2 Mosebok 10-12

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Gräshoppor täcker landet

10 Då sa Herren till Mose: Gå tillbaka till Farao och framställ på nytt din begäran till honom. Men jag har förhärdat både hans och hans tjänares hjärtan, för att jag ska kunna göra fler under och visa min makt.

² Tänk på vilka otroliga ting du kommer att kunna berätta för dina barn och barnbarn om vad jag gjorde i Egypten! Du ska låta dem förstå att jag verkligen visade er att det är jag som är Herren.

³ Mose och Aron gick än en gång till Farao och talade med honom: Herren, hebreernas Gud, frågar: 'Hur länge tänker du stå mig emot? Släpp mitt folk så att det kan fira gudstjänst inför mig.

^4-5 Om du fortfarande vägrar att göra det, ska jag i morgon bitti täcka hela landet med så många gräshoppor att du inte ska kunna se marken, och de ska äta upp allt som blev kvar efter haglet.

⁶ Det kommer att vimla av dem i ditt palats och i dina tjänares hem över hela Egypten. Aldrig tidigare i Egyptens historia har det förekommit någonting så fruktansvärt.' Sedan gick Mose därifrån.

⁷ Faraos tjänare kom och frågade Farao om han tänkte göra slut på dem alldeles: Märker du inte att hela Egypten håller på att gå under? Låt männen gå för att tjäna Herren!

⁸ Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till Farao. Ni får väl gå och fira gudstjänst då! sa han. Men vilka är det som ska gå?

⁹ Vi vill gå tillsammans med våra söner och döttrar och med all vår boskap, svarade Mose. Vi vill ta allting med oss, och alla vill vi vara med på den här vandringen.

¹⁰ I Guds namn kommer jag inte att låta er ta med barnen! invände Farao. Jag förstår nog er komplott!

^11-12 Aldrig på tiden! Nej, ni som är vuxna män kan gå och fira gudstjänst, för det var ju det ni ville. Och så körde man ut dem därifrån.12Då sa Herren till Mose: Räck ut din hand över Egyptens land, så ska gräshoppor komma över hela landet och äta upp allt som haglet lämnade kvar.

¹³ Och Mose räckte ut sin stav, och Herren lät en östlig vind blåsa över landet hela dagen och hela natten, och när det blev morgon hade vinden fört med sig gräshopporna.

¹⁴ De täckte hela landet från den ena gränsen till den andra. Det var den värsta gräshoppsplågan i hela Egyptens historia, och det kommer aldrig mer att bli en liknande.

¹⁵ Gräshopporna täckte hela landet och skymde solen så att det blev alldeles mörkt, och de åt upp all växtlighet som fanns kvar efter haglet. De lämnade inget grönt kvar, inte ett enda träd eller en enda planta i hela landet.

¹⁶ Då skickade Farao ilbud efter Mose och Aron och sa till dem: Jag bekänner min synd mot Herren, er Gud, och mot er.

¹⁷ Förlåt min synd bara den här gången och bed Herren, er Gud, att han tar bort denna dödsplåga.

¹⁸ Mose gick ut från Faraos palats och bad till Herren,

¹⁹ och han sände en kraftig västanvind som blåste ut alla gräshopporna i Röda havet, och sedan fanns det inte en enda gräshoppa kvar i hela Egypten.

²⁰ Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte lät folket gå.

Mörker över landet i tre dagar

²¹ Då sa Herren till Mose: Lyft upp dina händer mot himlen, så ska jag sända ett väldigt mörker, utan den minsta strimma ljus över Egypten.

²² Mose gjorde som Herren hade sagt, och det kom ett tjockt mörker över hela landet som varade i tre dagar.

²³ Under hela denna tid kunde egyptierna knappast röra sig, men Israels folk hade ljus som vanligt.

²⁴ Farao skickade då bud på Mose och sa: Gå och fira gudstjänst åt Herren, men låt era får och er boskap stanna här. Barnen får ni ta med er.

²⁵ Nej, sa Mose. Vi måste ta med oss all vår boskap för att kunna bära fram slaktoffer och brännoffer inför Herren, vår Gud.

²⁶ Inte en klöv ska lämnas kvar. Vi vet inte vad för slags offer han kommer att begära, förrän vi är där.

²⁷ Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte heller nu lät dem gå.

²⁸ Gå ut härifrån, och visa dig aldrig mer inför mig, skrek Farao åt Mose. Den dag du gör det ska du dö.

²⁹ Jag ska inte komma hit någon mer gång, lovade Mose.

