Folkets synder

8 På femte dagen i sjätte månaden av kung Jojakins sjätte år i fångenskap, kom Guds kraft över mig, där jag satt i mitt hem och samtalade med de äldste i Juda.

² Jag såg något som verkade vara en människa. Från midjan och nedåt var han som gjord av eld, och från midjan och uppåt var han som av glödande metall.

³ Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och anden lyfte upp mig i skyn, och jag förflyttades till Jerusalem, till den norra porten, där den stora avgudabild fanns som hade upprört Herren.

⁴ Plötsligt var Israels Guds härlighet där, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen.

⁵ Han sa till mig: Du människa, titta åt norr! Jag gjorde som jag blivit tillsagd, och där, på norra sidan om altaret, stod verkligen avgudabilden.

⁶ Och han sa: Du människa, ser du vad det är de gör? Ser du vilka fruktansvärda synder Israels folk begår här, när de driver ut mig ur templet? Men följ med, så ska jag visa dig det som är ännu värre!

⁷ Han ledde mig bort mot ingången till templets förgård, där jag fick se ett hål i väggen.

⁸ Bryt dig igenom väggen sa han. Jag gjorde det och upptäckte en dörr in till ett hemligt rum.

⁹ Fortsätt in och se den ondska som förekommer där!

¹⁰ Jag gick in. Väggarna var täckta av bilder på ormar, ödlor och andra orena varelser, förutom alla de olika avgudabilder som Israels folk tillbad.

¹¹ Sjuttio av de äldste i Israel stod där tillsammans med Jaasanja, Safans son, och tillbad bilderna. Var och en av dem hade ett rökelsekar i handen, och ett tjockt moln av rökelse svävade över deras huvuden.

¹² Då sa Herren till mig: Du människa, har du sett vad de äldste i Israel sysslar med? Så här säger de: 'Herren ser oss inte, för han har glömt oss!'

¹³ Sedan tillade han: Kom, så ska jag visa dig ännu värre synder än dessa!

¹⁴ Han ledde mig till templets norra port, och där satt kvinnor och grät inför sin gud Tammus.

¹⁵ Nu har du också sett det? sa han. Men jag ska visa dig ännu värre synder än dessa!

¹⁶ Så ledde han mig till templets inre förgård och där, vid dörren mellan förhuset och kopparaltaret, stod omkring femtio män med ryggarna mot Herrens tempel, vända mot öster, och tillbad solen!

¹⁷ Vad säger du om detta? frågade han. Betyder det inget för Juda folk att de syndar så fruktansvärt och leder hela nationen in i avgudadyrkan och på detta sätt uppväcker min vrede?

¹⁸ Jag ska behandla dem därefter. Jag ska varken tycka synd om dem eller skona dem, och hur de än ropar om nåd ska jag inte lyssna.

Avgudadyrkare ska dö

9 Sedan ropade han högt: Sänd efter stadens väktare! Säg till dem att ta med sig sina vapen!

² När han ropade kom sex män ut genom den övre norra porten, och var och en av dem var beväpnad med dödsbringande vapen. En sjunde hade linnekläder och ett pennskrin fastbundet vid midjan. De gick allesammans in i templet och ställde sig vid kopparaltaret.

³ Och Israels Guds härlighet höjde sig från keruberna som den hade vilat på och flyttade sig till templets ingång.Herren ropade till mannen som hade pennskrinet

⁴ och sa till honom: Gå runt på Jerusalems gator och gör ett märke i pannan på varje människa som gråter och suckar över all den synd hon ser omkring sig.

⁵ Sedan hörde jag Herren säga till de andra männen: Följ efter honom och döda alla som inte har märket på pannan. Låt ingen komma undan!

⁶ Döda dem allesammans, gamla och unga, ja, även kvinnor, flickor och barn. Men rör inte dem som har märket i pannan. Börja här utanför templet!De började alltså med att döda de sjuttio äldste, som stod framför templet.

⁷ Och han sa: Orena templet! Fyll förgården med kropparna av dem ni dödat! Gå nu!De gick då ut i staden och gjorde som de hade blivit tillsagda.

⁸ Medan de utförde sina order, var jag ensam. Jag föll ner på marken med ansiktet mot jorden och ropade: O, Herre, min Gud! Ska din vrede mot Jerusalem utplåna allt som finns kvar i Israel?

⁹ Men han sa till mig: Israels och Judas synder är så stora, och hela landet är fullt av blod och orättvisa. Man säger: 'Herren ser inget! Han har glömt oss!'

¹⁰ Därför kommer jag inte att skona dem eller ha något förbarmande med dem utan betala igen för allt vad de har gjort.

¹¹ Då kom mannen i linnekläder tillbaka och sa: Jag har utfört uppdraget du gav mig.

Brinnande kol över Jerusalem

10 Över kerubernas huvuden visade sig plötsligt en tron av vacker blå safir.

² Herren sa till mannen i linnekläderna: Gå in mellan de snurrande hjulen under keruberna, ta en handfull brinnande kol och sprid ut dem över staden.Han gjorde det medan jag såg på.

³ Keruberna stod vid södra delen av templet när mannen gick in, och härlighetens moln uppfyllde den inre förgården.

⁴ Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruberna och flyttade sig till tempelingången. Templet fylldes av molnet, och hela förgården var full av glansen från Guds härlighet.

⁵ Ljudet av kerubernas vingar var som den Allsmäktiges röst när han talar, och det hördes tydligt ut till yttre förgården.

