillsammans med Abraham, Isak och Jakob.

¹² Men många israeliter, för vilka riket från början var bestämt, ska kastas ut i mörkret utanför, till den plats där ingen kommer att höra deras gråt och jämmer.

¹³ Sedan sa Jesus till den romerske officeren: Gå hem. Det du tror har hänt! Och just i det ögonblicket blev pojken frisk.

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

¹⁴ När Jesus sedan kom hem till Petrus låg Petrus svärmor till sängs med hög feber.

¹⁵ Men så snart Jesus rörde vid hennes hand försvann febern, och hon steg upp och började laga mat till dem.

¹⁶ Samma kväll förde man flera andebesatta människor till Jesus. Och han drev ut de onda andarna med ett enda ord, och alla de sjuka blev botade.

¹⁷ Så uppfylldes Jesajas profetia: Han tog våra sjukdomar och han bar våra lidanden.

Read full chapter