Hotet mot alla förstfödda

11 Då sa Herren till Mose: Jag ska sända ännu en plåga över Farao och hans land, och sedan ska han låta er gå. Han ska bli så ivrig att bli av med er, att han kommer att jaga er ut ur landet.

² Och säg till alla män och kvinnor som tillhör Israels folk, att de ska be om smycken av silver och guld av sina egyptiska grannar.

³ Gud lät det nämligen ske på det sättet, att egyptierna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både Faraos tjänare och folket i allmänhet såg upp till honom.

⁴ Nu meddelade Mose Farao: Herren säger: 'Vid midnatt ska jag gå fram genom landet.

⁵ Den äldste sonen i varje familj ska dö, från Faraos äldste son, arvtagaren till tronen, till det äldsta barnet hos hans lägste slav, och till och med de förstfödda bland djuren.

⁶ En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen.

⁷ Men inte en hund ska morra mot någon av Israels folk, vare sig mot människor eller djur. Då ska ni förstå att Herren gör skillnad mellan egyptierna och israeliterna.

⁸ Alla dina tjänare ska komma springande till mig och buga sig och säga: 'Var snälla och lämna oss genast, och ta med allt folket!' Då ska jag ge mig i väg.' Därefter gick Mose därifrån, röd av ilska.

⁹ Herren hade sagt till Mose: Farao kommer inte att höra på dig, och det ger mig tillfälle att utföra under för att visa min makt.

¹⁰ Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på Farao gjorde Herren hans hjärta hårt, så att han inte lät folket lämna landet.

Påsken

12 Herren sa till Mose och Aron:

² Från och med nu ska den här månaden vara den första och mest betydelsefulla månaden i den judiska kalendern.

^3-4 Berätta för hela folket att varje familj ska skaffa ett lamm till den tionde dagen i denna månad. Om familjen är liten, kan den dela lammet med en annan familj i grannskapet. Det beror på familjens storlek om det ska delas eller inte.

⁵ Detta djur ska vara årsgammalt, av hankön, antingen ett får eller en get, och det ska vara felfritt.

⁶ På kvällen den fjortonde dagen i månaden ska alla dessa lamm slaktas,

⁷ och deras blod ska man stryka på dörrposterna i varje hus och på träet över dörren. Man ska använda blodet av det lamm som man äter i det huset.

⁸ Man ska äta lammet just den kvällen. Det ska vara stekt, och man ska äta det med bröd som är bakat utan jäst, och med bittra örter.

⁹ Köttet får inte ätas rått eller kokt, utan det ska vara stekt, både med huvud, fötter och inälvor.

¹⁰ Ät ingenting av det följande dag. Om inte allt blir uppätet den kvällen, ska det som är kvar brännas.

¹¹ Ät det med reskläderna på, och var beredda på en lång resa. Ni ska ha skor på fötterna och vandringsstavar i händerna. Ät snabbt! Detta ska kallas Herrens påsk.

¹² Jag ska nämligen gå genom Egypten i kväll och döda den äldste sonen i varje hus, och även det förstfödda av hankön bland alla djur i hela landet. Jag ska hålla dom över alla Egyptens gudar, för jag är Herren.

¹³ Blodet som ni har strukit på dörrposterna ska vara beviset för att ni lyder mig, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och jag ska inte döda era förstfödda barn när jag på det här sättet slår Egypten.

¹⁴ Ni ska fira denna högtid varje år. Detta är en ständig lag som ska påminna er om vad som hände den här natten.

¹⁵ Firandet ska pågå i sju dagar, och under hela tiden ska ni äta bröd bakat utan jäst. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som bryter mot den regeln under dessa sju dagar ska skiljas från Israel.

¹⁶ På första dagen och sista dagen i högtiden ska en speciell högtidsgudstjänst firas, och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning.

¹⁷ Denna årliga fest, det osyrade brödets högtid, ska hjälpa er att komma ihåg den här dagen som den dag när jag förde er ut ur Egypten. Det är alltså en lag att ni varje år ska fira denna högtid, generation efter generation.

¹⁸ Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas.

¹⁹ Under dessa sju dagar får det inte finnas några spår av jäst i era hem. Den som under den tiden äter någonting med jäst i ska skiljas från Israel. Denna regel gäller lika såväl för utlänningar som för infödda.

²⁰ Jag upprepar igen att ni under de dagarna inte får äta någonting som är bakat med jäst. Servera bara bröd som inte är jäst.

