Påsken

12 Herren sa till Mose och Aron:

² Från och med nu ska den här månaden vara den första och mest betydelsefulla månaden i den judiska kalendern.

^3-4 Berätta för hela folket att varje familj ska skaffa ett lamm till den tionde dagen i denna månad. Om familjen är liten, kan den dela lammet med en annan familj i grannskapet. Det beror på familjens storlek om det ska delas eller inte.

⁵ Detta djur ska vara årsgammalt, av hankön, antingen ett får eller en get, och det ska vara felfritt.

⁶ På kvällen den fjortonde dagen i månaden ska alla dessa lamm slaktas,

⁷ och deras blod ska man stryka på dörrposterna i varje hus och på träet över dörren. Man ska använda blodet av det lamm som man äter i det huset.

⁸ Man ska äta lammet just den kvällen. Det ska vara stekt, och man ska äta det med bröd som är bakat utan jäst, och med bittra örter.

⁹ Köttet får inte ätas rått eller kokt, utan det ska vara stekt, både med huvud, fötter och inälvor.

¹⁰ Ät ingenting av det följande dag. Om inte allt blir uppätet den kvällen, ska det som är kvar brännas.

¹¹ Ät det med reskläderna på, och var beredda på en lång resa. Ni ska ha skor på fötterna och vandringsstavar i händerna. Ät snabbt! Detta ska kallas Herrens påsk.

¹² Jag ska nämligen gå genom Egypten i kväll och döda den äldste sonen i varje hus, och även det förstfödda av hankön bland alla djur i hela landet. Jag ska hålla dom över alla Egyptens gudar, för jag är Herren.

¹³ Blodet som ni har strukit på dörrposterna ska vara beviset för att ni lyder mig, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och jag ska inte döda era förstfödda barn när jag på det här sättet slår Egypten.

¹⁴ Ni ska fira denna högtid varje år. Detta är en ständig lag som ska påminna er om vad som hände den här natten.

¹⁵ Firandet ska pågå i sju dagar, och under hela tiden ska ni äta bröd bakat utan jäst. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som bryter mot den regeln under dessa sju dagar ska skiljas från Israel.

¹⁶ På första dagen och sista dagen i högtiden ska en speciell högtidsgudstjänst firas, och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning.

¹⁷ Denna årliga fest, det osyrade brödets högtid, ska hjälpa er att komma ihåg den här dagen som den dag när jag förde er ut ur Egypten. Det är alltså en lag att ni varje år ska fira denna högtid, generation efter generation.

¹⁸ Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas.

¹⁹ Under dessa sju dagar får det inte finnas några spår av jäst i era hem. Den som under den tiden äter någonting med jäst i ska skiljas från Israel. Denna regel gäller lika såväl för utlänningar som för infödda.

²⁰ Jag upprepar igen att ni under de dagarna inte får äta någonting som är bakat med jäst. Servera bara bröd som inte är jäst.

²¹ Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: Gå nu och skaffa er lamm bland era hjordar, ett lamm för en eller flera familjer, beroende på antalet medlemmar i familjen. Slakta sedan lammet, så att Gud går förbi er och inte förgör er.

²² Låt lammets blod rinna ner i ett kärl. Ta sedan en knippa kvistar från isopbusken och doppa den i blodet och stryk med den på överstycket till dörren och utmed de båda dörrposterna, så att det blir blod på dem. Sedan får ingen av er gå ut den kvällen.

²³ Herren ska nämligen gå fram genom landet och döda egyptierna, men när han ser blodet på dörrposterna och övre dörrkarmen, ska han gå förbi det huset och inte tillåta Fördärvaren att gå in och döda den förstfödde.

²⁴ Kom ihåg att detta är en lag som ständigt ska gälla för er och era efterkommande.

²⁵ Och när ni kommer in i landet som Herren ska ge er, precis som han har lovat, och ni då firar påsk och

²⁶ era barn frågar: 'Varför firar vi den här högtiden?'

²⁷ så ska ni svara: 'Vi firar den därför att Herren gick förbi Israels barns hus när han dödade egyptierna. Han gick förbi husen utan att gå in och döda någon.' Och allt folket böjde sina huvuden och tillbad Herren.

Alla förstfödda i Egypten dör

²⁸ Israels folk gjorde som Mose och Aron hade befallt.

²⁹ Och vid midnatt dödade Herren de förstfödda sönerna i landet, från Faraos äldste son till den äldste sonen till fången som satt i fängelse. På samma sätt dödade han det förstfödda bland boskapen.

³⁰ Mitt i natten vaknade Farao, hans tjänare och allt folket i Egypten, och man klagade och grät i hela Egypten, för det fanns inte ett hus där inte någon låg död.

³¹ Farao kallade till sig Mose och Aron den natten och sa: Lämna oss nu. Gå härifrån allesammans för att offra till Herren, som ni begärde.

