Abraham begraver Sara

^1-2 När Sara var 127 år gammal, dog hon i Kanaans land. Där sörjde och grät Abraham över henne.

³ Därefter reste han sig från den döda och sa till Hets män:

⁴ Jag är gäst i ett främmande land och har inte någon plats att begrava min hustru på. Sälj ett stycke mark till mig för detta ändamål.

^5-6 Männen svarade: Naturligtvis ska vi göra det, för du är en ärad Guds hövding ibland oss. Det är en förmån för oss att låta dig få välja ut den bästa av våra gravar, så att du kan begrava henne där.

⁷ Då böjde sig Abraham djupt inför dem och sa:

⁸ Eftersom ni ser på den här saken på det sättet, så var snälla och fråga Efron, Sohars son,

⁹ om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, det pris som ni kommer överens om, och på så sätt ska platsen alltid vara vår familjegrav.

¹⁰ Efron satt där bland alla de andra, och nu svarade han Abraham medan de hörde på och inför stadens alla invånare:

¹¹ Abraham, hör på mig! Jag ska ge dig grottan och åkern utan någon betalning. I folkets närvaro ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din hustru.

¹² Abraham bugade sig än en gång inför Hets män

¹³ och svarade Efron medan alla lyssnade: Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min hustru.

^14-15 Landet är värt 400 silverstycken, sa Efron, men vad betyder väl en sådan summa vänner emellan? Gå du och begrav din hustru.

¹⁶ Då betalade Abraham det pris Efron hade föreslagit - 400 silverstycken, som man offentligt hade kommit överens om.

^17-18 Detta är landet han köpte: Efrons åker i Makpela, nära Mamre, och grottan i änden på åkern, och alla träden på åkern. Detta blev hans egendom, genom den överenskommelse som träffades vid stadsporten i närvaro av Hets män.

^19-20 Och Abraham begravde Sara i grottan vid åkern som kontraktsenligt hade överlåtits av Hets män till honom som begravningsplats.

Isak gifter sig med Rebecka

24 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt.

² En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare:

³ Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten.

⁴ Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där.

⁵ Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån? frågade tjänaren. Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?

⁶ Nej, det får du inte göra vad som än händer, varnade Abraham.

⁷ Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru.

⁸ Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.

⁹ Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner.

¹⁰ Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak.

¹¹ Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.

¹² Herre, min husbondes Gud, bad han, visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag.

¹³ Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten.

¹⁴ Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är.

^15-16 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka.

¹⁷ Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka.

¹⁸ Javisst, sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka.

¹⁹ Sedan sa hon: Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill.

²⁰ Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog.

²¹ Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte.

²² När kamelerna hade slutat att dricka, tog han fram ett guldörhänge som vägde fem gram, och två tunga guldarmband.

²³ Vems dotter är du? frågade han. Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?

²⁴ Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nahor, svarade hon.

²⁵ Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också.

²⁶ Mannen stod där en stund med huvudet böjt och bad till Herren:

²⁷ Tack Herre, du som är min herre Abrahams Gud. Tack för att du är så trogen och sann mot honom att du har lett mig direkt till en familj som är släkt med min husbonde.

²⁸ Flickan sprang hem för att berätta för sina närmaste vad som hänt.

^29-30 När nu hennes bror Laban såg örhänget och armbanden på sin systers handleder och hörde berättelsen, sprang han ut till källan, där mannen fortfarande stod med sina kameler, och han sa till honom:

³¹ Kom och bo hos oss, min vän. Varför står du här utanför staden, när vi redan har rum i ordning åt dig och en plats iordningställd åt kamelerna?

³² Då följde mannen med Laban hem, och Laban gav honom halm för kamelerna att ligga på och mat åt dem och vatten åt kameldrivarna, så att de kunde tvätta sina fötter.

³³ Sedan serverades kvällsmåltiden. Men den gamle mannen sa: Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här.Och Laban sa: Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!

³⁴ Jag är Abrahams tjänare, förklarade han.

³⁵ Herren har gett min husbonde så många välsignelser att han är en stor man där han bor. Gud har gett honom fårhjordar och boskapshjordar, han är rik på silver och guld och har många slavar och kameler och åsnor.

³⁶ När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt min husbonde, och min husbonde har gett honom allt han äger.

³⁷ Min husbonde har också fått mig att lova att inte låta Isak gifta sig med någon av ortens flickor.

³⁸ Därför har jag fått order att bege mig till hans släktingar här i detta avlägsna land, till hans brors familj, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. När jag frågade honom:

³⁹ 'Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?' svarade han:

⁴⁰ 'Hon kommer att vilja det, för min Herre, i vars gemenskap jag har vandrat, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att bli framgångsrikt. Ja, leta rätt på en flicka bland mina släktingar, från min brors familj.

⁴¹ Du har lovat under ed att gå och fråga dem. Om de inte vill skicka någon, så är du befriad från ditt löfte.'

⁴² När jag i dag på eftermiddagen kom till brunnen, bad jag denna bön: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du planerar att göra mitt uppdrag framgångsrikt, får du leda mig på detta sätt:

⁴³ Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: Var snäll och ge mig lite vatten att dricka

⁴⁴ och hon ska svara: Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också! Låt den flickan vara den som du har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son!'

⁴⁵ Innan jag hade slutat tala kom Rebecka med sin vattenkanna på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde kannan. Jag sa till henne: 'Ge mig något att dricka!'

⁴⁶ Snabbt lyfte hon ner kannan från axeln, så att jag kunde dricka, och sa till mig: 'Javisst, herre, och jag ska vattna kamelerna också!' Och det gjorde hon!