²¹ Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: Gå nu och skaffa er lamm bland era hjordar, ett lamm för en eller flera familjer, beroende på antalet medlemmar i familjen. Slakta sedan lammet, så att Gud går förbi er och inte förgör er.

²² Låt lammets blod rinna ner i ett kärl. Ta sedan en knippa kvistar från isopbusken och doppa den i blodet och stryk med den på överstycket till dörren och utmed de båda dörrposterna, så att det blir blod på dem. Sedan får ingen av er gå ut den kvällen.

²³ Herren ska nämligen gå fram genom landet och döda egyptierna, men när han ser blodet på dörrposterna och övre dörrkarmen, ska han gå förbi det huset och inte tillåta Fördärvaren att gå in och döda den förstfödde.

²⁴ Kom ihåg att detta är en lag som ständigt ska gälla för er och era efterkommande.

²⁵ Och när ni kommer in i landet som Herren ska ge er, precis som han har lovat, och ni då firar påsk och

²⁶ era barn frågar: 'Varför firar vi den här högtiden?'

²⁷ så ska ni svara: 'Vi firar den därför att Herren gick förbi Israels barns hus när han dödade egyptierna. Han gick förbi husen utan att gå in och döda någon.' Och allt folket böjde sina huvuden och tillbad Herren.

Alla förstfödda i Egypten dör

²⁸ Israels folk gjorde som Mose och Aron hade befallt.

²⁹ Och vid midnatt dödade Herren de förstfödda sönerna i landet, från Faraos äldste son till den äldste sonen till fången som satt i fängelse. På samma sätt dödade han det förstfödda bland boskapen.

³⁰ Mitt i natten vaknade Farao, hans tjänare och allt folket i Egypten, och man klagade och grät i hela Egypten, för det fanns inte ett hus där inte någon låg död.

³¹ Farao kallade till sig Mose och Aron den natten och sa: Lämna oss nu. Gå härifrån allesammans för att offra till Herren, som ni begärde.

³² Ta med er alla djur som ni har önskat att göra, och ge er iväg. Bed om välsignelse för mig också.

³³ Egyptierna var nu mycket ivriga att få iväg dem så snart som möjligt. Annars är vi snart döda allesammans, sa de.

³⁴ Israeliterna tog med sig deg, som man inte blandat jäst i, och lindade in baktrågen i sina kläder och bar dem på sina axlar.

³⁵ Och Israels folk gjorde som Mose sagt till dem. De bad egyptierna om smycken av silver och guld och även om kläder.

³⁶ Och Herren lät det ske så att egyptierna tyckte om Israels barn, och därför gav de dem allt de ville ha. De fick med sig ett rikligt byte.

Flykten från Egypten

³⁷ Den natten lämnade Israels barn Raamses och gick till Suckot. Det var omkring 600.000 män, förutom alla kvinnor och barn, som gick till fots.

³⁸ Många andra följde med dem och dessutom stora boskapshjordar.

³⁹ När de stannade för att äta, bakade de bröd av den ojästa degen, som de hade med sig. Folket hade ju drivits ut ur Egypten och inte haft tid att låta degen jäsa för att baka bröd att ta med sig.

^40-41 Jakobs söner och deras ättlingar hade bott i Egypten i 430 år, och det var på den sista dagen av det 430:e året som allt Herrens folk lämnade landet.

⁴² Herren hade valt just denna natt för att föra sitt folk ut ur landet. Varje år vakar man den natten och firar minnet av att Herren befriade sitt folk.

Regler för påskfirandet

⁴³ Herren sa till Mose och Aron: Så här ska ni fira påsk: Ingen utlänning får äta av lammet,

⁴⁴ men varje slav som köpts ska äta det, om han har blivit omskuren.

⁴⁵ Anställda tjänare och utlänningar på besök ska inte äta det.

⁴⁶ Alla ni, som äter av samma lamm, ska göra det i ett och samma hus, utan att föra något ut ur huset, och ni ska inte krossa något av dess ben.

⁴⁷ Hela Israel ska fira denna högtid.

⁴⁸ Om det finns utlänningar, som bor tillsammans med er och vill vara med i högtiden, måste de först omskäras. Sedan kan de komma och fira högtiden med er. De är då som om de hade blivit födda bland er, men ingen oomskuren får äta av lammet.

⁴⁹ Lagen gäller lika både för infödda och för utlänningar som bor bland er.

⁵⁰ Israels folk följde alla de instruktioner Herren hade gett till Mose och Aron.

⁵¹ Den dagen ledde Herren Israels folk ut ur Egypten, och i skaror vällde de över gränsen.