Hesekiel 28-31

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Dom över fursten i Tyrus

28 Detta budskap kom från Herren:

^2-3 Du människa, säg till fursten i Tyrus: Herren Gud säger: Du är stolt och tror att du är en gud på din gudatron ute i havet. Men du är bara en människa, även om du skryter med att du är vis som en gud. Skulle du vara visare än Daniel? Skulle ingen hemlighet vara dold för dig?

⁴ Du har använt din vishet och ditt förstånd till att skaffa dig stora rikedomar av guld, silver och dyrbara skatter.

⁵ Ja, din vishet har gjort dig mycket rik och mycket stolt.

⁶ Men Herren Gud säger: Därför att du påstår dig vara lika vis som Gud

⁷ ska en fiendearmé, en grym nation, dra sina svärd mot dig i din inbillade visdom och ta glansen från dig!

⁸ De ska störta ner dig i dödsriket, och du ska dö en våldsam död där ute i havet.

⁹ Ska du fortfarande skryta och påstå att du är en gud? Inför dem som angriper dig kommer du åtminstone inte att framstå som annat än en vanlig människa!

¹⁰ Du kommer att dö som en utstött för en främlings hand. Jag har sagt detta, säger Herren Gud.

¹¹ Sedan kom ytterligare ett budskap till mig från Herren:

¹² Du människa, gråt över kungen i Tyrus! Tala om för honom vad Herren Gud säger: Du var fullkomlig i vishet och härlighet.

¹³ Du var i Eden, Guds trädgård. Du var smyckad med de dyrbaraste juveler och stenar: rubiner, topaser, diamanter, krysoliter, onyx, jaspis, safirer, karbunkel och smaragder, allt infattat i finaste guld. Du fick dem den dag du skapades.

¹⁴ Jag avskilde dig till att vara den utvalde vakthavande keruben. Du hade tillträde till Guds heliga berg där du vandrade omkring bland dyrbara stenar.

¹⁵ Du var fullkomlig i allt du gjorde från den dag du skapades till den dag då jag upptäckte att något inte stämde hos dig.

¹⁶ Din omfattande handel fick dig i en inre obalans, och du syndade. Därför drev jag bort dig från Guds berg. Som kerub hade du din givna plats i Guds närhet, men jag måste kasta ut dig från din praktfulla miljö.

¹⁷ Ditt hjärta var högfärdigt över all din skönhet. Du förlorade din vishet, bländad av all skönhet omkring dig. Därför har jag kastat dig till marken och avslöjat din hjälplöshet inför andra nationer.

¹⁸ Genom dina många synder och ohederliga handel har du förorenat dig själv och allt i din närhet. Därför har jag bränt upp dina gärningar och låtit dem bli till aska på jorden inför allas ögon.

¹⁹ De som kände dig blev förfärade över ditt öde. Du har blivit ett avskräckande exempel och är utplånad för evigt.

²⁰ Sedan kom ett annat budskap från Herren till mig:

²¹ Du människa, vänd dig mot staden Sidon och profetera detta:

²² Herren Gud säger: Jag är din fiende, Sidon, och jag kommer att uppenbara min makt för dig. När jag förgör dig och visar min härlighet ska alla som ser det veta att jag är Herren.

²³ Jag kommer att sända sjukdom mot dig och en väldig armé som ska utplåna dig. Dina invånare ska falla, dödade av svärd. Fienden kommer från alla håll. Då ska du veta att jag är Herren.

²⁴ Du och andra av Israels grannfolk ska då inte längre sticka och riva Israel som tistlar och törnen, även om ni tidigare behandlat det med förakt och övergett det.

²⁵ Israels folk ska än en gång få bo i sitt eget land, det land jag gav deras fader Jakob. Jag ska samla hem dem igen från de främmande länder dit jag spritt ut dem, och jag ska visa alla nationer att jag är helig.

²⁶ De ska tryggt få bo i Israel och kunna bygga sina hus och plantera sina vingårdar. När jag straffar grannfolken som har behandlat Israel med sådant förakt, ska de veta att jag är Herren, deras Gud.

Profetia över Egypten

29 På tolfte dagen i tionde månaden i det tionde året kom detta budskap till mig från Herren:

² Du människa, vänd dig mot Egyptens kung Farao och profetera mot honom och hans folk.

³ Tala om för dem vad Herren Gud säger: Jag är din fiende, Farao, kung i Egypten, du mäktige drake som vilar i dina floder. Du har sagt: 'Nilen är min. Jag har själv gjort den!'