⁶ När Herren bad mannen i linnekläderna att gå in mellan keruberna och ta en handfull brinnande kol, som fanns mellan hjulen, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen.

^7-8 En av keruberna sträckte ut sin hand (varje kerub hade något som liknade människohänder under sina vingar) och tog några glödande kol från den flammande elden mellan keruberna och lade dem i händerna på mannen med linnekläderna. Han tog emot kolen och gick ut därifrån.

^9-13 Var och en av de fyra keruberna hade ett hjul bredvid sig. Jag hörde att man kallade dem 'de vinande hjulen'. Vart och ett av dem hade ett annat hjul insatt i sig. De gnistrade som krysolit. På grund av hjulens konstruktion kunde keruberna gå rakt fram åt alla fyra hållen. De behövde inte vända sig när de ändrade riktning, utan kunde gå åt de fyra håll som deras ansikten var vända mot. Vart och ett av de fyra hjulen var täckt med ögon, både på hjulringarna och ekrarna.

¹⁴ Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första liknade en tjur, det andra en människa, det tredje ett lejon och det fjärde en örn.

^15-16 Detta var samma varelser som jag hade sett vid kanalen Kebar, och när de flög upp i luften följde också hjulen med dem.

¹⁷ När keruberna stod stilla var hjulen också stilla, för kerubernas ande fanns i hjulen.

¹⁸ Sedan flyttade sig Herrens härlighet från tempeldörren och kom över keruberna.

¹⁹ Medan jag stod där och såg på, flög keruberna med hjulen bredvid sig till templets östra port. Och Israels Guds härlighet var över dem.

²⁰ Det var samma levande varelser som jag hade sett under Israels Gud vid kanalen Kebar. Jag visste att det var desamma,

²¹ för var och en hade fyra ansikten och fyra vingar med något som liknade människohänder under vingarna.

²² Deras ansikten var också likadana som dem jag hade sett vid kanalen, och de färdades rakt fram, precis som de andra hade gjort.

Hur kristna ska leva

13 Fortsätt att älska varandra som bröder med sann broderlig kärlek.

² Glöm inte att vara vänliga mot främlingar, för det har hänt att några som varit det har haft änglar till gäster utan att veta om det!

³ Glöm inte bort dem som sitter i fängelse! Lid med dem, som om ni själva satt där. Dela smärtan med dem som blir misshandlade, för ni vet ju vad de får gå igenom.

⁴ Håll äktenskapet med dess löften högt, för Gud kommer att straffa alla som är otrogna i sina äktenskap eller lever i sexuell omoral.

⁵ Grips inte av kärlek till pengar! Var nöjda med vad ni har! För Gud har sagt: Jag kommer aldrig att överge dig eller svika dig.

⁶ Det är därför som vi utan minsta tvekan eller oro kan säga: Herren hjälper mig, och jag är inte rädd för något som människor kan göra mot mig.

⁷ Kom ihåg de lärare som har undervisat er i Guds ord. Tänk på allt det goda som har kommit genom dem, och ta efter deras tro.

⁸ Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.

⁹ Låt er därför inte lockas av nya och främmande läror som för er vilse. Er andliga styrka får ni som en gåva från Gud, inte genom att hålla fast vid regler om att äta ett visst slags mat. Det har ju verkligen inte hjälpt dem som har prövat det.

¹⁰ Vårt altare är det kors som Kristus offrades på. Där kan de som fortsätter att söka frälsning genom att lyda judiska lagar aldrig få hjälp.

¹¹ Under det judiska lagsystemet förde översteprästen blodet av de slaktade djuren in i helgedomen som ett offer för synd, och sedan brände man djurens kroppar utanför staden.

¹² Det var därför som Jesus led och dog utanför staden, där hans blod gjorde oss rena från våra synder.

¹³ Låt oss därför gå ut till honom utanför staden och vara villiga att bli föraktade och lida med honom där.

¹⁴ Den här världen är ju inte vårt hem. Vi ser fram emot vårt eviga hem i himlen.

¹⁵ Vi ska fortsätta att genom Jesus bära fram offer till Gud, en lovsång från läppar som ger honom äran.

¹⁶ Glöm inte bort att göra gott och att dela med er till andra av vad ni har, för sådana offer ser Gud med glädje på.

¹⁷ Lyd era andliga ledare, och var villiga att göra som de säger. Deras uppgift är nämligen att vaka över er, och Gud kommer att döma dem för hur de har gjort detta. Låt dem få stå till svars för er med glädje och inte med sorg, för då kommer ni också att få lida för det.

Slutord

¹⁸ Be för oss! Våra samveten är rena och vi vill behålla dem så.

¹⁹ Jag behöver särskilt era förböner just nu, så att jag så snart som möjligt kan komma till er.

^20-21 Fridens Gud uppväckte vår Herre Jesus Kristus, överherden för fåren, från de döda och lät hans blod bli grunden till ett evigt förbund. Det är min bön att han ska utrusta er med allt vad ni behöver för att göra hans vilja, och att genom kraften i Kristus förverkliga allt det i er som ger honom glädje. Hans är äran i evighet. Amen.

²² Bröder, lyssna med tålamod till vad jag har sagt i detta brev, jag har ju fattat mig kort.

²³ Jag kan berätta för er att vår bror Timotheos nu är ute ur fängelset. Om han kommer hit snart ska jag besöka er tillsammans med honom.

^24-25 Hälsa alla era ledare och de andra troende. De kristna från Italien som är här med mig sänder sina hälsningar. Nåd från Gud till er alla!