Hesekiel 31-33
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Egyptens högmod
31 På första dagen i tredje månaden av det elfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2-3 Du människa, säg så här till Farao, kungen i Egypten, och till hela hans folk: Med vem kan jag jämföra dig? Tänk på Assyrien! En gång var det ett stort och mäktigt land, likt en ceder på Libanon med tjocka grenar och en krona som gav skugga åt träden runt omkring.
4 Dess rötter trängde djupt ner i den fuktiga jorden. Den växte sig kraftig och drog till sig vatten från de källor som vattnade omgivningen.
5 Den sträckte sig högre än alla andra träd och fick ett kraftigt grenverk på grund av tillgången på vatten.
6 Fåglar byggde bo bland grenarna och under dem födde markens djur sina ungar. Alla världens folk fick plats i dess skugga.
7 Det var storslaget i sin skönhet, för dess rötter sträckte sig ner i djupet och saknade aldrig näring.
8 Detta träd var högre än något annat träd i Guds trädgård. Ingen cypress hade lika kraftiga grenar, och inget annat träd kunde mäta sig med det i något avseende.
9 Därför att det hade en sådan skönhet, var alla andra träd i Guds trädgård avundsjuka på denna ceder.
10 Men Assyrien blev stolt och högfärdigt. Därför att det upphöjde sig självt så högt över alla andra
11 överlämnade jag det till en härskare som skulle förgöra det, precis som dess ondska förtjänade. Ja, det var jag som högg ner det.
12 En armé från Babylon, folkens skräck, invaderade landet och jämnade det med marken. Trädets grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna. Alla de som hade bott under dess skugga övergav det.
13 Fåglarna byggde sina bon i de avhuggna grenarna där också markens djur smög omkring.
14 Aldrig mer ska ett folk tillåtas att växa så högt över andra folk. Det ska dömas och hamna i dödsriket tillsammans med världens alla högfärdiga människor.
15 Herren Gud säger: När Assyrien föll sörjde markens källor och höll tillbaka sitt vatten. Jag klädde Libanon till sorg, och alla dess träd vissnade.
16 Alla folk darrade av fruktan när det föll tillsammans med sina likasinnade. Alla andra stolta träd i Edens trädgård, de vackraste och bästa i Libanon, de vars rot nått djupt ner i vattenkällorna, blev tröstade av att Assyrien kastats ner i dödsriket tillsammans med dem själva.
17 Alla folk som bott i Assyriens skugga gick också under. De for ner i djupet tillsammans.
18 Egypten, du är också ett stort och mäktigt träd bland alla träd i Eden, ett stort folk. Du ska störtas ner till dödsrikets avgrund tillsammans med alla dessa andra. Du kommer att få vara där tillsammans med folk du föraktat, med sådana som du besegrat i krig. Detta är det öde som ska möta Farao och hans många undersåtar.
Alla Israels fiender ska gå under
32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.
3 Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig
4 och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.
5 Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6 Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.
7 Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.
8 Ja, mörker ska råda överallt i landet.
9 I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.
10 Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.
11 Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.
12 Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.
13 Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.
14 Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.
15 När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.
16 Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.
17 Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:
18 Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.
19 Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.
20 I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.
21 De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.
22 Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.
23 Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.
24 Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.
25 De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.
26 Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.
27 De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.
28 Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.
29 Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.
30 Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.
31 När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.
32 En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.
Hesekiel påminns om sin uppgift
33 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
2 Du människa, säg så här till ditt folk: Anta att jag låter en armé dra ut i strid mot ett land och folket i det landet utser en vaktpost
3 och att denne slår larm och varnar folket när han ser soldaterna komma.
4 Om någon hör larmet men inte bryr sig om det, så är det hans eget fel om han dör.
5 Han hörde ju varningen men ville inte lyssna. Det är hans eget fel. Om han hade lyssnat till varningen skulle han räddat sitt liv.
6 Men om vaktposten ser fienden komma och inte slår larm och varnar folket, kommer han ensam att vara ansvarig för allas död. De kommer att dö i sin synd, men vaktposten kommer att vara ansvarig för deras död.