⁴ Men jag ska sätta krokar i dina käftar och dra upp dig på land, och fisken i dina vatten ska fastna vid dina fjäll.

⁵ Jag ska lämna dig och alla dina medlöpare att dö i öknen, och ingen kommer att begrava er. Ni ska bli mat åt vilda djur och fåglar.

⁶ Alla ska förstå att jag är Herren därför att din makt tog slut, som den gjorde när Israel bad om din hjälp i stället för att lita på mig.

⁷ Ja, Israel litade på dig, men som en bruten stav vek du dig under dess hand, fick Israels axel att gå ur led och gav landet svåra plågor.

⁸ Därför säger Herren Gud: Jag ska samla en armé mot dig, Egypten, och utplåna både människor och djur.

⁹ Egypten ska bli ett öde land, och egyptierna ska förstå att detta är Herrens verk.

¹⁰ Därför att du sa: 'Nilen är min! Jag har gjort den!' är jag emot dig och din flod, och jag ska förgöra Egyptens land från Migdol till Sevene, ja, så långt söderut som till gränsen mot Etiopien.

¹¹ Under fyrtio år ska ingen gå den vägen fram, varken människa eller djur, och ingen ska bosätta sig där.

¹² Egypten ska ligga övergivet, omgivet av öde länder, och hennes städer kommer att vara tomma i fyrtio år. Egyptierna själva ska jag förvisa och sprida ut till andra länder.

¹³ Herren Gud säger: När de fyrtio åren har gått ska jag föra hem egyptierna igen från de länder till vilka de blivit förvisade.

¹⁴ Jag ska upprätta Egyptens välstånd och leda folket tillbaka till Patros land i södra Egypten som de en gång kom ifrån. Där kommer de att bli ett litet och obetydligt kungarike,

¹⁵ det minsta av alla länder. Aldrig mer kommer det att härska över andra folk.

¹⁶ Israel kan inte längre vänta någon hjälp från Egypten. När de än tänker be om det, ska de komma ihåg att detta är en synd. Då ska Israel förstå att jag ensam är Gud.

¹⁷ I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden, kom detta budskap till mig från Herren:

¹⁸ Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessars armé kämpade tappert mot Tyrus. Soldaternas hår tunnades ut av stridshjälmarna, och deras muskler värkte av påfrestningarna. Ändå fick Nebukadnessar inget ut av sitt anfall mot Tyrus.

¹⁹ Därför, säger Herren Gud, kommer jag i stället att överlämna Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen i Babylon, och han ska bära bort dess rikedomar och plundra det på allt för att ge lön åt sin armé.

²⁰ Ja, jag har gett honom Egypten som lön, därför att han arbetade så hårt för mig vid Tyrus, säger Herren.

²¹ Och den dag ska komma när jag ska låta Israels tidigare härlighet återuppstå. Då, Hesekiel, ska jag öppna din mun igen, och alla ska förstå att jag är Herren.

Dom över Egypten

30 Ännu ett budskap från Herren:

^2-3 Du människa, profetera och säg: Herren Gud säger: Gråt, för den fruktansvärda dagen är snart här, Herrens dag, en dag med mörker och moln och en dag av dom över folken.

⁴ Ett svärd ska falla över Egypten. Marken ska täckas av era slagna. Landets rikedom ska föras bort och dess grundvalar rivas upp.

⁵ Etiopier, puteer, ludeer, andra främmande folk och de judar som bor kvar i Egypten - alla ska de förgås i det kriget.

⁶ Herren säger: Alla Egyptens allierade ska falla, och den styrka hon varit så stolt över ska upphöra. Från Migdol till Sevene ska alla dödas av svärd.

⁷ Landet ska bli ödelagt och städerna läggas i ruiner, när jag låter Egypten brinna och utplånar hennes allierade.

⁸ Då ska de förstå att jag är Herren.

⁹ Jag ska sända snabba budbärare till Etiopien som kommer att orsaka panik bland dess invånare. Stor förskräckelse ska komma över dem vid tiden för Egyptens dom. Allt detta kommer att slå in.

¹⁰ Herren Gud säger: Nebukadnessar, kungen i Babylon, kommer att förgöra alla de många egyptierna.

¹¹ Han och hans arméer, folkens skräck, har blivit utsända för att förgöra landet. Marken ska täckas av de stupade.

¹² Jag kommer att låta Nilen torka upp och sälja hela landet till onda människor. Jag ska använda mig av främlingar för att förgöra Egypten och allt som finns där. Jag, Herren, har talat detta.

¹³ Jag kommer att krossa Egyptens avgudar och stoderna vid Memfis, och Egypten kommer att bli utan kung. Fruktan ska i stället råda i landet.