³² Ta med er alla djur som ni har önskat att göra, och ge er iväg. Bed om välsignelse för mig också.

³³ Egyptierna var nu mycket ivriga att få iväg dem så snart som möjligt. Annars är vi snart döda allesammans, sa de.

³⁴ Israeliterna tog med sig deg, som man inte blandat jäst i, och lindade in baktrågen i sina kläder och bar dem på sina axlar.

³⁵ Och Israels folk gjorde som Mose sagt till dem. De bad egyptierna om smycken av silver och guld och även om kläder.

³⁶ Och Herren lät det ske så att egyptierna tyckte om Israels barn, och därför gav de dem allt de ville ha. De fick med sig ett rikligt byte.

Flykten från Egypten

³⁷ Den natten lämnade Israels barn Raamses och gick till Suckot. Det var omkring 600.000 män, förutom alla kvinnor och barn, som gick till fots.

³⁸ Många andra följde med dem och dessutom stora boskapshjordar.

³⁹ När de stannade för att äta, bakade de bröd av den ojästa degen, som de hade med sig. Folket hade ju drivits ut ur Egypten och inte haft tid att låta degen jäsa för att baka bröd att ta med sig.

^40-41 Jakobs söner och deras ättlingar hade bott i Egypten i 430 år, och det var på den sista dagen av det 430:e året som allt Herrens folk lämnade landet.

⁴² Herren hade valt just denna natt för att föra sitt folk ut ur landet. Varje år vakar man den natten och firar minnet av att Herren befriade sitt folk.

Regler för påskfirandet

⁴³ Herren sa till Mose och Aron: Så här ska ni fira påsk: Ingen utlänning får äta av lammet,

⁴⁴ men varje slav som köpts ska äta det, om han har blivit omskuren.

⁴⁵ Anställda tjänare och utlänningar på besök ska inte äta det.

⁴⁶ Alla ni, som äter av samma lamm, ska göra det i ett och samma hus, utan att föra något ut ur huset, och ni ska inte krossa något av dess ben.

⁴⁷ Hela Israel ska fira denna högtid.

⁴⁸ Om det finns utlänningar, som bor tillsammans med er och vill vara med i högtiden, måste de först omskäras. Sedan kan de komma och fira högtiden med er. De är då som om de hade blivit födda bland er, men ingen oomskuren får äta av lammet.

⁴⁹ Lagen gäller lika både för infödda och för utlänningar som bor bland er.

⁵⁰ Israels folk följde alla de instruktioner Herren hade gett till Mose och Aron.

⁵¹ Den dagen ledde Herren Israels folk ut ur Egypten, och i skaror vällde de över gränsen.

Allt förstfött tillhör Herren

^1-2 Herren sa till Mose: Avskilj Israels alla förstfödda söner åt mig, och varje förstfött djur av hankön!

³ Då sa Mose till folket: Det här är en dag som ni alltid ska fira, den dag då ni lämnade Egypten och blev fria från slaveriet. Det var ju genom märkliga under som Herren ledde er ut därifrån. Kom nu ihåg att ni inte får äta bröd som är jäst när ni firar högtiden. Ni får inte ens ha jäst i era hem.

^4-5 Det är alltså på den här dagen, i april varje år, som ni ska fira minnet av ert uttåg. Det ska ni göra när Herren har låtit er komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, det land som han lovade era förfäder och som 'flyter av mjölk och honung'.

^6-7 Under sju dagar ska ni äta ojäst bröd, och det får inte heller finnas någon jäst i era hem eller någon annanstans inom landets gränser. På den sjunde dagen ska det sedan hållas en stor fest.

⁸ Under dessa högtidsdagar varje år ska ni berätta för era barn att det är minnet av vad Herren gjorde för er när ni lämnade Egypten som ni firar.

⁹ Denna årliga högtidsvecka ska påminna er om att ni är hans eget folk, precis som om han hade satt sitt märke på er hand och panna, så att hans lag alltid ska vara på era läppar, för med stark hand har Herren fört er ut ur Egypten.

¹⁰ Fira alltså denna högtid varje år i april.

¹¹ Och när ni kommer in i landet som Herren lovade era förfäder för länge sedan, det land där kananeerna nu bor,

¹² ska alla förstfödda söner och allt förstfött bland boskapen tillhöra Herren, och ni ska ge dem åt honom.

¹³ En förstfödd åsna kan man köpa tillbaka från Herren med ett får eller en killing, men om ni inte vill friköpa den ska åsnan dödas. Era förstfödda söner måste ni däremot friköpa.

¹⁴ När era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder allt det här?

¹⁵ Farao ville inte släppa oss, och därför dödade Herren allt förstfött i hela Egypten, både bland människor och djur. Det är därför vi nu överlämnar allt förstfött av hankön till Herren. Men de äldsta sönerna köper vi alltid tillbaka.'

