2 Mosebok 30-32

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Rökelsealtaret

30 Du ska göra ett litet altare av akacieträ, där du kan tända rökelse.

² Det ska vara en halv meter långt, en halv meter brett och en meter högt. Altarets horn ska skäras ut i samma stycke som altaret.

³ Hela altaret, både dess sidor, överdel och horn ska du dra över med guld, och runt altaret ska det finnas en rand av guld.

⁴ Nedanför randen på två sidor av altaret ska du göra två guldringar till stänger att bära altaret med.

⁵ De ska göras av akacieträ och överdras med guld.

⁶ Ställ altaret framför förhänget till det allra heligaste, framför benådningsplatsen ovanpå arken med de tio budorden. Det är där jag ska uppenbara mig för er och tala till er.

⁷ Varje morgon när Aron gör i ordning oljelamporna ska han tända välluktande rökelse på altaret,

⁸ och på kvällen när han tänder lamporna ska han bränna rökelse inför Herren. Så ska ni göra från generation till generation.

⁹ Bränn ingen främmande rökelse och inte heller brännoffer, matoffer eller drickoffer.

¹⁰ En gång om året måste Aron helga altaret genom att stryka blod från syndoffret på altarets horn till försoning för det. Detta ska göras årligen, från generation till generation, för det är Herrens heliga altare.

^11-12 Herren sa till Mose: När du har folkräkning i Israel ska var och en som blivit räknad betala en lösen för sitt liv till Herren.

^13-14 En halv sikel silver (cirka sju gram) ska betalas av alla som har fyllt tjugo år. Detta ska de göra när de går över till de räknades sida.

¹⁵ Den som är rik ska inte ge mer än den som är fattig, för det är ett offer till Herren för att ge er försoning.

¹⁶ Använd dessa pengar till tabernaklets underhåll. Det här ska ni göra för att Herren ska ha er i åtanke och för att ni ska bli försonade.

Tvättfatet och smörjelseoljan

^17-18 Och Herren sa till Mose: Gör ett tvättfat av koppar och en ställning till det som också är av koppar. Placera det mellan tabernaklet och altaret och fyll det med vatten.

¹⁹ Aronch hans söner ska tvätta sina händer och fötter där,

²⁰ innan de går in i tabernaklet för att vara inför Herren eller innan de går fram till altaret för att tända eldsoffer åt Herren. De måste alltid tvätta sig innan de gör tjänst, annars kommer de att dö.

²¹ Det här är föreskrifter för Aron och hans söner som ska gälla från generation till generation.

^22-23 Herren bad Mose samla fina kryddor av bästa slag: åtta kilo ren myrra, hälften så mycket av vardera kanel och kalmus,

²⁴ av kassia lika mycket som av myrra och dessutom sex liter olivolja.

²⁵ Herren instruerade sedan parfymberedare att av detta göra en helig smörjelseolja.

^26-27 Den ska du använda, sa han, för att smörja tabernaklet, arken, bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken och allt som hör till den, rökelsealtaret,

²⁸ brännofferaltaret med alla dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning.

²⁹ Du ska helga dem så att de blir högheliga. Allt som kommer i beröring med dem blir heligt.

³⁰ Använd smörjelseoljan också för att smörja Aron och hans söner, och helga dem så att de kan tjäna mig som präster.

³¹ Säg till Israels folk: 'Detta ska alltid vara min heliga smörjelseolja.

³² Den får inte användas på någon vanlig människa, och ni får inte själva tillverka denna olja, för den är helig och måste behandlas som helig av er.

³³ Den som bryter mot detta och smörjer någon som inte är präst, ska utrotas ur sin släkt.'

³⁴ Herrens order till Mose angående rökelsen var följande: Använd fina, välluktande kryddor, stakte, sjönagel, galban och ren rökelseharts, lika mycket av varje.

³⁵ Gå till väga på samma sätt som när man framställer vanlig rökelse, och tillsätt salt. Detta ska vara en ren och helig rökelse.

³⁶ Mal sönder den till ett fint pulver och lägg en del av det framför arken i tältet där jag ska möta dig. Denna rökelse ska vara fullständigt helig för er.

³⁷ Gör aldrig sådan rökelse åt er själva, för den är reserverad åt Herren och ni måste betrakta den som helig.

³⁸ Den som tillverkar rökelse för eget bruk måste utrotas.

Konsthantverkare

^1-2 Herren sa sedan till Mose: Jag har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Juda stam.

³ Jag har fyllt honom med Guds Ande, gett honom vishet, förmåga och kunskap i alla slag av konsthantverk.

⁴ Han kan tillverka föremål av guld, silver och koppar.

⁵ Han är också en skicklig juvelerare och träsnidare.

⁶ Jag har utvalt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, som hans assistent. Jag har också gett speciell yrkesskicklighet till alla hantverkare, så att de ska kunna tillverka allt som jag har bett dig ansvara för:

⁷ tabernaklet, arken med benådningsplatsen, alla föremål i tabernaklet,

⁸ bordet och tillbehören, guldljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret,

⁹ brännofferaltaret med dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning,

¹⁰ de vackra, heliga kläderna åt prästen Aron och kläderna åt hans söner, så att de kan tjänstgöra som präster,

¹¹ smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen. Men de måste till punkt och pricka följa de föreskrifter jag gav dig.

