Esra 1-3

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Kung Kores låter folket återvända

1 Under den persiske kungen Kores första regeringsår uppfylldes Jeremias profetia om Israels återkomst från fångenskapen i Babylon och templets återuppbyggnad. Herren rörde vid kung Kores, som sände ut detta meddelande i hela sitt rike och även i skriftlig form:

² Jag Kores, kung av Persien, förklarar härmed att Herren, himlens Gud, som har gett mig mitt stora imperium, nu har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda land.

³ Alla av hans folk kan nu återvända till Jerusalem för att bygga upp hans tempel, och Herren, som är Israels och Jerusalems Gud, ska välsigna er!

⁴ Och de som stannar kvar ska hjälpa dem som vill återvända med silver och guld, boskap, utrustning för resan och en frivillig gåva till templet i Jerusalem.

⁵ Gud rörde vid ledarna för Judas och Benjamins stammar och prästerna och leviterna och gav dem en stark längtan att omedelbart återvända till Jerusalem för att bygga upp templet igen.

⁶ Alla deras grannar gav dem den hjälp de kunde och dessutom gåvor till templet.

⁷ Kung Kores själv lämnade ifrån sig de guldskålar och andra värdefulla saker som kung Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och ställt upp i sina egna gudars tempel.

⁸ Han bad sin skattmästare Mitredat att överlämna dessa gåvor till Sesbassar, som var ledare för de landsflyktiga från Judas stam.

^9-10 Kores lämnade ifrån sig bl a följande saker:1.000 guldbrickor, 1.000 silverbrickor, 29 rökelsekar, 30 guldskålar, 2.410 silverskålar (av samma utseende som guldskålarna), 1.000 andra föremål.

¹¹ Tillsammans överlämnades över 5.400 guld- och silverföremål till Sesbassar, för att han skulle ta dem med sig till Jerusalem.

De som återvände med Serubbabel

2 Här följer en förteckning över de landsflyktiga från Juda, som nu återvände till Jerusalem och till de andra städerna i Juda. De återvände till den plats varifrån deras förfäder hade landsförvisats och förts bort av kung Nebukadnessar till Babylon.

^2-35 Ledarna hette Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.Till Israel återvände följande antal, grupperade efter familjenamn eller ursprung i Israel:Pareos 2.172Sefatja 372Ara 775Pahat-Moab (ättlingar till Jesua och Joab) 2.812 Elam 1.254Sattu 945Sackai 760Bani 642Bebai 623Asgad 1.222Adonikam 666Bigvai 2.056Adin 454Ater (Hiskias ättlingar) 98 Besai 323Jora 112Hasum 223Gibbar 95Betlehem 123Netofa 56Anatot 128Asmave 42Kirjat-Arim, Kefira och Beerot 743Rama och Geba 621Mikmas 122Betel och Ai 223Nebo 52Magbis 156Elam (den andre) 1.254Harim 320Lod, Hadid och Ono 725Jeriko 345Senaa 3.630

^36-39 Detta är antalet av de återvändande prästerna, ättlingar till Jedaja, efter familjenamn eller ort:Jesua 973Immer 1.052Pashur 1.247Harim 1.017

^40-42 Detta är antalet leviter som återvände:ättlingar till Jesua och Kadmiel genom Hadauja 74sångare av Asafs familj 128dörrvaktare i templet, ättlingar till Sallum, Ater, Talmon, Ackub, Hatita och Sobai 139

^43-54 Tempeltjänare ur följande familjer:Siha, Hasufa, Tabbaot, Keros, Siaha, Padon, Lebana, Hagaba, Ackub, Hagab, Samlai, Hanan, Giddel, Gahar, Reaja, Resin, Nekoda, Gassam, Ussa, Pasea, Besai, Asna, Meunim, Nefisim, Bakbuk, Hakufa, Harhur, Baslut, Mehida, Harsa, Barkos, Sisera, Tema, Nesia och Hatifa.

^55-57 Med på resan var också ättlingar till kung Salomos tjänstemän:Sotai, Hassoferet, Peruda, Jaala, Darkon, Giddel, Sefatja, Hattil, Pokeret-Hassebaim och Ami.

⁵⁸ De övriga tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänstemän uppgick tillsammans till 392 personer.

⁵⁹ En annan grupp återvände samtidigt till Jerusalem från de persiska städerna Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer. De hade förlorat sina släktregister och kunde inte bevisa att de verkligen var israeliter.

⁶⁰ Denna grupp omfattade Delajas, Tobias och Nekodas släkter, totalt 652 personer.

⁶¹ Tre prästsläkter därifrån återvände också till Jerusalem, Habajas, Hackos och Barsillais (som gifte sig med en av gileaditen Barsillais döttrar och tog hennes familjenamn).

^62-63 Men de hade också förlorat sina släktregister, och därför fick de inte göra tjänst som präster. De fick inte del av det som tilldelades prästerna från offren förrän man kunde rådfråga urim och tummim och få bekräftat att de var av prästsläkt.

^64-65 Sammanlagt återvände 42.360 personer till Juda. Till detta antal kunde läggas 7.337 slavar och 200 sångare, både män och kvinnor.

^66-67 De hade med sig 736 hästar, 245 mulåsnor, 435 kameler och 6.720 åsnor.

⁶⁸ Några av ledarna bidrog till templets återuppbyggnad.

⁶⁹ Allt som allt samlades det in 500 kilo guld, 3.000 kilo silver och dessutom 100 prästdräkter.

⁷⁰ Prästerna, leviterna, dörrvaktarna och tempelarbetarna bosatte sig i likhet med alla de övriga i de städer deras förfäder kommit ifrån.

Folkets ledare bygger upp altaret

^1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.

³ Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

⁴ Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.

⁵ Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.

⁶ Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.

⁷ Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.

Tempelbygget påbörjas

⁸ På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.

⁹ Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.

¹⁰ När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.

¹¹ De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.

¹² Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!

¹³ Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!