Boskapen dör

9 Gå tillbaka till Farao, sa Herren till Mose, och säg till honom: 'Herren, hebreernas Gud, befaller dig att släppa sitt folk så att det kan gå och offra till honom.

² Om du inte gör det

³ ska Gud visa sin makt och sända pest som dödar din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar.

⁴ Men pesten ska bara drabba egyptiernas boskap, inget av de djur som tillhör Israel ska dö.'

⁵ Herren meddelade att pesten skulle komma redan dagen därpå,

⁶ och det gjorde den. All boskap som tillhörde egyptierna dog, men inte ett enda djur av Israels boskap blev ens sjukt.

⁷ Farao skickade då sina tjänare för att undersöka om det stämde att inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Inte ens när han upptäckte att det var på det sättet gav han med sig. Han vägrade att släppa folket.

Aska orsakar bölder

⁸ Då sa Herren till Mose och Aron: Ta aska från brännugnen. Mose ska kasta upp den mot himlen inför Faraos ögon,

⁹ och då ska det bildas damm över hela Egypten, och detta ska leda till att det uppstår bulnader på människor och djur över hela landet.

¹⁰ Då tog de aska från brännugnen och gick till Farao. Medan denne såg på, kastade Mose upp askan mot himlen, och alla, både människor och djur, fick bulnader.

¹¹ Spåmännen kom inte heller undan, utan också de fick bulnader.

¹² Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han vägrade att höra på dem, precis som Herren hade sagt till Mose att det skulle ske.

En fruktansvärd hagelstorm

¹³ Sedan sa Herren till Mose: Gå upp tidigt i morgon bitti och säg till Farao: 'Herren, hebreernas Gud, säger: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst,

¹⁴ annars ska jag sända en plåga som verkligen ska bevisa för både dig och dina tjänare och allt folk i Egypten att det inte finns någon på hela jorden som är som jag.

¹⁵ Jag hade kunnat döda er alla,

¹⁶ men jag gjorde det inte, för jag ville visa dig och hela jorden min väldiga kraft.

¹⁷ Men du tror fortfarande att du är så mäktig att du kan trotsa min makt och vägra att släppa mitt folk.

¹⁸ Nåväl, i morgon vid den här tiden ska jag sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades.

¹⁹ Se nu till att du får in din boskap från fälten, för varje man och varje djur som finns ute kommer att dö av haglet.'

²⁰ De egyptier som blev skrämda av denna hotelse, hämtade sin boskap och sina tjänare från fälten,

²¹ men de som inte brydde sig om Herrens ord lämnade dem kvar ute på ängarna.

²² Då sa Herren till Mose: Sträck din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela landet, över människor, djur och växtlighet.

²³ När Mose lyfte handen sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder.

²⁴ Det går inte ens att beskriva vad som hände. Aldrig tidigare i Egyptens historia hade det förekommit en sådan storm.

²⁵ Hela Egypten lades i ruiner. Allt som fanns ute på fälten, både människor och djur, dödades. Träd slogs sönder och skörden förstördes.

²⁶ Den enda plats i landet där det inte haglade den dagen var Gosen, där Israels folk bodde.

²⁷ Farao skickade då bud efter Mose och Aron: Nu äntligen inser jag att det är mitt fel, bekände han. Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har handlat orätt hela tiden.

²⁸ Bed till Gud att han låter detta hagel upphöra, så ska jag låta er gå på en gång.

²⁹ Ja, sa Mose. Så snart jag har lämnat staden ska jag räcka ut mina händer mot Herren, och då ska åskvädret och haglet sluta. Detta ska bevisa för dig att det är Herren som har makt över hela jorden,

³⁰ men ändå kommer varken du eller dina tjänare att lyda Herren.

³¹ Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax, och linet stod i blom,

³² men vetet blev inte förstört, eftersom det ännu inte hade kommit upp ur jorden.

³³ Mose lämnade Farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot himlen. Åska, hagel och regn upphörde omedelbart.

³⁴ När Farao såg det syndade både han och hans tjänare på nytt genom att envist vägra göra vad de hade lovat.

³⁵ Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han släppte inte folket, precis som Herren tidigare hade sagt till Mose.

Gräshoppor täcker landet

10 Då sa Herren till Mose: Gå tillbaka till Farao och framställ på nytt din begäran till honom. Men jag har förhärdat både hans och hans tjänares hjärtan, för att jag ska kunna göra fler under och visa min makt.

² Tänk på vilka otroliga ting du kommer att kunna berätta för dina barn och barnbarn om vad jag gjorde i Egypten! Du ska låta dem förstå att jag verkligen visade er att det är jag som är Herren.

³ Mose och Aron gick än en gång till Farao och talade med honom: Herren, hebreernas Gud, frågar: 'Hur länge tänker du stå mig emot? Släpp mitt folk så att det kan fira gudstjänst inför mig.

^4-5 Om du fortfarande vägrar att göra det, ska jag i morgon bitti täcka hela landet med så många gräshoppor att du inte ska kunna se marken, och de ska äta upp allt som blev kvar efter haglet.

⁶ Det kommer att vimla av dem i ditt palats och i dina tjänares hem över hela Egypten. Aldrig tidigare i Egyptens historia har det förekommit någonting så fruktansvärt.' Sedan gick Mose därifrån.

⁷ Faraos tjänare kom och frågade Farao om han tänkte göra slut på dem alldeles: Märker du inte att hela Egypten håller på att gå under? Låt männen gå för att tjäna Herren!

⁸ Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till Farao. Ni får väl gå och fira gudstjänst då! sa han. Men vilka är det som ska gå?