Vila på sabbaten

^12-13 Sedan sa Herren till Mose: Påminn Israels folk att de ska vila på min sabbatsdag. Den hjälper er att minnas att jag är Herren, som gör er heliga.

^14-15 Ja, vila på sabbaten, för den är helig. Den som inte lyder denna befallning måste dö och den som utför något arbete på den dagen kommer att dö.

¹⁶ Arbeta bara i sex dagar, för den sjunde är en särskild vilodag och den är helig för Herren. Denna lag gäller för all framtid.

¹⁷ Den är en evig symbol för förbundet mellan mig och Israels folk. På sex dagar skapade nämligen Herren himlen och jorden, men på den sjunde dagen vilade han.

¹⁸ När Gud hade slutat att samtala med Mose på berget Sinai, gav han honom de två stentavlorna på vilka Gud med sitt finger hade skrivit ner de tio budorden.

Guldkalven

32 När Mose dröjde med att komma tillbaka från berget gick folket till Aron och sa till honom: Gör en gud åt oss som kan leda oss, för den där Mose som förde oss hit från Egypten har ju försvunnit. Det måste ha hänt honom något.

^2-3 Ge mig era örhängen av guld, svarade Aron.Alla gjorde som Aron hade sagt. Män och kvinnor, pojkar och flickor, gav sina örhängen till

⁴ Aron, som smälte ner guldet och formade det till en avgud i form av en kalv. Se där, Israel, ropade folket. Detta är din Gud som förde dig ut ur Egypten!

⁵ När Aron såg vilken glädje det blev bland folket, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: I morgon ska vi ha en stor fest för Herren!

⁶ Nästa morgon steg de upp mycket tidigt och började offra brännoffer och tackoffer till guldkalven. Därefter ställde de till med en riktig fest och åt och drack, dansade och sjöng.

⁷ Då sa Herren till Mose: Skynda dig ner, för folket som du fört ut ur Egypten håller alldeles på att fördärva sig i sin orenhet

⁸ och har redan övergett de lagar som jag föreskrev. De har gjutit en kalv av guld, som de tillber och offrar till. 'Detta är din Gud, Israel, som förde dig ut ur Egypten

⁹ Herren sa vidare: Jag ser vilket motspänstigt folk detta är.

¹⁰ Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig, Mose, vill jag göra till ett stort folk i stället för dem.

¹¹ Men Mose bad Herren att inte handla på det sättet. Herre, bad han, varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och sådana väldiga under?

¹² Vill du att egyptierna ska säga: 'Gud lurade dem ut till bergen, för att han skulle få döda dem och utrota dem från jorden'? Spar din vrede. Glöm bort dessa hemska planer mot ditt folk!

¹³ Kom ihåg ditt löfte till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob. Du svor ju vid dig själv och sa: 'Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dem detta land som jag lovat er, och de ska bo i det för alltid.'

¹⁴ Då ångrade Herren sig och skonade dem.

^15-16 Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer. Budorden var inskrivna av Gud själv på båda sidor av tavlorna.

¹⁷ När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: Det låter precis som om de håller på att förbereda sig för krig!

¹⁸ Men Mose svarade honom: Nej, det är varken seger- eller sorgerop utan sång.

¹⁹ När de kom närmare lägret såg Mose kalven och hur man dansade omkring den, och i sin vrede kastade han tavlorna på marken, så att de gick sönder.

²⁰ Han tog kalven och smälte ner den i elden, och när guldet hade kallnat, krossade han det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka.

²¹ Sedan vände han sig till Aron och frågade: Vad har folket gjort med dig eftersom du har fört dem in i en så fruktansvärd synd?

²² Lugna dig lite, svarade Aron. Du vet ju själv hur ogudaktiga de här människorna är.

²³ De sa till mig: 'Gör en gud åt oss, som kan leda oss, för det måste ha hänt något med Mose.'

²⁴ Då sa jag till dem: 'Ge mig era örhängen!' Jag fick dem, kastade dem i elden, och plötsligt fanns kalven där bara!

²⁵ När Mose såg den lösaktighet Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender,

²⁶ ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: Alla som vill stå på Herrens sida kommer hit och ställer sig bredvid mig. Då kom alla leviterna över till honom.

²⁷ Han sa till dem: Så här säger Herren, Israels Gud: 'Ta era svärd och gå nu genom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.'

²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring tre tusen personer.

²⁹ Sedan sa Mose till leviterna: I dag har ni invigt er till tjänst åt Herren. Ni lydde honom, även när det betydde att ni måste döda era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er.

Mose ber för folket

³⁰ Dagen därpå sa Mose till folket: Ni har begått en mycket stor synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Det kan ju tänkas att han vill förlåta er.

³¹ Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: Folket har begått en stor synd och har gjort sig en gud av guld.

³² Förlåt dem Gud! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken du skriver i.

³³ Och Herren svarade Mose: Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur boken.

³⁴ Men gå nu och led folket till den plats som jag har sagt, och jag försäkrar dig att min ängel ska gå framför er. Men när jag besöker mitt folk ska jag straffa dem för deras synd.

³⁵ Och Herren straffade folket för att det hade tillbett Arons guldkalv.