¹⁶ Än en gång säger jag att denna högtid ska visa er att ni är Guds folk, precis som om han hade satt sitt märke på era pannor. Det är en påminnelse om att Herren genom sin makt ledde oss ut ur Egypten.

Molnet och elden

^17-18 När Farao slutligen släppte folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, trots att detta hade varit genaste vägen från Egypten till det utlovade landet. Anledningen var att Gud tänkte att folket skulle förlora modet, om de måste föra krig för att ta sig fram. De kunde ju ångra sig och vilja vända tillbaka. Gud ledde dem därför en annan väg, som gick genom öknen utmed Röda havet.

¹⁹ Mose tog med sig Josefs ben. Josef hade fått folket att genom en ed lova att göra detta den dag Gud ledde folket ut ur Egypten. Han var nämligen övertygad om att den dagen skulle komma.

²⁰ När de lämnat Suckot slog de läger i Etam, just där öknen började.

²¹ Herren ledde dem med en molnpelare om dagen och med en eldpelare om natten. På så sätt kunde de vandra både dag och natt,

²² och de förlorade aldrig molnet eller elden ur sikte.

De religiösa ledarna begär ett tecken från himlen

16 En dag kom fariseerna och saddukeerna för att sätta Jesus på prov och krävde att han med under och tecken skulle bevisa sitt gudomliga uppdrag.

^2-3 Han svarade: Ni är bra på att spå väder: röd himmel på kvällen betyder vackert väder på morgonen, men röd himmel på morgonen betyder dåligt väder hela dagen. Men det som i dag sker framför ögonen på er kan ni inte bedöma.

⁴ Detta onda, gudlösa folk kräver alltid tecken från Gud, men det kommer inte att få se något annat tecken än det profeten Jona fick se. Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.

Jesus varnar för felaktig undervisning

⁵ När de kom fram till andra sidan sjön upptäckte lärjungarna att de hade glömt att ta med sig mat.

⁶ Var försiktiga, varnade Jesus dem. Se upp med den jäst som fariseerna och saddukeerna har.

⁷ De trodde att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.

⁸ Jesus förstod naturligtvis vad de tänkte och sa till dem: Vilken svag tro ni har! Varför är ni så oroliga för att ni inte har någon mat?

⁹ Ska ni aldrig lära er att förstå detta? Kommer ni inte alls ihåg de fem tusen jag mättade med fem brödstycken och de korgar som blev över?

¹⁰ Eller de fyra tusen jag mättade och all mat som blev över?

¹¹ Hur kan ni ens tro att jag talade om mat? Men jag säger till er igen: Se upp med fariseernas och saddukeernas jäst.

¹² Då förstod de äntligen att han med jäst menade fariseernas och saddukeernas falska undervisning.

Petrus erkänner Jesus som Messias

¹³ När Jesus kom till Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: Vem säger människorna att jag är?

¹⁴ De svarade: En del säger Johannes döparen, andra Elia, andra Jeremia eller någon annan av profeterna.

¹⁵ Då frågade han: Vem tror ni att jag är?

¹⁶ Simon Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens Son.

¹⁷ Du kan verkligen känna dig lycklig, Simon, Jonas son, sa Jesus. Min Far i himlen har själv uppenbarat detta för dig. Ingen kommer till insikt om det själv.

¹⁸ Du är Petrus, en klippa, och på den klippan kommer jag att bygga min församling. Inte ens helvetets makter ska kunna besegra den.

¹⁹ Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. De dörrar du låser på jorden ska låsas i himlen. Och de dörrar du öppnar på jorden kommer att öppnas i himlen!

²⁰ Sedan förbjöd han lärjungarna att berätta för andra att han var Messias.

Jesus förutsäger för första gången att han ska dö

²¹ Från den tiden började Jesus öppet tala med sina lärjungar om vad som skulle hända med honom: I Jerusalem, sa han, kommer jag att torteras och dödas av de judiska ledarna. Men tre dagar senare ska jag uppstå till livet igen.

²² Petrus tog honom då åt sidan för att protestera mot detta. Han sa: Himlen förbjude att detta sker, Herre! Det får inte hända dig!

²³ Jesus vände sig då till Petrus och sa: Gå bort ifrån mig, Satan! Du försöker att få mig på fall. Du tänker som människor, men Guds tankar förstår du inte.

²⁴ Sedan sa Jesus till sina lärjungar: Den som vill bli min efterföljare får inte längre tänka på sig själv, utan måste villigt ta sitt kors på sig och följa mig.

²⁵ Och den som till varje pris vill behålla sitt liv kommer att förlora det, men den som vågar sitt liv för mig kommer att vinna det för alltid.

²⁶ Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, samtidigt som hon förlorar det eviga livet? Inte med något kan hon få det tillbaka.

²⁷ Människosonen ska komma med sina änglar i sin Fars härlighet och döma varje människa för vad hon gjort.

²⁸ Och en del av er som står här just nu kommer att leva och se honom i hans rike.