⁹ Vi vill gå tillsammans med våra söner och döttrar och med all vår boskap, svarade Mose. Vi vill ta allting med oss, och alla vill vi vara med på den här vandringen.

¹⁰ I Guds namn kommer jag inte att låta er ta med barnen! invände Farao. Jag förstår nog er komplott!

^11-12 Aldrig på tiden! Nej, ni som är vuxna män kan gå och fira gudstjänst, för det var ju det ni ville. Och så körde man ut dem därifrån.12Då sa Herren till Mose: Räck ut din hand över Egyptens land, så ska gräshoppor komma över hela landet och äta upp allt som haglet lämnade kvar.

¹³ Och Mose räckte ut sin stav, och Herren lät en östlig vind blåsa över landet hela dagen och hela natten, och när det blev morgon hade vinden fört med sig gräshopporna.

¹⁴ De täckte hela landet från den ena gränsen till den andra. Det var den värsta gräshoppsplågan i hela Egyptens historia, och det kommer aldrig mer att bli en liknande.

¹⁵ Gräshopporna täckte hela landet och skymde solen så att det blev alldeles mörkt, och de åt upp all växtlighet som fanns kvar efter haglet. De lämnade inget grönt kvar, inte ett enda träd eller en enda planta i hela landet.

¹⁶ Då skickade Farao ilbud efter Mose och Aron och sa till dem: Jag bekänner min synd mot Herren, er Gud, och mot er.

¹⁷ Förlåt min synd bara den här gången och bed Herren, er Gud, att han tar bort denna dödsplåga.

¹⁸ Mose gick ut från Faraos palats och bad till Herren,

¹⁹ och han sände en kraftig västanvind som blåste ut alla gräshopporna i Röda havet, och sedan fanns det inte en enda gräshoppa kvar i hela Egypten.

²⁰ Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte lät folket gå.

Mörker över landet i tre dagar

²¹ Då sa Herren till Mose: Lyft upp dina händer mot himlen, så ska jag sända ett väldigt mörker, utan den minsta strimma ljus över Egypten.

²² Mose gjorde som Herren hade sagt, och det kom ett tjockt mörker över hela landet som varade i tre dagar.

²³ Under hela denna tid kunde egyptierna knappast röra sig, men Israels folk hade ljus som vanligt.

²⁴ Farao skickade då bud på Mose och sa: Gå och fira gudstjänst åt Herren, men låt era får och er boskap stanna här. Barnen får ni ta med er.

²⁵ Nej, sa Mose. Vi måste ta med oss all vår boskap för att kunna bära fram slaktoffer och brännoffer inför Herren, vår Gud.

²⁶ Inte en klöv ska lämnas kvar. Vi vet inte vad för slags offer han kommer att begära, förrän vi är där.

²⁷ Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte heller nu lät dem gå.

²⁸ Gå ut härifrån, och visa dig aldrig mer inför mig, skrek Farao åt Mose. Den dag du gör det ska du dö.

²⁹ Jag ska inte komma hit någon mer gång, lovade Mose.

Hotet mot alla förstfödda

11 Då sa Herren till Mose: Jag ska sända ännu en plåga över Farao och hans land, och sedan ska han låta er gå. Han ska bli så ivrig att bli av med er, att han kommer att jaga er ut ur landet.

² Och säg till alla män och kvinnor som tillhör Israels folk, att de ska be om smycken av silver och guld av sina egyptiska grannar.

³ Gud lät det nämligen ske på det sättet, att egyptierna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både Faraos tjänare och folket i allmänhet såg upp till honom.

⁴ Nu meddelade Mose Farao: Herren säger: 'Vid midnatt ska jag gå fram genom landet.

⁵ Den äldste sonen i varje familj ska dö, från Faraos äldste son, arvtagaren till tronen, till det äldsta barnet hos hans lägste slav, och till och med de förstfödda bland djuren.

⁶ En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen.

⁷ Men inte en hund ska morra mot någon av Israels folk, vare sig mot människor eller djur. Då ska ni förstå att Herren gör skillnad mellan egyptierna och israeliterna.

⁸ Alla dina tjänare ska komma springande till mig och buga sig och säga: 'Var snälla och lämna oss genast, och ta med allt folket!' Då ska jag ge mig i väg.' Därefter gick Mose därifrån, röd av ilska.

⁹ Herren hade sagt till Mose: Farao kommer inte att höra på dig, och det ger mig tillfälle att utföra under för att visa min makt.

¹⁰ Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på Farao gjorde Herren hans hjärta hårt, så att han inte lät folket lämna landet.

Jesus befriar en flicka från en ond ande

²¹ Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.

²² En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.

²³ Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.

²⁴ Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.

²⁵ Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!

²⁶ Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.

²⁷ Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.

²⁸ Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.

Man förvånas över alla underverk

²⁹ Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.

³⁰ Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.

³¹ Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.

Jesus ger mat åt fyra tusen

³² Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: Jag har nöd för dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.

³³ Lärjungarna svarade: Men var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem här i öknen?

³⁴ Då frågade Jesus: Hur mycket mat har ni? Sju brödstycken och några små fiskar, svarade de.

³⁵ Då bad Jesus människorna att slå sig ner på marken.

³⁶ Han tog de sju brödstyckena och fiskarna och tackade Gud för dem och delade dem i stycken och gav dem till lärjungarna, som i sin tur räckte dem till folket.

^37-38 Och alla åt tills de blev mätta - fyra tusen män förutom kvinnor och barn. Och när man samlade upp det som blev över, blev det sju fulla korgar.

³⁹ Sedan lät Jesus människorna gå hem, men själv steg han i en båt och for över sjön till Magadan.

Read full chapter