7 Så är det med dig, du människa. Jag har utsett dig att vara en vaktpost för Israels folk. Därför ska du lyssna till vad jag säger och varna dem å mina vägnar.
8 När jag säger till den ogudaktige: 'Du kommer att dö!' och du då inte talar ut mitt ord så att han kan göra bättring, kommer han att dö i sin synd, men jag kommer att ställa dig till ansvar för det.
9 Men om du varnar honom och ber honom att göra bättring, kommer han att dö i sin synd om han inte lyder, men du är inte ansvarig för det.
10 Israels folk säger:'Vår synd tynger oss. Vi går under med vår skuld. Hur ska vi kunna leva?'
11 Men så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt att se någon enda ogudaktig dö. Jag vill att den ogudaktige vänder om från sin onda väg, så att han får leva. Vänd om, vänd om från din ogudaktighet! Varför ska du dö, Israel?
12 En rättfärdig mans goda gärningar kommer inte att rädda honom om han senare syndar, och en ogudaktig mans synd kommer inte att leda honom till döden, om han verkligen gör bättring.
13 Jag har sagt att den gudfruktige ska få leva. Men om han syndar och räknar med att hans tidigare goda gärningar ska rädda honom har han lurat sig själv. Inget av det goda han gjort ska bli ihågkommet. Jag ska döda honom på grund av hans synd.
14 Likaså om jag säger till den ogudaktige att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och riktigt,
15 till exempel lämnar igen panten till den som har lånat av honom eller lämnar tillbaka det han har stulit och så vandrar på rätta vägar och inte gör något ont - då ska han få leva.
16 Ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom, för han har vänt sig till det som är gott och ska få leva.
17 Ändå säger man att Herren inte är rättvis. Problemet är att det är ni som inte är det.
18 En gång till säger jag det: När den gudfruktige vänder sig till det som är ont, kommer han att dö.
19 Men om den ogudaktige omvänder sig från sin ondska och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska han få leva.
20 Ändå påstår ni att Herren inte är rättvis. Men jag ska döma var och en av er efter hans gärningar.
Landet ska läggas öde
21 Under det tolfte året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en av dem som flytt från Jerusalem och berättade följande för mig: Staden har fallit.
22 Men Herrens hand hade kommit över mig kvällen innan, och han hade botat mig så att jag på nytt kunde tala när mannen kom med nyheterna.
23 Sedan kom detta budskap till mig:
24 Du människa, de utspridda rester av Juda som bor i ruinstäderna säger nu: 'Abraham var en ensam man, och ändå fick han hela landet! Vi är många, så vi borde kunna få det tillbaka!'
25 Men Herren Gud säger: Ni har ingen styrka, för ni gör det som är ont. Ni äter kött med blodet i. Ni tillber avgudar och ni dödar. Tror ni att jag tänker låta er få landet?
26 Mördare! Avgudadyrkare! Äktenskapsbrytare! Skulle ni få landet för er själva?
27 Säg så här till dem: Herren Gud säger: Så sant jag lever ska de som bor bland ruinerna stupa i strid. De som bor ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i befästningar och grottor ska dö av pest.
28 Jag ska låta landet bli ödelagt, och det ska bli slut på Israels högfärd och makt. Israels bergsbyar ska bli så öde och övergivna att ingen ska vilja vandra genom dem.
29 När jag har ödelagt landet på grund av folkets synd, ska de förstå att jag är Herren.
30 Du människa, dina landsmän viskar bakom din rygg. De pratar om dig i husen och viskar om dig vid dörrarna och säger: 'Kom, nu ska vi ha roligt! Vi går och hör efter vad Herren har att säga till oss!'
31 De kommer som om de vore uppriktiga och menade allvar, och de sitter framför dig för att lyssna, men de har ingen tanke på att göra vad jag säger till dem. De talar så vackert om att älska Herren, men i sina hjärtan är det pengar de älskar.
32 Du har blivit som en som roar med sång och spel, en underhållare att lyssna till utan att fästa avseende till innehållet i hans budskap.
33 Men när alla dessa fruktansvärda saker händer dem - och de kommer att hända - då ska de förstå att en profet har varit bland dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica