Guds väktare för Israel

3 Han sa sedan till mig: Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!

² Jag tog emot bokrullen.

³ Ät upp alltsammans, sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.

⁴ Sedan sa han: Du människa, jag sänder dig till Israels folk med mina ord.

⁵ Det är inte till ett avlägset land med ett främmande språk jag sänder dig,

⁶ utan till Israel. Om jag hade sänt dig till dem som inte kunde förstå dig, så skulle de ha lyssnat!

⁷ Jag sänder dig till Israels folk, och de kommer inte att lyssna till dig mer än de har lyssnat till mig! Många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa.

⁸ Men jag har gjort dig hård och envis också, lika bestämd som någon av dem.

⁹ Jag har gjort din panna hård som flinta. Trots att de är sådana rebeller ska du inte behöva vara rädd för dem eller låta dig skrämmas av deras uppsyn.

¹⁰ Därefter fortsatte han: Du människa, låt alla mina ord först sjunka djupt ner i ditt eget hjärta! Lyssna själv till dem mycket noga.

¹¹ Sedan är du redo att gå till dina landsmän i landsflykt, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: Så säger Herren Gud!

¹² Sedan lyfte anden upp mig, och bakom mig hörde jag ett ljud som av en väldig jordbävning.

¹³ Det var dånet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra, och ljudet av hjulen under dem.

^14-15 Anden lyfte alltså upp mig och förde mig bort till Tel-Abib, en annan koloni med judiska fångar vid kanalen Kebar. Jag kände mig arg och förbittrad, men Herrens hand var stark över mig. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, helt överväldigad.

¹⁶ När sju dagar hade gått sa Herren till mig:

¹⁷ Du människa, jag har utsett dig till att vara en väktare för Israel. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem.

¹⁸ Om du inte varnar de ogudaktiga när jag vill att du ska säga till dem att de är dödsdömda och måste göra bättring för att få leva, då kommer de ändå att dö i sina synder, men dessutom ska jag kräva ut deras liv av dig.

¹⁹ Men om du varnar dem och de ändå fortsätter att synda och vägrar att göra bättring, då kommer de att dö i sina synder, men du är utan skuld, för du har gjort allt du kunnat.

²⁰ Likaså om en gudfruktig man handlar orättfärdigt och du vägrar att varna honom för följderna kommer Herren att förgöra honom. Hans tidigare goda gärningar kan inte hjälpa honom, han ska dö i sin synd. Men du blir ansvarig för hans död, och jag kommer att straffa dig.

²¹ Men om du varnar honom och han omvänder sig, då ska han få leva, och då har du också räddat ditt eget liv.

²² Jag var maktlös i Guds hand, när han sa till mig: Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.

²³ Jag reste mig och gick dit. Där fick jag se Herrens härlighet, på samma sätt som i min första syn! Då föll jag raklång på marken med ansiktet mot jorden.

²⁴ Sedan kom anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: Gå och lås in dig i ditt hus!

²⁵ Jag ska göra dig förlamad, så att du inte kan gå därifrån.

²⁶ Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du inte kan tala bestraffande till dem, när de är upproriska.

²⁷ Bara när jag ger dig ett budskap ska jag lösa din tunga och låta dig tala, och du ska säga till dem: 'Så säger Herren Gud! Några kommer att lyssna, andra kommer inte att göra det, för de är ett upproriskt folk.'

Belägringen förutsägs på en lertavla

^1-2 Du människa, ta nu en lertavla och lägg den framför dig och rita en karta över Jerusalem på den. Rita belägringsvallar och fiendeläger omkring staden och murbräckor runt murarna.

³ Ta en järnplåt och sätt upp den som en mur mellan dig och staden. Visa sedan hur en fiendearmé kan komma och belägra och inta Jerusalem.Varje detalj har sin särskilda betydelse. Jag vill varna Israels folk.

^4-5 Ligg sedan på din vänstra sida i 390 dagar och bär på Israels 390 år av synd.

⁶ Sedan ska du vända dig om och ligga på din högra sida i fyrtio dagar. Det är tiden för Judas synd. Varje dag motsvarar ett år.

⁷ Ligg där med din arm utsträckt över Jerusalem och profetera över staden. Detta förutsäger stadens straff.

⁸ Jag ska binda dig, så att du inte kan vända dig om från den ena sidan till den andra förrän du har legat det antal dagar som var bestämt för belägringen.

⁹ Under de första 390 dagarna ska du äta bröd, bakat av mjöl som är en blandning av vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spält. Blanda de olika mjölsorterna i en kruka.

¹⁰ Väg upp tjugo siklar (cirka 200 gram) för varje dag och ät vid bestämda tider.

¹¹ Av vatten får du dricka en sjättedels hin (cirka 6 deciliter) dagligen.

¹² Varje dag ska du ta mjöl och baka det som man bakar en kornkaka. Medan allt folket ser på ska du baka det över en eld, och som bränsle ska du använda torkad avföring. Sedan ska du äta upp kakan.

¹³ Med detta vill jag, Herren, säga att Israel ska äta orent bröd i de hedniska länder som jag ska leda bort dem till!

¹⁴ Då sa jag: Herre, måste jag orena mig? Jag har aldrig varit oren förr! Från det jag var barn och till nu har jag aldrig ätit något djur som dött av sjukdom eller som jag funnit ihjälrivet eller självdött. Och jag har aldrig ätit något av de djur som är förbjudna i vår lag.

¹⁵ Då sa Herren: Du kan få använda kogödsel i stället för människospillning.

¹⁶ Sedan sa han till mig: Du människa, brödet kommer att bli ransonerat i Jerusalem. Det kommer att vägas upp med största omsorg och ätas med oro. Och vattnet kommer att bli uppmätt och utdelat i småskvättar, och folket ska dricka det med förfäran.

¹⁷ Jag ska se till att folket lider brist på både bröd och vatten. De kommer att se på varandra med skräck i blicken och tyna bort på grund av sin synd.

²⁰ Isak trodde på Gud och välsignade sina söner Jakob och Esau med tanke på framtiden.

²¹ Jakob trodde på Gud och välsignade därför Josefs söner alldeles innan han dog. Lutad mot sin stav bad han ödmjukt till Gud.

²² Josef trodde på Gud. På sin dödsbädd var han så övertygad om att Gud skulle föra Israels folk ut ur Egypten att han fick dem att lova att de skulle flytta hans grav till det nya landet.

²³ Moses föräldrar trodde på Gud. När de såg att Gud hade gett dem ett ovanligt vackert barn, litade de på att Gud skulle rädda honom från den död som kung Farao gett befallning om, och de gömde honom under tre månader och lät sig inte skrämmas.

^24-25 Mose trodde på Gud och när han blivit vuxen tackade han nej till att bli behandlad som kungens dotterson. I stället för att njuta av syndens kortvariga nöjen, valde han att dela den förföljelse som drabbade Guds folk.

²⁶ Precis som Kristus för ett tag avstod från Guds härlighet och valde att lida för att befria oss, föredrog Mose att befria sitt folk före att äga alla Egyptens skatter. Han såg fram emot den stora lön som han visste att Gud skulle ge honom.

²⁷ Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.

²⁸ Påskfirandet är också ett resultat av hans tro. Han var övertygad om att Gud skulle kunna rädda sitt folk och befallde dem därför att slakta ett lamm och att stryka blodet på dörrposterna till sina hus för att dödsängeln inte skulle gå in i deras hem och döda den äldste sonen som han gjorde i de egyptiska hemmen.

²⁹ Israels folk trodde på Gud och gick rakt igenom Röda havet, som om det varit torr mark. Men när egyptierna som förföljde dem försökte göra samma sak, drunknade de allesammans.

³⁰ Israels folk trodde på Gud också när Jerikos murar föll, sedan de hade vandrat runt dem i sju dagar som Gud hade befallt.

³¹ Den prostituerade flickan Rahav trodde på Gud och hans kraft och visade det när hon vänligt tog emot spejarna i sitt hem. Därför blev hon inte dödad tillsammans med alla de andra i staden, när de vägrade att lyda Gud.

³² Behöver jag säga något mer? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David och Samuel och alla profeterna.

³³ De trodde allihop på Gud, och därför besegrade de nationer och kungariken, och regerade med kärlek och rättvisa och fick se Guds löften uppfyllas. De tvingade ihop lejons käftar,

³⁴ släckte den brinnande ugnens lågor och undgick att bli dödade med svärd. En del fick styrka på nytt efter att ha varit sjuka och svaga. Andra fick väldiga krafter och utmärkte sig i krig och fick hela arméer att vända om och fly.

³⁵ Och en del kvinnor fick genom tron tillbaka sina nära och kära från döden.Andra blev torterade till döds. De föredrog att dö framför att vända sig bort från Gud och bli frisläppta, för de visste att de en gång skulle uppstå till ett bättre liv.

³⁶ Man hånskrattade åt somliga och piskade dem blodiga. På andra satte man bojor eller låste in dem i fängelsehålor.

^37-38 En del stenade man till döds och andra sågade man itu eller dödade med svärd. En del gick klädda i hudar från får och getter. De vandrade genom öknar och över berg och gömde sig i grottor och hålor. De var hungriga och sjuka och illa behandlade, alltför goda för den här världen.

³⁹ Och ingen av dessa trosmänniskor fick ta emot allt som Gud hade lovat dem, fastän de trodde på Gud.

⁴⁰ Gud ville nämligen att de skulle vänta och få del av den ännu bättre belöning som väntar oss.