⁴⁷ Då frågade jag henne: 'Vems familj kommer du ifrån?' Och hon sa till mig: 'Nahors. Min far heter Betuel, Nahors och hans fru Milkas son.' Då gav jag henne örhänget och armbanden.

⁴⁸ Sedan böjde jag mitt huvud och tillbad och välsignade Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj.

⁴⁹ Säg därför 'ja' eller 'nej' till mig. Vill ni, eller vill ni inte, vara goda mot min husbonde och göra vad som är rätt? När ni svarar mig, vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen.

⁵⁰ Då svarade Laban och Betuel: Herren har tydligen fört dig hit, så vad kan vi säga?

⁵¹ Ta henne och gå! Ja, låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.

⁵² Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner på sina knän inför Herren.

⁵³ Sedan gav han Rebecka juveler, insatta i rent guld och silver, och underbara kläder, och han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror.

⁵⁴ De åt en kvällsmåltid, och tjänaren och männen som var med honom stannade där över natten. Men tidigt nästa morgon sa han: Låt mig resa tillbaka till min husbonde!

⁵⁵ Men vi vill att Rebecka ska stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så! utropade hennes mor och bror. Sedan kan hon resa.

⁵⁶ Men han bad: Hindra mig inte att resa. Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats, och jag vill rapportera om detta till min husbonde.

⁵⁷ Nåväl, sa de. Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker.

⁵⁸ Då ropade de på Rebecka. Är du villig att resa med denne man? frågade de henne. Och hon svarade: Ja, det vill jag.

⁵⁹ De sa då adjö till henne och skickade med den kvinna som hade varit hennes sköterska i barndomen,

⁶⁰ och de välsignade Rebecka med denna välsignelse: Vår kära syster, må du bli mor till många miljoner! Måtte dina ättlingar vinna över alla sina fiender.

⁶¹ Rebecka och hennes tjänarinnor steg upp på kamelerna och följde med honom.

⁶² Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer-Lahai-Roi.

⁶³ När han en kväll tog en promenad över åkrarna försjunken i tankar, tittade han upp och såg kamelerna komma.

⁶⁴ Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner.

⁶⁵ Vem är denne man, som vandrar över åkrarna för att möta oss? frågade hon tjänaren. Han svarade: Det är min husbondes son. Då drog hon sin slöja över ansiktet.

⁶⁶ Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak.

⁶⁷ Isak förde Rebecka till sin mors tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.

Om att kritisera andra

7 Låt bli att kritisera så blir ni själva inte kritiserade.

² Andra kommer nämligen att behandla er som ni behandlar dem.

³ Du hänger upp dig på din brors små svagheter, men erkänner inte din egen skuld som är långt större.

⁴ Du säger till din vän: 'Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel! Samtidigt är du blind för din egen synd.

⁵ Hycklare! Bekymra dig först om dina egna fel! Sedan kan du försöka hjälpa din bror.Ge inte det som är heligt till människor som inte sätter värde på det.

⁶ Och kasta inte bort det som är dyrbart på dem som inte uppskattar det. De kommer bara att smutskasta er tro och sedan angripa er.

Om att be, söka och knacka på

⁷ Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas.

⁸ För alla som ber de får, och de som söker, de finner. Om ni knackar på så kommer dörren att öppnas.

⁹ Om ett barn ber sin far om en skiva bröd, ger han då barnet en sten i stället?

¹⁰ Eller om barnet ber om en fisk, ger han det då en huggorm? Naturligtvis inte!

¹¹ Och om ni hårdhjärtade, syndiga människor förstår att ge goda gåvor till era barn, ska inte då er Far i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom om det?

¹² Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er. Det är Moses lag i ett nötskal.

Om vägen till himlen

¹³ Man kan bara komma in i himlen genom den trånga porten. Vägen till helvetet däremot är bred, och dess port är vid nog för de stora skaror som väljer denna bekväma väg.

¹⁴ Men porten till livet är trång, och vägen är smal. Det är därför bara några få finner den.

Av frukten känner man trädet

¹⁵ Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er.

¹⁶ Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar.

¹⁷ Olika slags fruktträd känner man lätt igen genom att titta på deras frukt.

¹⁸ Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt.

¹⁹ De träd, som bär frukt som man inte kan äta, hugger man ner och bränner upp.

²⁰ Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.

Om att bygga på stadig grund

²¹ Inte alla som talar som gudfruktiga människor är gudfruktiga. De kanske kallar mig 'Herre

²² Vid domen kommer många att säga till mig: 'Herre, Herre, vi talade profetiskt och använde ditt namn för att driva ut onda andar och gjorde många stora under.'

²³ Men jag ska svara: 'Försvinn härifrån! Jag känner er inte och det ni har gjort, har ni gjort utan mig.'

²⁴ Den som lyssnar till min undervisning och följer den är klok. Han liknar en man som bygger sig ett hus på berggrunden.

²⁵ Även när det blir skyfall och översvämning, och stormvindarna blåser med våldsam kraft mot huset, så rasar det inte eftersom det är byggt på fast mark.

²⁶ Men den som hör min undervisning och inte bryr sig om den är en dåre. Han liknar en man som bygger sitt hus direkt på sanden.

²⁷ När sedan regnet och översvämningen kommer, och stormvindarna blåser mot huset, så faller det ihop med ett stort brak.

²⁸ Människoskarorna häpnade över det Jesus sa,

²⁹ för han undervisade med stor auktoritet och inte som de judiska ledarna.