¹⁴ Städerna Patros, vid övre Nilen, och Soan och Tebe ska läggas i ruiner av min hand.

¹⁵ Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens starkaste fäste, och utrota folket i Tebe.

¹⁶ Ja, jag ska sätta eld på Egypten. Sin ska gripas av ångest, Tebe ska intas och Memfis överfallas mitt på ljusa dagen.

¹⁷ De unga männen i Heliopolis och Bubastis ska dö i kriget och kvinnorna föras bort som slavar.

¹⁸ När jag kommer för att bryta Egyptens makt blir det en dyster dag också för Tehafnehes. Mörker kommer att övertäcka det, och dess döttrar kommer att bli bortförda som slavar.

¹⁹ På så sätt ska jag straffa Egypten, och de som bor där ska förstå att jag är Herren.

²⁰ Ett år senare, i det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom detta budskap till mig:

²¹ Du människa, jag har brutit armen på Farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat den så att den ska kunna lyfta ett svärd igen.

²² Herren Gud säger: Jag är emot Farao, kungen i Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den som tidigare varit bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand.

²³ Jag ska förvisa egyptierna till många länder.

²⁴ Men den babyloniske kungens armar ska jag styrka och sätta mitt svärd i hans hand. Farao i Egypten ska jämra sig av smärta inför kungen i Babylon som en dödligt sårad.

²⁵ Ja, jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men Faraos armar ska vara obrukbara. När jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten, ska Egypten förstå att jag är Herren.

²⁶ Jag ska sprida ut egyptierna bland alla folk. Då ska de förstå att jag är Herren.

Egyptens högmod

31 På första dagen i tredje månaden av det elfte året kom detta budskap till mig från Herren:

^2-3 Du människa, säg så här till Farao, kungen i Egypten, och till hela hans folk: Med vem kan jag jämföra dig? Tänk på Assyrien! En gång var det ett stort och mäktigt land, likt en ceder på Libanon med tjocka grenar och en krona som gav skugga åt träden runt omkring.

⁴ Dess rötter trängde djupt ner i den fuktiga jorden. Den växte sig kraftig och drog till sig vatten från de källor som vattnade omgivningen.

⁵ Den sträckte sig högre än alla andra träd och fick ett kraftigt grenverk på grund av tillgången på vatten.

⁶ Fåglar byggde bo bland grenarna och under dem födde markens djur sina ungar. Alla världens folk fick plats i dess skugga.

⁷ Det var storslaget i sin skönhet, för dess rötter sträckte sig ner i djupet och saknade aldrig näring.

⁸ Detta träd var högre än något annat träd i Guds trädgård. Ingen cypress hade lika kraftiga grenar, och inget annat träd kunde mäta sig med det i något avseende.

⁹ Därför att det hade en sådan skönhet, var alla andra träd i Guds trädgård avundsjuka på denna ceder.

¹⁰ Men Assyrien blev stolt och högfärdigt. Därför att det upphöjde sig självt så högt över alla andra

¹¹ överlämnade jag det till en härskare som skulle förgöra det, precis som dess ondska förtjänade. Ja, det var jag som högg ner det.

¹² En armé från Babylon, folkens skräck, invaderade landet och jämnade det med marken. Trädets grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna. Alla de som hade bott under dess skugga övergav det.

¹³ Fåglarna byggde sina bon i de avhuggna grenarna där också markens djur smög omkring.

¹⁴ Aldrig mer ska ett folk tillåtas att växa så högt över andra folk. Det ska dömas och hamna i dödsriket tillsammans med världens alla högfärdiga människor.

¹⁵ Herren Gud säger: När Assyrien föll sörjde markens källor och höll tillbaka sitt vatten. Jag klädde Libanon till sorg, och alla dess träd vissnade.

¹⁶ Alla folk darrade av fruktan när det föll tillsammans med sina likasinnade. Alla andra stolta träd i Edens trädgård, de vackraste och bästa i Libanon, de vars rot nått djupt ner i vattenkällorna, blev tröstade av att Assyrien kastats ner i dödsriket tillsammans med dem själva.

¹⁷ Alla folk som bott i Assyriens skugga gick också under. De for ner i djupet tillsammans.

¹⁸ Egypten, du är också ett stort och mäktigt träd bland alla träd i Eden, ett stort folk. Du ska störtas ner till dödsrikets avgrund tillsammans med alla dessa andra. Du kommer att få vara där tillsammans med folk du föraktat, med sådana som du besegrat i krig. Detta är det öde som ska möta Farao och hans många undersåtar.